Bedrövligt! 😕

Hörde för några år sedan att blivande svensklärare i sin utbildning blev tillsagda att det var "kränkande" att rätta elevernas stavfel och språkfel. Ganska typiskt för mesiga konflikträdda Sverige…

Något jag ibland funderar över är hur ord som "grymt" och "sjukt" har kommit att användas som förstärkningsord… och hur uttrycket "å han ba" har uppstått.

#1 Ja, det är för sorgligt att lärarna inte får rätta eleverna när det skriver fel. Det är ju viktigt att det går att förstå vad de skriver. Många gånger när jag läser något som skrivits av den yngre generationen så får jag verkligen anstränga mig för att förstå vad de menar.

#2 För oss låter det ju väldigt konstigt, men förstärkningsord av varierande art har nog alltid förekommit. Fast visst känns det underligt att något sjukt eller grymt kan vara positivt.

#3: kanske det har utvecklats en sorts "språkrasism"… tragiskt i såfall, och ännu mera tragiskt anser jag att det är om det beror på konflikträdsla.

#5 Håller med dig. Det finns ju ett bra uttryck för det - nämligen björntjänst. Fast det tänker de som, av missriktad "välvilja", låter bli att lära barnen korrekt svenska förmodligen inte på.

Språket är ju det som binder oss samman, och kan man inte göra sig förstådd så kommer man att hamna utanför. Det är bara att gå till sig själv. Om man åker till ett land där man inte förstår språket känner man sig verkligen bortkommen.

Tycker att det låter väldigt osannolikt att lärarna inte skulle få lära barnen att skriva. Man kan inte tro på allt som sägs och skrivs längre.

Tyvärr är det inte bara de yngre som skriver dålig svenska. Vi ser ju allt som oftast hur även många äldre skriver dålig svenska. Ett exempel är den fullkomliga inflationen av ordet dem. Folk skriver ordet dem i tron att det är gammal korrekt svenska. Likaså alla särskrivningar.  ”Dem bullarna är super goda” ”Dem kompisarna tycker inte som mej” ( där kom även ett felaktigt mej in) osv osv

#7 Det här kom från en väl insatt källa. Det gällde alltså blivande svensklärare på högstadiet och/eller gymnasiet, som skulle undervisa ungdomar. Där skulle lärarna mest ta hänsyn till ungefär de "konstnärliga kvaliteterna" och den "personliga stilen" i elevernas arbeten och se genom fingrarna med språkriktigheten.

Säkerligen får de yngre barnen lära sig ordentligt, så de får nog lära sig att stava till hund och katt etc korrekt. Men när de blir äldre utökas ju ordförrådet och begreppsvärlden. Då är det fördelaktigt om de unga också kan hantera meningsbyggnad och stavning av lite svårare ord som t ex noggrann, anledning, så gott som och statsminister (i st f nogrann, andledning, så gått som och stadsminister). Tycker jag och tydligen även vissa arbetsgivare.

Ur artikeln i #0:

"De bristande kunskaperna finns hos såväl personer med svenskt som utländskt modersmål och har lett till problem som att fel mediciner skrivits ut eller juridiska och ekonomiska följder." 😮

En länk till:

» Skrivglappet | Om ungas bristande skrivförmåga | UR Play

"Har vi svikit våra unga?"

De växer upp och blir journalister

#6: tack för ditt kloka inlägg.

Ett annat "nutidsfenomen"(?) tänker jag på när jag läser texter där den som skrivit "medvetet" utelämnar bindestreck på vissa ställen… den senaste sådana boken (hmm, blev det verkligen "rätt" svenska där…?) jag läste är skriven av en person som jobbade i ett yrke där engelska är "vardagsspråk" och det engelska språket avviker ju ganska kraftigt från det svenska med tanke på särskrivningar.

#11 👍😃

#12 Ja, "anglofieringen" av svenska språket är ett problem. Hur ska någon kunna lära sig korrekt svenska när man t.ex. konstant får frågan från Google "menade du sär skrivning" om man söker på särskrivning (eller vilket annat sammansatt ord som helst)?

Ett par andra uttryck som kommit "på senare år"; "typ", som kanske företrädelsevis ungdomar använder (kanske det ordet är en "översättning" av engelskans "like"?), och "å ja' ba'". Varje gång jag hör någon säga så så tänker jag "å ja' ba' vad"? Vilka ord skulle ha kommit efter "ba'"???

”Dem kan öppna dörren” från en sajt nära oss och det är en person som är 50+ som alltid skriver ordet dem felaktigt. Så det är inte bara unga som skriver dåligt.

Och jag ömmar så för sin, sitt och sina. Verkar vara helt bortrationaliserade, ur svenskan, hör det t.o.m. på radion.

Det är stor skillnad på Eva gick hem till Karin och hämtade sina byxor och Eva gick hem till Karin och hämtade hennes byxor.

I engelskan finns bara his, hers och their och det är det som slagit igenom här.

-Författaren läser här ur hennes bok Vems bok? undrar man.

#17 Sindri, det där är också ett oskick, ja!

Ännu ett exempel på felaktigt användande av ordet dem:
”Men ska dem alltid vara i kylen även dem burkar som man int har öppnat”

Jag tror att de har fått för sig att dem är skriftspråk för dom.

Men det ser så himla avigt och stolpigt ut ut.

#20: Det tror jag också. De har förmodligen inte fått lära sig skillnaden mellan de, dem och dom.

Tycker också det ser konstigt ut - och framför allt låter det konstigt om man skulle säga dem istället för dom i den meningen.

#20 Tror också att de tror att dem är lite finare än dom…

#8: Ja, många använder dem där det ska stå de. Det är väldigt vanligt. Likaså är det vanligt förekommande med talspråk i texter, som exempelvis 'ja' istället för 'jag'.