Jo, tycker väl att det ibland kan vara drygt hur talspråket smyger sig in och trasslar till Grammatiken.
Oftast så rör det sig väl om personer som jämt säger han och inte tänker på i vilka sammanhang honom egentligen ska användas.

Något annat som stör mig är uttalande av bokstäver som egentligen inte finns.
Tappat räkning på hur ofta jag har hört någon säga åtminstone med D efter N.

Och så har vi ju "de" och "dem" ,🤪

#2: ja, usch ja.
Och och och att, där man oftast skriver och när det egentligen borde ha stått att är ett annat språkligt otyg.
Dessvärre smittsamt, så har väl hänt någon gång att man oavsiktligen skrivit så själv. 😅

Ja, man kan förfasa sig över mycket och jag skyller på skolan. Det blev ju fult att rätta elevers språk ett tag för då skulle de "tappa skrivlusten". Helt idiotiskt och vilket svek mot flera generationer. I botten anar man en sorts nedlåtenhet som att ungarna ändå är för dumma för att förstå. Återigen blir det elever från vissa hem som får en bättre utbildning.

De och dem tror jag kommer av en villfarelse av att de är talspråk och dem skriftspråk.

Han och honom känns som om det är influerat av engelskan och det är mycket viktigt för alla engelsklärare att samtidigt som man lär ut engelska peka på skillnaderna hur det språket är format till motsats mot svenskan. (Gäller såklart också andra språk)

En annan språklig miss (och anglicism) som ibland gör mig galen är frånvaron hans och hennes samt sin, sitt och sina. De tre sistnämnda tycks vara på väg ut från svenska språket, och visserligen kan folk argumentera om att språk förändras, men att skippa de fem orden gör onekligen det svenska språket fattigare.

Det är stor skillnad på om Karin tog med sig Eva ut på sin favoritrestaurang eller på hennes favoritrestaurang. I engelskan måste man då återigen använda Karin eller Eva, vilken gör meningen mycket tyngre. Eller "Karin tog på sig hennes kappa". Vems kappa? undrar man alltid.

Tappat räkningen på dessa märkliga språkliga företeelser. ”Jag har bakat bullar, dem är goda och jag ska ge han en bulle, vart är mina bullar?” Plus alla särskrivningar! Det som förvånar mig riktigt mycket är att det är människor i min ålder och äldre som numera också skriver på det viset.

#4: ja, inte skulle jag tro att det var Karins kappa det var fråga om.
Just därför sociala forum, i synnerhet FB kan vara så frustrerande ibland.

#5: "vart är bullarna"? Sedan när fick de ben skulle jag vilja fråga, när man nu börjat att tala om riktningar. 😂

#0: Min är också oförskämda i så fall. 😄

Stör mig på de som säger: egenkligen

#9: Förstår det.
Tror väl, att folk hört fel och tror att man uttalar det med k. Tycker dock att det är stor skillnad på K och T.

#10: Håller med!
De hör inte själva att de säger fel ens.

#5 Min man har någon form av dyslexi så jag är inte förvånad men han kringgår det mesta med att fråga innan han skickar en text eller liknande.

Han skriver numera genomgående "dom" vilket är helt ok.

#12 Maria, ja numera är dom accepterat och enligt Sara Lövestam kommer nog de och dem försvinna och ersättas helt av dom.

#13: vem är Sara Lövestam?
Inte så länge det fortfarande finns de som använder de/dem, men blir nog mindre vanligt, tyvärr.

Hon är bl a språkvetare och författare 😊
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sara_L%C3%B6vestam

#15: på så vis.

Jag har lättare att de/dem försvinner till förmån för dom. Det är ju ändå så vi uttalar det. Men annat som är lika fel i tal och sådant som får en annan språklig mening har jag betydligt svårare för.

Jag hänger en del i Facebook-grupper för förskolepedagoger, då jag gjort en en del appar för den målgruppen. Där är det ofta skrämmande mycket särskrivningar, felstavningar och andra grundläggande fel. För mig blir det lite som en polis som inte kan högerregeln, eller ett skattejurist som inte vet hur moms fungerar.

#17: Fast förskolepedagoger jobbar väl inte specifikt med stavning?
Men jag förstår hur du menar.

Jag har en känsla av att folk numera struntar i stavning och andra fel när de skriver snabba konversationer på nätet, SMS eller liknande Det är kanske jobbigt att backa eller redigera och då låter man det vara för man tänker att mottagaren fattar ändå.

Jag kanske har fel men allting ska ju gå så fort idag.

#19: Ja, och om någon skulle ha mod att påtala felen så blir folk så himla arga.
Inte undra på att en del skriver som krattor.

