Retorik vs språkstandard
Om man i en retorisk text vill påverka läsaren mer effektivt, kan en strategi vara att bryta mot regeln om versalisering av vissa förkortningar. Detta sätter fingret på en värdekonlikt med en texts syfte och språkets standardisering. Tankar om denna strategi och dess konsekvenser?
Man riskerar möjligen att fokus i texten hamnar på annat än det man tänkt. Det går nog inte att styra helt hur läsaren reagerar på skrivningar som bryter mot det invanda.
Har något exempel där du gjort som du föreslår?
Ett påhittat och kontextualiserat exempel, dock ej utdrag/citat.
Ponera att en överklagan i en förvaltningsrätt handlar om KPI. Detta nämns 59 gånger i klagandes talan som är relativt lång, säg 20 sidor. Av juridiskt-taktiska skäl vill dock den som för denna talan att rättens ledamöter så lite som möjligt, medvetet eller omedvetet, ska fastna för begreppet och skriver därför konsekvent "kpi" i stället för "KPI". Därmed blir förkortningen mindre framträdande i textmassan, även om någon i domstolen, förstås rent teoretiskt kan störa sig på och fastna vid ordet.
En fördjupad diskussion inbegriper förstås målgruppsanalys.
#3: Målgruppen i ditt exempel är förmodligen vana läsare och de kommer att reagera mer om du frångår stavningsregler.
Vilket får effekten att ”kpi” blir mer framträdande än ”KPI” och du får en motsatt effekt än vad du önskar.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#3: Jag tror som Pyttelite, att det skulle ge motsatt effekt eftersom vana läsare kommer att störa sig på felet och därför notera de orden mer än de skulle ha gjort annars. Att frångå skriftspråkliga regler i formell text skulle jag säga alltid är en dålig idé, och i skönlitterär text bör det, om det ska göras, göras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att det är ett stilistiskt val.
Sajtvärd på Skrivlust
Tack för svar, men har ni något vetenskapligt stöd för era åsikter? Motargument:
1) En rådman, kammarättsråd eller justitieråd fokuserar förhoppningsvis främst på juridiska aspekter, inte de språkliga, även om denna/denne kan störa sig på ett brott mot en språkregel.
2) Förvaltningsärenden är ju tänkta att kunna drivas utan juridiskt ombud, så man får förutsätta en viss tolerans och vana hos läsaren.
3) Om ordet publiceras 59 gånger, menar ni då att juristen kommer störa sig vid varje tillfälle?
Jag är inte övertygad och är intresserad av evidens mer än åsikter.
#6: Svårt att se vad för vetenskapliga bevis som skulle kunna visas.
Vad har du för bevis för att du skulle få en mildare tolkning av något bara för att du inte använder korrekta språkregler?
Det troliga är att den som läser texten bedömer att den är skriven av ngn som inte vet hur det ska skrivas och förutom en irritation så stannar det där.
Jag inser inte varför du tror att det blir bättre effekt av att inte använda korrekt språkbruk utan att din personliga tolkning skulle gälla.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#6: Jag tvivlar på att det är något som någon har gjort en vetenskaplig studie på, så nej. Däremot vet jag att jag och de flesta andra som är vana läsare och medvetna om skriftspråkliga regler som regel stör sig på när de bryts, särskilt i formell text.
Jag får hålla med Pyttelite igen, särskilt i det hen skriver i tredje meningen. Det skulle troligen mest bara registreras som ett irriterande fel, och inte ha särskilt mycket mer effekt än så, särskilt inte en positiv sådan.
Sajtvärd på Skrivlust
#3 I detta exempel framstår det som väldigt osannolikt att valet mellan KPI och kpi skulle ha någon märkbar påverkan på utgången i målet, åt endera hållet.
Å ena sidan är det inte så troligt att det skulle väcka någon större irritation att skriva kpi med små bokstäver. Om det är något område där vi tolererar ganska mycket variation skriftspråket så är det väl valet mellan stor och liten bokstav på förkortningar. Även om det är ganska tydligt just vad gäller KPI att denna förkortning nästan alltid skrivs med stora bokstäver är det nog få som har detta som sin käpphäst. Ett pyttelitet irritationsmoment för den som skriver domen kan vara att man måste ändra till stora bokstäver om man kopierar från klagandens skrivelser till domens recit. De som arbetar på förvaltningsrätten är dock vana vid skrivelser med betydligt större avvikelser från skriftspråkliga normer, inte minst vad gäller valet mellan stor och liten bokstav.
Om detta mot förmodan skulle väcka irritation hos någon är det dock, som påpekas i #6, osannolikt att denna irritationen skulle ha någon inverkan på utgången i målet.
Å andra sidan är det mycket oklart vad som skulle kunna uppnås med denna strategi. Om man inte vill att läsaren ska fastna vid begreppet KPI ska man kanske inte skriva 20 sidor om KPI.