Skulle vilja hävda att du redan hos "min självkänsla och självförtroende" måste lägga till ett "mitt". Sedan blir det "extrema". Är ju flera saker och inte bara en. Men har aldrig funderat kring hur man egentligen kanske får eller kan lösa det?

Men jag garanterar inget då jag är trött och har ont. :')

#1: borde inte första ordet avgöra böjelsen till det första ordet?

Min självkänsla.
Mitt självkänsla låter konstigt?

Svenska är så förvirrande!

#2: Menade "min självkänsla och mitt självförtroende". Var otydlig.

#3: Jaha… Jag hade inte tänkt på att man kunde upprepa min/mitt i samma mening du är inte den enda som är trött 😴

Men om man har en mening med flera böjelser, vad avgör hur meningen böjs? Kommer inte på något konkret exempel just nu, är mest nyfiken om det faktiskt finns en regel.

#4: Jag kan inte hjälpa. Har aldrig gått i skolan i Sverige (om man inte räknar ettan) och mina kunskaper baserar sig på magkänsla och den lilla logik som språk bygger på. :')

Om du hittar ett exempel kanske man kan… finna regeln bakom det hela?

#5:

Huvud är ett
Hund är en

Hund huvudet är en kroppsdel… Ett kroppsdel? Man säger huvudet är en kroppsdel, men man säger inte en huvud utan ett huvud. Nu är jag förvirrad.

Jag ska inte bli språklärare känner jag 😅😅😅😅

#6: Börjar med an min dyslexi spelar mig spratt… Huvud huvandet… :')

Det styrs av det första ordet. Även i de exempel jag kan komma på. Problemet är dock att jag bara kommer på exempel där första ordet använder en…

Huvudet är en kroppsdel säger du ju då huvudet redan är i en bestämd form och det heter en kroppsdel. Skulle jag hävda.

Tismon! Jag har aldrig ifrågasatt det utan bara gjort rätt! Nu vet jag varför jag aldrig reflekterat kring det hela.

#7: Och då är svenska enligt mig ett enkelt språk…

#8: ett och en är verkligen skitsvårt hahaha. Grammatik i allmänhet brukar få mig att ifrågasätta om jag verkligen kan språket i fråga och jag har ändå bott i Sverige i hela mitt liv hahaha

Jag kom på en ny

Min ilska och självförakt var så väldig (?) väldigt (?) stor (?) att jag agerade dumt.

#10: Tror inte jag bör göra sådant vid denna tid på dygnet men aja:

Min ilska och mitt självförakt var så ** väldigt stora** att jag agerade dumt.

Nu börjar jag dock ifrågasätta mina egan kunskaper. Funderar på om stort kanske vore rätt men det är ju två saker man syftar på…

#11: Samma här, klockan är för sent för detta hahahaha

Stora låter lika fel som stort. Åh nej.

Jag har ingen aning, jag skulle nog rätt och slätt bara formulera om dina exempel, Tismon 😅
Jag vet inte om det finns någon regel, som det gör i engelskan, att det a framför ord som börjar på konsonant och an framför ord med vokal (om jag minns rätt).
Men om jag tar första exemplet i TS så skulle jag lite vilja säga extrema tror jag, för det är två (plural) känslor. Men, å andra sidan är det inte känslorna som är dåliga utan dålig är dåligt om du fattar. Så, "Min självkänsla och mitt självförtroende är så extremt dåliga att…".
Det är dålig du förstärker med extrem.

Kanske.

Jag går helt på känsla med grammatik så jag kan vara helt ute och cykla i skogen. 😅

Detta är faktiskt inte helt enkelt…

Om man ser till samordningar av ord där genus för båda är utrum (n-ord) kan man ju för det första ofta välja att bara ha ett inledande min, eller ett framför varje ord:

• Min mamma och pappa eller min mamma och min pappa.

Det är dock en viss skillnad mellan dessa alternativ. Det första alternativet signalerar i allmänhet en större samhörighet mellan de två leden. I exemplet ser man mamma och pappa som en enhet. Med det andra alternativet kan man betrakta dem lite mer var för sig. Därför fungerar det första alternativet också bättre när man har saker som hör liksom hör ihop. Min bil och plånbok kan låta lite märkligt, för en sådan mer tillfällig samordning kanske min bil och min plånbok är att föredra.

Med alternativ 1 är det nog inte så stora bekymmer att böja predikativa adjektiv (med vara):

• Min mamma och pappa är snälla.

Med alternativ 2 kanske vissa kan tveka, men rekommendationen i vårdat skriftspråk är pluralform av adjektivet:

• Min bil och min plånbok är gröna.

I sista meningen kan man lägga till ett både, vilket kanske låter bättre i detta fall:

• Både min bil och min plånbok är gröna.

En klurighet är dock fallen där de två leden refererar till samma sak. I följande exempel är alltså vännen och rådgivaren samma person:

• Min vän och rådgivare är klok.

Intressant är även att två utrumord som samordnas får neutrum singularis-böjning (t-formen) när man refererar till dem i största allmänhet, och inte till en specifik referent (detsamma gäller förstås neutrumord):
*Senap och ketchup är överskattat.

När man har en mer tillfällig samordning av två neutrumord gäller samma princip som ovan:
*Mitt barn och mitt husdjur är vilda båda två.

Viss tveksamhet kan råda om orden har olika genus men jag tycker nedanstående fungerar ganska bra. Det första av följande exempel är från Svenska Akademiens grammatik:
*Nu är skolan och kommunalhuset färdigprojekterade.
*Mitt lejon, min zebra och min uggla är alla mycket fina.

Det verkar dock som att mer täta samordningar av neutrumord (motsvarande min mamma och pappa) vållar vissa bekymmer för språkbrukare. På nätet hittar jag båda dessa exempel:
*Mitt hjärta och sinne är öppet.
*Mitt hjärta och sinne är öppna.

Pluralböjning (öppna) är möjligen lite vanligare och den passar ju bättre in i mönstret, men singularböjningen (öppet) är inte alls ovanlig här.

Om man har ord med olika genus måste man, som konstaterats i tidigare inlägg, ha två possessiva pronomen:
Min självkänsla och mitt självförtroende.

I vart fall är detta rekommendationen för vårdat skriftspråk, i praktiken kan vi nog producera samordningar av typen min självkänsla och självförtroende om vi inte tänker så mycket på det.

Hursomhelst, eftersom man måste ha två possessiva pronomina får orden inte riktigt samma täta samhörighet som min mamma och pappa eller mitt hjärta och sinne. I exemplet med självkänsla och självförtroende hade detta annars känts naturligt. Exemplet är extra lurigt eftersom orden betydelsemässigt överlappar varandra, så det är fråga om självkänsla och självförtroende refererar till två olika saker eller om man bara använder olika ord för samma referent (jfr exemplet med min vän och rådgivare ovan).

Så sammanfattningsvis är det luriga med exemplet inte enbart att orden har olika genus, utan det finns även andra saker som spökar här. Som de flesta verkar vara inne på i tråden är det mest rimliga alternativet att skriva min självkänsla och mitt självförtroende är så extrema…. Dock kan man fundera över att formulera om det för att undvika problemet.

#13 I fallet extremt dåliga är extremt ett adverb och då har det alltid t-formen av den anledningen. Här är det i stället dåliga som böjs efter huvudorden, och då kan man ju fundera över om det i stället borde heta dåligt.

#14: Tack. Ändå intressant att läsa då jag aldrig tänker på teorin bakom det hela.