Hur många fel?
Hur många fel måste en text innehålla, innan man får fråga vad texten betyder? Jag tänker på särskrivningar, rena stavfel och ordet dem, men det finns säkert fler språkliga felaktigheter som gör en text svårläst och svårförståelig.
/Désirée
#0 För det första tycker jag att man alltid får fråga, om det är något man inte förstår. Att man inte förstår kan bero på många olika saker, och ibland kan det hänga på på en enda bokstav.
Med läsbarhetsindex kan man mäta hur pass svårläst en text är, men det måttet tar mer hänsyn till genomsnittlig ordlängd och meningslängd. Jag känner inte till om det finns något vedertaget vetenskapligt sätt att mäta hur pass felaktig en text är.
Vad som är fel kan det ju också råda delade meningar om. Jag fick en gång ett foto på en minnesplakett och ett meddelande, där avsändaren tyckte att det var så sorgligt att texten på plaketten var full av språkfel. Hennes förslag till förbättringar skulle inte ha gjort texten sämre, men inte heller mindre felaktig. Jag hittade själv nämligen inga fel i den ursprumgliga texten, och kunde också med hänvisningar till dokumenterat ordbruk bevisa att texten var korrekt redan som den var.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#0 Här är bilden på minnesplaketten som jag fick skickad till mig. Avsändaren menade att det bör heta "Till minne av alla de som var tvungna att lämna sina hem i Estland…" Hennes förslag till ändringar av texten skulle inte ha gjort den sämre, men formellt sett inte bättre heller. När det gäller de, går det att som hon argumentera för att det ska heta de även efter till, eftersom det kommer före som, och så kan man förstås argumentera för att måste i dåtid borde heta var tvungna att, men enligt SAOL fungerar måste även som dåtidsform.
När jag i mars skulle översätta en text från estniska till svenska, fick jag den här obegripliga meningen på mitt bord:
"Veel on tulemas 2 lisaks talharpajad Vormsilt Liisa Koemetsa ja Blåslaget (puhkpilliorkester Soomest) Mikko Lagerspetzi juhendamisel."
Jag vred och vände på meningen, men fick ingen logik i den. Ordet "talharpajad" (talharpespelare) är böjt i fel form för att kunna höra ihop med tvåan, och om de var två, så varför nämns då bara den enas namn (Liisa Koemets)? Det visade sig, när jag frågade avsändaren, att en katt hade råkat träda över tangentbordet, så att en 2:a som inte hörde till texten råkade hamna i meningen. Tog jag bort tvåan, blev allt begripligt:
"Dessutom kommer talharpespelare från Ormsö under ledning av Liisa Koemets och Blåslaget (en blåsorkester från Finland) under ledning av Mikko Lagerspetz"
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
- Redigerat 2021-04-20 20:19 av raphanus