Svenska som lärs ut på latin
Är det inte lite lustigt att man behöver kunna latin gör att förstå svenska? Okej, det är en liten överdrift, men många av de ord som används för att beskriva och benämna delar av svenska språket har sitt ursprung i latin. Hur skulle det bli om man försökte beskriva svenskan med bara svenska ord som inte har latinskt ursprung? (Det finns förmodligen inga.)
Jag kom att tänka på det när jag läste en annan diskussion:
» Svensk konjugation | Språk iFokus
🙂
Det är ju inte svenskan som beskrivs via latinska begrepp som tex konjugationer utan språkvetenskapen.
Latin har varit och är fortfarande vetenskapens språk och även en gång i tiden religionens språk.
Jämför läkarvetenskap och botanik.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2024-04-09 21:25 av Pyttelite
#1: Det där måste jag fundera över.
Här har du vilka områden språkvetenskapen kretsar kring:
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1: Är inte även språkläran något som beskrivs med samma terminologi som språkvetenskapen?
#4: Termerna och definitionerna hörhör från latin eftersom latin och grekiska varit etablerade vetenskapsspråk nu är det snarare engelskan som är den gemensamma nämnaren.
Förstår nog inte ditt problem - man har under olika eror försökt att beskriva grundstenarna i lingvistik med andra ord men då tappar man kopplingen till andra språk.
Begreppet konjunktioner heter ungefär detsamma på många språk.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Då kan jag rekommendera en bok av Alf Henriksson som heter "Vårt Antika Modersmål" Boken går att låna på bibliotek (latin)
ALLT av Alf Henriksson är värt att läsa!
Det förekom att mer svenskklingande terminologi använts i äldre beskrivningar av svenskan (i alla fall under 1600-tal till tidigt 1900-tal). Dock verkar det inte ha varit standardiserat utan varje författare har kunnat ha sin egen terminologi. Latinska termer har också funnits där hela tiden.
I vissa fall är ju de svenskklingande termerna vanligare än de latinskklingande, t.ex. bestämd och obestämd form snarare än definit och indefinit form. Visserligen är bestämd ett lågtyskt lånord, men det är i vart fall inte latin (form är dock ett latinskt lån).
I vissa andra länder finns en starkare tradition av att använda mer inhemsk språklig terminologi. Isländskan är ju känd för sin språkliga purism så där används normalt helt isländska termer, bildade från nordiska rötter (dvs. även utan lågtyska lån). Även i andra språk finns också en starkare tradition av att använda inhemska termer än i svenskan. Det gäller bl.a. i danskan och nederländskan, även om de latinska termerna också finns där och nog kan vara minst lika vanliga.
Vad skulle termerna heta om man använde svenska i stället?
#8: Det finns väl åtminstone vissa svenskklingande termer som är ganska etablerade som satslära för syntax, formlära för morfologi, böjning eller böjningslära för flexion och specifikt verbböjning för konjugation. Att kalla presens och preteritum för nutid och dåtid är ju också ganska vanligt, liksom att kalla substantiv för sakord eller namnord, imperativ för uppmaningsform och infinitiv för grundform. Däremot undrar jag om det finns några vanligt förekommande svenskklingande termer för verb, indikativ och konjunktiv.
- Redigerat 2024-07-27 18:57 av Ephraim
Starta ny diskussion
