Reformen som kanske kom av sig
Redan i Ordlista öfver svenska språket utgifven af Svenska Akademien från 1889 står det under bokstaven Q: "De under denna bokstaf upptagna ord kunna äfven skrifvas med K". Det innebar dödsstöten för bruket av bokstaven Q i svenskan. Fram till dess var det närmast obligatoriskt att använda den för k-ljud framför v-ljud i inhemska ord som sqvätta och qvissla samt i lånord av latinskt ursprung, som qvalificera och qvint.
Den riktigt stora omvälvningen kom 1906, när bruket att teckna v-ljudet med hv, fv och f samt t-ljudet med dt började avskaffas. En del klängde sig fast vid den äldre stavningen lite längre än så, men den nyare har ju vunnit i det långa loppet. Vissa inkonsekvenser har kommit och gått sedan dess. Ett tag ville vissa enligt den nya ordningen skriva tolvte och hälvt, eftersom man skulle skriva tolv och halv i stället för de äldre tolf och half, men vi vet ju vilka former som så småningom rotade sig.
Genom reformen 1906 närmade sig stavningen i svenskan uttalet en aning, men inte helt. Jag vet inte om de som beslutade om den också tänkte sig ytterligare reformer efter hand. Eftersom stavningen hv reformerades bort, skulle man ju kunna tänka sig, att även stavningen hj var under diskussion. Vi skulle ju lika gärna kunna skriva ord som hjort, hjul och hjälm utan h på samma vis som vi i dag skriver vete, vissla och valp utan h i början.
Att h inte försvann i hjort, hjul och hjälm kanske berodde på att det skulle ha öppnat för påtryckningar att genomföra en ännu mer omfattande reform. J-ljudet kan ju nämligen stavas på inte mindre än åtta olika sätt, som i jacka, hjärta, ljumske, djäkne, gjuta, gyttja, sightseeing och yoghurt, och man kanske tyckte att det hade inneburit ett alldeles för stort ingrepp att reformera alla dessa varianter.
Nu lär det förstås inte bli några nya reformer av, men du kanske ändå har några förslag på hur stavningen skulle kunna förändras till det bättre.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
- Redigerat 3/12/22, 9:27 AM av raphanus
Vi hade faktiskt en diskussion hemma alldeles nyligen om b och p.
Det är svårt att höra skillnad.
Jag har svårt med i och e och efter att omskolat mig till östkusten så är u och ö också med i rationaliseringsprocessen.
Tänker också på runalfabetet.
Var det konstruerat för att karvas /huggas fram?
Jämför med våra moderna typsnitt som är konstfärdigt tecknade med runda former.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 5/9/21, 2:15 PM av Pyttelite
#1 Det brukar påstås att runorna ser ut som de gör för att lätt kunna karvas mot fibrerna i trä, och den förklaringen ska också kunna motivera varför så få dokument har överlevt fram till idag, eftersom trä lätt kan ruttna och multna.
Menar du att du skulle vilja få skriva snappt och uppna i stället för snabbt och öppna?
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#0: Är det inte dags att pensionera w?
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
#3: Här finns nyheter kring dubbel u.
Inte kan ta bort en länsbokstav?
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#3 - Dubbel-u har behandlats redan i en annan artikel här på forumet.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#2: När det gäller u och ö finns det dialektala skillnader. Antagligen är det mer komplicerat ändå när man kommer till uttal.
Vad följer på bokstaven man funderar över? Är det konsonant - vokal - hårt - mjukt och vilken historia har ordet.
Men för mig är följande lika:
Utter - ötter
Upp - öpp
Undan - öndan
Däremot uttalas
Ur - ur
Utan - utan
Osv.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Sammanfall av kort u-ljud och kort ö-ljud i svenskan (vilket kan ske i båda riktningarna) är nog mycket riktigt väldigt komplicerat, och många talare har det inte helt konsekvent.
Lena Wenner undersökte detta fenomen i sin doktorsavhandling ”När lögnare blir lugnare”. Hon studerade specifikt talare i Uppland, men fenomenet är mer geografiskt utbrett än så (vilket man bl.a. kan läsa om i hennes beskrivning av tidigare forskning).
https://uppsalauniversitet.se/press/pressmeddelande/?id=1086&typ=pm
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A310464&dswid=2544
Vad gäller exemplen i #6 kan det ju noteras att ur och utan har långa vokaler medan utter, upp och undan har korta vokaler. Det är i specifikt de korta u- och ö-ljuden som tenderar att sammanfalla, inte de långa. Viktigt här är att det korta u-ljudet i många dialekter skiljer sig ganska mycket uttalsmässigt från det långa u-ljudet, och att det även när det uttalas distinkt ligger ganska nära det korta ö-ljudet uttalsmässigt. Då kan man ju även notera att många talare har två korta ö-ljud, ett mer öppet före /r/ och ett mer slutet. Båda kan sammanfalla med kort u, men tydligen är tendensen till sammanfall större både före och efter /r/.
