Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Språk i förändring

"Sade-sa", "mig-mej"?

2015-02-15 09:53 #0 av: [Carpinus]

Jag tillhör den del av befolkningen som gick i skolan på femtiotalet, och nu funderar jag på om mitt språk börjar bli mossigt. Är jag kanske omodern när jag skriver "sade" istället för "sa" och "mig" istället för "mej" - vilka former använder du som gått i skola på 2000-talet?

(Den här frågeställningen har säkert förekommit här tidigare, men eftersom språket ständigt är under förändring är det kanske inte fel att aktualisera den.)


Anmäl
2015-02-15 09:58 #1 av: VT4ever

använder mig av sa och mig.

Anmäl
2015-02-15 09:59 #2 av: lollynonna

Jag skriver sa och mig,"mej" låter så töntigt och varje gång jag ser någon som har skrivit "mej" tänker jag alltid att de ska stava rätt ._.

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-02-15 19:07 #3 av: Ephraim

Att skriva sade är ganska gammalmodigt, ja. Ska man gradera det så är det mer gammalmodigt än att skriva skall men inte fullt lika gammalmodigt som att skriva bliva och hava. Idag är det dock ska, sa, bli och ha som dominerar även i formell text.

Däremot är mig inte alls gammalmodigt utan högst neutralt. Former som mej, dej, sej förekommer kanske i vardaglig text (bloggar, forum, facebook etc.) men jag tror att mig, dig, sig fortfarande dominerar i yrkesmässigt framställd text. Min känsla är tvärtom att mej, dej, sej hade en glansperiod på 70- och 80-talen när de var relativt vanliga i skönlitteratur men att de därefter faktiskt minskat i popularitet sedan dess och ersatts av de mer traditionella mig, dig, sig.

Anmäl
2015-02-18 11:40 #4 av: Surpan

Skriver som tidigare sagt orden "sa" och "mig". Sade känns alldeles för omodernt och "mej/dej" känns okej - men bara i barnramsor eller liknande.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2015-02-18 21:53 #5 av: Snovit79

Jag vägrar skriva mej/dej/sej, men jag vet att de gjorde det då mormor växte upp. Har vykort och brev från hennes syster som skriver så. 

Är lite ålderdomlig jag med, för jag skriver helst "något" istället för "nått" t ex. Ibland fuskar jag, men oftast skriver jag som jag lärt mig. Skriver ju inte dialekt, så för mig blir det märkligt med "slang" som det annars känns som. 

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2015-02-20 19:20 #6 av: thenameless

I skolan lärde jag mig att mej, sej osv var talspråk och den korrekta formen i skrift så väl som i tal var/är MIg och Sig osv...

Nu ärju Svenska akademien otroligt liberal i sin förvanskning  av vårt modersmål,Men jag tror att detta fortfarande gäller?

Anmäl
2015-02-21 00:33 #7 av: tarantass

Språket blir inte nödvändigtvis radikalare med åren, som de flesta tror. Det har på många sätt blivit konservativare sedan läs- och skrivkonsten slog igenom bland folk. Det här är ett exempel. Astrid Lindgren "förvanskade" friskt genom att skriva mej dej sej. (Som man har sagt i hundratals år på många håll.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-02-21 14:21 #8 av: Farwuq

Jag skriver mig och sade.
Däremot slutade jag  - för cirka 15 år sedan -  med skriva skall, numera blir det oftast ska.

Jag är 58 fyllda.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2015-02-21 15:11 #9 av: [Carpinus]

#8 Där är vi överens, tror jag!

En nyfiken fråga till er som skriver "sa" i stället för "sade": skriver ni "la" eller "lade"?


Anmäl
2015-02-21 19:02 #10 av: thenameless

Däremot skriver jag Ska och Sa

Anmäl
2015-02-22 15:02 #11 av: woopwoop

Jag är född -93, så gått skolan sedan... -99 eller -00 (?) och jag skriver sade, skall, lade, mig, dig, något etc. :) Använder även de/dem och inte dom. 

