Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Stilistik - Ålderdomligt språk

Orka på medeltiden

2011-10-23 20:43 #0 av: svenake

På arkeologiforum har en fråga ställts som jag tycker passar här:

Är det någon som känner sig manad att försöka sprida lite ljus kring de olika begreppen om  utmattning/lathet som här följer: Idas, gitta, orka (Jag ids inte, Jag gitter inte o.s.v.)?

Anmäl
2011-10-23 21:25 #1 av: Lill-Kisse

Gitta och idas betyder exakt samma sak, men gitter säger man i syd- och mellansveriges medan man nästan uteslutande använder ids i Norrland. Betydelsen verkar främst vara uttryck för att man inte har lust eller inte bryr sig om att göra något, till skillnad från orka.

Orken är kopplad till kraft. Säger man att man inte orkar, bör det betyda att man saknar kraft eller förmåga till för en viss sak.

Numera har det skett en begreppsförskjutning (som jag har uppfattat det), så att alla tre orden kan uppfattas ha exakt samma betydelse. Då är det ordet orka, som tycks ha blivit liktydigt med gitta och idas.

Anmäl
2011-10-23 21:37 #2 av: svenake

Japp ,  -  men var kommer dom ifrån. Vilken är roten till dessa ord?

Anmäl
2011-10-23 22:02 #3 av: Lill-Kisse

#2 Inte en susning.
Men du, hur kan du se en fråga på arkeologiforum, som inte finns, inte på ifokus i alla fall. Var finns det forumet?

Anmäl
2011-10-24 00:35 #4 av: svenake

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4942.msg42615/topicseen.html#msg42615

Anmäl
2011-10-24 22:18 #5 av: jhmm

#2

Vad gäller rötter så säger Svenska Akademiens ordbok: GITTA [fsv. gita, motsv. d. gide, sidoform till ä. fsv. go'ta, motsv. isl. geta, skapa, skaffa, få, got. bi-gitan, uppnå, eng. get, få, till den germ. roten get med grundbet.: få tag i (jfr FÖRGÄTA o. GÅTA)]; IDAS [fsv. idhas, dep. av fsv. idha, idka, utöva, avledn. av fsv. idh, gärning (se ID, sbst.³); jfr nor. dial. idast].

Anmäl
2011-10-27 00:42 #6 av: Bjornen

Getta och ids betyder inte alls samma sak.

Jag gettent = vill inte göra för att visa motvilja, agg, hämd eller tvärsförs.

Jmf. "gettent hôgt"

Jag ids int = vill inte göra av lathet eller eget besvär

Anmäl
2011-10-27 19:29 #7 av: Lill-Kisse

#6  Getta och Gitta är två olika ord.
Getta känner jag inte igen, men gitta är jag väl förtrogen med.
Gitta uttalas 'jitta' eller 'jita' som i t ex "jag jiter inte", vilket hörs väldigt tydligt ju längre söderut man kommer. Där betyder det exakt samma som ids.

Anmäl
2011-10-27 21:55 #8 av: Bjornen

Getta = Gitta åtminstone i min dialekt och uttalet varierar mellan byarna gitta - gêttâ - gettô

Anmäl
2011-10-28 00:43 #9 av: Lill-Kisse

#8 Det ord du beskriver kanske är en lokal variation eller rent av det ursprungliga ordet. Man kan tänka sig att det "vandrat" iväg söderut och blivit gitta, (uttalat 'jiita'), ändrat betydelse för att sedan bli så allmänt att man tagit in det i våra ordböcker.

Personligen envisas jag med att använda ids, om jag så skulle befinna mig i Skåne, och då handlar det om något som jag inte anser vara värt besväret att bry sig om eller ödsla tid på, dvs bagateller. Har jag inte lust, så säger jag det i stället. Nog kan man vara tydlig.

Anmäl
2011-11-03 11:48 #10 av: TjockaBerta

Ordet orka använder jag i dess "rätta" betydelse. Alltså kopplat till kraft som #1 skriver. Jag förmår inte detta - jag orkar inte detta.

Ofta bemöts jag då med stor ilska. Varför det är så förstår jag nu när jag läser denna tråd. Man uppfattar det som om jag inte "ids" göra de saker det gäller.

Jag har blivit utskälld inom vården flera gånger när jag sagt att jag inte orkar vissa saker, och blivit förvånad när de blivit arga på mig för jag tycker att de borde vara vana vid att sjuka människor inte orkar allt.

En förklaring som jag ser nu när jag läst den här tråden är att betydelsen har förskjutits och att man numera  tolkar det jag säger som att jag helt enkelt är lat. Så klart man blir arg då.

Det här gäller Stockholm med omnejd. Har någon annan upplevt detsamma?

 

>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2011-11-03 19:37 #11 av: Lill-Kisse

#10 Det där är ett problem, särskilt när man själv inte hunnit uppfatta att folk lägger in en annan betydelse i ordet. I ditt fall är det verkligen olyckligt. Nu blir du tvungen att hitta andra ord för att förklara att du inte orkar. Du kanske kan säga att du är för svag eller att lyftet är för tungt för dig e dyl?

 

Anmäl
2011-11-04 01:34 #12 av: raphanus

I min nordnorska dialekt säger man ibland "orker du å gi meg kjelen?", vilket snarast betyder "kan du vara snäll och ge mig kastrullen?", och av många andra norsktalande har jag hört ordvändningar som "gidder du å gi meg kjelen?".

Verbet "orke" kan både användas i betydelsen "ha kraft" och "ha lust". Om jag säger "jeg orker ikke å løfte kjelen" kan det betyda antingen att jag inte har kraft nog att lyfta kastrullen eller att jag inte har lust att göra det. För att skilja de båda betydelserna åt, kan man säga "jeg makter ikke å løfte kjelen" (har inte kraft) eller "jeg idest ikke å løfte kjelen" (har inte lust).

Orke, idest och gidde är etymologiskt besläktade med svenskans orka, idas och gitta, och jag antar att deras betydelser går in i varann och skiftar mellan olika dialekter i stor omfattning både i norskan och svenskan.

Anmäl
2011-11-04 16:26 #13 av: DesK

#10 Det där är ju inte så trevligt för dig. Kanske skulle du kunna använda mäkta med istället? Alltså jag mäktar inte med att...

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2011-11-04 16:38 #14 av: Emo

Det är för tungt för mig.

Det räcker inte mina muskler till.

är två förslag man kan använda i stället för orka, om nu folk missförstår ordet orka.

Det finns många andra sätt att säga det på, när man bara har förstått att ordet orka missuppfattas och man har tid på sig att förbereda alternativa sätt att uttrycka samma sak.

Tyvärr klarar min rygg inte ett sådant lyft.

Mina ben klarar inte det du föreslår. Tyvärr.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2011-11-04 16:39 #15 av: Lill-Kisse

I inlägget #5 fick vi information om bakrgrunden till orden gitta och idas, även om jag tyckte att det var svårt att förstå. Ordet orka verkar svårt att härleda. Som jag har letat!

I en etymologisk ordbok av Elias Wessén står det " fsv. isl. orka; germ ord, besläktat med verk och yrke". Det fattade jag verkligen ingenting av. Någon annan kanske kan förklara?

Inlägget #12 var intressant och tänkvärt. Tack för det!

Anmäl
2011-11-04 17:56 #16 av: raphanus

#15 - Om orka är besläktat med verk och yrke, kan man ju tänka sig att den som orkar är arbetsför, duglig att skrida till verket och yrkesduglig. Om Elias Wesséns teori är sann, hänger den även samman med den teori som min gamle grekisklärare förde fram. Enligt denna teori är verk ett gammalt arvord med samma upphov som grekiskans έργο (ergo). Det grekiska ordet ergo ligger till grund för ord som ergonomi och energi.

Teorin om att ordet orka skulle höra samman etymologiskt med verk, yrke och ergo bäddar förstås för att anta att betydelsen av ordet primärt har med kraft och styrka att göra, alltså inte med lust. Dock kan betydelser förskjutas med tiden.

I inlägg #12 skriver jag om hur "orke" på norska ibland används i en betydelse som snarast är liktydig med idas, gitta eller ha lust: "Orker du å gi meg kjelen?". Jag kan tänka mig att detta skick har uppstått genom att den talande är angelägen om att få ett jakande svar och att den tillfrågade inte gärna vill kasta tvivel över sin styrka och beredvillighet. Den tillfrågade skulle naturligtvis kunna svara "Ja, jeg orker, men jeg idest ikke", alltså "Ja, jag orkar (har kraft), men jag ids inte (har ingen lust)", men det skulle antagligen få den tillfrågade att framstå som otrevlig.

Anmäl
2011-11-05 16:33 #17 av: Lill-Kisse

#16 Du är nog inne på samma spår som Wessén där. Enligt honom kan man härleda ordet verk från isländska och norska. Sedan nämner han werk (ty) och work (eng) och menar att orden motsvarar grekiskans έργο = verk, arbete (se energi). 

Energi i sin tur, får mig att tänka på energisk och handlingskraftig.

Anmäl
2011-11-06 00:19 #18 av: svenake

Många verkar intresserade av dessa ord och det är ju bra.  Detta i nutid och kanske  något längre tillbaka.

Men -  det jag undrade över var . . . .

Vad betydde dom på medeltiden?

Hade dom andra valörer då?

Anmäl
2011-11-06 11:54 #19 av: Lill-Kisse

#18 Hur menar du att någon ska kunna tidsbestämma valören (vad kan du tänkas mena med det?) på dessa ord till medeltiden specifikt? Den epoken nämnde du inte i den inledande frågan.

Här har vi krånglat oss tillbaka till härledning från isländska, norska, tyska, engelska och rent av grekiska. Hur långt tillbaka i tiden bedömer du själv att vi har nått då?

Anmäl
2011-11-06 13:39 #20 av: svenake

Alla ord har ju ett ursprung och kan härledas långt tillbaka, av experter. Jag är ingen expert.  Jag tycker att diskussionen  om orden är intressanta,  alltså  hur vi uppfattar dom nuförtiden, men jag ville även veta om någon kunde härleda ursprung. Därför valde jag överskriften/titeln.

En som är duktig på språkhistoria är   Ola Wikader.   Jag begriper inte mycket av det han skriver, men det är oerhört intressant att läsa om språk som är 6000 år gamla.

Jag tror att det finns andra som är kunniga i språkhistoria, och därför ställde jag frågan  på detta forum. Här finns också kunniga personer.

Jag tycker att alla inlägg har varit intressanta och jag läser dom noga!

Anmäl
2011-11-07 06:55 #21 av: Inkanyezi

#20 "Experter" är också vanliga människor och kan göra misstag, och gör dem också. Och det är inte heller säkert att alla ord kan härledas. Ibland kan det bli alldeles galet, av samma skäl som mycket annat där "experter" har yttrat sig och inte tål att motsägas. Jag har ett tydligt exempel, men det finns med största sannolikhet fler.

Exemplet är min gamla käpphäst "leisure" i engelskan. Etymologer vill tolka det som en avledning av det latinska "licere", kopplat till de romerska soldaternas ledighet och kommet till engelska via franska. Visserligen heter soldatens ledighet "lease" på engelska, men på franska heter det ingenting med L. Vi har fått "permission" därifrån. Om man i stället ser till det korrekt angivna "leisir" i franskan, som numera är "loisir", visar det sig att gaeliskans "lae saoir" (en ledig dag) uttalas exakt som franskans "leisir". Men "experter" kan väl inte ha fel?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.