Men så spännande - jag hade inte en aning om det.

#1: Nej inget man fick lära sig i skolan iallafall.

Jag har en del att invända mot den artikeln, och detta råkar vara lite av en personlig käpphäst. Vill dock påpeka att detta inte är menat som kritik mot trådskaparen, tvärtom är det kul att lite mer okända språk lyfts fram här! Dessutom finns det nog en hel del i den länkade artikeln som är ganska bra.

Hursomhelst, även om det är bra att media ibland kan uppmärksamma språk som annars inte är så kända blir jag lite irriterad över att sådana artiklar så ofta följer det här formatet där språken framställs som så unikt gamla eller ålderdomliga. Det är samma sak när älvdalskan får lite uppmärksamhet i media, då kallas den ofta ”vikingaspråk” eller ”rena fornsvenskan”. Sådana beskrivningar blir synnerligen missvisande, om inte direkt falska. Dessutom kan man fråga sig varför det är just ålder eller ålderdomlighet man väljer att framhålla. Skulle lokala språkliga varieteter inte kunna vara minst lika intressanta, eller lika värda att bevara, om de istället var väldigt nymodiga?

Egentligen är det knappt meningsfullt att tala om språks ålder. I artikeln påstås att tsakoniskan är 3 000 år gammal, att det är Greklands äldsta språk och att det ett av de äldsta språken i Europa och världen. Men vad menas egentligen med detta? Tsakoniskan härstammar ju, liksom modern standardgrekiska, från urgrekiskan, vars talare kan ha kommit till dagens Grekland norrifrån runt 2000 f.Kr. Urgrekiskan hade dock utvecklats successivt från urindoeuropeiskan, som kan ha talats runt 4 000 f.Kr., och som i sin tur måste ha utvecklats ur tidigare språkstadier som vi inte vet så mycket om. Jag har svårt att se hur tsakoniskan skulle vara äldre än modern standardgrekiska. Rimligen måste språken vara exakt lika gamla, och dessutom betydligt äldre än 3 000 år. Jag har också svårt att se hur tsakoniskan, eller grekiskan i allmänhet, skulle vara äldre än andra språk i Europa och världen, annat än på det sättet att de har en väldigt lång skriven historia.

Tsakoniskan är däremot intressant, och möjligen unik, på ett sätt som bara till viss del framgår av artikeln. Forngrekiskan hade ganska stor dialektal variation, som också finns bevarad i skrift. Med spridningen av koinegrekiska efter Alexander den Stores erövringar kom emellertid denna dialektala variation successivt att ersättas av ett grekiskt standardspråk som i stort härstammade från den klassiska attiskan som talades i Aten på 400-talet f.Kr., med vissa inslag av joniska former. I stort sett alla senare grekiska varieteter härstammar från koinegrekiska. Tsakoniskan är dock ett undantag här, och härstammar alltså, som framgår av artikeln, från doriskan snarare än från koine och attisk-joniska.

Artikeln påstår ju också att tsakoniskan är mer lik antik grekiska än modern, vilket jag också ställer mig tveksam till. Tsakoniskan förefaller vara minst lika innovativ som modern standardgrekiska, även om detta också kan vara ganska svårt att mäta. Dock har tsakoniskan bevarat en del uråldriga språkdrag, bl.a. har det urgrekiska långa a-ljudet bevarats som a (dock kort), vilket är en gammal skillnad mellan de antika doriska och attisk-joniska dialekterna. Likaså har ett gammal w-ljud bevarats (fast blivit till v) i ett antal ord, där detta redan under antiken försvunnit i andra dialekter.

Kan i övrigt rekommendera bifogade ganska korta, You Tube-video.

Jag uppskattar verkligen dina kommentarer och din sakliga kritik.

Jag gjorde en summarisk faktacheck innan jag publicerade inlägget och fick faktiskt heller inte ihop det.

Nu är det ju så att namn på språk inte är entydiga så jag tänkte att jag inte riktigt hittat rätt och sedan publicerade jag.

Borde skrivit att det bara var ett inspel i debatten.

Journalister har ”pennans gåva” och kan formulera osäkra data som gedigna sanningar.

Vi vet ju egentligen inte med säkerhet hur allt hänger ihop bakåt utan det är teorier som presenteras.

Inte fasiken visste dom som levde på stenåldern eller järnåldern att de just levde under dessa tidevarv.

Det är ju en dansk uppfinning.😊

Stort tack för att du läste och bemötte inlägget med intressant information och fakta.

#3 Jag tror att begreppen ålder och ålderdomlighet hos språk - vare sig de faktiskt kan bekräftas som verkliga eller ej - lockar till läsning och väcker intresse av skälet att det är det närmaste vi i dag kommer möjligheten att resa bakåt i tiden samt att det är en möjlighet som många drömmer om att få.

Min morfars mor (1903-1983) talade en äldre variant av dalbymål hemmahörande i norra Värmland. Nu är hon ju död, och med henne också språkvarianten. Ytterst få nu levande personer talar i dag som hon gjorde. När månen var full och höll på att gå upp, dröjde den sig kvar vid horisonten och var så stor att man tyckte att man kunde ta på den. Då sa hon om den, att "tungeln sitt kvälle". För dem som bor i Dalby socken i dag och Sverige i allmänhet kan det verka helt obegripligt, men för den som vet att jordens måne på isländska heter tunglið verkar det helt logiskt. Den som vet att isländskan är som en stelnad (långsammare/mindre förändrad) form av äldre fornnordiska, förstår då också att dalbymålet också är det. Jag som har hunnit träffa flera personer som talar denna dialekt har alltså - skulle man kunna säga - rest bakåt i tiden, och det får mig att känna mig intellektuellt rik och belåten.

#5: Det är väldigt intressant att läsa både norska och danska när man förstår att orden har en verklig betydelse och lika omöjligt att förstå att böjningar i norskan eller danskan är totalt felaktiga att använda i svenska - precis dom det vore en naturlag.

Språk är intressant men ibland helt omöjligt att förstå sig på.

#6: Just att de är svåra att förstå sig på är en god del av skälet till att de är så intressanta.