Intressant fråga. Har inte funderat över detta närmare, men min språkkänsla säger i alla fall ganska klart ”Var välsignad, mitt barn!”. Som en grammatisk förklaring kan man väl säga att ”mitt barn” är en vokativfras, så den är inte subjekt för var och är liksom lite löskopplad från satsen i övrigt. Då är det rätt naturligt att inte kongruensböja adjektivet efter barn.

Tack! Ni skriver mycket logiskt. Själv skulle ock jag alltid sagt ”Var välsignad, mitt barn!” men svenska är ett språk som jag hela tiden lär och kan därför inte lita på MIN språkkänsla.

Välsignat låter som något som redan hänt medan välsignad låter som om det görs i stunden. Tycker jag.

#3: Varen välsignad för detta inlägg!