Du har absolut rätt, men försök få en journalist idag att skriva korrekt svenska. Det gör ont i min språknerv varje dag jag läser tidningen.

#1 Tyvärr är det så.

#1: Ja. Vad gäller språkundervisningen inom svensk utbildning verkar läget vara rent katastrofalt på samtliga nivåer, inklusive universiteten. Man släpper igenom uppsatser med en så dålig svenska att man aldrig skulle ha fått igenom dessa uppsatser på 70-talet. Då ingick uttrycksförmåga som en självklar del av kvalitetskraven. Nu ……

Det är inte alls självklart att det ska heta ”smittotal”. De flesta sammansättningar med ”smitta” använder förledet ”smitt-” snarare än ”smitto-”: smittsam, smittfall, smittskydd, smittämne, smittrisk, smitthärd, smittkälla, smittkoppor, smittbärare etc. Variantformer med ”smitto-” förekommer också men SAOL rekommenderar formerna med ”smitt-”. Undantaget är dock ”smittoeffekt” där endast den formen finns upptagen i SAOL.

Vad gäller ”smittotal” eller ”smittal” finns de inte upptagna i ordböckerna vad jag kan se. Det mest språkligt konsekventa är dock ”smittal” snarare än ”smittotal”. Dock verkar ”smittotal” vanligare i bruket enligt en snabb googling, men båda förekommer. Jag gissar att det just är efterledet börjar på t som gör att många föredrar formen ”smittotal”.

Det är lurigt det där med hur vi bildar sammansättningar på svenska. Jämför:

• kyrka > kyrk-backe (men kyrko-gård)
• nytta > nytto-föremål
• gata > gatu-adress (men gat-ljus)
• vilja > vilje-förklaring
• bjällra > bjäller-klang
• pizza > pizza-bagarare

Det är typiskt sett förledet som styr formen snarare än efterledet, så det är inte så att alla sammansättningar på ”-tal” behöver se likadana ut. Men som synes kan vissa förled ha olika former i olika sammansättningar.

#4: Mycket bra inlägg - tål att funderas över. 👍