Jag börjar med min favorit "ohemult" som jag försöker smyga in här och var

"Stundom" är vackert.

#1: Ja! Jag älskar ohemult! 😄

Eljest är visserligen inte ett favoritord men på väg att försvinna, tror jag?

Ibland ser jag listor över ord att adoptera, ord som är på väg ut men som man kan ta till sig.
Jag lovade någon gång att använda ”lustvandra” och ”kvintilera”. Och det händer nog.

Hittade en gammal tråd att hämta lite inspiration ifrån
https://sprak.ifokus.se/discussion/1336073/ord-som-glomts

Och, inspirerad, så letade jag efter listor över ord att adoptera, och fastnade för dymedelst och änskönt. Vad jag nu ska ha dem till…?

Ecklesiastikdepartement brukar jag försöka använda när tillfälle ges.

Annorstädes är fint tycker jag.

Kanalje lade jag nyss i Wordfeud. Ett vackert ord för något tråkigt

En bekant till mig brukar använda ordet "onaskelig" som betyder äcklig

Som skåning vill jag använda "rullebör" oftare, men har märkt att jag har anpassat mig för mycket så det blir oftast "skottkärra" tyvärr. Numera är det inte så många skåningar heller som vet vad rullebör betyder. 😊

#7: 😁
Min mamma använder det när jag klagar över nutida departement som verkar lite "hittepå". Jag har faktiskt inte koll på vilka departement vi har numera i Sverige.

Dykdalb är ett fint ord.

Ohemult är ju helt underbart och jag använder det i tal oftare än i skrift 😊
Stundom är standard i mitt skrivande 😊
Eljest använder jag lite nu och då 😊
Lustvandra och kvintilera borde användas mer 😊 undrar om lustköra funkar lika bra som lustvandra? Jag gör ju oftast en kombination av dessa 😊
Annorstädes använder jag också nu och då 😊
Kanalje använder jag ibland om mina killar 😊
Rullebör hör till vardagen, trots att jag inte är skåning, men jag älskar Skåne 😊
Ecklesiastikdepartementet = utbildningsdepartementet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ecklesiastikdepartementet 😊

Lyssnade på podcast, som jag understundom gör.
En av poddarna (heter det så?) sade

Förvisso.

Det lät tjusigt. Det ska jag förvisso lägga mig till med.

Lyssnade på Rolf Porseryd. Han använde ordet enkom och det var länge sedan jag hörde i talspråk.

#15: Understundom är också ett ord att bevara!

Afton tycker jag är vackert men det används ganska sällan numera utom möjligtvis vid evenemangstillfällen. ("En afton i visans tecken.")

"Fogsvans" används alltmer sällan.

Förutom att ordet är vackert, är det också beskrivande på ett föredömligt sätt….

Jag kom på ett till: "Blandekonomi"

I tidigare skolböcker nämndes Planekonomi, Blandekonomi och Marknadsekonomi som tre samhällsskick att förhålla sig till.

I dagens polariserade värld, inte minst i dagligt tal, nämns enbart Planekonomi och Marknadsekonomi, som de enda existerande alternativen.
Inga nyanser här inte…!

Förvisso hör man fortfarande ordet "omdaning" då och då, men det är hotat….

Desto oftare hör man idag "omgörning", vilket får mig att tänka på barns sätt att "uppfinna" nya ordkonstruktioner..
Känns väldigt "Saltkråkan" för mig….

Jag tror aldrig jag hört omgörning. Det låter som ett "hemmabygge"

#21: Javisst, tveklöst ett "hemmabygge"…

Jag har hört det några år, ända upp på regeringsnivå.
Tror att det började i samband med "omgörningen" av Arbetsförmedlingen…sedan fick det spridning…

På senare tid verkar det dock ha blivit mindre frekvent, i alla fall på SR/SVT.
Kanske någon språkvårdare som har anmärkt…?

#22: SAOL har tagit med ordet i alla fall. 😊

https://svenska.se/saol/?id=2135930&pz=5

#21, #22, #23 Omgörning finns även i SO där det anges som att det är belagt sedan 1778, och SAOB (under uppslagsordet om, och där under omgöra) som anger 1733.

Särskilt nytt är ordet alltså inte, däremot tror jag att det alltid varit ganska lågfrekvent. Sökte i Korp i nyhetstexter och skönlitteratur och ordet är där mycket ovanligt. Om man googlar får man dock en del träffar i nyhetstexter där det ofta verkar användas om genomgripande reformer. Intuitionen att ordet har blivit vanligare under de senaste åren kan eventuellt stämma i detta fall (även om jag tror att det fortfarande är rätt ovanligt).

Det är ju en regelbunden bildning av göra om eller omgöra så det kan tänkas att ordet har ”hemmabyggts” flera gånger genom historien, eller spontanbildats som man ofta säger. Dock är det ju i dag så pass etablerat att ha ett eget uppslagsord i SAOL så man kanske inte kan kalla det ett ”hemmabygge” längre.

#24 Ops, där ser man.

#16 Har även stött på texter (av formell stil) där författaren överanvänt enkom som synonym för endast/bara/enbart (eller blott), och skrivit saker i stil med hans föräldrar låter honom enkom äta glass på söndagar (inte autentiskt exempel). Det är inte så snyggt. Den normala användningen är ju när det är fråga om ett visst ändamål, ex. han hade rest till Motala enkom för att äta glass (även om den bredare användningen har funnit historiskt). Att folk inte riktigt har känsla för hur ordet används tyder ju dock på att det är på väg bort.

#24: Jaha, där ser man….. (!!!)
Men att det finns i SAOL, gör det inte vackrare.
jag tycker fortfarande inte att det känns som vuxenspråk…

#27 Håller med.

Jag har noterat att orden "avlidit" och "omkommit" gradvis har ersatts av "dött" i nyhetsrapporteringen….

Jag upplever det som språklig tondövhet, och en aning ovärdigt.
Om en pelargonia eller möjligen en guldfisk har "dött", reagerar jag inte så starkt, men om omkomna människor vid olyckor, krig eller naturkatastrofer har "dött" , klingar det plumpt och vulgärt i mina öron….
Är jag för petig…?

#29 Jag upplever alla dessa omskrivningar av döden som larviga och plumpa. Har någon dött så har denne det, inget konstigt med det och det finns ingen anledning att omskriva detta på diverse olika sätt. Vi dör alla en gång.

Jag tycker att illfänas borde få ett uppsving.

#31: Mycket fint uttryck… 🙂

Ett annat ord som som har både tydlighet och funktion är "bengå" [dvs ben-gå]

Det användes när en promenad var behäftad med vissa ofrivilliga umbäranden, som t.ex:
"Jag missade bussen, så jag blev tvungen att bengå ända hem"

Vet dock inte om uttrycket varit rikstäckande. Har hört det i Norra Dalarna.

#30: Tycker bara att det är synd när ett språk berövas sina nyanser…..
Som en sten i skon för en "boomer"…..

Kombarris
Måste bara lyfta fram "kombarris" i ljuset, trots att det inte är rikstäckande.

Det är göteborgsk arbetarslang ("Göteborgs-cockney"), och betyder, för att vara exakt, "en rejäl stenbumling", så stor att man bara med svårighet kan hantera den…

🙂

Apropå kombarris:

https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar/dialektbloggen/inlagg/2022-08-01-hana-da-vicken-kombarris

#34 Röda Sten är en riktig kombarris.🐑🙂

#36: Utan tvekan 🙂

Rådbråka - som i "Jag ska rådbråka min hjärna" när man försöker komma på något man glömt

#38: så länge du inte får för dig att rådbråka folk, så kan du använda det

Diskett

Skruva upp ljudet.

Ratta in (radiokanaler)

Rundsmörjning

Karlsbaderlängd

Brysselkex

#44 Dessa båda är levande i bagerivärlden.

#45: Jo, jag vet….men i stort sett bara där…med en viss tvekan…

För något år sedan skyltade vår lokala butik med
"Karl Spader"
Och produkten i fråga hade inga som helst likheter med ursprunget, vilket fick mig att inse att både producenter och säljare tappat kontakten med den traditionen…..

#46 Oj! Det är illa! Karl Spader!!! 😳

#44: Intressant är att Karlsbad är en kurort och vetebrödet fick en gulaktig färg av vattnet.

Vad vattnet innehöll är dolt men det är en fin kurort än idag.

https://urlaubsreise.blog/urlaubsziele-in-europa/karlsbad-und-marienbad-die-zwei-perlen-der-boehmischen-kurorte/

#48: Jag minns färgtonen, konsistensen och smaken, men det är nu ganska länge sedan som jag stötte på den äkta varan….. (saknar)

Ja, även Karlsbad är en klassiker i sig…

Vidare på samma ämne: Kondis

Förr hade även det påvraste kvarterskondis en bred reportoar av bakverk, alla med namn som nu gradvis faller i glömska.

Önskade man en Fragilités-bakelse till sitt kaffe, fick man det, nästan överallt….

Sockiplast - föregångaren till barfotasko.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sockiplast

Och….. Tenso Färgplåster

#44 min mamma sade att man använde vichyvatten i karlsbaderbröd. Åtminstone här i Sverige, gissar jag.

Och sedan funderade jag på när jag senast pratade om vichyvatten.

Jag stötte på "skabrös" i ett gammalt korsord. Det ska jag försöka använda

#54: Jag tycker att det är impertinent.

Nänns, och nändes, hör man sällan numera….

Flom

#56: Jag använder dem ibland. 😊

#58: Jag också……stundom…. 🙂

Understundom och esomoftast kan man inmänga gamla fina ord i sitt språk

Men i många sammanhang är det bäst att medvetet uraktlåta användandet av vissa ord, enär det skulle kunna uppfattas som docerande….

#61: Inses eftersom de säkert skulle leda till palaver och en och annan skulle bli syrak.

Lappri…!

Det fick man som barn ibland höra när man t.ex. gjort sig illa.

Dock inte från föräldrarna, men från mor- och farföräldrarna…

Dylik

#64: Ja, och fortfarande fullt brukbart….

Töva

Biljettlucka

Vi har ju haft kombarris med så jag vill slå ett slag för ordet "tyken" som jag tycker är så användbart.😉

Parra
Fortfarande på göteborgstemat, får vi inte glömma "Parra", som betyder fart.

"Han kom körande i full parra", t.ex.

Det lär härstamma från Göteborgs Spårvägar.
Eltillförseln till de äldsta spårvagnarna gick nämligen att koppla om mellan seriekoppling och parallellkoppling, och parallellkoppling ökade farten…..därav "Parra"…

#69 Aha🙂

Full kareta kan man också använda😉

Några skånska ord,

tönn
fubbik
blannevann
slå på TVn

När svärmor sa "slå på TVn" så gick jag fram och slog på TVn, och sedan satte jag mej igen. Hon tittade förvånat på mej.

#72: Här i nordvästra Skåne säger vi fobbek. 😊

Sen har vi "töffe"
och begreppet "det söker mej"

I västerbotten ordet "tjoller" (= ungefär mitt emellan "trams" och "skitsnack")

I Västergötland kan någon kallas för en "vrale"…

Betecknar den som frekvent slänger ur sig dåligt underbyggda påståenden, och/eller är skrytsam….

Ordet "telefonhylla" blir allt mindre förekommande i språkbruket, likt hyllan själv, i våra hem….

Skruva upp ljudet används allt mindre.