#9: har provat att säga egentligen med k några gånger respektive utan, och jag tror felet ligger i att man lägger till ett ng-ljud på n, vilket gör att k:et är lättare att uttala än t:et.

Han och honom kan väl delvis vara en dialektfråga. I norrländskan säger man ofta han när det i rikssvenskan heter honom. ”Ska jag slå ner han?”

#21 Så kan det vara.

#22 Och nu slog stora generliseringsfaktorn till! 😁
Sen när har vi en dialekt som heter ”norrländska’?

#23: Kanske sen jag gifte mig med en norrländska. 😀

#22: visst, men dialekt borde väl inte påverka skriftspråket så?
Man säger ofta han här med men det skriver jag inte.
Skriver heller inte sicken, vicken, la eller byter ut ändelsen "or" mot "er". 🙂

#25: ”Borde inte”. Nej. Men nog tror jag att vad vi säger kan förvirra när vi ska skriva.

#26: förmodligen är det så, ja.

#24: Var kommer denna kvinna från? 😄
Talar hon Norrbottniska, Jämtska, Ångermanländska, Gävlemål, Hälsingemål, Medelpadska eller Härjedalska eller Lappländska eller kanske sydsamiska?
Nej, vi slår ihop allt och kallar det Norrländska. Det blir enklare så! 😜😁

#28: och för att göra det lite krångligare, det inte i hela Hälsingland norrlandsmålet talas, utan även Sveamål (min egen dialekt) är med på ett hörn. 😛

#28: Var hon eller hennes dialekt kommer ifrån? 😉 Uppvuxen runt Örnsköldsvik, med föräldrar från olika ställen i Lappland. Hon säger själv att hon inte pratar som man gör där hon är uppvuxen, utan att det är en sorts blandning av dialekter.

Men han i stället för honom säger man väl så långt ner som i södra Dalarna?

Nej, jag håller inte med om att han istället för honom är "norrländska", det är bara dålig svenska förmedlad av dåliga lärare.
Har själv bott en del av mitt liv i den dryga halva av Sverige som kallas Norrland.

#30: man säger han här i Svealand också.
Håller faktiskt med #31 lite grann.

Jag kan inte komma ihåg att jag i min barndom hörde folk säga han istället för honom, om man inte helt saknade utbildning, och då oberoende av vilken landsända man kom ifrån.
Vi reste mycket från norr till söder varje år och det var ingen speciell dialekt som använde han istället för honom.
Men skolan började sin nerförsbacke redan i slutet på 60-talet.

#33 Jag har hört det på öarna Tjörn och Orust. Där kan jag knappt erinra mig honom alls. Även böjningen av han som hanses och "hanseses 😉 Motsatsen blev hennases.

#30 Jaha, hon kanske är en gammal klasskompis till mig? 🤪
Men har påbrå från Västebotten/Lappland också så det finns inget genuint Ö-viksmål här heller i grunden.

#34: säger ofta hanses med. 😅

#35: Inte helt omöjligt. 🙂

Nog för att "honom" inte existerar i det skånska talspråket, men man får ju veta när det ska skrivas :) Håller med om att allting ska gå så fort idag, resultatet blir ett slarvigare språk. Okunskap spelar såklart också in att det känns som om att språkkunskapen blir sämre och sämre.

#38: Visst finns "honom" i det skånska talspråket. Jag har använt det ordet i hela mitt liv. 😊

#39:
Jag tror dig :) Det kan säkert vara väldigt olika på sina håll.
Jag uttryckte mig lite väl onyanserat men själv är jag i alla fall uppvuxen med en omgivning (i Skåne) som i princip aldrig använde ordet honom. Nuförtiden hör jag det mycket oftare även om det fortfarande är mycket "han".

Håller med om att det slarvas fruktansvärt mycket med språket nuförtiden! Tror att massmedia föregår med dåligt exempel, framför allt SVT.

En sak som jag retar mig på är att vissa placerar ordet inte fel. Det är ju viss skillnad mellan
jag hoppas inte att den går sönder
och
jag hoppas att den inte går sönder

#41: Ja, negationer är det många som inte kan hantera.

Multiplikation är också svårt. ”Dubbelt så lite” är inte ”hälften så mycket” till exempel. Det förtjänar i och för sig en egen diskussion. 😀

#42: Dubbelt upp förstår jag, men "dubbelt så lite"? Så kan man väl inte säga?

#43: Och ändå både säger och skriver folk det och annat lika dumt. 🙂

» Sparare i Falcon Funds har tre gånger så lite sparpengar som snittsvensken

Man tycker att elektronikskribenter skulle kunna grundläggande matte:

» Tio gånger mindre – Elektroniktidningen

#44: Som tur är har jag ännu inte hört någon säga så, men iallafall.
Hör de själva inte hur motsägande det är med "dubbelt så lite"? Ja, jösses…