Anmäl
2015-02-22 15:31 #12 av: Farwuq

#11 Det är respektingivande. Många som är 20 år äldre än dig, klarar inte av det som du klarar.
Tummen upp

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2015-02-22 16:39 #13 av: Snovit79

Angående ålder så har jag vykort från mormors syster o svägerska där de skriver Mej, sej, dej. De var födda på 1910-tal. Födda i Dalarna, men bodde efter giftemål i Uppsala och Stockholm.

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2015-02-23 18:35 #14 av: thenameless

#13 Det är kanske så att de använde talspråk då de skrev till familj och vänner? Det gör ju många även idag. Jag gör det tex

Anmäl
2015-03-02 18:50 #15 av: Huygens

Jag använde mej av mej sedan många årtionden. Den andra varianten är väl sakral. Sa duger.

Anmäl
2015-03-04 18:38 #16 av: Thaeri

Tvärtemot #3 tycker jag att det ser modernare ut med "sade" än "skall", men de ligger ändå inte långt ifrån varandra på gammalmodighetsskalan. Fast tänker jag inte aktivt på vilken stilnivå jag håller blir det nog så att jag skriver "sade" (och "lade") men inte "skall".

"Mej", "dej", "sej" känns som skriftspråkets svar på slang för mig däremot, de känns betydligt mer daterade än sina klassiska stavningar. "Dom" tycker jag däremot mest är vardagligt och helt OK även om jag inte använder den formen personligen, och i den kategorin har "nån", "nåt" och "nåra" börjat smyga sig in - de använder jag även själv, i chattar och liknande - medan saker såsom "de e" och liknande bara är jobbigt att läsa.

Ett annat ord jag kom att tänka på: "sen" istället för "sedan" känns lite mitt emellan, inte fullt lika vardagligt som "dom" och funkar i en neutral text, men inte i en formell.

(En parentes: jag fullkomligt hatar när man använder apostrof för att markera kortformer som är helt och hållet accepterade i lägre stilnivåer, såsom "sen", jag tycker det ser så fruktansvärt illa ut med "se'n". Speciellt som det normala i europeiska språk är att använda apostrof när man drar ihop två olika ord, som i engelskans "it's" ("it is") eller franskans "d'Artagnang" ("de Artagnang" = "från/av Artagnang). En personlig grej visserligen, men det finns fler som mig så vill man att läsningen ska flyta på bra för alla är det nog bäst att undvika apostrof i sådana former.)

Anmäl
2015-03-04 19:11 #17 av: Farwuq

Vad tycker ni om uttrycket "sta'n"?

Som i "En flicka kommer till sta'n".


Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2015-03-04 19:47 #18 av: thenameless

Stan är väl i det närmaste ett vedertaget ord numera? Nästan alla skriver/säger "stan" I bemärkelsen " Den här staden"  Jag skriver eller säger det nog aldrig om en annan stad om jag inte befinner mig där.....

Sen är det en förkortning eller talspråk ursprungligen men så gammalt att det inte stör mig alls.

Anmäl
2015-03-04 22:18 #19 av: Ephraim

Jag ska faktiskt modifiera mitt uttalande i #3 vad gäller sade och skall.

Jag sökte i Korp och jämförde nyhetstext, skönlitteratur och sociala medier. Särskilt skillnaderna mellan nyhetstext och skönlitteratur är värda att notera.

I nyhetstext från 2010–2013 dominerar fortfarande sade, det visade sig faktiskt vara ungefär tre gånger så vanligt som sa. Så i nyhetstext och liknande är det fortfarande det normala att använda den långa formen sade.

I skönlitteratur (de nyaste materialet från 1999) är förhållandet ungefär det omvända. Det kortare sa är två–tre gånger så vanligt som det långa sade.

