pagan/paganisk
I den svenska utgåvan av boken ''Saints & Sinners'' blir det engelska tillägsordet PAGAN återgivet som i detta exempel: den PAGANE historieskrivaren Suetionius etc.
Hur låter detta för ett svenskt öra?
Jag tänkte att den svenska formen var PAGANISK (eller HEDNISK).
Märklig översättning. Vet inte översättaren vad pagan betyder? Det blir ju svårt att böja ett utländskt ord enligt svenska regler.
Om man nödvändigtvis måste ha det från ordet pagan, så låter det bättre i mitt tycke som paganske, men skulle hellre se att man säger hednisk/hedniska/hedniske.
Det känns som att översättaren inte vet vad ordet pagan betyder
/Désirée
#3: exakt. Märklig översättning, minst sagt.
Kanske har översättaren för länge bott utomlands? OM han gjorde det, för det vet inte jag. Olof Andrén och Per Beskow heter översättarna.
#5: Om översättaren vet innebörden av ordet kanske han inte kan den svenska översättningen?
- Redigerat 2022-11-01 18:04 av Niklas
Ur densamma boken:
''All direkt kontakt med påven förbjöds vid hot om landsförvisning.''
Är VID HOT OM_ synonymt med UNDER HOT OM__?
#8: Ja, så har jag uppfattat det.
”Ur densamma bok” tror jag det heter. Densamma anger redan förhållandet. ”Samma bok”.
#9: Tack för korrigerandet! Jag bor ej i Sverige, och lär svenska när jag har tid, som hobby. Jag ska säkerligen göra många fel till medan jag skriver här. Ni är alltid välkommen att rätta till!
#10: Jag förstår. Då är din svenska riktigt bra redan. 🙂 Bra att du tar rättelsen på rätt sätt.
Några småsaker om det vore jag som skrev:
”Tack för korrigeringen. Jag bor inte i Sverige och lär mig svenska när jag har tid, som hobby. Jag kommer säkerligen göra många fler fel när jag skriver här. Ni är alltid välkomna att rätta mig.”
Är engelska ditt modersmål? Det ser lite ut så på hur du skriver. 🙂
- Redigerat 2022-11-01 18:57 av Niklas
#11: Så bra att veta! Tack att Ni gjorde er mödan att skriva detta. Jag skall läsa Ert inlägg ett par gånger, på det att jag inte upprepar desamma fel i framtiden.
- Redigerat 2022-11-01 19:09 av Rupertus Leijonhufvud
Det verkar som att pagan förekommer en del på svenska, främst i facktext. Jag googlade den pagana och får en del träffar. Om det betyder något annat än ’hednisk’ vet jag inte, men möjligen uppfattas det som mindre värdeladdat. ’Hednisk’ kan möjligen uppfattas som nedsättande.
Jag hittar dock inte _ pagan_ eller pagansk i SAOB, men däremot paganisk med betydelsen ’hednisk’. Ordet anges dock som utdött och det citerade belägget är från 1615. Verbet paganisera ’göra hednisk m.m.’ finns också upptaget och i vart fall när artikeln skrevs 1952 verkar det ha varit levande, men fackspråkligt.
#1, #2 Om man uttalar pagan som ett engelskt lånord blir det ju svårt att veta hur det ska böjas, men om vi behandlar det som vi brukar andra latinska lån vållar inte formen några direkta problem. Dock har vi inte så många adjektiv med latinskt ursprung som slutar på -an (desto fler substantiv). Men vi har några stycken, exempelvis momentan och simultan, så pagan kan ansluta till det mönstret.
#12: något annat som kan vara bra att veta, är att man inte säger "ni" om en enda person nuförtiden.
Man säger "du".
Ni i singular är egentligen inte positivt alls, i synnerhet inte för den äldre befolkningen.
Yngre (dagens ungdom) kanske inte känner till det.
#13: om jag skulle uttala pagan som ett svenskt lånord, så blir betoningen inte som på engelska.
Då är det det andra a:et som jag betonar, och det var därför "paganske" med nöd och näppe skulle ha varit godtagbart för mig.
Men som jag nämde, så gillar jag inte det heller.
#13: I Wikipedia har även engelska pagan negativt laddad betydelse.
#15 Ja, på svenska ska det rimligen uttalas med betoning på sista stavelsen och jag utgår från att det är så det uttalas av de som använder ordet. I lån från latin och grekiska brukar svenskan som huvudregel ha huvudbetoningen på samma stavelse som på latin, vilket stämmer här (pāgānus med betoning på andra stavelsen). Engelskan har däremot en tendens att ha huvudbetoningen en eller ett par stavelser tidigare.
