Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Skriftspråk

Heter det de eller dem? Del 2.

2011-11-13 01:43 #0 av: raphanus

Både ordet ”de” och ordet ”dem” uttalas i många svenska dialekter som ”dom”. Det finns regler för när man ska skriva ”de” respektive ”dem”, men många tycker att det är svårt att följa dem, eller struntar i dem. Språk iFokus reder ut begreppen – igen!

Det komplexa verktyg som vårt mänskliga språk utgör kan vara ganska svårt att beskriva. Bruksanvisningen är tjock och det är ofta krångligt att hitta rätt bland kapitlen. Det här har vi som har följt med ett tag på Språk iFokus kunnat notera. En diskussionstråd som verkligen har glött ordentligt är en om det korrekta bruket av de små orden de och dem. Här kommer nu ett komplement till artikeln som föranledde den heta debatten, och någonstans i Sverige sitter en sajtvärd som härmed hoppas kunna skingra dimmorna kring reglerna för hur man använder orden de och dem.

Det svenska ordet de, som i många munarter uttalas som dom, fungerar lite som orden rev, lock, test, vad, bål, lår och plan. Alltså, ett lock är inte samma sak som en lock och ett vad är inte samma sak som en vad. Orden kan ha lite olika betydelser beroende på sammanhanget, och sammanhanget bestämmer hur, och om, orden ska böjas. Dessutom kan det poängteras, att det oftast är rena tillfälligheter att det ser ut på det här sättet. Det är ingen universell sanning att ett knippe hårstrån och det man försluter ett kärl med måste betecknas med samma ord, men det råkar vara så just på svenska. När sådana här tillfälligheter gör sig gällande, måste man ibland ty sig till kompletterande förklaringar. Om man till exempel slår upp ordet lock i en ordbok över ett främmande språk, gör man klokast i att se efter om det handlar om ett grytlock eller en hårlock, för om man väljer fel ord på det främmande språket, fungerar inte kommunikationen som det är tänkt. Två ord som av en ren tillfällighet ser likadana ut på ett språk, gör det alltså inte alltid på andra språk.

Lexikon

Ordet de kan sägas ha fyra olika betydelser, eller funktioner, på svenska. Funktionerna är sinsemellan likartade. I alla förekommande fall betecknar ordet en grupp av varelser, saker eller företeelser; de kvinnorna, de fåtöljerna, de besvikelserna. I vissa fall i skriftspråket anses det tillrådligt att använda böjningsformen dem. Om man talar grammatikers rövarspråk, kan man säga så här:

  • När de fungerar som artikel, skriver man alltid de, aldrig dem.
  • När de fungerar som demonstrativt pronomen, skriver man alltid de, aldrig dem.
  • När de fungerar som personligt pronomen och då står som objekt eller efter preposition, skriver man alltid dem, aldrig de.
  • När de fungerar som determinativt pronomen och då står som objekt eller efter preposition, kan man själv välja om man vill skriva de eller dem.

Solklart, eller hur?

Nå, det är fullt förståeligt om en och annan bländas av solen, så här kommer för säkerhets skull några exempel på hur man använder ordet de i dess fyra olika funktioner:

De kan vara en artikel

Det är inte alla språk som dras med så kallade artiklar. Estniska, finska, latin, lettiska, litauiska, polska och ryska är exempel på språk som inte alls har artiklar. På svenska kan vi dock använda ordet de som bestämd artikel, alltså framför ord som vi vill beteckna som bestämda eller bekanta sedan förut:

Äggen i den bruna skålen är kokta i sju minuter.

• De äggen är hårdkokta.
• De
äggen kan du äta om du gillar fast gula.

När de används som artikel, stavas den alltid de, aldrig dem.

De kan vara ett demonstrativt pronomen

Demonstrativa pronomen används när man pekar på något i närheten eller längre bort. Ett knep för att veta att de fungerar som ett demonstrativt pronomen är att se om det följs åt av ordet här eller där.

Äggen är kokta olika länge.

De här äggen är kokta i tre minuter.
De där äggen har jag kokat i sju minuter.

När de används som demonstrativt pronomen, stavas det alltid de, aldrig dem.

De kan vara ett personligt pronomen

Pronomen är ett latinskt ord som betyder ”i stället för namn”. I stället för namn på varelser, saker och företeelser, såsom Gun-Britt, skiftnyckeln och besvikelserna kan vi använda pronomen såsom hon, den och de. När de används som personligt pronomen, måste det böjas beroende på om det fungerar som subjekt (den som gör något) eller om det fungerar som objekt (de varelser, saker och företeelser som medverkar i ett uttalande utan att aktivt göra något). När det personliga pronomenet de står som subjekt, stavas detta alltid de, men i övriga fall som dem.

Äggen är hälsobringande.

De innehåller alla näringsämnen som en människa behöver.
Dem kan man äta varje dag.

Det är här som den svenska grammatiken verkligen börjar kännas krånglig. Om man tycker att det verkar svårt att förstå när man ska använda dem i stället för de, kan man försöka med att byta ut de mot jag, som ibland ersätts av formen mig. Om man förstår när man ska använda formen mig i stället för jag, kan man med vägledning av denna kunskap lätt räkna ut när man ska använda dem i stället för de:

JAG

DE

Nä, nu får jag allt ta och stiga upp ur sängen!

Nä, nu får de allt ta och stiga upp ur sängen!

Jag trodde att han var sjuk.

De trodde att han var sjuk.

MIG

DEM

Han hämtade mig på stationen.

Han hämtade dem på stationen.

Mig älskar ingen.

Dem älskar ingen.


De
kan vara ett determinativt pronomen

De determinativa pronomenen är den ordkategori som lätt ställer till det för den som verkligen vill förstå hur den svenska grammatiken fungerar, och det är de determinativa pronomenen som oftast orsakar hetsiga debatter om det korrekta bruket av ordformerna de och dem. Användningsmässigt hamnar de determinativa pronomenen någonstans mitt emellan artiklar (som aldrig böjs) och personliga pronomen (som måste böjas), och därför råder ofta osäkerhet om hur de determinativa pronomenen ska hanteras. När de används som determinativt pronomen, åtföljs det alltid av ordet som. I dessa fall betecknar detta de(m) och efterföljande som samma varelser, saker och företeelser; ordet som syftar alltid tillbaka på det tidigare de(m). Dock kan dessa varelser, saker och företeelser, rent grammatiskt betraktat, i sådana här ordvändningar uppträda som både subjekt och objekt, och det kan lätt skapa förvirring rörande själva stavningen.

Jag kokade äggen olika länge.

De (subjekt) som (subjekt) är kokade i sju minuter ligger till höger.
De (subjekt) som (objekt) jag kokade i sju minuter ligger till höger.
• Jag lade dem (objekt) som (subjekt) är kokade i sju minuter till höger.
• Jag lade dem (objekt) som (objekt) jag kokade i sju minuter till höger.

Om man tycker att det är lätt att hålla reda på vad som är subjekt och objekt, är det här nog en barnlek. Dock bör man ha förståelse för att långt ifrån alla tycker att det är en barnlek, och säkert till rådvilla språkbrukares glädje är det så fint ordnat att man helt enligt reglerna alltid kan skriva de som, oavsett om de är subjekt eller objekt. Om man inte förstår vad det är för grammatiskt fel i följande två exempelmeningar, gör man klokast i att helt och hållet strunta i formuleringen dem som, och konsekvent använda de som i stället:

Dem som är kokade i sju minuter ligger till höger.
Dem som jag kokade i sju minuter ligger till höger.

Fyra funktioner får således samsas om ett ord på svenska. Att det handlar om olika funktioner kan man dock förstå om man är bevandrad i andra språk. Så här uttrycker man sig till exempel på franska:

De där äggen är ruttna.

Ces œufs là sont pourris

De är ruttna.

Ils sont pourris.

Jag slängde bort de ruttna äggen.

J’ai jeté les œufs pourris

De som är ruttna är oätliga.

Ceux qui sont pourris ne sont pas mangeables.

