Ett lejon, däremot så har jag för mig att det är rätt lejon, inte rädd lejon man säger.

Jag brukar köra på vad som låter bäst.

#1: Det stämmer, åtminstone enligt Wikipedias böjningstabell:

https://sv.wiktionary.org/wiki/r%C3%A4dd

#3: åhå, där ser man.

Vet inte var jag hade läst det, men det var för många år sedan och handlade om just rädd vs rätt.

Jag skulle undvika att skriva det och välja en annan formulering, men i talspråk skulle jag säga "ett rätt lejon".

I skrift ser både "ett rädd lejon" och "ett rätt lejon" fel ut. En lejon funkar inte alls.

Aha… Med rätt så tänker jag alltid "korrekt", visste inte att det var en böjning på ordet rädd!

#6: rätt kan ju också betyda "ganska", beroende på vad det är man talar om.

#7: Det är ju sant, har jag heller inte tänkt på 🤔 "Rätt" verkar kunna betyda rätt mycket saker!

#6 Jag tror inte att någon reagerar om man t.ex. säger "ett rätt barn" i ett sammanhang där det framgår att det är rädsla barnet känner. I skrift har dock "rätt" vanligtvis en helt annan betydelse och då blir det förvirrande.

#8: jo, precis. 😊 kul med ord.

En del väljer Ett räddhågset lejon

Eller, En rädd lejonhona eller En rädd lejonhanne/lejonunge/unglejon.
Men - visst är det där knepigt.

#12: där är det ändelsen av sammanslagna ord som avgör.
Hona, hane och unge säger man ju en om.

Som t.ex ett hus och en hög.
Tillsammans nlir det ett höghus.

Det som låter bäst.

Men vilken svår fråga!

Egentligen, i konsekvensens namn……..så heter det ju En stor vas, Ett stort fat. D v s man lägger till ett "t".
Borde det då egentligen inte heta Ett räddt lejon?

Problemet ligger i ordet "rädd". Vi har en känsla för böjningen av ordet som på 1800-talet blev till "rädt".
Men efter stavningsreformen (1909 tror jag) så tog vi bort "fv" och "dt" och därför borde det vara "Ett rädd lejon", - om man väljer att behålla formuleringen. Men i skrift skulle jag nog välja att formulera om den meningen som tidigare föreslagits. Kanske . . . . . . "Lejonet blev/var skrämd" :)

Detta är ju en klassisk språkfråga, och det är helt enkelt så att det finns en lucka i språket. Vissa adjektiv och perfekt particip som slutar på d och t har väl etablerade t-former (dvs obestämd neutrum singularis, som även används som adverbsform): god > gott, vid > vitt, röd > rött, blöt > blött, fet > fett, tät > tätt, hoppad > hoppat, förstådd > förstått. För bl.a. akut och absolut finns en t-form men man lägger inte på ett extra t som kanske varit väntat: en akut kris och ett akut behov, men flera akuta behov. Historiskt har vi också utan större problem kunnat säga och skriva ett rätt lejon (tidigare stavat men inte uttalat räddt eller rädt som #16 föreslår, men som #17 påpekar försvann denna stavning med stavningsreformen 1906). Av någon anledning har denna form dock fallit ur bruket, exakt när vet jag inte (jag tror det kan ha varit något innan stavningsreformen 1906).

Det finns även andra adjektiv som slutar på d och t där t-formen är problematisk. Eller vad säger ni om följande?

1. Kaffet smakar fatt (< fadd)
2. Ett gravitt statsråd (< gravid)
3. Ett pengakått biträde (< kåt)
4. Golvet är flatt (< flat)
5. Ett latt djur (< lat)
6. Ett prytt lagförslag (< pryd)
7. Ett morbitt utseende (< morbid)
8. Ett paranoitt förslag (< paranoid)
9. Ett snött intresse (< snöd)
10. Ett rätt streck (< rät)
11. Barnet blev vrett (< vred)

Generellt verkar adjektiv på id och oid vara problematiska, frånsett solid > solitt där t-formen är väl etablerad.

#18:
På punkt 10 hade jag nog sagt "ett rakt streck". Det följer inte böjningen av ordet men synonymen gör att det blir lättare att snabbare förstå vad det handlar om.

Man kan ju säga att man går rätt in i något, och då är det väl en böjning av rät och inte av rätt som i inte fel?

Från början sade man att man gick rakt in i något. Så det "rätt" kommer säkerligen från ordet rakt.