Nej det är lite tråkigt och skiljeaktigt, man får se att dom är gammeldagsa därmot tycker jag Han och Hon i bestämd mening är fint :) Det är kul med skillnader även om man inte behöver använda det till vad som helst som t.ex katt

För att förtydliga så menar jag genus som i Grammatiken. Att man måste lära sig att det heter en stol men ett bord på svenska. Vad har det för funktion i språket, att olika ord är neutrum och utrum? Och samma på spanska, att vissa ord är feminina och andra maskulina?

Frågor om "varför" språket är på ett visst sätt kan vara svåra att besvara, men det går i alla fall att säga något om vilka funktioner grammatiskt genus fyller i språket. Nedanstående är bara några exempel.

En funktion är att det skapar redundans i språket genom att ge viss information om substantivet på flera platser i meningen. Redundans är särskilt bra i talat språk eftersom vi kanske inte alltid perfekt uppfattar vad någon säger.

En annan funktion hos genus, och ordböjning generellt, är att det skapar återkommande element som gör det lättare att identifiera ordgränser. I tal finns det ju inte mellanrum mellan orden på samma sätt som i skrift. Vidare ger genusböjning information om vilka ord som hör ihop. Allt detta är särskilt användbart för barn som ska lära sig språket.

Man kan nog sammantaget säga att nyttan med grammatiskt genus är tydligare om man utgår från talat språk och barns språkinlärning, snarare än från skrivet språk och vuxna som lär sig ett främmande språk.

Svenskan har ju haft mer genus. Det var ju han, hon, det. Sedan flöt han och hon ihop till den.
Det finns väl rester kvar. Människa, hon. Klockan, hon. Jo, jag säger nog fortfarande Vad är klockan? Hon är kvart över tolv.
Det finns språk utan genus. Engelska har ju bara the, för alla substantiv. Finskan skiljer inte ens på hon och han. Det finns säkert fler språk utan genus, jag kan för lite. Och hur påverkar det inlärning och användning, om genus saknas?

#4 Det är en bit under hälften av världens språk som har grammatisk genus (i Europa är dock andelen större). En majoritet av världens språk saknar alltså grammatiskt genus, och de går förstås utmärkt att lära sig och att använda ändå. Det finns som sagt viss nytta med att ha grammatiskt genus men man får nog tänka sig att det är fråga om ganska små effekter. Det finns förstås också nackdelar, såsom att språket blir mer komplicerat.

Om man tar finskan som exempel så saknas ju i och för sig den möjlighet till redundans som genus erbjuder. Dock har ju finskan andra former av redundans som i stället saknas i modern svenska, genom att verb kongruensböjs efter subjektet, och adjektiv böjs efter huvudordets kasus och numerus. I finskan är nog ordgränser också generellt jämförelsevis tydliga, dels pga böjningssystemet men också pga en fast betoning på första stavelsen och vokalharmoni inom ordet.