 

Men dom då?

 

I många varianter av svenskt talspråk uttalas både de och dem som dom. (Det rimmar då alltså på kom och som, men inte på bom och tom.) Denna uttalsregel gäller oavsett om de är artikel, pronomen, subjekt eller objekt. Om skriftspråket följde talspråket i fråga om det här ordet, skulle hela den här artikeln vara onödig, och ingen skulle någonsin ha problem med att välja rätt mellan subjektsform och objektsform. Det låter ju enkelt och behändigt, eller hur? Varför finns det då på vissa håll ett sådant starkt motstånd mot att skriva dom i stället för de och dem?

Många språk är tvådimensionella på så vis att de existerar i dels en talad och dels en skriven variant. Nästan varje enskilt reglerat skriftspråk får representera flera sorters talspråk. Om vi lyssnar på hur den svenska meningen ”Jag mår inte bra” låter hos talare från olika delar av landet, kan vi säkert hitta varianter som lite hjälpligt skulle kunna återges så här i skrift:

Ja månt bra
Ja måmpra
Ja månte bra
Ja må int bra
Ja må inte bra
Ja mårnte bra
Ja mår int bra
Ja mår inte bra

Rent teoretiskt skulle det kunna vara godkänt att stava exempelmeningen på alla de åtta härovan angivna sätten. Vissa skriftspråk i världen tillåter också en relativt talspråksnära återgivning med stora möjligheter till personlig variation. I svenskan har vi dock sedan länge en stark tradition av ganska snäv normering. Även om svenska kan låta på många olika sätt, är det oftast bara en variant av varje ord som anses som acceptabel i skriftspråket. Dock verkar det i svenskt skriftspråk råda en strävan efter att spegla många talspråksvarianter samtidigt. Detta illustreras väl av ordet inte i exempelmeningen ovan. Uttalsvaranterna nt, nte och int sammanfattas väl av skriftspråksformen inte, och därför har just den formen fått starkast fotfäste i skrift. På samma sätt är det med orden de och dem. Båda dessa ord uttalas i många varianter av svenska som dom, men det finns även varianter av svenska där de uttalas på ett sätt och dem på ett annat. Av detta skäl kan det vara lämpligt att slå vakt om den skriftspråkliga skillnaden mellan de och dem.

Anmäl
2011-11-13 10:19 #1 av: DesK

Tack för bra förklaringar och trevlig läsning Glad

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2011-11-13 11:26 #2 av: svenake

Glad Absolut bra förklaring.

 

Kan du ta fram regler när man använder,  "INTE" - "ICKE"  och "EJ" ?

Anmäl
2011-11-13 12:53 #3 av: raphanus

#2 - Att ta fram regler för när man använder inte/icke/ej är lite knivigare, för där kan faktiskt den personliga smaken få stort spelrum. Jag gör likväl ett försök.

I svensk modern normalprosa är inte det vanligaste negationsordet.

Inom disciplinen filosofi, där det finns ett allmänt behov av att föreställa sig och dryfta tings antiteser, är icke det allenarådande alternativet när man namnger antiteser. Antitesen till grön är icke-grön och antitesen till händelse är icke-händelse och så vidare. Dock kan en text i ämnet naturligtvis innehålla både icke och inte, där inte är reserverat för den vanliga löpande texten, medan icke förekommer just i benämningarna på vissa antiteser.

Ej, slutligen, är vanligt i skylttexter, såsom Ej ingång, Obehöriga äga ej tillträde, Beträd ej spåren och så vidare.

Man kan säga att uppräkningen inte - icke - ej graderar orden efter både ålderdomlighet och högstämdhet. Inte är vardagligast och vanligast i modern svenska.

I texter i bunden form kan förstås även antalet tillgängliga stavelser spela roll för valet av ord:

Förgät mig icke,
sa lille Nicke -
förgät mig ej,
sa Timotej.

 

Anmäl
2011-11-13 21:10 #4 av: svenake

Jag glömde att det finns ytterligare en negation,

typ   "Är du o-mätt"  = hungrig     Glad

Anmäl
2011-11-13 21:23 #5 av: raphanus

#4 - Helt riktigt, svenake, men den är knappast representativ för svenskan som riksspråk, utan mer koncentrerad till landets norra delar, skulle jag tro. Dessutom är ämnet negationer snarast föremål för en helt egen tråd.

Anmäl
2011-11-14 19:56 #6 av: svenake

Funderar mer på ord som betyder samma sak, men som har valör-skillnader  (som jag ibland inte förstår)

Som engelskans två olika ord för höst. Glad

 

Anmäl
2011-11-15 06:26 #7 av: raphanus

#6 - Även det är ett tema för en helt ny tråd. Just när det gäller det ord du tar upp, brukar man generellt säga att det kortare i modern engelska används väster om Atlanten, medan det längre används öster om densamma. Båda betyder höst, utan nämnvärd valörskillnad, men det kortare ordet går lätt att använda för att anspela på lövens beteende under ifrågavarande säsong, och det längre ordet har sitt ursprung i de romanska språken och kom ganska sent in i engelskan. Före 1500-talet kallade man ifrågavarande årstid i engelskan för harvest i stället (etymologiskt besläktat med tyskans Herbst och svenskans höst).

Anmäl
2011-11-15 12:58 #8 av: svenake

OK     Autumn???  Glad

 

På vissa ställen i landet säjer man att man "höstar" när man tar in en skörd av någonting, oavsett vilken tid på året det är.

Anmäl
2011-11-16 20:25 #9 av: raphanus

#8 - Joda. Och "høste" på norska betyder skörda.

Anmäl
2011-11-26 20:14 #10 av: Farwuq

Så även på skånska.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-02-17 10:01 #11 av: Inkanyezi

http://www.expressen.se/halsa/

Anmäl
2012-08-14 10:59 #12 av: Inkanyezi

Och så har aftonlövet gjort det igen. Lite korketur i tidningen skulle inte skada.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article15254878.ab

 

Anmäl
2012-08-14 11:17 #13 av: Bjornen

Hösta är ett verb utan anknytning till någon årstid. Hösta = bära.

Anmäl
2013-05-02 22:27 #14 av: DesK

Dem kommande veckorna, dem förra dagarna och dem där kosttillskotten är tre exempel på konstig användning av ordet dem.

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2013-05-03 05:54 #15 av: raphanus

#14 - Ja. Här fungerar de som artikel, och när de fungerar som artikel ska man aldrig skriva dem. Det skulle vara som att på tyska skriva Sie kommende Wochen, sie letzten Tagen osv, och det ser ju helknasigt ut.

Anmäl
2013-05-03 06:23 #16 av: Bjornen

# 13

Jag skulle säga:

Di vêckôr sôm biir.

Di dar sôm vâri.

Dä dä kônstugô joxô.

Anmäl
2013-09-19 08:56 #17 av: raphanus

Och här har vi ett intressant debattinlägg från Per Ledin.

Anmäl
2013-09-19 10:09 #18 av: Magi-cat

#0 Exemplariskt! Tummen uppCool

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2013-09-22 11:40 #19 av: kickboard

#16

På vår speciella österbottniska dialekt skulle jag säga:

Ti vikona såm kåmbär

Ti dagan såm ha vari

Demdi kåsttilskåtin

Anmäl
2014-03-13 16:24 #20 av: VeronicaKahlbäck

Jag är så jäkla trött på att bli idiotförklarad på grund av att jag inte kan lära mej var det ska vara de och var det ska vara dem.

Har verkligen försökt lära mej men jag kan inte känna logiken.

Visst skulle jag kunna använda dom men det är inte heller accepterat av alla.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl
2014-03-13 16:26 #21 av: VeronicaKahlbäck

Jag vet inte varför iFokus börjat dela in min text i stycken åt mej.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl
2014-03-13 16:38 #22 av: DesK

#20 Det är alla gånger bättre att skriva dom en felaktigt skriva dem och i forum där man nästan skriver talspråk är det ju helt klart bättre att skriva dom. Så skriv dom, det är ju alltid rätt Glad

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2014-03-13 17:54 #23 av: Inkanyezi

#20 Har du problem att skilja på jag och mig, du och dig, han och honom eller hon och henne också? Om inte, varför skulle det inte gå lika bra att använda de och dem korrekt om man vill slippa använda dom?

Det är ju mycket enkelt. Sätt in jag eller mig, och den av de två som innehåller ett m blir dem och är det inget m om du använder jag eller mig, så blir det de.

Anmäl
2014-03-13 18:51 #24 av: VeronicaKahlbäck

#23 Nej det har jag inte. Jag kan inte hitta logiken, har inget bättre svar. Om de traditionella förklaringar fungerat för mej hade jag nog lärt mej det här för länge sedan.
Tror mej löst "gåtan" varje gång jag läser om det men när jag väl sitter där och behöver använda något av orden så kan jag inte använda metoderna i praktiken.
Ditt sista stycke förstod jag absolut ingenting av!

I övrigt behärskar jag det skriftliga språket bra, har bra betyg som bevisar det även om jag kan vara väldigt slarvig ibland.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl
2014-03-13 21:03 #25 av: jagga-ewe

#23 Vilken bra minnesregel! Den ska jag tillämpa.

Jag fick annars lära mig att byta ut "dom" mot "vi" eller "oss". Ta meningen "Dom ska åka hem" för att ha ett lätt exempel. Byt ut tredje person plural mot första person plural. Blir det "Vi ska åka hem" eller "Oss ska åka hem"? Alla (nästan) är med på att det är "VI ska åka hem." Då ska det vara DE, för det är två bokstäver i VI och två bokstäver i DE. (Med regeln från #23 blir det "Jag ska åka hem", inte "Mig ska åka hem". Alltså inget 'm' och därför DE.")

Om vi istället tar meningen "Lotta åker hem till dom" som ska rättas. Samma sak där. Byt ut till första person plural. "Lotta åker hem till vi" eller "Lotta åker hem till oss"? Majoriteten håller med om att Lotta kommer till OSS. Då ska det vara DEM för det är tre bokstäver i OSS och tre bokstäver i DEM. (Med #23s minnesregel blir det "Lotta kommer hem till mig" istället för "Lotta kommer hem till jag". Alltså 'm' och därmed DEM.")


I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Anmäl
2014-03-14 02:16 #26 av: Inkanyezi

#24 Tumregeln innehåller inte någon logik, men bruket av subjekt- respektive objektform följer en mycket strikt logik.

Subjekt i en sats är vanligen den som utför något, eller i alla fall i direkta satser, medan objekt är vad handlingen utförs gentemot. Då kan vi hoppa över att det finns olika varianter av objekt, och om man har svårt för det här, ska man så klart undvika alltför stor kreativitet med ordföljd, indirekta satser och annat som kan krångla till det.

Vi kan också hantera rent beskrivande satser, som inte innehåller någon handling, på liknande sätt, medan det som här karakteriseras som handling är verbet. Sådana satser kan ofta sakna objekt.

Men vi tar det enklaste fallet, Subjekt+predikat+objekt. Ordföljden är rak, och subjektet står först. I en sådan sats kan "dem" aldrig stå först, eftersom dem är en objektform. Det måste bli nominativformen de, subjektformen. Dem ska i den satsen däremot stå sist, eftersom det är objekt.

Enkel grundregel alltså med logik. Dem står aldrig först i en sats med rak ordföljd, men kan stå sist. De kan aldrig stå sist i en sats med rak ordföljd, men gärna först. Det är precis det man prövar, när man i stället byter ut mot ett annat pronomen, som är "lättare" att hantera. Om man inte gör fel på jag och mig, vad kan det finnas för skäl till att göra fel på de och dem?

Sedan blir det lite klurigare i satser som är indirekta, i frågesatser, och i satser som innehåller fler element än de tre grundläggande, men knepet att byta med vi eller oss, jag eller mig, du eller dig, han eller honom, hon eller henne, det fungerar alltid.

Anmäl
2014-03-16 22:43 #27 av: [MrDiabolic]

#23, #25

De där reglerna krånglade ju bara till det. "Om det är ett m..." eller "Om det är två bokstäver..."

Jag som behärskar användningen av "de" och "dem" blev förvirrad av det, och hur ska då någon som inte behärskar det reagera.

Kort och koncist, utan en massa överflödiga förvillelser:

Kan man säga "jag" i en motsvarande mening om sig själv, så heter det "de".

Jag åker till stan - De åker till stan.

Kan man säga "mig" i en motsvarande mening om sig själv, så heter det "dem".

Han kommer hem till mig - Han kommer hem till dem.

Personligen behöver jag inte dessa minnesregler, men det finns de som gör det. Och så finns det några som inte kan lära sig det, hur de än försöker, och för dem är nog "dom" ett bättre alternativ än ett felaktigt "dem". (Och jo, jag häcklar ibland dessa personer; detta är dock i första hand riktat mot dem som totalt skiter i det. Tyvärr skjuter jag ofta från höften, och ibland träffar jag fel. En liten "side-note", för den händelse att någon här läst någon tråd där jag gjort just detta).

Anmäl
2014-03-16 23:10 #28 av: jagga-ewe

#27 Det är ju jättebra att du kommer ihåg det ändå. "Kan man säga "jag" i en motsvarande mening om sig själv, så heter det "de"." Men för alla som INTE kommer ihåg det - "Hur va det nu, om det är jag, blir det de eller dem då?" - kan regeln om 'm' vara bra. För egen del behöver jag inte heller minnesregeln, men har ändå lärt mig den. Kan alltid vara bra för att förklara för nån annan.

Jag tycker det är sorgligt att så många verkar gå ur skolan och vara av den bestämda uppfattningen att "man skriver inte dom, man skriver dem!" oavsett. "Ge mig dem där skorna!" Och det försvaras alltid med "men så sa mina lärare att det ska vara!". Antingen finns det en hel drös med okunniga lärare eller så har de bara misslyckats med på tok för många.

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Anmäl
2014-03-17 03:34 #29 av: Inkanyezi

Jag tror att det skulle underlätta en del om man verkligen förstår att "dom" inte kan bytas ut mot "dem", och att det faktiskt är nödvändigt för språkförståelsen att ha lite grann hum om användningen av satsdelarna. "De" är visserligen en subjektform, men används också i ett helt annat sammanhang, där vi också säger "dom" när vi talar.

I frasen "dom där skorna", handlar det inte om ett subjekt, och inte heller om ett objekt, utan om en bestämning av någonting, I det här fallet är det vad man kallar ett "demonstrativt pronomen", och det finns också ett närbesläktat begrepp, "determinativt pronomen". Vi behöver inte vara så noga att vi skiljer dessa två, men i båda fallen används "de", och det kan aldrig ersättas med "dem".

Vi måste alltså, om vi går efter logiken, hålla isär de olika begreppen och förstå hur satsens delar fungerar. Om man i stället använder lathunden att byta ut, så har vi ett fall till, och det är när "jag" eller "mig" inte kan sättas in. I alla sådana fall ska "de" användas, eftersom det då kan röra sig om ett demonstrativt eller determinativt pronomen.

Fortfarande kan man använda tumregeln, utökad med fallet att om det inte går att byta ut mot jag eller mig, så kan man inte använda dem.

Anmäl
2014-03-17 06:05 #30 av: DesK

Det spelar egentligen mindre roll vilken tumregel man använder, huvudsaken är att det blir rätt. Felaktigt använt dem är ju snart lika vanligt som särskrivningar. Säger man till att det är bättre att använda dom i forum, så får man höra att man är en idiot, för vederbörande skriver minsann korrekt gammaldags svenska. "Dem äpplena är så goda, dem smakar mycket bättre än dem andra" - suck!

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2014-03-18 22:25 #31 av: [peter54]

Här dyker jag upp som gubben i lådan med en uppmaning i all välmening. I min utövning som textredigerare sedan början av 90-talet, har jag utöver själva jobbet med att rätta språket och bryta texten, ytterligare en mycket viktig uppgift, nämligen att öka läsbarheten.

En av de enklaste och mest effektiva sätten att uppnå ökad läsbarhet är radmatning. Min uppmaning till alla som postar här och på alla andra ställen också för den delen, är att; försök att radmata efter fem, max sex rader löptext, så att det uppstår en tomrad där.

Många människor har, av skiljda orsaker, svårt att ta sig igenom massiva textstycken. Det kan handla om dyslektiker eller som jag själv som bara har ett öga att läsa med och lätt tappar bort mig i stora textmassor.

Jag kan erkänna rakt av att den text TS postat i initialinlägget, klarar jag inte av att ta mig igenom utan att vara tvungen att börja om tiotals gånger efter att jag tappat bort mig.

Tack för ordet / Peter Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2014-03-19 00:54 #32 av: [MrDiabolic]

#31 Väl talat (tycker jag, även om jag inte alltid följer dina råd).

Anmäl
2014-03-19 05:56 #33 av: Farwuq

#31

Tummen upp Helt rätt.


Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2014-03-19 05:59 #34 av: DesK

#31 Peter, det är bra och riktiga synpunkter du för fram, men helt utanför ämnet för den här tråden. Skriv gärna ett nytt eget inlägg här om dina bra tips för ökad läsbarhet.

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2014-03-19 19:22 #35 av: [peter54]

#34 Jo så är det, men jag kan tycka att det kan vara på sin plats med en påminnelse om detta i trådar där texterna är såpass omfattande som i denna.

Risken är uppenbar att en sådan tråd inte läses eller åtminstone att innehållet genast glöms bort om de står där isolerade från alla former av exempel. Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2014-03-20 09:21 #36 av: fluffis

Magnus Betnér pratade om de och dem i ett uppträdande och jag tyckte att han förklarade det enkelt. Han har även pratat om särskrivningar och det hittar jag på youtube men tyvärr hittar jag inte något klipp om när han pratar om de och dem.

Anmäl
2014-03-20 11:12 #37 av: [peter54]

Egentligen borde ju sådant här nötas in redan i skolan så att alla känner direkt vilket ord som är det rätta. En enkel mening som exempelvis:

"jag gillar dem inte för de är dumma"

… borde, generellt sett, varenda människa som genomgått svensk grundskola direkt kunna känna in vad som är rätt, undantaget förstås om man har någon slags problem som skriv- och lässvårigheter, dyslexi eller så.


Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2014-03-24 13:13 #38 av: TjockaBerta

Nu börjar det bli ännu mera skruvat när många faktiskt använder "de" men då i betydelsen "det".

"Dem sa de till mig" 

'Det svindlar.

>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2014-03-24 16:45 #39 av: Farwuq

Man skulle ta dem i örat.

Skämtar

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2014-03-24 19:25 #40 av: [peter54]

#38 Finns det här i tråden eller menar du allmänt?

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2014-03-24 19:46 #41 av: TjockaBerta

#40

Allmänt. Verkar vedertaget bland yngre.

>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2014-03-24 19:53 #42 av: [peter54]

Ja barnen får inte lära sig att skilja talspråk från skriftspråk i skolan längre. Ta bara alla "s" i slutet på ord som ofta används i talspråk, men som inte ska finnas i skriftspråk, till exempel;

medans istället för medan

sittandes istället för sittande osv.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2014-04-11 12:19 #43 av: VästkustFia

Intressant tråd, och välbehövlig. Jag vill inte vara någon språkpolis men kan inte hjälpa att jag stör mig på texter som är fullpepprade av felaktiga 'dem'.

Håller med om att det är bättre att skriva 'dom' om man är osäker!

Anmäl
2015-01-16 05:07 #44 av: raphanus

Nu finns det en behändig film på temat också!

Anmäl
2015-01-16 17:23 #45 av: tarantass

#10: inte bara på skånska, hösta är ett allmänt svenskt ord för 'skörda'. Den som inte känner igen det kanske ändå känner igen uttryck som "inhösta beröm".

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.