Huvudet på spiken! Jag retar mig också på det. Texten blir tungrodd och man tappar rytmen i läsningen. Och jag tror t o m britter skriver "brownhaired". 😊
En stor bov tror jag är autoifyllningen. Att inte Microsoft kan anpassa word på svenska till svenska stavningsregler. Förr brukade jag sitta och göra egna tillägg i ordlistan. Och Google som automatiskt frågar om man inte vill söka efter "cykel hjul" istället för "Cykelhjul".
Och hur många knäppa sms har man inte pilat iväg istället för att ta sig 2 sek och kolla vad där står. Den är bekväm, men ibland skulle jag vilja stänga av den.

Tangentbord borde ha texten "Är du säker?" tryckt på mellanslagstangenten

#2: 😊

Har faktiskt inte haft så mycket problem med det, men det är irriterande när det händer.

I vissa program/appar har jag däremot det motsatta problemet, nämligen att mellanslaget försvinner ibland så orden blir ihopskrivna istället. Det gäller dessutom inte ord som hör ihop.

Som f.d. sekreterare har jag dock vant mig vid att läsa igenom texterna jag skriver, men ändå glömmer jag ibland. Tur man har en timme på sig att korrigera på iFokus. 😊

Skrivfel kan det lätt bli, men visst har det blivit en stor ökning just med särskrivningar. Sedan tror jag också att vi har olika stort intresse för språket. Man ser att vissa personer sällan har några skrivfel medan vissa ofta har mycket konstigheter i sina texter. Bortsett då från rena språksvårigheter pga dyslexi eller personer som har ett annat modersmål.

Har man ett intresse för språket tar man sig kanske hellre tid att läsa igenom det skrivna en extra gång.

Håller också med om att Google och autoifyllningen är stora bovar. Google matar oss med särskrivningar och autoifyllningen kan göra vem som helst både galen och förtvivlad!

Jag fick hjälp att ta bort det gudskelov, det ska stå det jag har skrivit och ingenting annat! Har jag något skrivfel är det åtminstone jag som har gjort det!

Samtidigt blir folk väldigt upprörda när man försöker påpeka en särskrivning på t.ex. Facebook. Det är både den som särskrivit och andra som säger att det är fult att påpeka om man har skrivsvårigheter men hur ska man annars bli bättre?
Dessutom kan en text vara perfekt i meningsbyggnad och utan stavfel men ändå innehålla flera särskrivningar och då anser jag att det inte beror på skrivsvårigheter

#6 Just precis så tänker jag också.

Ibland kan man tro att det har varit mellanslagsrea

#8 Mellanslagsrea 😂😁😂😁

Trådstartaren #0 är definitivt inte ensam om att störa sig på felaktiga särskrivningar. Det är onekligen något som kan störa läsningen, och som ibland kan bli ganska komiskt. Jag minns bl.a. skrivihop.nu som väl var lite av en folkrörelse på sin tid (2000–2003). Sidan hade och har många roliga exempel (den finns fortfarande uppe).

Det påstås ju ofta att antalet särskrivningar har ökat, men jag har sällan sett någon presentera konkreta belägg för det påståendet, och jag funderar lite på vad det egentligen är man jämför. Enligt vissa sätt att mäta är det säkert så att särskrivningarna har blivit fler idag jämfört med, låt säga, 1981. Men å andra sidan har vi ju tillgång till helt andra typer av text nu än för 40 år sedan. Skriftspråket används ju på ett helt annat sätt till snabb, vardaglig kommunikation, och det är betydligt fler människor som har möjlighet att nå ut i skrift, dessutom utan att det har gått igenom en korrekturläsare först.

Jag skulle vilja veta om det verkligen är fler särskrivningar i jämförbara texter idag jämfört med för 40 år sedan. Var det färre särskrivningar på skyltarna i mataffären eller lapparna i trapphuset 1981?

#10 Jag är ganska säker på att det var färre särskrivningar i matbutikerna och på lapparna i trapphusen 1981. Minns att jag kämpade med att hålla isär svenska och tyska på den tiden. Det finns sammansatta ord även i tyskan, men långt ifrån lika många som i svenskan. Så jag sammanskrev för många ord på tyska, men särskrev inte på svenska.

Överanvändandet kan kanske också bero på för små mobilskärmar att skriva i. Många kanske lockas att dela upp orden om de blir för långa att kunna stå odelade i en skärmbredd.

#11: Det är möjligt att du har rätt. Ett uppenbart problem med just de exempel som jag tog upp – skyltar i mataffären och lappar i trappuppgången – är förstås att själva materialet inte har bevarats i så stor utsträckning, så det är svårt att undersöka mer objektivt hur det verkligen förhåller sig.

Kanske är skoluppsatser det material som är mest lämpat att undersöka för att jämföra utvecklingen över tid. Det verkar ha gjorts vissa studier, men vid en snabb sökning hittade jag dem inte lättillgängligt. Dock är Katharina Hallencreutz artikel här intressant:
https://www.isof.se/download/18.317326fe17956889727273b0/1622124534382/Språkvård%202001-4.pdf

Artikeln är från 2001 men Hallencreutz studerade uppsatser från 1989, innan Google och innan mobiltelefoner och rättstavningsprogram var allmänt spridda. Redan då var det uppenbart vanligt att elever särskrev. Hallencreutz hänvisar till tidigare studier från 1972, 1984 och 1993 där författarna försökte förklara fenomenet särskrivningar. Uppenbarligen uppfattades det redan då som vanligt förekommande. Hon nämner även att särskrivningar var omdiskuterade under andra halvan av 1800-talet. Innan dess var dagens regler för ihopskrivning inte etablerade.

Enligt Hallencreutz hade det då (2001) inte gått att påvisa någon uppenbar ökning. Det förefaller snarare som att särskrivningar, på samma sätt som felstavningar, varit ganska vanliga så länge som vi haft regler för sammanskrivning eller stavning.

Men givetvis kan det fortfarande vara så att särskrivningar blivit ett större problem just under de senaste 20 åren. Om jag bara skulle konsultera min egen upplevelse av det hela uppfattar jag dock inte att så är fallet, tvärtom har jag känslan att just åren runt 2001 var när särskrivandet var som värst! Men den känslan är naturligtvis inte en tillförlitlig källa, utan beror nog främst på att det var de åren som jag var mest uppmärksam på fenomenet, och skrattade gott åt exemplen på nämnda skrivihop.nu. Därefter har jag nog inte tänkt på särskrivningar i samma utsträckning, så då upplever jag dem förstås inte som fullt lika vanliga idag som för 20 år sedan. Och att tänka tillbaka på allt man läst däremellan och försöka minnas vilka eventuella skrivfel texterna innehöll är ju en vansklig uppgift…

Jag kan irritera mig oerhört när folk särskriver! Jag är väl medveten om att mitt skriftspråk också har fel och brister, men något så basalt som att korrekturläsa innan man sänder borde alla kunna. Det finns ju grammatikprogram som säger till när du stavar fel eller när du gör ett grammatikfel för den delen. Har man problem med sådant kanske det vore en grej?