Dem, dem, dem! Varför skriver så många ordet dem felaktigt istället för de eller dom?
Ordet dem har det gått inflation i! Det verkar som att många tycks tro att ordet dem är finare än de eller dom! T o m i s k kanslisvenska är det okej att skriva ordet dom! Ett felaktigt dem är definitivt värre än att skriva dom genomgående!
”Dem äpplena är godare än dem andra äpplena”
”Dem kissarna är så söta” o s v felaktigt skrivande av ordet dem. I mina ögon är det avsevärt sämre att skriva ordet dem felaktigt, än att alltid skriva ordet dom!
/Désirée
- Redigerat 2026-08-24 10:14 av DesK
Förr klarade skolan av att reda ut begreppen, på ett tidigt stadium.
Vad kan ha hänt…?
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Jag är också jätteirriterad på detta men samtidigt mest irriterad på mig själv som bryr mig😄
/Maria
Maria, jag håller med dig, varför bry sig? Men jag får skav i ögonen när det skrivs felaktigt, tyvärr!
#1 Det märkliga är att det är så många äldre som skriver fel på det! Med äldre menas 50+ och uppåt.
/Désirée
#3: De kanske har imiterat de yngre, i tron att "detta är det nya"…?🙂
"Don't Panic" (Douglas Adams)
#4 Kanske är det så? Det känns som att många tycks tro att ordet dem är ett finare ord än dom eller de!
/Désirée
#5 Ja så tror jag också.
/Maria
Jag har en gång lärt mig att man får inte använda dom i skrift. Det kan vara en förklaring till att äldre skriver så.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
- Redigerat 2026-08-23 22:01 av beem
#7: Ja, det hänger samman. Ett "dom" resulterade i en röd anmärkning i kanten…🙂
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Jag som gick i skolan på 1950-talet, fick lära mej att det var tillåtet att skriva DOM. Under förutsättning att man gjorde det helt konsekvent. Samma med, mej, dej och sej.
Jag lärde mej! ändå att skriva både de och dem på rätt sätt, men aldrig i skolan utan genom att läsa böcker.
I språket finns inga SKALL, utan BÖR och man FÅR. Språket är alltid under förändring. Ofta är det i dialekterna man kan höra gamla (trevliga, ovanliga) uttryck och böjningar.
#7: Ja, men då skriver man de - inte dem. Jag tycker visst att man får bry sig och irritera sig. Jag tycker läsningen blir helt sönderhackad och förstörd.
Det finns flera andra språkfel som är oerhört irriterande och ibland blir det syftningsfel.
Jag tycker vi skall hålla den språkliga fanan högt vi som kan.
Jag minns från skolan att vår lärare sa att om vi var osäkra så skulle vi skriva dom. Det blir aldrig fel.
Jag är född 62 så det verkar ha sänts ut olika budskap.
/Maria
Jag håller totalt med. Jag blir så irriterad att jag kan sluta läsa om det är en massa felaktiga "dem" i en text. En gång skrev jag till och med ett mail till en redaktör om en text som var full av "dem". Jag var väldigt snorkig för jag blev så ilsken. Jag började med att fråga om de har någon som korrekturläser, och så räknade jag upp alla ställen där "dem" stod i texten, och fortsatte med att skriva att jag vet att vissa tror att "dem" är ett finare "de", men det är fel, och så avslutade jag med ett knep. Byt ut ordet "dem" mot han eller honom. Om individen i fråga skulle skriva "han" så ska det stå "de", och skulle hen ha skrivit "honom" så ska det vara dem. Honom - dem. Svårare är det inte.
"Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end." ~John Lennon
#12: Jag känner som du. Fick du något svar?
Det har hänt att jag skrivit till enskilda journalister, men har aldrig fått någon respons.
På Sveriges Radio har de ett språkprogram, men tydligen ingen som är ansvarig för språket.
Jag blir precis lika illamående av att man håller på att utrota "sin, sitt och sina" bara för att det inte finns i engelskan. Vad man missar är att då måste man ibland använda personnamn istället för hans och hennes.
Det blir väldigt kontiga syftningsfel annars.
#13: Skönt att höra att vi är fler språkpoliser. Nej, jag fick inget svar. Men jag såg att missbruket av "dem" inte återkom, och det var gott nog för mig.
"Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end." ~John Lennon
Jag gick också i skolan på 50-talet och har alltid skrivit dom, sej och mej. Aldrig dem, sig och mig.
#15: Jag gick i skolan på 50-talet, men det var noga att man skilde mellan tal- och skriftspråk. Sej är en fisk för mig, men jag fattar att det egentligen är en konstig stavning med -ig. Har svårt att skriva "ska" också, det blir "skall".
#16: Jag började skolan 1955, och jag känner bäst igen mig i din beskrivning.
Dom, sej, mej, ska, osv, var talspråk, och hörde inte hemma i skriftspråket.
Förmodar att lärarna kunde vara mer/mindre konservativa/progressiva, runt om i landet, och därmed sätta olika prägel på undervisningen.
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Jag är född 1959 och började skolan i mitten av 1960-talet och lärde mig samma som #16 och #17.
Pratade med mina döttrar om detta för ett tag sedan. De sa att de oftast skriver dom, men de fick lära sig de och dem i skolan. De är födda 1994 och 1997.
/Désirée
Vi får nog gå tillbaka till dagens skolbänk för att se vad som gäller.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#19 Tack för länkarna 🙏
/Désirée
#10: Ja syftningsfel ser man ofta. Ibland kan det bli mer roligt än det var tänkt när syftningen tex blir på fel person.
Sorg är kärlek som blivit hemlös