#0: Du får revidera din kunskapsbank - begreppet har använts sedan länge för ensamstående kvinnor som själva ansvarar för sin befruktning.

Ordet “självstående” är inte ett av de allra äldsta svenska orden, och det finns inte tydliga belägg från fornsvenskan som med många äldre ord. Det är i stället ett relativt sent bildat sammansatt ord.

När började det användas?

• Det dyker upp i svenskan först under 1800-talet eller tidigt 1900-tal
• Det bildades enligt ett vanligt mönster i svenskan: själv + stående
• Sådana ord blev vanligare när man började skapa mer abstrakta och formella uttryck, särskilt i skriftspråk

Varför just då?

Under 1800-talet utvecklades svenskan mycket:

• fler sammansatta ord skapades
• språket användes mer i vetenskap, myndigheter och utbildning
• man behövde ord som beskrev något som är oberoende eller fristående

Viktigt att veta

Ordet är:

• korrekt svenska
• men inte så vanligt i vardagsspråk idag
• ofta ersatt av vanligare ord som fristående eller oberoende

#1: Det var ett nytt ord för mig i det sammanhanget men jag tillhör inte heller den gruppen. Det finns inte i SAOL ännu.
Jag ska börja kalla mig för enastående då

#2: Det behöver inte finnas i SAOL för att det ska kunna användas i fackspråk.

Huruvida du är enastående eller inte får vi ta i en senare diskussion.

#0: Det som har hänt är att självstående föräldrar inte tycker att de är detsamma som ensamstående föräldrar. En ensamstående förälder är vanligtvis en person som separerat från barnets andra förälder, ofta med delad vårdnad om barnet. Att vara ensam om processen redan från planeringsstadiet är en annan sak.

Efter att assisterad befruktning blivit tillåtet och allt vanligare är det naturligt att den gruppen behöver ett eget ord. Är det provocerande?

#4: Inte så provocerande som missuppfattningsbenäget

#5: På vilket sätt skulle det kunna missuppfattas?

Ett ord får väl sin betydelse i en kontext?

#5: Om ett gift föräldrapar går på en buss men det bara finns en ledig sittplats kvar, blir den utan plats "ensamstående förälder" då? Om en ensamstående förälder står i grupp med andra, är personen fortfarande ensamstående då? Eller betyder "ensamstående förälder" bara att föräldern inte bor ihop med den andra föräldern? Att det har funnits och kanske t.o.m. fortfarande finns en annan förälder. "Självstående förälder" förtydligar och ger alltså mer information.

Jag tror inte det är så vanligt att man tror att "självstående förälder" betyder att föräldern är ett barn som precis lärt sig stå upp utan att hålla i sig.

#7: Vad händer när man använder begreppet om byggnader och beslut - kan det fortfarande tolkas som ett stående barn då?

Är alla ord entydigt definierade eller finns det fler definitioner än ord i svenskan?

#8: När det gäller byggnader brukar man väl säga "fristående"? Ensamma hus är alltså fria! Kanske ska man börja kalla sig fristående istället när man bor utan både barn och andra människor? / Mvh Fristående kattägare

#0 Ordet "självstående" som benämning för person som fått barn med hjälp av donator men lever som ensamförälder har föreslagits som nyord i Språktidningen ett antal gånger med början i januari 2022. En förslagsställare skriver (2023): "I community på facebook är vi ca 3500 personer som använder det ordet. Fertilitetskliniker har börjat använda ordet självstående och även medier när de gör reportage om oss."---

Verkar alltså som ordet är mer eller mindre vedertaget numera.

https://spraktidningen.se/nyord/

#9: Självstående är helt ok att använda för hus även om fristående är det som är vanligast.

Likadant gäller beslut.

Jag har aldrig hört ordet självstående

Jag har svårt att hitta belägg för att ordet självstående skulle användas om barn som nyss lärt sig stå. En Google-sökning på ”barn som är självstående” ger inga träffar alls och ”självstående barn” ger bara en träff, som dock är falsk eftersom det där är föräldern som är självstående.

Betydelsen ’fristående, oberoende, självständig’ som bl.a. #1 beskriver verkar vara den etablerade betydelse som funnits längst. Vid en sökning i KB:s tidningstextdatabas är den äldsta träffen från 1913 där det skrivs om ”självstående förbund”, dvs. fackförbund fristående från LO. Denna betydelse är fortfarande levande, en sökning i Korp ger bl.a. träffar från internetforum där filmer beskrivs som ”självstående”. Självstående beslut hittar jag inte så mycket på, men självstående hus finns både äldre och moderna träffar på.

De flesta tidiga träffar i tidningsdatabasen avser diverse föremål: självstående stenogramblock, självstående klädhängare, självstående biografduk, styvt självstående mormorssiden m.m. I de flesta fall är det nog fristående föremål men någon gång kan det nog faktiskt syfta på att föremålet står av sig självt. Det senare är möjligen en spontanbildning, den är ju ganska naturlig.

Det är dock intressant att SAOB (den omfattande historiska ordboken) inte tar upp detta ord. Kanske beror det på att ordet alltid har varit så pass lågfrekvent att det helt enkelt har missats.

Den betydelse som #4 och #10 beskriver, när man talar om självstående föräldrar, och företrädesvis självstående mammor, lär dock vara den vanligaste numera och den dominerar vid en Google-sökning. Jag skulle dock gissa att detta ord är nybildat som en lek med ensamstående (en självstående bildning, om man så vill) och att det alltså inte fråga om att det äldre självstående i betydelsen ’fristående’ har fått en utvidgad betydelse. Den äldre betydelsen är nog så ovanlig att många inte känner till den. Jag hittade ett blogginlägg från 2008 där författaren beskriver ordet självstående som ett ord hon själv har hittat på som en variant av ensamstående, men då syftar det inte specifikt på föräldrar som skaffat barn på egen hand, utan mer om ett annat sätt att se på att vara ensamstående, som att man står på egen hand.