I både den senaste skönlitteraturen och nyhetstexten är däremot det korta ska ganska mycket vanligare än det långa skall – i nyhetstexter nästan 12 gånger vanligare.

I sociala medier är det, föga förvånande, sa och ska som dominerar. Sa är ca 17 gånger vanligare än sade, och ska ca 10 gånger vanligare än skall. Här stämmer alltså ordningen i #3 att sade är relativt sett något mer ålderdomligt än skall.

Slutats

I sociala medier dominerar de korta formerna sa och ska. Sade är relativt sett något ålderdomligare än skall.

I skönlitteratur (åtminstone på 90-talet) är sa den dominerande formen. Det långa sade är däremot jämförelsevis mindre ålderdomligt än det långa skall.

I tidningstext däremot är sade fortfarande den dominerande formen. Det korta ska är dock betydigt vanligare än det långa skall.

Anmäl
2015-03-04 22:39 #20 av: [Carpinus]

#19 Skönt - då fortsätter jag att skriva "sade"!  (Valet "Ska" contra  "skall" har jag inte varit inne på. )


Anmäl
2015-03-05 17:15 #21 av: thenameless

Envar efter tycke och smak Själv uppfattar jag de långa versionerna i talspråk som lite högfärdigt och som att personen försöker vara "fin".

Anmäl
2015-03-05 18:29 #22 av: Farwuq

#21 Klart att man i talat språk inte säger sade, då säger man sa.
I skrift skriver jag sade.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2015-03-05 18:30 #23 av: [Carpinus]

#21 Fast i det här fallet handlar det ju om skriftspråket.


Anmäl
2015-03-06 14:10 #24 av: thenameless

Det kan ibland även stämma in i skriftspråket då man i alla fall i skrift till en icke myndighetsperson använder sig av lite stelare  former som "ni, mig sade" osv... Lite pretentiöst helt enkelt.  Jag kom fram till att jag aldrig skriver så till vänner och bekanta men väl i kontakt med myndigheter och företag.

Anmäl
2015-03-09 12:08 #25 av: Effie

Jag skriver sade, lade. Jag skriver talade, hoppade etc också, även om jag uttalar dem också utan -de på slutet; skulle det vara någon skillnad?  Om vi nu inte pratar sms; då kan jag skriva sa och la och andra liknande förkortningar.

Och jag började skolan 1963.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2015-03-09 21:41 #26 av: thenameless

#25 Där har de ju det där med presens och futurum och sånt  Jag talade med någon förut d, De talade om trollen,  osv

Jag var mer inne på de lite äldre  tilltalsorden  "ni " "de" "dem" eller gamla och gamla Man säger "Dom" men skriver "Dem" enligt reglerna Men innan DU reformen på sjuttiotalet så sade och skrev man Ni till äldre och högre stående personer. Inte bara till personer man ej känner

Anmäl
2015-03-09 21:49 #27 av: tarantass

#26: och innan du-reformen hade man en ni-reform. Före den sade man "herrn", "fröken", "frun", "direktör Magnusson", "professorskan", "Ulla" (till väninnor eller tjänare) och allt möjligt sådant, eller "han/hon", bara "Magnusson", "mor Ulla" och sådant till eller mellan "enklare" folk, och gjorde sitt bästa för att undvika "ni", som kunde uppfattas nedsättande. 

Och man undvek att behöva upprepa titlarna genom att säga "får det (lov att) vara …", "går det bra med …", "vad behagas" och sådant.

Under hela ni-reformens tid var "ni" omstritt och hade för många kvar den där nedsättande klangen. Det är nog också en bidragande faktor bakom att många av oss som är uppvuxna med "du" har svårt för att bli niade.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-03-09 22:27 #28 av: Ephraim

#25 Ja, det är en enorm stilskillnad mellan å ena sidan sa och la och å andra sidan hoppa och tala (som preteritumformer). I grunden är det ju samma språkliga fenomen men de korta formerna har helt olika stilvärde i skrift. Vilket stilvärde en form har är inte alltid helt logiskt men det hjälper säkert till att hoppa och tala sammanfaller med infinitivformerna vilket sa och la inte gör.

