Jag skulle skriva smileys… ;-)

Håller med Staffan. Den engelska böjningen blir bäst eftersom det är ett engelskt ord.

#0: Så här skriver jag; en smiley, två smileys.
Bestämd form blir någon slags svengelska; den smileyn och de smileysarna.

#3: Gör likadant! 😄

Jag varierar hur jag skriver det, oftast blir det nog en smajlis, flera smajlisar. På engelska är det ju inget s i ental, men jag tänker på hur vi hanterar ord som chips och bebis.

Flera leenden.

#6 Haha 😃

Annars så går det också, som jag gör, att säga smilgubbe.
Då blir pluralet tämligen enkelt - smilgubbar. 😝
Och det låter mindre svengelska om det..

#6: 😜

#8: Smil-gubbe!
Det var smart!

#10: Jo.
Är uppvuxen med 91:an, där det ofta sades smilfink bl.a, så smilgubbe har alltid känts naturligast för mig att säga. 🙃

#6: och #8: 😁😁

Jag retar mig rätt mycket på anglikaniseringen i språket fast det är ännu värre med ord vi redan har namn på sedan länge.
"Sale" gör mig nipprig!

#12: skönt, då är jag inte ensam om att tycka det iallafall.

"Stop" på bussar retade mig ordentligt i början, för då tänker jag på plommonstop och på ett stop öl.

"Kidsen" är ett annat uttryck jag ogillar.