—
Nu handlade kanske detta mer om uttal än om stavning, men man kan nog tänka sig att den omständigheten att vi stavar kort u och ö olika hjälper till att upprätthålla distinktionen. I ovan nämnda avhandling finns beskrivet att sammanfall ska ha varit betydligt mer utbrett i Stockholm på 1800-talet, men att det sedan blev vanligare där att göra en distinktion mellan kort u och ö på 1900-talet, under inflytande av skriftspråket (och som en del i den allmänna tendensen till läsuttal).
- Redigerat 5/14/21, 2:59 PM av Ephraim
#7: Intressant tack för all information och länk - ska läsa och begrunda!
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#4: Okej, då får planen bli:
Byt länsbokstav på Dalarna till D.
Avskaffa W.
🙂
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
#9: Vad ska Södermanland ha för bokstav då?
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#10: De kan få S. 🙂
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
#11: Då blir värmlänningarna sura. 😊
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Vem har satt de där länsbokstäverna egentligen? 😀 De verkar inte ha tagit inspiration av landskoderna i alla fall.
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
Har ingen aning om hur de tänkte när de satte länsbokstäverna, men här har du hela listan. 😄
A – Stockholms stad (Stockholms överståthållarskap; t.o.m. 1968; dessutom fanns AA och AB på fordon)
A, AB – Stockholms län (fr.o.m. 1969, avser myndighetsbruk, fordon fortsatte dock använda tidigare koder A, AA, AB, B, BA, BB)
B – Stockholms län, utom Stockholms stad, t.o.m. 1968. Dessutom fanns BA och BB på fordon.
C – Uppsala län
D – Södermanlands län
E – Östergötlands län. Dessutom fanns EA på fordon.
F – Jönköpings län. Dessutom fanns FA på fordon.
G – Kronobergs län
H – Kalmar län
I – Gotlands län
K – Blekinge län
L – Kristianstads län (numera del av Skåne län). Dessutom fanns LA på fordon.
M – Malmöhus län (används numera ofta för Skåne län). Dessutom fanns MA och MB på fordon.
N – Hallands län
O – Göteborgs och Bohus län (används numera ofta för Västra Götalands län). Dessutom fanns OA och OB på fordon.
P – Älvsborgs län (numera del av Västra Götalands län). Dessutom fanns PA på fordon.
R – Skaraborgs län (numera del av Västra Götalands län)
S – Värmlands län. Dessutom fanns SA på fordon.
T – Örebro län. Dessutom fanns TA på fordon.
U – Västmanlands län
W – Kopparbergs län (nuvarande Dalarnas län). Dessutom fanns WA på fordon.
X – Gävleborgs län. Dessutom fanns XA på fordon.
Y – Västernorrlands län
Z – Jämtlands län
AC – Västerbottens län
BD – Norrbottens län
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
#14: Det verkar uppenbart att en 08 har gjort de där koderna utan vidare tanke om att det ska upplevas logiskt. Som 08 får jag be om ursäkt för det!
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
#15: 😄
Fast lite logik finns det ändå. De har utgått från Stockholm och sedan gått ner längs ostkusten, vänt i Skåne och gått uppåt landet igen. När de då kom till Västerbottens och Norrbottens län var bokstäverna slut, så därför fick de börja om från början, fast med dubbla bokstäver. 😊
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
#15: Inte kul att vara P-bonde å andra sidan var det bättre än att vara en nolla. (O)
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#16: Ja, jo, när du framställer så det känns det rätt självklart att Dalarna är W i stället för D. 🙂
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
#18: Den enda bokstav som hamnade rätt var M. 😊
Vad jag minns så hade vi aldrig varken MA eller MB på någon bil i familjen. Det var alltid bara M. Tyckte det var lite tråkigt när bokstäverna försvann, för det var roligt att se varifrån bilarna kom. Fast det var lite bökigt om bilen såldes till ett annat län. Har för mig att man var tvungen att byta nummerplåt då, och få en med rätt länsbokstav. Tror även man fick ett helt nytt nummer också.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Om jag minns rätt var det just för att man kunde se varifrån bilarna kom, - som man tog bort länsbokstäverna. Stockholmare sågs inte med blida ögon på alla ställen på somrarna. Det officiella argumentet var att man inte hade plats på nummerskylten. I andra delar av Europa hade man plats, och har behållt möjligheten att kunna se varifrån bilarna kom.
Hmmm, är behållt felstavat?
Och hur skulle man skrivit det istället? INTE behållit! :)