Jag kanske sticker ut hakan här, men var det någon mer än jag som reflekterade inför Kungens inläsning av sin berättelse i P1:s Tankar för Dagen idag…?

Jag tänker inte på berättelsens innehåll (som var finstämt och tänkvärt), utan på inläsningens ansats, rytm och melodi, som jag tycker hade en stark likhet med Bruno K Öijers sätt att läsa.
Som att höra Bruno K Öijer läsa, men med Kungens röst….🙂

Nu kanske någon invänder, och hävdar att likheten beror på dialektalt släktskap (vilket möjligen stämmer), men jag tycker att där fanns något mer…🙂