Sa är som nämnts ovan faktiskt den vanligaste formen i skönlitteratur och den förekommer även i nyhetstext, även om sade där är vanligare.

Formen la för lade är inte ovanlig i skrift men den är jämförelsevis mer vardaglig än sa. En Korp-sökning visar att la är ungefär hälften så vanlig som lade i skönlitteratur (där sa ju tvärtom är vanligare än sade) och en fjärdedel så vanlig i nyhetstext.

Däremot förekommer talahoppa (för talade och hoppade) i princip aldrig i skrift förutom kanske i de mest vardagliga sammanhangen, även om de nog är norm i tal i de flesta delar av landet. Motsvarande gäller alla flerstaviga svaga verb som slutar på obetonat –ar i presens.

Anmäl
2015-03-09 22:46 #29 av: Ephraim

Generellt kan väl sägas att ett ords stilvärde kan vara ganska svårt att fastställa, det är inte alltid ens känsla stämmer så väl. Ett bra redskap är dock Korp där man kan söka i olika textsamlingar. På så sätt kan man ta reda på hur vanligt ett ord eller en ordform är specifikt i en viss texttyp.

Man kan bland annat att söka efter uppslagsord (kallat lemgram) och på så sätt sortera ut la som en form av lägga, från exempelvis alla de fall där la är franskans bestämda artikel (vilket visade sig vara rätt många i svensk nyhetstext).

http://spraakbanken.gu.se/korp/

Anmäl
2015-03-09 22:50 #30 av: tarantass

#28: "Hela landet"? Svenska talas även i (framför allt) Finland. Såvitt jag har märkt är "-de"-lösa preteriter (som "tala" och "hoppa" för "talade" och "hoppade") vanligare där i skrift. Fortfarande vardaglig förstås.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-03-09 23:17 #31 av: Ephraim

#30 Nej, inte "hela landet" utan "de flesta delar av landet". Troligen gäller det även "de flesta delar av det svenskspråkiga området" men jag är osäker på hur det förhåller sig med den saken.

Enligt Bengt Pamp finns åtminstone traditionellt fullständiga –ade-ändelser (i lite olika former) i tal i södra Östergötland, Småland, östra Halland, Gotland, Öland och Älvdalen. Omvänt är de korta a-formerna dominerande på andra håll. Sen har nog de fullständiga –ade-ändelserna återupptagits i tal även i andra delar av de svenskspråkiga området under inflytande från skriften.

Hur det förhåller sig med dialekterna i Finland eller Estland (+ Ukraina) vet jag inte men jag antar att de ligger inom det förkortande området.

Anmäl
2015-03-09 23:31 #32 av: tarantass

… och i de delar av språkområdet där man har haft kvar d:et har säkert d-lösa former trängt in från den centrala rikssvenskan. Sedan finns det fler former än -a(de); åtminstone -e(de) också. Samt en viss personböjning här och där. Ännu ett tag.

Antagligen förbisåg jag en massa när jag kommenterade "hela landet", jag har glömt exakt vad som stod i inlägget. Det jag hade i åtanke var skriftformerna, eftersom det var dem tråden handlande om.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-03-09 23:46 #33 av: Ephraim

Om det finns någon geografisk skillnad vad gäller skriftformerna har jag ingen uppfattning om alls. Men korp har några korpusar med finlandssvenska texter (de flesta andra är specifikt från Sverige) så det skulle kanske gå att undersöka den saken. Dock vet jag inte om man kan sortera tala som preteritum från tala som infinitiv av samma verb.

Anmäl
2015-03-09 23:49 #34 av: tarantass

Inte säkert att det kan undersökas. Det gäller som sagt vardaglig stil.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.