Både ja och nej.
Beror mycket på omständigheterna.

#1: Ja det är en mycket förenklad bild av svenskar.

Definitivt att det finns regionala skillnader - en Göteborgare är bra på att tjöta medans en norrlänning kan vara tämligen tystlåten.

Har personligen inga problem att "kallprata", men det är nog många som inte kan/vill det.

Det är absolut inte vanligt att börja prata med främlingar på busshållplatsen tex, men nog finns det ändå många som gillar kallprat. Som introvert är jag inte en av dom. Jag har jättesvårt att veta hur jag ska reagera och svara på artighetsfraser, dom där frågorna som egentligen inte är frågor och saker som sägs enbart för att fylla tystnaden. Jag blir obekväm, uttråkad och är hellre tyst.

Det tar energi att vara social och jag får inte ut något av att stå och prata om ingenting, jag går hellre in på djupare ämnen även med främlingar. Jag tror dock att det finns en fördel med det. Många personer har väldigt lätt för att öppna sig för mig och vi kan prata om saker som dom inte känner sig bekväma med att dela med andra även om vi inte känner varandra väl.

Jag vill ha en funktion, en roll, ett syfte. En främling får gärna be mig om hjälp, eller till och med kallprata, men jag börjar inte prata med andra utan att jag har en tanke med det.

#4 och #5 tog ord ur mun på mig. Håller med er helt.

Personligen har jag inga problem att prata "väder & vind" med vem som helst. Men å andra sidan är jag inte svensk.

Jag som Göteborgare gillar "dösnack" och har inga problem att prata med vem som helst på stan eller på spårvagnen som exempel.

Jag som svensk bosatt i Danmark och tidigare också Tyskland tycker nog att det beror lika mycket på vart i landet man är som på i vilket land man är. Men om pratande och kontakt med folk, främmande eller inte endast går ut på att det finns en praktisk mening för en själv så blir det ett förbannat trist samhälle om ni frågar mig. Vad är problemet med att prata lite med varandra bara för trivseln?

#8: Ja det är stor skillnad att som göteborgare ta sig ut i landet.

Står man i en lång kö och börjar prata med okända människor anses man näst intill som kriminell eller lite konstig.

#9: Jag har inget problem att prata för trivsel om det är andra som tar kontakten.

Jag har inga problem att prata flyktigt eller starta dialog med en helt okänd. Det är vanligt i Värmland..

Alla har ju på ett tidpunkt varit främmande och av någon anledning lär man någon att känna, kanske är den där främmande personen som man stöter på här eller där just en vän, vem vet?

Håller inte riktigt med den där filmen som visades , ok , en del är såna , tur att jag inte är svensk då .
Jag är från Finland , tycker om att prata med ’alla människor ’ , oavsett var man är , i hissen , trappen , busshållsplatsen, på Ica .

Jag är en social och framåt person . Sen kan jag tänka mig att det olika beroende på vilken stad / län man bor i .
Men mest tror jag på HUR man är som person / människa .
Jag har jobbat inom service / Café / butik / affär i hela mitt liv. Älskar det !! 😊👍❤️
Man kan träffa fina nya människor utav att stå och ’kallprata’ 😊😀❤️😂 som blir din vän i vått o torrt !

#9: Jobbar på varuhus, där ser man kunder hela dagarna, så hemmavid tycker iallafall jag att det är skönt att få en "paus" ifrån det sociala.

Klart man kan heja på grannar och så, men längre samtal klarar jag mig utan.