Det finns ju ett mönster i svenska framförallt vad gäller nationalitetsord, men även vissa andra ord, där substantivet slutar på -an, men tillhörande adjektiv på -ansk: mexikan > mexikansk, peruan > peruansk, gustavian > gustaviansk. Så jag antar att det är det mönstret som gör att pagansk kanske låter bättre på svenska. Dock finns som sagt även några adjektiv direkt på -an: momentan, simultan, (sub)kutan. Så formen pagan är egentligen inte konstig.
#16 Det kan det nog uppfattas som nedsättande på engelska, ja, och har definitivt varit det historiskt. Dock verkar flera nyhedniska/neopagan(sk)a grupper idag använda det om sig själva, och jag tror det kan användas relativt neutralt i fackspråk. Man kan väl inte heller säga att hednisk generellt är någon grov förolämpning i dagens svenska, möjligen är det värre i vissa kretsar.
Även på latin får man nog säga att pāgānus i den här betydelsen är nedsättande. Betydelsen verkar ha uppstått först i en kristen kontext typ på 300-talet och använts om utomstående, så jag tror inte det är något människor har kallat sig själva.
Den svenska fackspråkliga användningen av pagan behöver ju dock inte följa engelska eller latin här. Man ska kanske inte heller utgå från att pagan på svenska är lånat från engelskan, även om användningen i engelskan säkert kan förstärka den svenska.
#14: I min lärobok stod det att formen Ni borde användas gentemot personer som vi inte är förtrolig med, i synnerhet dem vi inte känner alls eller när de är äldre än oss. Och att det var just ett tecken för ärebetygelse för intelokutören, likt det tyska Sie.
Skulle DU då vilja skriva något mer om skälen varav (du tycker att) NI inte upfattas positivt alls, i synnerhet inte** för den äldre(!)** befolkningen?
Ty jag skulle sannerligen några gånger få intrycket av att en eller annan interlokutör inte alltid blev smickrad med denna Ni-formen, fastän de inte sade ifrå sig.
- Redigerat 2022-11-01 20:25 av Rupertus Leijonhufvud
#19: därför att förr titulerade man folk, och ni sade man till de man ansåg vara lägre än en själv, så att säga.
Därav du-reformen.
Och därför är det mer troligt att äldre tar illa vid sig än yngre personer som inte växtre upp med det.
Men det är fortfarande fullt möjligt att yngre som känner till det, av den anledningen kan ta illa vid sig iallafall.
Säkrast är väl att undvika att säga det alls i singular.
Ni säger man dock om det är två eller fler personer man menar.
Interlokutör är ett ord som inte används, vi säger/skriver t ex sagesman.
/Désirée
#20: Å, DEN är saken. Tack. Då skall jag försöka att undvika den formen alls, fastän jag innerst inne i början kommer att befara att jag kan kränka någon som till exempel är MYCKET äldre än jag. Men - du vet bättre - du bor ju i Sverige, inte jag.
Och - om man använde den äldre formen istället: ''I'' MED passande verbböjningen därvid?
Kunnen I säga mig vägen till stationen?
I ären trötta. Jag skall hjälpa Eder.
I heten Ivar, icke sandt? osv…
Skulle resultatet då kunna bli lika negativt som vid ''Ni''?
#21: Tack till dig, ock! Som sagt, svenska är min hobby och jag har för det mesta haft med äldre (biblisk) svenska att göra; det är med nöd och näppe som jag TALAR MED någon😄 - bara den sällsynta gång som jag besöker Sverige.
Ändog är du alltid välkommen att fräscha upp min svenska lite!
#22: nej, men folk skulle nog istället börja fundera över varför man använder ålderdomliga fraser, även om de låter vackert. 😛
"Ni" är helt okej att säga till två eller fler personer, som sagt.
Det uppfattas inte negativt alls.
#23: Jag är lite nyfiken. Vilken lärobok använder du? Det är flera ord som du har använt här som jag förknippar med äldre tider.
#25: Sedan jag har varit i stånd att självstägdigt läsa böcker (inte minst Karl den XII:s Bibel), använder jag ingen lärobok längre. Det gjorde jag nog vid min första kontakt med svenskan, för ungefär 15 år sedan. Då var det en äldre lärobok frå sextiotalet som jag fick tag på på ett antikvariat. Men bortsett frå hövlighetsformen "Ni", kommer de andra ord som du kan anse som ålderdomliga, inte därutur men sannsynligtvis ur äldre litteratur, till exempel den av Johan Ekeblad. Mitt lärande är oregelbundet och oförpliktat - det har varit år då jag på svensko ingenting läste. Jag har ju inte bråttom. Det är bara en hobby.
Men nuförtiden läser en jag modern bok, ''Helgon och Syndare'', rätt för att livliggöra mitt språk och bli mer kommunikativ med dagsens människor. Det är hög tid.
#27: Haha, jag skulle just skriva att ditt språk påminner mycket om hur man skrev vid mitten och andra halvan av 1800-talet. 😂 Du är som en tidsresenär.