Härmed ber jag att få skryta lite. 😉😁

Vågar inte testa!

#2: Det var faktiskt inte så svårt som det verkar, men det var lite stressigt i och med att man bara hade 15 sekunder på sig (eller om det var 20) för varje ord.

Japp! Full pott här också.
Kommer faktiskt bara ihåg att jag haft två stavfel under hela min skolgång. Kanske inte så mycket att skryta med - mer något att vara tacksam över, att några gener sitter på rätt ställe. 😊

#4: Ja, det är samma för mig - när det gäller generna alltså. Min bror har svårt att stava, men han är däremot väldigt duktig på matematik. För mig är det tvärtom. Har alltid haft lätt att stava, men matematik är rena grekiskan för mig. 😊

Men jag gillar matte och älskade matte i skolan - och alla NO-ämnen. Tyvärr lärde jag mig aldrig plugga eftersom jag hade så lätt första åren. Det är ett annat av svensk skolas misslyckande. Att få sitta och räkna 100 nästan likadana tal istället för 25 som klasskamraterna gjorde, är ju inte precis utvecklande för hjärnan.

#6: Hade också väldigt lätt till och med mellanstadiet. När jag sedan började sjuan började det bli svårare, för jag hade inte heller fått lära mig att plugga.

Var väldigt skoltrött efter nian, men fortsatte tre år på gymnasiet. Då var jag ännu mer skoltrött men fortsatte med ett års chefssekreterarutbildning. Där slapp man matten åtminstone. 👍😊

Alla rätt här med!

2 fel