Intressant, det måste jag se.

Har inte sett programmet än, men har det på "att-se-listan". 😊

Apropå att skriva som man vill så har jag lagt märke till att det blir allt vanligare att använda uttrycket "ta plats" där man tidigare sa "äga rum" eller "ske". I mina öron hörs det helt fel, men vad tycker ni andra?

Här är ett exempel som jag läste idag, där jag inte anser att "tagit plats" är rätt i sammanhanget:

Tre arbetsplatsolyckor med dödlig utgång har på kort tid tagit plats i Skåne i sommar.

När blev tågsätt "tågset"….?

Ja, jag börjar bli till åren kommen (!), men i min språkvärld är ett tågsätt ett lok med ett antal påkopplade vagnar. (bild 1)

Ett tågset däremot, beskriver snarare ett leksakståg, sålt som ett komplett….set…. (bild 2)

Idag beskrivs verkliga tågsätt som "tågset" allt oftare, som om skribenternas språkliga utveckling stannade upp under lågstadiet….

Detta var bara ett av många exempel som väcker frågor, men finns här någon koppling till den bevisat sjunkande läs- och skrivförståelsen hos yngre generationer….?

Vill inte vara någon grinig språkpolis, men jag kan inte låta bli att fundera över hur vårt språk förändras…och varför….

PS
"Tågstation" har i hög grad ersatt "järnvägsstation" idag.
Även bland "språkets väktare"….
Egentligen inget fel i det, men i mina gamla öron får jag "dagisvibbar" även här…
DS

#3: Håller helt med dig. Svenska språket håller inte bara på att anglifieras utan även infantiliseras. Sorgligt!

Fast det är väl helt naturligt att språket förändras.

Det som en viss generation håller fast vid har ju varit nyskapande och infantilisering för de tidigare generationerna.

Språk har regler men det finns ingen naturregel för detta så reglerna förändras efter vinden och tiden.

#5: Javisst, men här känner jag mig litet kluven.

En stadspark fylls efterhand med skräp, tills städpatrullen kommer.
Här är det inte förbjudet att städa…
Ingen kallar parkens nedskräpning "förändring" eller "utveckling", och tycker att det är ok…
Här kallas nedskräpningen "nedskräpning" och åtgärder vidtas.

Jag funderar bara på om den språkliga "kompass" som äldre generationers barn försågs med under tidiga år, helt har plockats bort ur läroplanerna…?

Vårt språk är ju dessutom mer utsatt för externt "brus" än någonsin, vilket borde göra språklig bildning än mer viktig…
Och nu går det väldigt fort…

Jag inser att utvecklingen inte kan stanna upp just nu, bara för min skull 🙂 men jag kan inte låta bli att fundera över nedskräpningsaspekten och behovet av en "språkkompass"….

#6: Njae liknelsen med nedskräpning och stadspark haltar.

Skräpet är inte skräp det är bara olika regelkonstruktioner och har inget värderande i sig.

Jag tillhör de som fasar över begreppet tågstation när vi nu har ett så fint ord som järnvägsstation som dessutom måste förkortas på våra vägskyltar men det har inget med värde att göra eller ens ordentliga regler.

Tågstation är likvärdigt med järnvägsstation.

Ser man på våra starka verb och dess böjningar använder våra grannar samma ordstam men struntar ibland att böja dom starkt och det funkar ju faktiskt lika bra.

Ett språk ska vara levande och spegla omvärlden som faktiskt oxå ständigt förändras - ibland med stora steg ibland med skira nyanser.

Ett språk är ett redskap och inget annat - visst kan vi kräva silverbestick men det går faktiskt lika bra med trä även om de är obehagligt sträva.