Mail

Mail, mailet mailen, maila.

Det varierar. Men e-post eller mail (med böjningarna i #2) är nog vanligast

Har känt mig väldigt kluven till detta! Använder väldigt sällan engelska ord och uttryck överhuvudtaget men i detta fallet har det varierat då jag inte kunnat bestämma mig för vad som känns mest "rätt". Försöker ändå känna in vad som känns mest rätt i sammanhanget, det förekommer då E-postadress, mejl, mejla.

Förut använde jag mer mail men började tycka att det kändes fel att böja det på svenskt vis när det var ett engelskt ord, så det blir mer sällan jag använder det nu.
Ska jag uppge adressen händer det att jag skriver E-mail före den.

Med andra ord är jag inte så konsekvent! Tack för att du tog upp frågan, har funderat på detta! 🙂

#4: Skriver också E-mail -eller E-post - om jag ska uppge adressen till någon, så jag är inte heller helt konsekvent. 😄

Mejl numera. Förr E-post. Jag tycker inte om att jag har bytt, men så är det. 🙂

#6: Man följer lite med strömmen, "språkhjärnan" vill säga E-post men majoriteten vinner men man vill inte helt foga sig i det engelska uttrycket så då blir det försvenskat = mejl! 😀

#2: Samma här.

Jag försöker använda E-post och E-brev

"Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel"

Gunnar Sträng

Vill du skicka ett mail till min e-post?

#10: 😁

#10: Vill du skriva till min E-brevlåda?

E-mail skriver och säger jag.
Irriterande kanske, men jag använder det åtminstone konsekvent. 🙃

Epost skriver jag. Försöker vara konsekvent.
Men verbet får bli mejla.
#12 Jag kan ju inte skriva till din epostbrevlåda. Den känner jag inte. Det är ju inte brevlådan jag skriver till, utan personen.
E-skriva låter väldigt krystat. Eposta? Det borde vara översättningen, men låter ovant.
Nej, det var inte lätt det här.

Jag skriver nog oftast mejl i vardaglig skrift.

Jag skriver mejl och mejla i analogi med tejp och tejpa.

Jag blandar nog om jag tänker efter. Är inte alls konsekvent.

Använder nog oftast E-post faktiskt.

Som verb skulle jag skriva maila eller mejla, beroende på sammanhang.

Jag använder mycket sällan "elpost" som Statskontoret menade att det skulle heta 1993. :)

#18 - 1993! Det var tider, det! Jag var ute på internet för första gången den 26 juli 1995 och skaffade elpost (!) först den 17 oktober 1996.

#19: Oj, det var väldigt specifikt. Vad gör att du kommer ihåg första gången så detaljerat?

Jag var lite tidigare än så. Hade modem redan innan då jag använde BBS:er många år innan internet slog igenom. Och jag hade turen att gymnasiet jag gick på var med i något pilotprogram och hade "fast lina" med vid den tiden väldigt snabbt internet.

Det var nog runt 1994 som jag började använda internet som mest och när Netscape släpptes var jag helt fast. Började jobba på webbyrå precis när IT-boomen drog igång och har fortsatt jobba med webb, internet och appar sedan dess. Denna tekniska revolution har varit en extremt stor och viktig del av mitt liv.

Vilket minne ni har😃

#20: Jag för dagbok. När jag för första gången satt framför en dator med internetuppkoppling hade jag förstås hört talas om att internet fanns, men hade ingen uppfattning om vad det skulle kunna tänkas bli av det på sikt. Men jag gjorde en notering om det i alla fall.

När jag skriver talspråk, t ex här på iFokus, så använder jag, vanligen, mejl, men när jag skriver mer officiellt, så skriver jag alltid e-post.

Mejl, och jag mejlar. Svenska är ett "starkt " språk som genom århundradena har hanterat tyska, franska, latin och nu engelska ord. Och en del andra . Och sedan försvenskat dessa. Jag använder gärna ord som är tydliga och enkla. Däremot använder jag inte ordet "lunch" som är ett svår-uttalat, svår-stavat ord, där vi har en bättre svensk (kanske tysk) variant, middag. På kvällen äter jag kvällsmat. Och dom som vill ha ett särskilt ord för att gå på restaurang på kvällen, kan ju använda det franska ordet "supé". :)

E-mail
E-maila
E-mailet

#24: ett annat ord för kvällsmat, är väl kvällsvard.
Hör dock aldrig någon säga det nuförtiden. 🙂