Annons:
Etikettgrammatik
Läst 2357 ggr
[Blue_Lugia]
2016-01-21 23:17

Äldre brittisk dialekt

Är det fler än jag som tycker britter pratade annorlunda förr? Alla har väl sett "Grevinnan och betjänten" och om ni lyssnar på hur dom pratar så är det det jag menar. R:n låter annorlunda, mer tydliga liksom. Har aldrig hört någon britt prata så idag.

Annons:
VildaVittra
2016-01-21 23:21
#1

Det är teaterspråk. Äldre generationers skådespelare lärde sig att få sin röst att höras tydligt även längre bak i teatersalongen, nu för tiden är det inte lika många skådespelare som både jobbar inom teatern och på "filmduken".

Titta på äldre svenska filmer så kommer du se samma sak där.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[Blue_Lugia]
2016-01-22 02:16
#2

#1 Ok, men då måste det gällt i medier också? Råkade hamna i något klipp med ett gammalt tåg och mannen som berättar på fillen låter likadant

[Blue_Lugia]
2016-01-22 02:17
#3

Det var ett gammalt klipp.

VildaVittra
2016-01-22 04:01
#4

#2 Ja, kvaliteten på ljudinspelningar på den tiden var väldigt dålig, så man fick tala extra tydligt.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Ephraim
2016-01-22 16:34
#5

Det är både så att uttalet har förändrats, och att det har skett förändringar i vilka varieteter av engelska som används i media.

Det finns den varieteten av Engelska som kallas Received Pronunciation (RP). Den går även under namn som "the Queen's English", "Oxford English", "BBC English" eller "Public School Pronunciation" vilket ungefär visar vilka som talar/talade denna engelska. Det är/var alltså en högstatusform av brittisk engelska under 1900- och 2000-talet som inte är så regionalt präglad. Den är kopplad till klass snarare än plats.  Förr var det i stort sett den enda engelska som hördes i media, och det är ofta den engelska som ordböckers uttalsangivelser baseras på.

Idag har RP förlorat lite av den status den en gång hade, och man hör även andra engelska varieteter i media. Dessutom har RP förändrats sedan vi började spela in. Man brukar dela in RP i två perioder: klassisk RP och nutida RP. Klassisk RP förknippas kanske med talare som utbildades under första hälften av 1900-talet ungefär, och det finns nog få talare kvar idag. Men i äldre inspelningar hörs detta uttal tydligt. Nutida RP är alltså språket efter det.

Klassisk RP har några säregna drag som skiljer den från modern RP. Här är några exempel:

  • Ord som off, cloth och cross som har kort vokal [ɒ] (eller [ɔ]) i nutida RP uttalas med samma långa vokal [ɔː] som claw och thought.

  • Vokalerna i sat [sæt] (eller [sɛt]) respektive set [set] har ett mer slutet uttal. I modern RP är uttalet mer öppet, sat [sæt] (eller [sat]) respektive set [sɛt].

  • Triftongerna i tower och tire slätas ofta ut till en diftong [ɑə] eller en monoftong [ɑː] och/eller [aː]. Exempelvis kan tar och tower uttalas likadant.

  • Åtminstone vissa talare skilde fortfarande på whine (med tonlöst [ʍ]) och wine (med tonande [w]).

  • Vokalen i ord som square [skwɛə̯(r)] är en diftong där modern RP ofta har en monoftong [skwɛː(r)].

  • Hoarse [hɔə̯s] och horse [hɔːs] har olika vokaler. Dessa sammanfaller i modern RP som [hɔːs]. Även vokalen i poor [pʊə̯(r]] sammanfaller i allt högre grad i dagens engelska med samma vokal, så att poor och pour sammanfaller som [pɔː(r]].

  • Obetonat [sj] och [zj] i ord som issue [ˈɪsjuː], tissue [ˈtɪsjuː] och azure [ˈæzjə(r)], snarare än sammansmältning till [ʃ] respektive [ʒ].

  • /r/ mellan vokaler uttalas som en flapp [ɾ] mellan vokaler, som i merry [ˈmeɾɪ] (modern RP [ˈmɛɹi]), och efter [θ], som i three [θɾiː] (det kan ev. fortfarande förekomma). Detta är alltså ett uttal med ett enkelt slag med tungan mot tandköttet, som i spanskans caro (att skilja från carro). Detta är också ett ganska vanligt uttal av /r/ i svenskan i de dialekter som har tungspets-r. I början av ord och efter vissa konsonanter uttalas /r/ som en approximant [ɹ] som vi annars förknippar med engelskan (och modern RP). Efter vokaler som inte följs av en annan vokal faller /r/ bort precis som i modern RP.

Så det är nog den sista punkten som du uppfattat.

Sen var det nog mycket riktigt så att det även finns/fanns ett teateruttal som påminde en hel del om klassisk RP, men som även hade några egenheter. Framförallt är det ännu lite konservativare. En del drag (mer distinkta vokaler och långsammare tal) är nog av tydlighetsskäl, men mycket är nog mest för att det uppfattas som elegant. Just uttalet av /r/ var nog särskilt vanligt i teateruttal men det lär även ha funnits utanför. Även mer utdragna rullande r lär förekomma/ha förekommit i teater och klassisk sång.

thenameless
2016-01-24 03:00
#6

Sedan var ju Dialekter  och sklang i det närmaste förbjuden hos BBC  in på 60-talet. Det var stor skandal när ett band som Beatles Struntade i reglerna och pratade riktig Liverpool dialekt och slang i intervjuer. De blev t o m textade ibland i början tror jag då de vägrade tala riksengelska. om jag inte missminner nig?

I Sverige  utrotades nästan slangen helt under samma period.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Annons:
[Blue_Lugia]
2016-01-25 00:06
#7

Jaha, på så vis! Då är jag med lite mer. :)

Upp till toppen
Annons: