Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 19293 ggr
Maria
10/2/14, 4:04 PM

Ord som glömts?

Jag kom att tänka på två ord som man knappast hör idag.

Jäkt är det första och man hör sällan att någon jäktar numera utan stress är det som gäller.

Detsamma med ordet förödmjukad. Ingen tycks bli förödmjukad längre utan de flesta blir kränkta.

Kan ni komma på fler ord som ersatts av modernare varianter?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Surpan
10/2/14, 4:11 PM
#1

Färst. Jag försöker få tillbaka ordet här på jobbet, och sett det i en del artiklar och så. Jag klarar inte av när folk säger "jag fick minst röster" - Vadå? Minst lappar då eller? Nej, man får anstränga sig och säga minst _antal_ åtminstånde, men jag tycker faktiskt att ordet färst behövs.

/Surpan

VildaVittra
10/2/14, 4:12 PM
#2

Fast kränkt och förödmjukad är inte helt samma sak. För man kan ju förödmjuka sig själv, men man kan inte kränka sig själv.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Maria
10/2/14, 4:17 PM
#3

#2 Nej, de är inte helt synonymer men man kan bli både förödmjukad och kränkt men det sistnämnda hör man sällan.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

raphanus
10/2/14, 6:24 PM
#4

Någonsin verkar vara på utdöende. De flesta verkar vilja ersätta det med ever i tid och otid.

VildaVittra
10/2/14, 6:35 PM
#5

Sängkammare är ovanligt att höra, folk säger ju sovrum numera.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Maria
10/2/14, 6:40 PM
#6

#5 Vi sa även när jag var liten "storarummet" om vardagsrummet men det kanske var mer familjärt?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
maxiq
10/2/14, 7:50 PM
#7

Min mormor sa kammaren om sovrummet och salen om vardagsrummet.


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Magi-cat
10/3/14, 7:22 AM
#8

Mark Levengood filosoferade en gång över ordet "enkannerligen". 🤓
Det hör man inte så ofta. Vissa byråkrat-ord kan lika gärna försvinna, men i levengoodsk tappning blir t.o.m. "enkannerligen" lite poetiskt….

Tror jag ska börja använda det. Och "uraktlåtenhet". Låter sådär snustorrt pekpinneaktigt.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Surpan
10/3/14, 8:55 AM
#9

#7 Haha vad mysig mormor det låter som! 🙂

/Surpan

maxiq
10/3/14, 11:43 AM
#10

Ja salen låter ju flott värre men det var ett rum på fyra gånger fyra meter med bäddsoffa, bord, bokhylla, fåtölj och TV 😛


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Surpan
10/3/14, 11:59 AM
#11

Låter ju helmysigt ändå ju! ;)

/Surpan

kattöga
10/4/14, 5:19 PM
#12

När jag va liten sa vi "vese" (WC) när vi skulle gå på toa…. Och jag minns att det fanns små skyltar man kunde sätta på toadörren också där det stod WC. Men om jag säger att jag ska gå på WC nu så tror jag inte många vet vart jag ska……..

Numera säger man kanske inte ens toa/toaletten utan badrummet, duschrummet, damernas/herrarnas, pudra näsan osv osv

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

maxiq
10/4/14, 6:09 PM
#13

Min mormor kallade toan för klo, antagligen en förkortning för klosett


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Annons:
kattöga
10/4/14, 6:23 PM
#14

Ja, så va det ju! Klosetten fanns inne på "vesen"…… Vilka minnen som återvänder.!

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

fluffis
10/5/14, 2:58 PM
#15

#6

Vi kallade också vardagsrummet för "storarummet" när jag var växte upp. Ihopskrivet 🙂 Numera säger jag vardagsrummet.

Maria
10/5/14, 3:08 PM
#16

#15 Vad roligt att höra någon som sagt likadant🙂

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

jagga-ewe
10/6/14, 8:02 AM
#17

#6 o #15 - Hemma hos mormor o morfar sa vi "stora rummet" om det som nu skulle kallas vardagsrum eller tv-rum. "Lilla rummet" var deras sovrum, det var ett litet rum. Även när mina mostrar/morbröder flyttat ut och mormor o morfar tagit över ett av de rummen som sovrum var deras gamla sovrum på nervåningen "lilla rummet". Det rum som förr var vardagsrum hette alltid "stora rummet" även sen de gjorde vardagsrum i ett annat, större, rum. Numer bor min mor i det huset men sjutton vet om vi inte stora rummet fortfarande heter så. Hon har tv-rum på övervåningen, samma som mormor o morfar hade som tv-rum, men sovrum i "lilla rummet" på nervåningen. "Stora rummet" är mer av ett finrum eller vad man ska säga, fast där står bäddsoffan som mina troll sover i när de är hos mormor.

#12 - ve-se har jag aldrig sagt, men däremot heter det oftast att man går på dass. Toastolen benämns ofta "holken". Fast svärfar säger att han ska "gå på huset o sätta sig på muggen" vilket får barnbarnen att titta väldigt förvånat på farfar. :D

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

VildaVittra
10/6/14, 8:42 AM
#18

Jag bor i ett 300 år gammalt hus, så här säger jag just kammare för sovrummet känns inte riktigt rätt då jag har soffan med bord i samma rum, det har liksom fler funktioner än att bara sova. Har inget vardagsrum heller, utan andra rummet kallar jag för bagarstugan, då jag har en enormt stor vedeldad bakugn i rummet.

Så här lever de gamla begreppen kvar, de passar så bra in på rummen i gamla hus (jag har som exempel en pigkammare med stampat jordgolv, skulle kännas fel att kalla det för en garderob eller förråd även om det är det jag använder rummet till).

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

sisela
10/9/14, 2:32 AM
#19

Min svärmor säger fotografiapparat om kamera, till hennes barnbarns stora förtjusning. Iofs en dansk familj, men det har ändå  hetat kamera i Danmark i evigheter.

fluffis
10/9/14, 12:32 PM
#20

Min farmor kallar en frisk person för "duktig". För mig har duktig en helt annan betydelse.

Annons:
fluffis
10/24/14, 2:12 PM
#21

Jag kollade på en TV-serie på Netflix igår och då hade de översatt ett ord till "kymigt". Jag hade glömt bort det ordet men jag använde det en del när jag var mindre för typ 20 år sen. Någon mer som använder/använt kymigt?

Maria
10/24/14, 2:14 PM
#22

#21 Kymig är ett bra ord.🙂 Jag använder det nog emellanåt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

fluffis
10/24/14, 2:14 PM
#23

"Märkvärdigt" är ett ord som inte är särskilt märkvärdigt men jag det var ett bra tag sen jag hörde det. Jag har hört att man säger t.ex. "han vill vara spektakulär" nuförtiden som något liknande istället.

Intehärutandär
10/28/14, 2:31 PM
#24

#16 I vår släkt säger vi storrummet. #0 Jag pratar gammal dialekt blandat med lite nyare. Så här finns många gamla ord bevarade. Någonsin använder vi ofta. T ex "Det kommer aldrig någonsin hända". . Min pojkvän med familj talar också djup dialekt, så vi skrattar ibland för vi säger samma ord, man sällan hör hos andra.

Magi-cat
11/11/14, 2:27 PM
#25

På tal om gamla ord: eja!

(Träffade på det på wordfeud 🤓)

Ålderdomlig synonym till "ack", ungefär….

När sade ni "eja" senast? 🙂


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

sisela
11/11/14, 2:48 PM
#26

#25 aldrig hört.

Inkanyezi
11/11/14, 4:32 PM
#27

Eja vore vi där!

Annons:
jagga-ewe
11/14/14, 8:03 AM
#28

Har en kompis som kallas Eja, så… :)

Ett ord jag insåg har glömts bort, eller iallafall sällan används längre, är "snoffsig". Som i nån som är lite uppklädd, lite mer än vad som behövs men ändå inte överdrivet. "Värst vad du har snoffsat till dig" kunde mor säga när man hade fixat sig lite extra inför nån fest eller så. "Men han ser ju snoffsig ut" kunde det heta om nån snygg kille. Men, det ordet hör man inte idag.
Gjorde en liten koll om det på jobbet igår. Alla över 40 säger sig ha ordet i sitt språkbruk, de under 30 har det inte. Just nu har vi ingen däremellan i teamet.

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Thaeri
11/16/14, 2:25 AM
#29

Häromkring: "bôs".

Det betyder typ "småskräp/damm", som i "du har bôs på din tröja". Alla vet vad det betyder, men det är bara folk från vissa begränsade bakgrunder som faktiskt använder det, åtminstone bland oss som är under 45-50 eller så.

Rent tekniskt finns det på rikssvenska i formen "boss", men är bortglömt sen länge.

Maria
11/16/14, 7:41 AM
#30

#29 I Göteborg är "böös" ganska vanligt ord men du kanske bor i här?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

jagga-ewe
11/16/14, 9:06 PM
#31

#29 Här i Skaraborg är bôs inte det minsta bortglömt. "Nu måste du sopa, dä ä ju bôs från marsvinsburen över hela gôlvet!" sa jag senast idag till dotera… :D Bôsigt hö är ett annat bekymmer, för att inte prata om allt bôs hunden drar in.

(Jag är visserligen 40, men det ordet används av hela teamet på jobbet, även de under 30…)

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Thaeri
11/18/14, 1:21 AM
#32

Folk runtomkring mig använder det hyfsat ofta, men jag har arbetarklassbakgrund och växte dessutom upp på landet, medan de jag känner som växte upp i miljöer där få talade särskilt utpräglad dialekt är det nästan ingen som använder det, för att inte tala om de som kanske använde ordet från början men sen flyttade för att plugga och blev av med (huvuddelen av) dialekten på köpet. Men visst, det är kanske mer riktigt att säga att det håller på att glömmas bort, inte att det faktiskt är bortglömt än.

Bor i Skaraborg, Lidköping närmare bestämt.

Inkanyezi
3/30/15, 11:33 PM
#33

Jag stötte idag på ett ord som jag inte har sett på många år, konstharts

Det fanns i omslaget som Posten lägger kring gruppadresserad post, i reklam från ett företag som säljer prydnadssaker, och det var nämnt som materialet i en slags skulptur av en vithövdad örn som fångar fisk, i vilken en klocka är infälld.

Ordet var vanligt från tjugotalet, innan man började kalla de formbara konstmaterialen plast, och det sammanlevde då med diverse olika varumärken som användes som namn på plastmaterial. Fortfarande på femtiotalet var det vanligt, medan det på sextiotalet var tynande, och jag har inte sett något exempel förrän det dök upp i brevlådan nu.

Troligen har ordet konstharts valts som eufemism för plast, då företaget vill framhäva produkten som konst.

Magi-cat
3/31/15, 7:48 AM
#34

#33 Konstharts låter onekligen finare än plast! :-)


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Annons:
svenake
4/5/15, 1:56 PM
#35

Jag längtar efter ordet  "tvesovla"    -  det har jag bara använt en gång i mitt liv.

thenameless
4/5/15, 2:22 PM
#36

#35 Som betyder? Eller hittade du på det nu?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Inkanyezi
4/5/15, 2:24 PM
#37

#35 Jag tycker inte att ordet är överdrivet användbart, eftersom jag ser dubbla pålägg som något ganska självklart. Däremot har jag en viss förståelse för ordet "tvärsovla" som betecknar att bara äta sovlet.

Båda de här uttrycken har väl sitt ursprung i att man ville vara sparsam med sovel, och att man använder potatis, kål, betor och annat för att dryga ut, så att maten ska räcka året om. Men att ha ett särskilt ord med förklenande betydelse för att ha mer än ett pålägg på brödet är en aning magstarkt. Över stora delar av världen tar man både ost och skinka, enbart fattigdom har ibland hindrat oss från att göra det här. 

Och det kan faktiskt vara rationellt att tvärsovla. Ostrullar med skinka och smör kan vara mycket bättre som mellanmål när man har diabetes typ 2 än att äta bröd.

svenake
4/5/15, 10:07 PM
#38

Just det.   Jag satt i kafferummet på jobbet på 1970-talet och såg någon som hade BÅDE ost och marmelad på smörgåsen, och då sa jag  -  oj, tvesovlar du?   

Ingen förstod, men jag tyckte det var kul.   ;)

svenake
4/5/15, 10:10 PM
#39

"Och det kan faktiskt vara rationellt att tvärsovla. Ostrullar med skinka och smör kan vara mycket bättre som mellanmål när man har diabetes typ 2 än att äta bröd."

Fast är det tvesovla om man inte tar bröd? ?  

Själv tar jag ost och smör,  enligt LCHF-metoden.  Det är gott och jag hoppas att det sänker blodtrycket.

Inkanyezi
4/5/15, 10:21 PM
#40

Nej, att tvärsovla, inte tvesovla är att bara ta sovlet, men inte bröd.

Man kan göra det med bara skinkan också.

maxiq
4/5/15, 11:37 PM
#41

Glömsk används inte så ofta nu utan nu är var och varannan senil så snart dom glömt något.


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Annons:
thenameless
4/5/15, 11:55 PM
#42

Jag vet inte ens vad "Sovel" är eller betyder? jag trodde jag var ganska bra på ordkunskap 🤔

Själv började jag använda ordet Attans, på kul för många år sen men det fastnade och jag använder det alldeles för ofta i betydelsen  ojdå, så förargligt eller förstärkning av ett annat ord

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

VildaVittra
4/6/15, 12:27 AM
#43

#41 Glömsk använder jag ofta, då jag har en minnesproblematik, annars säger jag dement vilket är det "korrekta" då senil betyder gammal och inte glömsk.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

maxiq
4/6/15, 12:49 AM
#44

Jo jag vet att folk använder "senil" på fel sätt så det gör inte saken bättre…


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

tarantass
4/6/15, 4:01 PM
#45

#43: jag skulle säga att på svenska betyder det mer än både "gammal" och "glömsk". "Gammal och skröplig" kommer väl närmare. Ordet har ändrat betydelse från latinet.

#42: sovel är tilltugg, tillbehör, pålägg. Till skillnad från brödet, potatisen, gröten eller vad det är. Det som var dyrt förr. När det används numera är det väl mest om smörgåsar.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

VildaVittra
4/6/15, 4:09 PM
#46

#45 Fast bara för att folk använder det som glömsk innebär ju inte att ordet får den meningen. Lika lite som att arten nötkreatur är samma sak som kossor, folk kallar ju stutar, tjurar, kalvar och kvigor för kossor. 😎

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

tarantass
4/6/15, 4:14 PM
#47

#46: nej, visst. (Åtminstone till en viss gräns där den slarviga betydelsen tyvärr har blivit allmän.)

Men det skrev jag väl inte heller? Jag menar fortfarande att det (på svenska) betyder mer än bara "gammal".

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

svenake
4/6/15, 9:44 PM
#48

Jag brukar rekommendera alla i min närhet att göra ordförståelse-delen av högskoleprovet.   Det är kul. 

Fast förresten - man kan göra hela högskoleprovet också, - på skoj.  Hmmm   Måste nog repetera lite grundläggande matematik inför hösten! !

Annons:
Inkanyezi
4/6/15, 10:07 PM
#49

Jag tycker också att det är kul emellanåt att göra det, för att se om jag börjar bli ringrostig. Än så länge brukar jag få full pott på dem. Får väl se hur det går när seniliteten kryddas med demens.

TjockaBerta
4/7/15, 12:19 PM
#50

Ämbar hör man knappt användas längre.

>>>Malum domesticum<<<

Jenny
4/28/15, 7:43 PM
#51

Veterligen har jag inte hört någon använda på väldigt länge! Mina vänner frågade t.o.m. vad det betydde när jag skrev mig veterligen i vår gruppkonversation. 🤓

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

InkaAthilea
5/18/15, 8:07 PM
#52

Ordet frank används alldeles för lite…

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

InkaAthilea
5/24/15, 12:02 PM
#53

Jag gillar morsk och yster också. :) De verkar ha fallit i glömska.

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

thenameless
5/24/15, 11:05 PM
#54

#52 Frank  är väl bara engelska för Rättfram? Morsk används väldigt sällan, det borde användas oftare Yster har jag nog aldrig sagt själv även om jag vet vad det betyder.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Annons:
thenameless
5/25/15, 8:56 PM
#56

Ok du har rätt jag hade fel. Men jag trodde som sagt att frank bara var ett namn i svenskan

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Ephraim
5/25/15, 10:28 PM
#57

Jag vet att vi hade en diskussion om det dialektala adjektivet frack tidigare här på forumet, i betydelsen ’duktig, hurtig, rask’. Det verkar ursprunligen vara samma ord som det mer allmänna frank. Det finns dock en urgammal nordisk dialektskillnad (som tycks ha uppkommit på 900-talet) där mer västliga nordiska dialekter (isländska, norska, västsvenska) oftare har en övergång mp > pp, nt > tt, nk > kk.

(Detta frack är alltså är helt obesläktat med substantivet frack som betecknar en högtidlig klädsel.)

tarantass
5/28/15, 5:13 PM
#58

Blev just påmind om "vila i frid". Visserligen ett uttryck, men ändå ett som är glömt i de yngre generationerna. De känner bara till "R. I. P.", som dessutom måste vara amerikanskt (Rest in peace), för det är ju därifrån allt kommer, eller hur. (I själva verket har både de och vi det från latinets "Requiescat in pace", eller "Requiescant" om det gäller flera.)

Sedan tycks ordet "känslosam" ha fallit ur bruk och ersatts med "känslomässig", eftersom engelskan använder "emotional" i båda betydelserna. Hur många vet skillnaden mellan "känslosam" och "känslomässig"?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Ephraim
6/2/15, 11:19 PM
#59

Jag gillar alla ord bildade med prefixet e- till ett frågeord: evad, evar, evart, evem, evilken, evilkendera etc. Grundbetydelsen av dessa är väl ungefär ’vad/var/vart (etc.) än/helst’ eller något liknande. SAOB ger ett exempel från 1908:

Balzac eller Flaubert, hvilka, ehvad mot dem må kunna med fog anmärkas, hvar på sitt sätt höra till den franska litteraturens storheter.

Dessa ord var nog väldigt gammalmodiga och rent skriftspråkliga även 1908 och idag är det väl i stort sett bortglömda. De ord till denna grupp som fortfarande används någon gång är väl enär och ehuru. Dessa ord tror jag att de flesta fortfarande känner till även om få använder dem. När de används idag (medvetet ålderdomligt) är det dock inte i den äldsta betydelsen av ’när än’ respektive ’hur än’, utan de betyder väl snarare ’eftersom’ respektive ’fastän’.

Emedan hör också till klassen av ord bildade med detta prefix, fast det är förstås inte bildat till ett frågeord. Ursprungligen är också e:et i ej av samma ursprung. Däremot hör inte emot hit, det är helt enkelt i mot från början.

tarantass
6/3/15, 1:02 AM
#60

#59: om "e-":s ursprung redogörs här för forskningsläget runt 1920. Tror inte det har ändrats sedan dess:

http://runeberg.org/svetym/0201.html

"Elektrisk" torde alltså kunna tydas som "alltid på läkten" eller möjligen "läktaren" (monumentalbyggnader kanske var tidiga med att få el indragen?), så att de riskabla ledningarna blev mindre åtkomliga för möss och barn.

Om man vill.🙂

Och att e-post är evig (eller sparas för evigt) är det väl ingen som tvivlar på.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

kaninsköld
6/4/15, 10:25 PM
#61

"radergummi" eller "suddgummi" är det nästan bara jag som använder nuförtiden i skolan!

Mvh Kaninsköld

Ephraim
6/4/15, 10:53 PM
#62

#60 Nej, det har nog inte ändrats sedan dess. Dock är alla urgermanska ord som innehöll ljudkombinationen *aiw- väldigt komplicerade och ger en rad olika utfall i de nordiska språken. Jag tror fortfarande att det är lite oklart hur exakt hur den nordiska ljudutvecklingen gick till.

Åtminstone in på 1700-talet användes nog även detta e eller ä som ett självständigt ord ungefär i betydelsen ’alltid, ständigt’. SAOB ger ett exempel från 1742 (jag har dock moderniserat stavningen):

Den utvalda skaran, vars glädje skall vara ä och ä förutan enda.

Annons:
kaninsköld
6/5/15, 7:49 AM
#63

Uttrycket "han/hon är ond på mig " hörs inte heller ofta!

Mvh Kaninsköld

InkaAthilea
6/5/15, 9:02 PM
#64

#63 det uttrycket hade jag nästan glömt bort. Jag gillar det. Ska nog börja använda det. :D

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

tarantass
6/5/15, 9:31 PM
#65

Tänk bara på att folk kan bli gramse om man är led vid dem.😉

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

obstitant
6/5/15, 10:03 PM
#66

Jag gillar ju förstås ordet "obstinat", det ser jag inte användas särskilt ofta. 😃

thenameless
6/6/15, 1:10 PM
#67

Obstinat är ju ett mer akademiskt uttryck vad jag lärt mig. Kanske därför?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Inkanyezi
6/6/15, 1:18 PM
#68

Jag tror inte att obstinat direkt har hört till det allmänna ordförrådet, då det ju är ett latinskt ord som har använts i akademiska kretsar för vad som mer allmänt kanske mer ses som envis. Som jag har hört det någon gång används dem mest i nedvärderande betydelse för stor envishet, det som kanske uttrycks med "envis som en åsna".

kattöga
6/6/15, 1:46 PM
#69

Obstinat är ett ord jag använt och fortfarande använder mej mycket av…….  Obstinat betyder för mig lite som en kombination av trotsig och envis. "Han är så obstinat" tolkar jag som att "han ska alltid säga emot och envisas med det"……

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Annons:
Maria
6/6/15, 1:56 PM
#70

#69 Så tolkar jag det också och jag använder ordet emellanåt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Ephraim
6/6/15, 4:07 PM
#71

SAOB ger följande beskrivning av obstinat:

’som egeninnigt l. sturskt sätter sig upp mot ngns vilja o. dyl. l. trotsar lag o. påbud l. rätt o. billighet o. d.; halsstarrig, tredsk(ande), gensträvig, genstörtig; trotsigt svårhanterlig l. envis; uppstudsig, äv. om yttrande l. uppträdande o. d.: som vittnar om dylik egenskap.’

Om ordet blivit ovanligare (eller vanligare) på senare tid vet jag inte, sådär väldigt vanligt har det nog aldrig varit. Det hör väl till den luddiga kategorin "svåra ord" och sådana är ju vanligare i akademiska texter än annorstädes. Men jag tror ordet används utanför sådana sammanhang också.

I engelskan förekommer (eller förekom i alla fall) ordet obstinant som en variant av obstinate med samma betydelse. Jag tror inte att varianten obstitant förekommer men teoretiskt är det faktiskt en möjlig latinsk ordbildning, om det bildas av verbet statuō istället för verbet *stinō (< stō). Betydelsen skulle kunna vara ungefär densamma. Det finns ett adjektiv på latin obstitus som är en variant av obstipus, vilket betyder ungefär detsamma som obstinat.

jagga-ewe
6/7/15, 10:30 PM
#72

Jag får understundom höra att jag är obstinat . ;) Jag är ju bara enveten… Men biten om "trotsar lag och påbud" var ju klockren. Regler är till för att man ska hitta kryphålen och ta sig runt.  =D

Vad det gäller sovel använder jag oftast det västgötska uttalet (eller om det bara är Tidaholmskt, vilka andra använder ordet?) sögel [sôjell] med långt ô. Men det är inte bara pålägg som är sögel utan används på allt kött. "Va bli'rä fö sôjel te petätera ida?" var inte en helt ovanlig fråga från min morfar. Han undrade alltså vad det var för kött som skulle serveras. Att det var potatis till var inget snack om… Att tvesögla är att ha både ost o skinka på mackan, det fick man absolut inte göra för gamlamormor. Antingen eller.

"Morsk" och "yster" känns som vanliga ord för mig. Vår lilla vovve är yster, inget tu tal om det. Studsar och flyger omkring med viftande öron. Hon kan dock morska upp sig rejält om hon tror det kommer nån, men är för feg för att stå för det om det visar sig att hon hade rätt. =)

#65 - För att inte tala om vad man kan bli le' på folk som grämer sig över minsta lilla! ;) Det där är ord jag använder dagligen. Tror det är tidaholmskan igen…

Jag vet inte om "ids" är ett vanligt ord, men när jag växte upp definierades det "slö, slapp, lat, less och likgiltig". Egentligen avser man nog den där tv-soffa-koman som inträffar på kvällen, när man kollar på nåt som är dåligt bara för att man inte ids byta kanal. På min tidaholmska dialekt försvinner dock 'd'. Just nu "iss ja'nte gå ner å kliva in i duschen äve'nôm ja sulle behöva't."

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Ephraim
6/25/15, 9:51 PM
#73

Stötte precis på ett bortglömt ord som jag tyckte var intressant.

Kämma, kämde, kämt

Möjligen ska man inte se det som ett ord som glömts så mycket som former som glömts. Kämma är helt enkelt en äldre form av verbet kamma. Formerna kämma, kämde, kämt är urgamla, de kan spåras tillbaka genom regelbundna utvecklingar till ett urgermanskt *kambijaną. Detta ord finns åtminstone i nord- och västgermanska språk (engelska kemb och unkempt, tyska kemmen, isländska kemba, fornsvenska kæmba). Så ordet bör kunna vara 2000 år i alla fall, men det är antagligen äldre än så. Kammen är ju ett väldigt gammalt redskap.

Ursprunget är naturligtvis det ännu mycket äldre ordet kamm (fornsvenska kambẹr, urgermanska kambaz; från ett urindoeuropeiskt ǵómbʰos antagligen med betydelsen 'tandrad' bland annat > forngrekiska γόμφος gómphos, sanskrit jambha). Verbet är bildat med ett suffix *–(i)j som jag tror är ett denominativ-suffix, alltså ett suffix för att avleda verb från substantiv. Motsvarande suffix finns i många indoeuropeiska språk och det är detta som genom i-omljud gett oss vokalväxlingen a > ä. Suffixet i sig har ju helt försvunnit redan i fornsvenskan, det är bara vokalväxlingen som visar att det funnits där.

I SAOB hittar jag belägg för kämma i svenskan in på 1800-talet i alla fall. I äldre texter hittar man också det lite ålderdomligare kämba, och ibland de lite moderna böjningsformerna kämmade och kämmat.

Den "moderna" nybildningen kamma (eller äldre kamba) är väl inte helt ny den heller. I SAOB finns belägg från slutet av 1500-talet, men SAOB sträcker sig ju inte mycket längre tillbaka. Några fornsvenska belägg verkar dock inte finnas.

Någon som känner igen formen kämma istället för kamma från någon dialekt?

InkaAthilea
6/28/15, 4:29 PM
#74

"Vafalls?" är ett ord som inte heller används så ofta…  men roligt att använda istället för "Hur sa?" :)

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

thenameless
6/29/15, 2:14 AM
#75

Är ju egentligen två ord Va och falls skulle jag gissa på iaf?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

InkaAthilea
6/29/15, 4:43 PM
#76

Nä..det tror jag inte. :)

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

Annons:
InkaAthilea
6/29/15, 4:46 PM
#77

"Världen är som en spegel -den reflekterar allt du gör, om du ler mot världen så ler världen mot dig!"

tarantass
6/29/15, 5:05 PM
#78

Vafalls skrivs som ett ord men är en sammandragning av två: Vad befalls?

Än mer obrukligt (i svenskan, inte i danskan) är Vaba = vad behagas/behagar. 

http://runeberg.org/svetym/1165.html

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

[HelwardMann]
7/2/15, 9:45 PM
#79

Ett alldeles underbart roligt ord, som glömts, är oomkullrunkelig. Det är nog just det glömda som gör det roligt, för även om min humor ofta inte är rumsren, så är humorn i just detta ord att alla som inte vet vad det betyder, är bombsäkra på att det har med onani att göra. Jag blev till och med utvisad från en chatt när jag använde det ordet en gång.

Effie
7/3/15, 7:39 AM
#80

#79 får mig att tänka på sumprunkare. Inget ord jag behöver, direct, och knappast någon annan heller, så det är nog tämligen glömt.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

maxiq
7/3/15, 12:47 PM
#81

#79-80: Betydelsen av runka är ju skaka så något som är oomkullrunkeligt går helt enkelt inte att skaka omkull eller sönder.

En sumprunkare hade som uppgift att hålla fiskebåten i ständig rörelse för att syresätta sumpen där fiskarna hölls levande.

Sedan finns det ju en modernare användning av ordet runka också…


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

[HelwardMann]
7/3/15, 1:04 PM
#82

#81 Jag vet. Och det är det att alla andra tolkar in den mer moderna betydelsen som gör det så roligt. 😃

thenameless
7/3/15, 1:19 PM
#83

Ovältbar borde då vara en modernare tolkning av "oomkullrunkelig"

Fast det gillar inte min rättstavning

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Annons:
[HelwardMann]
7/3/15, 2:02 PM
#84

#83 Nu syftade jag mer på just "runk", vilket gör att de flesta idag tolkar oomkullrunkelig som något snusk.

thenameless
7/4/15, 12:03 AM
#85

Jag förstår inte alls vad du menar ….😊

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

stickanw
7/4/15, 1:53 PM
#86

Jag bor i Vårby utanför Stockholm och det finns vissa, framför allt äldre som inte vågar uttala ett bostadsområdes namn nära där vi bor. Mina svärföräldrar t.e.x. hade alla möjliga konstiga uttal av ortsnamnet Fittja.

thenameless
7/5/15, 12:47 AM
#87

#86 Ursprungsnamnet utan j borde då varit omöjliga för dem? betydelsen är ju våtmark som jag antar fanns där innan de byggde bostäder?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Inkanyezi
7/9/15, 4:13 PM
#88

Ett ord som jag ser som ganska glömt är harm, som inte har precis samma betydelse som det engelska ordet "harm", även om användningen i viss mån överlappar. Att de har samma ursprung är nog obestridligt, men det behöver inte nödvändigtvis ha lånats någondera vägen. Om så har skett, skulle jag snarare gissa att det är skandinaviskt.  

Så som jag har sett det använt i litteraturen betyder det ungefär detsamma som bitterhet, medan det engelska ordet ganska tydligt betyder skada. Jag har inte sett något svenskt exempel på att harm används för skada på svenska annat än på en websida där det förefaller vara en dålig översättning från engelska: http://www.typkanske.se/synonym/harm (Den som administrerar websidan tycks ha lite problem med ordklasser.)

När jag bodde i Blekinge i slutet av femtiotalet förekom adjektivet harmsen i vanligt talspråk. Det är många år sedan jag senast hörde någon säga det.

stickanw
7/9/15, 4:36 PM
#89

Jag växte upp i Norrbotten på femtiotalet och även där (i Boden) så användes uttrycket ibland.

T.ex - Hur tog han tillrättavisningen?

          - Ja han blev lite harmsen förstås.

jagga-ewe
7/9/15, 9:37 PM
#90

Harmsen används mellan varven, precis som det liknande grumpen. Om harmsen är släkt med engelskans harm antar jag att grumpen kommer från grumpy?

Hur är det med ordet "tetig", används det frekvent av några andra läsare här?

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Annons:
VildaVittra
7/9/15, 9:46 PM
#91

#90 Vad betyder grumpen?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Maria
7/9/15, 9:48 PM
#92

#90 Jag använder ordet tetig och tycker det är en jättebra beskrivning på någon/något som är lite knepigt avvikande.

Jag tror det är ganska vanligt i göteborgskan.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

jagga-ewe
7/9/15, 9:51 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#93

#91 - Harmsen, tjurig, vresig, bitter…

Lite så här:

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

Tant Grön
7/11/15, 12:18 AM
#94

När jag tittade i min farmors gamla kokbok, hittade jag ett recept där det skulle vara 1 kg renklor. 😃

Inkanyezi
7/11/15, 2:16 AM
#95

#94 Den påminner mig om det skånska skämtet om hur drottningen skulle hälsas med "vi vill ha regn" (vive la reine).

Och renklor hade jag aldrig hört i plural, så något var ändå nytt för mig.

Renklo är "reine Claude" (drottning Claude), en plommonsort, vars franska uttal ligger relativt nära vårt "renklo". Eftersom jag talar franska, uttalar jag det alltid med ett tydligt D och kort Å-ljud (ungefär ränn klådd), så jag har lite svårt att pilla dit ett R på slutet.

http://www.futura-sciences.com/magazines/nature/infos/dico/d/botanique-reine-claude-7904/

Tant Grön
7/11/15, 10:09 AM
#96

Gissade när jag läste receptet att det var någon typ av frukt, och antog då att det kanske var Reine Claude. Men först undrade jag ju vad renklor var för något, renar har ju inte klor. 😃Tror det var i samma kokbok jag såg advokatpäron, i stället för avokado.

thenameless
7/11/15, 3:52 PM
#97

Är inte Advokat en Päronsort då?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Annons:
Tant Grön
7/11/15, 4:07 PM
#98

#97 Har aldrig hört talas om någon päronsort som heter advokat, men det är möjligt att det finns. Förr sam man advokatpäron om avokado.

VästkustFia
9/4/15, 12:05 PM
#99

Ett ord som verkar vara på väg att glömmas bort är misstänkt. Väldigt många använder misstänksamt istället, t ex "det där ser misstänksamt" ut. Jag vidhåller fortfarande att misstänksam är det man blir när något verkar misstänkt…

Kan det vara engelskans suspicious som spökar?

svenake
9/4/15, 10:00 PM
#100

Kan inte "renklor"  var någon form av försvenskat/pluraliserat/bestämdForm?   (Finns det ordet? )

Inkanyezi
9/4/15, 10:03 PM
#101

Det är plommonsorten Reine Claude som kallas renklo.

Pluralformen renklor förekommer emellanåt i recept.

Amandla
9/5/15, 2:33 PM
#102

Evinnerligen är ett ord jag gillar men glömmer att använda.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
VästkustFia
9/6/15, 6:26 PM
#103

Istället för att en händelse äger rum heter det ofta att den tar plats. En slapp direktöversättning av engelskans takes place som blir lite förvirrande för uttrycket att ta plats finns ju redan i svenskan med en annan betydelse.

kaninsköld
9/7/15, 5:42 PM
#104

Taverna hörs inte så ofta, i alla fall inte i mina kretsar. Samma med lanterna.

Mvh Kaninsköld

Annons:
Inkanyezi
9/7/15, 6:11 PM
#105

Taverna är ett intressant ord, och ett av alla ord som lånas från franska till ett otal språk med etymologi som drar det tillbaka till ett ord för trästock, som i spanskan används för att något sätter sig på tvären och hindrar.

Att det etymologiskt skulle ha någonting att göra med gaeliskans verb tabhair, som bland annat betyder att servera, och där en krog på irländska heter teach tábhairne (teach betyder hus, och tábhairne servering), är naturligtvis alldeles för osannolikt. Att franskan skulle ha någon slags släktskap med den påstått utdöda galliska dialekt som en gång kan ha talats där är väl för långsökt. Nej, latin måste det vara, timmerstock.

VästkustFia
9/7/15, 6:51 PM
#106

Ordet taverna har väl aldrig använts så mycket i Sverige? Jag förknippar det mest med enklare grekiska restauranger och gissade att det kom från grekiskan. Visste inte att det kan vara ett inlån från franskan med latinska rötter, intressant.

Ephraim
9/7/15, 7:07 PM
#107

Formen "taverna" är nog lånad från italienskan faktiskt och den formen verkar vara belagd i svenskan först 1915. Däremot har ordet funnits i svenskan sedan medeltiden i formen "taverne" eller "tavern" (med varierande stavning förstås). Det är nog lånat från lågtyskan som i sin tur kan ha fått ordet från franskan. Grekiskan har också lånat in ordet i form av ταβέρνα, så just användningen på grekiska restauranger är antagligen lånad från motsvarande användning i grekiskan. I engelskan används också formen "taverna" ibland om grekiska restauranger, istället för det vanliga "tavern". Men det är inte ursprungligen ett grekiskt ord.

VästkustFia
9/7/15, 9:40 PM
#108

Där ser man!

Ephraim
9/7/15, 10:07 PM
#109

#105 enligt Wiktionary och MacBains Etymological Dictionary of the Gaelic Language är det tvärtom så att tábhairne är lånat från latinets taberna, och alltså släkt med svenskans taverna. Verbet tabhair verkar vara helt obesläktat. Det är ett arvord där elementet som inte är ett prefix är släkt med svenskans "bära". Franskan har annars en hel del lånord från galliska faktiskt (en del härledningar är kanske tveksamma), men uppenbart inte detta: https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_French_words_of_Gaulish_origin

thenameless
9/8/15, 1:24 AM
#110

Jag minns ordet Taverna ifrån barndomen då jag läste Asterix & Obelix de brukade ta in på sådana när de reste runt i Romarriket

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Linnea1986
9/10/15, 12:15 PM
#111

'Mor' och 'far' hör jag aldrig någon säga utan folk använder sig istället för "mamma" och "pappa"

Annons:
FreddeGurra
9/10/15, 4:16 PM
#112

Imperfekt ska det tydligen inte heta längre som när en själv gick i skolan nu heter det preteritum har jag fått lära mig.

VästkustFia
9/10/15, 11:08 PM
#113

Va, jag trodde imperfekt och preteritum var helt olika saker. Men det var länge sen jag läste grammatik så jag kan ha fel.

thenameless
9/11/15, 12:07 AM
#114

Grammatik och ordklasser är inte min starka sida. De där orden säger mig ingenting

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Veda
9/11/15, 7:56 AM
#115

#112, #113 Det är inte samma sak i andra språk, vi har inte den skillnaden på dåtid. Men därför har man ändrat i svenskan. Fick googla på det när jag gick en språkkurs för ett par år sen.

DesK
9/11/15, 8:23 AM
#116

#111 Jag sa uteslutande mor och far till mina föräldrar, så länge de levde och min sambo säger mor till sin mor.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Ephraim
9/11/15, 1:26 PM
#117

I något slags allmänt språkvetenskapligt språk brukar preteritum helt enkelt vara en allmän beteckning av ’dåtidstempus’. Det är alltså en mer neutral term än imperfekt som lämpar sig för språk som bara har en dåtidsform, såsom svenska.

Många språk skiljer på två dåtidsformer. Inom allmän språkvetenskap brukar dessa kallas aorist och imperfekt. Aorist används grovt förenklat när man betraktar en händelse i dåtid utifrån, och imperfekt när man betraktar en händelse i dåtid inifrån. Ibland säger man att aorist har perfektiv aspekt och imperfekt har imperfektiv aspekt. Men båda två är sorter av preteritum.

Beskrivningar av enskilda språk använder inte alltid dessa termer. De som studerat klassisk grekiska, bulgariska, fornkyrkoslaviska, georgiska eller sanskrit känner igen termerna aorist och imperfekt.

I beskrivningar av spanska används tyvärr termen preteritum istället för aorist, vilket nog ställer till mycket förvirring kring termerna. Dock noterar jag att de på spanska verkar heta pretérito imperfecto (=imperfekt) och pretérito perfecto simple (=aorist) vilket är betydligt bättre.

I beskrivningar av latin brukar aorist kallas perfekt vilket också är lite förvirrande. I beskrivningar av franska finns två former med samma funktion: passé simple och passé composé.

Annons:
Sindri
2/23/16, 10:45 PM
#119

Vilken underbar sajt och underbar tråd! Jag som surfat på iFokus så länge och inte vetat om detta!

Jag gillar många av de "glömda" orden ni påminner om här. Yster använder jag rätt ofta, vi syskon kallar ibland föräldrarna mor och far, och det händer även att mina barn använder det. Tycker det låter rart, men jag är OK med morsan också.

Överhuvudtaget tror jag att jag använder en hel del lite äldre ord, och jag har nog alltid varit sådan. Kanske för att jag tidigt började läsa vuxenböcker och fick ett annat ordförråd än mina kompisar. Blev ibland retad för det också, för de tyckte jag gjorde mig märkvärdig.

Ett annat ord jag kom på är frapperande, det tycker jag låter som det betyder!

Det finns tre ord som jag tycker används för lite idag, och det är sin, sitt och sina. Det verkar man inte alls träna på i skolan idag. Det blir "Han gick hem till hans mamma". Vems mamma? undrar man ju då. T.o.m. i de stora rikstidningarna slarvas det med detta. Anglifiering antar jag, men det kan ju bli väldiga missförstånd.

Wowy
2/24/16, 5:49 PM
#120

#119 Det där med sitt och hans kan bli förvirrande. Jag går i nian och i korridoren hör jag meningar som den du skrev. Man undrar ju, vem gick hem till vem?

"Vi som lever är bara döda på semester, nån sorts sommargäster" Bodil Malmsten

/Wowy, medarbetare på Vegan iFokus☀️

Carmarino
2/24/16, 6:16 PM
#121

Min mormor (född i slutet av 1800-talet) sa ibland "allting dyrkar". Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Det är faktiskt ett väldigt användbart uttryck, för det betyder "allting blir dyrare". 🙂

Något som man inte heller hör så ofta nu för tiden är "hippa", i betydelsen fest/party.

#111 När mina föräldrar levde sa jag aldrig något annat än mor och far till dem, och när jag pratar om dem säger jag det fortfarande. Det skulle kännas konstigt att säga mamma och pappa om dem. Däremot kan jag säga det om andras föräldrar.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Sindri
2/24/16, 6:22 PM
#122

#120 av: Wowy
Det gläder mig att det finns några i den nya generationen som reagerar. Det finns hopp! 😃

Wowy
2/24/16, 6:22 PM
#123

#121 Kommer ordet möhippa från ordet hippa i betydelsen fest/party?

"Vi som lever är bara döda på semester, nån sorts sommargäster" Bodil Malmsten

/Wowy, medarbetare på Vegan iFokus☀️

Carmarino
2/24/16, 6:25 PM
#124

#123 Det är möjligt att det gör. Vet inte riktigt när möhippa blev populärt, men det kan nog ha varit ungefär samtidigt som hippa blev det, d.v.s. på 1960-talet om jag inte minns helt galet.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Ephraim
2/24/16, 6:28 PM
#125

#121 "Dyrkar" på det sättet är ju lite roligt faktiskt, det hade jag faktiskt inte hört. Men det är ju ganska logiskt att verbet dyrka har två betydelser, om man tänker att adjektivet dyr åtminstone förr kunde ha två huvudsakliga betydelser: en som har att göra med ett högt pris, och en som betyder ungefär ’dyrbar, värdefull’ (jämför engelska dear som är samma ord från början). Så höga värden, fast av olika slag. Numera verkar vi använda adjektivet i betydelsen som har med ekonomiskt värde att göra, och verbet dyrka i betydelsen som har med andra värden att göra.

Annons:
Ephraim
2/24/16, 6:34 PM
#126

#123 #124 Möhippa bör komma av ordet hippa i betydelsen fest. Det första belägget förmöhippa i skrift är från 1932. Det första skriftliga belägget för grundordet hippa i betydelsen ’fest’ är från 1917. Ordet användes faktiskt tidigare (första belägget 1901) i betydelsen ’rus, fylla’ men den betydelsen dog nog ut tidigare. SAOB skriver att ordet kan vara avlett ur intejektionen hipp!

Carmarino
2/24/16, 6:39 PM
#127

#125 Ja, och den betydelsen hade ordet redan när mormor sa det på 1970-talet. Så för mig var det inte helt lätt att förstå vad hon menade. Hon använde en del andra gamla ord och uttryck (som jag inte kommer ihåg för tillfället), och jag trodde länge att det var gammalskånska. Långt senare hittade jag ett halländskt-svenskt Lexikon och insåg att uttrycken nog kom från mormors mor, som föddes och växte upp i södra Halland under andra halvan av 1800-talet.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

thenameless
2/24/16, 10:57 PM
#128

Dyrkar används ju ibland i betydelsen "bryter upp" dvs bryta sig in i nnågot medelst en Dyrk

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Maria
2/25/16, 9:41 AM
#129

#128 Medelst, som du skriver används inte så ofta heller😉

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

thenameless
2/25/16, 12:03 PM
#130

Jag vet- det var därför jag skrev så

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Effie
4/22/16, 1:21 PM
#131

Jag tycker "somt" är ett trevligt ord; kortare än "en del" och "somliga saker".


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
4/22/16, 1:23 PM
#132

Och somt föll på hälleberget.

Annons:
Bjornen
5/14/16, 6:01 PM
#133

Angående plommonsorter så heter det Reine Claude d'Ouillins som är vanligast och härdig till zon 4 med mättat 

gula frukter. Men även sorten Reine Claude d'Althan finns odlad i Sverige och en icke självfertil sort till zon 2med röda frukter.

kattöga
7/22/16, 8:49 AM
#134

"Tappt" är ett ord som jag ofta hörde som barn men aldrig numera. 
Ett ord som känns gott att säga! "Jag ger aldrig tappt!" 🙂

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

thenameless
7/22/16, 1:53 PM
#135

#134 Är inte det dialektalt?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

kattöga
7/22/16, 2:06 PM
#136

#135 Det vet jag faktiskt inte…. kanske är det så. Jag trodde "bara" att det var ett gammalt ord… 

Om det är ett dialektalt ord så skulle det va intressant att veta var ordet används/andvänts.

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

kattöga
7/22/16, 2:10 PM
#137

Forts #136 Var tvungen att googla lite och hittade detta på SAOB.se. Så det verkar vara ett gammalt ord åtminstone. Dom nämner ingenting om dialektal användning, men det kan ju vara så i alla fall.

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

tarantass
7/22/16, 4:07 PM
#138

#135-#137: inte dialektalt. Inte gammaldags heller enligt min mening, men kan förstås kännas så om man inte läser eller kommer ihåg så mycket på svenska. "Ge tappt" är ett helt normalt uttryck.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

kattöga
7/22/16, 4:47 PM
#139

#138  Jo, det verkar vara ett "normalt uttryck".

Men ett gammalt ord är det i alla fall, det har ju använts på 1600-talet bl a (men de allra flesta orden lär nog härstamma från "tidernas begynnelse" å andra sidan). 

Om det är gammaldags, vet jag inte….  :) Själv har jag alltså inte hört det ordet på vääääldigt länge…. Skämtar

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Annons:
tarantass
7/22/16, 4:58 PM
#140

"(men de allra flesta orden lär nog härstamma från "tidernas begynnelse" å andra sidan)"

… t.ex. alla ord i den satsen. Till just svenskan har dock orden "härstamma" och "begynnelse" lånats in från tyska dialekter. ;)

Jo, men vilka ord man hör kan skifta väldigt med vilka man råkar träffa, även helt bortsett från dialekt. Såpass rikt är språket. (Och det är ett bra skäl att läsa mycket på ett språk, inklusive sitt modersmål, om man verkligen vill lära sig ens de aktuella orden.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

kattöga
7/22/16, 5:01 PM
#141

#140 😃👍

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Jalking
7/22/16, 5:47 PM
#142

För några år sen tog jag och läste en "Biggles" som jag hittade nästan gratis på en loppis. En tillbakablick till tonårens stora flygintresse. Som vuxen tyckte jag att boken inte oväntat ganska töntig och orealistisk. Men det enda av innehållet jag egentligen kommer ihåg är att ordet "ehuru" användes väldigt flitigt. Säkert flera hundra gånger i boken. Den var översatt någon gång på 60-talet och ordet var nog redan då nära att falla i glömska bland vanligt folk. Att som översättare använda det ordet i en bok för ungdomar betraktar jag som ren dumhet.

Carmarino
7/22/16, 5:58 PM
#143

På åttio-/nittiotalen hade jag en chef som ofta använde ordet "eljest". Jag förstod ju vad han menade, men det lät så gammaldags. Han var ändå inte så jättegammal då (runt 40 har jag för mig), men han hade väl fastnat för det ordet.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

tarantass
7/22/16, 6:56 PM
#144

Ordet "knycka" har jag inte sett här.

#142: ehuru eller just ity att det var statt i utdöende kan det också ha varit en kulturgärning. På så många förekomster, hos någon som inte har missuppfattat ordet, kanske man lär sig vad det betyder. Det har man nytta av om man råkar på en äldre text, eller om man vill smycka sitt eget språk med något gambalt utan att göra bort sig för att man har missuppfattat det.

#143: ordet är helt normalt (gärna med akut accent, som i "anden" av "and") i åtminstone delar av Norrland.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Jalking
7/22/16, 7:11 PM
#145

#144 Jag tycker att "ehuru" är ett frånstötande ord. Det ser illa ut i skrift och det låter illa. Det kan gärna få försvinna för alltid.

Carmarino
7/22/16, 7:13 PM
#146

#144 Har för mig att man norröver ofta använder eljest i uttryck som "han är lite eljest", men det var inte så min chef använde det, utan han använde det istället för "i annat fall", "för övrigt" och liknande. Han använde akut accent.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Annons:
tarantass
7/22/16, 7:22 PM
#147

#145: med all respekt för dina personliga känslor kring ett ord, jag har också sådana, men jag tycker inte varken dina eller mina ska hindra bildningen.

#146: förstod att det var den senare betydelsen du syftade på, så det gjorde jag också.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
7/23/16, 3:37 PM
#148

Mer om "eljest" ifall någon är intresserad (#143, #144, #146, #147):

Även i Dalarna är eller var det vanligt i dialekterna, som "hellest" och liknande (då vad jag vet med grav accent, som i "anden" av "ande", liksom i rikssvenskan). Dock har åtminstone jag inte märkt att det har hjälpt ordet kvar i samma personers rikssvenska. De flesta kopplar väl inte att det är samma ord, och sedan bor dalfolket närmare Mälardalen…

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Bjornen
7/25/16, 1:03 PM
#149

Di fläst olâ ja bruttsjôr ä fôll bortklemâ fô di flestô.

DesK
7/25/16, 1:08 PM
#150

#149 Vänligen skriv en översättning till svenska. Tänk på att det kan finnas synskadade som läser med hjälp av skärmläsare här.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

tarantass
7/25/16, 3:49 PM
#151

#149: Bruk du ole "hellest" ô? (Brukar (använder) du ordet "eljest" också?)

(Jag kan inte Bjornens mål men uppfattar frågan som "De flesta orden jag brukar (använder) är väl bortklemade/[svåröversättligt, kanske ungefär "försvunna" med en litet negativ biton] för de flesta".)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
7/26/16, 12:03 AM
#152

#149, #151: det var inte Bjornen som frågade, förstås, utan jag.

Två bokstäver som är vanliga när man skriver vissa dialekter:

ô: ett ljud mellan "å" och "ö", som i det uttal av "gott" som de flesta stavar "gött".

â: ett ljust "a", som i "hatt". Kan i många dialekter vara både kort och långt (som i "fân skâ va gâlen"). Innebär (om man inte slarvar med stavningen) att alla andra a:n uttalas mörkt, som i "hat", vare sig de är korta eller långa.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Bjornen
7/26/16, 11:16 AM
#153

 ligger mittemellan a och ä och ligger så långt från a i hatt man kan komma. ô ligger mittemellan ä och ö. Nu är det omöjligt att skriva alla vokalljud vi har mellan bokstäverna e, i, a, ä. och ö som är väldigt många. Exempelvis denna mening: Ô ä e ö i e å, å i e â å ä ô å e ö. 

Min mening kan översättas så här till svenska:

De flesta ord jag brukar använda har väl av lathet blivit bortglömd och används inte av de flesta.

Annons:
tarantass
7/26/16, 1:41 PM
#154

#153 om uttalet: i ditt mål i så fall. "Normaluttalet" och det vanligaste är som jag beskriver, sedan skiljer sig förstås detaljer i olika mål precis som för alla andra ljud.

"Mellan a och ä" kan inte gärna vara "så långt från a i hatt man kan komma", det ligger mycket nära. Central respektive främre nästan central öppen vokal. (Annars skulle den du har stavningen ifrån knappast ha använt den bokstaven.)

Om översättningen: bra att den kom till slut, men "brukar använda"? Jag ser bara ett verb.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Bjornen
7/26/16, 2:49 PM
#155

 är mycket närmare ä och ö än a.

tarantass
7/26/16, 2:52 PM
#156

#155: som sagt, i ditt mål i så fall. Låter också på din nya beskrivning som om det är något läpprundat där, ligger nära det "ô" du beskrev förut.

Det går aldrig att uppfinna en särskild bokstav för varje ljud i varje by- eller sockenmål. Jag kunde ha lagt till något "i regel" eller "ungefär" i min beskrivning, men blir man långrandig eller otydlig är risken att folk inte fattar vad man säger.

Du har ingen ljudfil av ditt mål möjligen? Behöver inte vara du som talar.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Bjornen
7/26/16, 7:25 PM
#157

I min dialekt och allaav dialekterna runt om i Dalarna, Bergslagen, Gästrikland och Hälsingland är a, â, o, ô, ö, och ä självklart som jag beskriver. Borde vara ett antal hundra olika dialekter. Där finns väldigt många vokalljud och min dialekt nordligt enviksmål är nog den allra extremast när det gäller mångfalden i vokalljud och som är mycket viktigare än konsonantljuden.  Min dialekt är nog den mest gammalmodiga  i åtminstone Dalabergsslagen.

tarantass
7/26/16, 7:36 PM
#158

#157: tyvärr har du fel i första meningen. Det är heller inget jag bara har läst mig till utan jag har själv hört folk från hela det området.

"Viktigare än konsonantljuden", hur då? Semantiskt (för betydelsen) är konsonanter viktigare än vokaler i vår språkgrupp, om man nu tvunget ska välja.

Det där med "gammalmodigaste" är en lagerkrans många har försökt sätta på sitt eget språk och nästan lika ofta snubblat på istället. I åtminstone ett avseende är ditt nordliga enviksmål inte gammalmodigt alls, om jag minns rätt från en annan tråd: att det har avskaffat genus neutrum (det-kön) och bara har kvar han- och honkön. Vilket är lika nymodigt som rikssvenskan (som har slagit samman han- och honkön till den-kön), bara på ett annat sätt. "En mångfald" vokalljud låter inte heller som något ålderdomligt drag, om man extrapolerar från det lilla man vet om fornnordiskan i det avseendet.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
7/26/16, 7:51 PM
#159

Kan tillägga att det också finns historiska skäl till att man brukar ange det vanligaste uttalet när man ska redogöra för "â" och "ô" i stavning av svenska dialekter.

De två paren a-ljud (i de dialekter som har dem, nämligen både ljust och mörkt och vartdera såväl kort som långt) har i allmänhet utvecklats ur samma fornsvenska korta a-ljud som rikssvenskans (och en del andra dialekters) två a-ljud (i rikssvenskan: kort ljust som i "hatt" och långt mörkt som i "hat");

och "ô" har i allmänhet utvecklats ur fornsvenskans korta o (som finns kvar i rikssvenskans uttal av "gott").

Ä-haltiga uttal, där de finns (oftare av långt â än av kort), liksom ô-haltiga uttal av "â", är alltså senare utvecklingar.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Inkanyezi
7/27/16, 6:38 PM
#160

Rikssvenskans uttal?

Vilken dialekt skulle kunna betraktas som rikssvenska? Stockholm? Lidingö? Uppsala, Enköping eller Södertälje? Är det möjligen en variant som hänger ihop med radio och television, men som egentligen kanske inte har någon geografisk plats?

Jag tänker på de fem olika uttal av vokalen u som jag känner till från min stockholmska dialekt (Enskede), som skilde sig markant från den dialekt som mina morföräldrar talade och som mina morbröder fortfarande talar. Min egen luckrades upp, när jag efter att ha bott i Blekinge i ungefär ett och ett halvt år gick ett par år som internatelev på Viggbyholmsskolan. Talar jag rikssvenska?

I alla händelser är det en variant av vatusvenska jag talar, och inte någon finlandssvensk dialekt. Men jag har lite svårt för det där med rikssvenska. Jag kan tänka mig att det kan handla om den svenska som omformades från när jag var ung till att bli ganska likartad, med inflytande först från radio och senare från teve. Inte Järegårds, men Bo Holmströms svenska. Bo Holmström och Sven-Evert Taube, ungefär den dialekten har jag.

Annons:
tarantass
7/27/16, 6:59 PM
#161

#160: som sagt, man måste förenkla i sådana här sammanhang – liksom många andra – annars går det inte att tala om någonting alls.

Det finns, för att hålla sig till det jag har talat om ovan, en riksspråklig norm om att o:et i "gott" uttalas som "å", inte "ô". Jag tror de flesta, åtminstone bland dem som har litet vana vid att reflektera över svenska språket, förstår en sådan sak. Och beträffande a-ljuden kan man som finlandssvensk notera att jag skriver "rikssvenska", inte "finlandssvenskt standardspråk".

Sådana normer förstår man ofta "intuitivt" eller genom (någorlunda) allmän konsensus, det är när man ska börja ringa in det analytiskt som det blir krångligt. Hade det gällt något som faktiskt är krångligare, som u-ljuden i olika dia- och sociolekter, hade jag kanske fått ge en litet komplexare beskrivning. Nu behövdes inte det.

(Med "norm" menar jag här inte något sådant som att det skulle vara fult att tala annorlunda. Det råkar jag vara den sista att tycka.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
7/27/16, 9:28 PM
#162

… fast i #158 borde jag strängt taget ha skrivit "standardsvenskan" i stället för "rikssvenskan", eftersom även standardfinlandssvenskan har den-kön. Där fick jag lov att avväga mellan att införa kanske alltför många förvirrande termer och att lita på folks förmåga att tolka ord efter sammanhang…

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Bjornen
7/28/16, 10:18 AM
#163

# 158

Du kan börja läsa olika avhandlingar om dialekter och språkvetenskap exempelvis Dalabergslagsmålen (osäker på exakta titeln) eller olika avhandlingar och artiklar av Petrus Envall 1889-1974 och hans far Per 1854-1903, Harry Ståhl 1905-1991, Allan Rostvik 1930-2014 och några flera. Kanske ide att läsa olika upplagor av Mormors katta som nog finns utgiven på 40-talet dialekter, varav jag ansvarat för den på enviksmål, men varit inblandad i ytterligare några andra upplagor. 

I min dialekt har många konsonanter rationaliserats bort, men G i slutet av ord är extremt tydligt och även den ryska bokstaven Ц (tsj-tj) som motsvarar den svenska bokstaven K.  Det finns flera likheter med enviksmålet med ryska språket (och ännu mera med ålderdomlig ryska-kyrkslaviska) både när det gäller ord och genus.

tarantass
7/28/16, 12:11 PM
#164

#163: du, om vi ska börja slå varandra i huvudet med beläsenhet kan jag rekommedera att du läser in dig på det grundläggande innan du alltför djupgående tolkar arbeten som bygger på det. Dit hör också att inte blanda ihop bokstäver och språkljud och att vara försiktig med att antyda släktskap mellan enviksmål och ryska eller kyrkslaviska.

Det finns de som har menat att älvdalsmålet skulle vara extra släkt med engelskan på grund av läsp- och w-ljud (som fanns i troligen hela svenskan för några hundra år sedan) eller med isländskan på grund av delade ålderdomligheter. Sådana tillfälliga eller historiskt betingade likheter är inte annorlunda än de tusentals andra som finns men som man inte lägger märke till eftersom man är van vid dem. De behöver inte förklaras med några extra grenar på tvären i ett stamträd utan det räcker gott med de vanliga grenarna eller parallella utvecklingar.

Att g sent eller sist i ord, särskilt i obetonad stavelse, faller bort (som i rolig > roli) är mycket vanligt i svenskan. Det återgår från början på att g:et uttalades som ett slags tonande ach-ljud, en motsvarighet till det läspande uttal av d i vissa ställningar som älvdalsmålet har kvar (och som rimligen har bidragit till den konsonantens tendens att falla bort, som i talade > tala'). Den norrländska förmjukningen, som jag antar att du är inne på med ditt andra exempel (som ger former som köket > kötje och vägen > väjen), är helt normal i Dalarna och norrut (och på sina håll litet längre söderut). Inget av det, eller något annat jag kan komma på, gör att någon svensk dialekt plötsligt blir ett språk där "vokalerna är viktigare än konsonanterna".

Så läs grunderna, det är det värt. Till dess tror jag inte vi kommer längre där.

Det är fullt möjligt att du har lagt ner ett förtjänstfullt arbete med ditt eget och närliggande mål, som många andra amatörforskare har gjort, tyvärr mest förr i tiden. Där har du i så fall gjort en kulturgärning.

( Ц brukar idag sedan länge beteckna ett tse-ljud, utan j-efterslag; tsj (t + tje-ljud) stavas ч.  Både bokstaven och ljudet к finns och mår utmärkt i ryskan, och i svenskan (som i andra germanska språk) motsvaras ljudet historiskt i regel av h eller ingenting. Ledsen om det verkar som om jag ville trycka till dig, men jag vill inte råka bidra till att missuppfattningar sprids på nätet.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

FreddeGurra
8/3/16, 7:44 PM
#165

Så vilken är den gammalmodigaste dialekten egentligen?

tarantass
8/3/16, 7:54 PM
#166

#165, kort svar: beror på vad man letar efter. Alla språk och dialekter innehåller tusentals delar och aspekter, så det finns massor med utrymme för samma dialekt (inklusive rikssvenskan och dess varianter) att vara ålderdomlig i vissa avseenden och nymodig i andra.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

FreddeGurra
8/3/16, 8:01 PM
#167

#166 Så är alla dialekter egentligen lika ålderdomliga, fast på olika områden? Typ att en dialekt har ålderdomliga verb och en annan ålderdomliga substantiv (bara ett exempel).

Annons:
tarantass
8/3/16, 8:55 PM
#168

#166: … dessutom lägger man alltid mycket mer  märke till det man inte är van vid än till det man inte är van vid. På så vis kan man i en främmande dialekt tolka in ålderdomligheter som kanske i själva verket är nydaningar, samtidigt som man förbigår ålderdomligheter i sin egen.

Till exempel: tittar man på älvdalsmålet, som är en vanlig kandidat till titeln "svenskans ålderdomligaste dialekt", kan man slås av gamla böjningsformer och w- och dh-ljud, men kanske inte av att obetonade stavelser är mycket mer reducerade än i rikssvenskan, och älvdalskans nymodiga diftonger kanske man misstar för ålderdomliga.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
8/3/16, 8:57 PM
#169

#167: nja, så enkelt är det inte heller. Det kan finnas mer gammaldags i en dialekt och mer nymodigt i en annan. Men man måste veta att det finns många delar, kunna väga samman dem och veta att svaret aldrig kan bli enklare än "å ena sidan … å andra sidan".

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

FreddeGurra
8/7/16, 12:59 PM
#170

Ok, tack. Det är väl alltid så med språk att saker är mer komplicerade när man börjar nysta i dem😃

thenameless
8/7/16, 2:05 PM
#171

Jag har läst någonstans I DN tror jag det var om en by i nuvarande Ukraina  tror jag det var? Som heter "Gammelsvenskby" den låg ursprungligen i baltikum tror jag men Stalins pogromer och folkförflyttningar gjorde att den hamnade där till slut.

Där de iaf skall prata en svenska som skall vara väldigt nära den svenska som pratades på 1600 talet . Minns jag inte fel så ska invånarna vara ättlingar till de karolinska krigsfångar som senare släpptes av Tsar Peter men inte återvände till Sverige. De har bevarat sitt språk där och måste rimligtvis tala den äldsta dialekten?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

tarantass
8/7/16, 2:20 PM
#172

#172: det var tsarinnan Katarina den stora som flyttade dem från Svenskestland 1781. Men Stalin var förstås inte heller snäll. De flesta fördes till Sverige eller bytte språk under 1900-talet, bara någon enstaka gamling talar svenska nu längre.

Det finns en del information på nätet, om man googlar på namnet (vanligen med a: "Gammalsvenskby") och läser med urskillning.

Talar man om ålderdomlighet i språk kan man inte utgå från utomspråkliga företeelser som folkförflyttningar eller att en liten grupp har levt isolerad från de flesta som har talat "samma språk", eller vad som var (någorlunda) samma språk då de skildes. Det är så många som inte har koll på det så "gammalt språk" kan man inte tro på bara för att någon skriver det.

Även den förflyttade eller isolerade gruppen kan ju ha ändrat sitt språk hur mycket som helst under den tiden. Isländskan och i mindre grad färöiskan brukar visserligen anföras som "frysförvarade" språkisolat, och de är inte de enda. Men det måste inte gå så, och även dessa båda har genomgått flera förändringar sedan de skildes från den sydvästnorska fornnordiskan. På en del punkter är modern rikssvenska ålderdomligare (som att vi har behållit åtskillnaden mellan "y" och "i" och den grava accenten, som i "anden" av "ande" till skillnad från "anden" av "and").

Och som jag skrev ovan, det är så lätt att fastna vid avvikelser från det man är van vid, tro att de är gammaldags, och förbigå allt som är mer gammaldags i sitt eget språk som man använder varje dag. Även det misstaget gör folk hela tiden.

Det lilla jag vet om estlandssvenska dialekter tror jag man kan kalla dem en "salig blandning" av gammalt och nymodigt redan under 1700-talet.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
8/9/16, 12:58 AM
#173

Om vi ska återgå till trådämnet ett tag:

Lidelse. Numera finns det bara passioner.

Framgång. Numera är det bara "succé" eller "ingen succé", så man kan aldrig veta om det verkligen var succé eller bara framgång. Respektive om det kanske var framgång, fast ingen succé, eller inte ens framgång.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Upp till toppen
Annons: