Annons:
Etikettstilistik-maktspråk
Läst 5428 ggr
[Carpinus]
7/6/14, 8:53 AM

Envägskommunikation

Ett modeord som är populärt i makthavarkretsar är att "kommunicera" budskap, "att leda är att kommunicera" heter det inte för inte  i sådana kretsar. För mig är att "kommunicera" vad gäller språk ett ömsesidigt utbyte av information och synpunkter, medan det i den populära formen verkar röra sig om ett envägskommunicerande - inifrån och ut. Ett uttryck för det är att man får  20800 träffar på Google på uttrycket "kommunicera ut", medan motsvarande sökning på "kommunicera in" bara ger 879 träffar.

Någon har sagt att "kommunikation är en förutsättning för att vi skall få kontakt med varandra." Inte för alla, skulle jag vilja påstå - när någon höjdare eller talesperson säger sig ha "kommunicerat" något så har de helt enkelt "meddelat" det, men det är väl  inte lika fint att säga.

Annons:
Ephraim
7/6/14, 11:45 AM
#1

På det sättet, i betydelsen 'meddela' eller 'delge', har ordet alltid kunnat användas i svenskan (sålänge vi haft ordet i alla fall, sedan 1600-talet). Det är också en viktig betydelse av verbet "commūnicō" på latin. Det är närmast så att den betydelse du vill ha, där vi förväntar oss att två parter utbyter information, är ett nytt påfund. Jag tror faktiskt inte heller att ordet någonsin haft enbart den betydelsen. Men det beror nog lite på hur ordet används. Ofta säger vi ju "kommunicera med": 1. Med den nya teknologin kan vi kommunicera med hela världen. 2. Vi måste kommunicera vårt budskap med allmänheten. I mening 1 (utan direkt objekt) förväntar vi oss nog att både kunna skicka och ta emot information. Men det ligger kanske inte nödvändigtvis i ordet "kommunicera" i sig. Det är mer en förväntan på tekniken. Det är dock lätt att föreställa sig hur den typen av meningar kan göra att ordet genomgår en betydelseutveckling mot att betyda 'tvåvägskommunikation'. I mening 2 (med direkt objekt) finns inte nödvändigtvis den förväntan. Jag gissar att du kanske inte gillar mening 2 men den konstruktionen har funnits med oss sedan vi lånade in ordet. Sen kan du kanske ha rätt i att "kommunicera" och "kommunikation" är lite av modeord just nu. Uttrycket "kommunicera ut" gissar jag också är ganska nytt.

Jalking
7/6/14, 1:35 PM
#2

Kommunicera är typiskt ett sånt ord som politiker och andra skojare använder sig av för att få skitsnack att låta trovärdigt. Översatt till normal svenska betyder det ungefär "Håll käft och lyssna för nu gör vi som jag säger!"

[Carpinus]
7/6/14, 3:50 PM
#3

#1 Tack för "rekommunikationen"! Du skriver: "Det är närmast så att den betydelse du vill ha, där vi förväntar oss att två parter utbyter information, är ett nytt påfund. Jag tror faktiskt inte heller att ordet någonsin haft enbart den betydelsen."

Men  man behöver inte gräva länge för att hitta upplysningen  att  "kommunikation" ursprungligen kommer från latinets communis, gemensam, via communicare, "Göra gemensamt." Jag har svårt att se det gemensamma i utkommunicerandet. Mer om detta i svaret på #2.

Det är inte minst det enligt min åsikt modebetingade och okritiska användandet av uttrycket jag  vänder mig emot. Gjorde ett snabbt nedslag och finner, föga oväntat, att det väl kommer från det i engelskan begagnade "communicate out". En amerikansk tyckare anser att prepositionen "out" är ett onödigt påhäng, och där tycker jag att han har en poäng. "Ut" symboliserar för mig en riktning, ut från maktens boning.

#2 Instämmer väl till stor del i det du utan krusiduller framför. Jag tror faktiskt att det är så illa att den som "kommunicerar ut" ett budskap inte bryr sig om eventuella svar.  Det är därför man plockar fram megafonen och kliver upp på tribunen för att skrika ut sitt budskap. För inte så länge sedan hette det att "föra ut" ett budskap, och att mottagaren "återkopplade" (eller helt enkelt "svarade"). I dag har man varken tid eller lust att lyssna på eventuella svar, och det är i skenet av det jag ser uttrycket. På ett vis påminner det mig om hur makten talade förr i tiden, då prästen vid högmässan läste upp kungörelser till allmogen. Som det stod 1686 års kyrkolag: "sedan bönerne äro förättade, afkunnas hvad Wi eller Wåre Befallningshafvande, på Wåre vägnar kunna hafva at bjuda ut och tillkännagifva". Vem kunde tro att avkunnandet skulle få en sådan renässans i och med kommunikationssamhällets uppkomst?

Ephraim
7/6/14, 6:05 PM
#4

#3 Ja, det är mycket riktigt ursprunget. Men förklaringen 'göra ngt gemensamt' (som det står i SAOB) är dubbeltydig och jag tror du tolkar den på fel sätt. Betydelsen är alltså inte att två personer gör någonting tillsammans. Det är att en person tar någonting som tillhör honom eller henne ensam, och gör det till gemensam egendom. 'Omvandla något privat till något gemensamt', typ. Att kommunicera ett meddelande är alltså att göra informationen i meddelandet gemensam.

Sen ska man ju vara försiktig med etymologiska förklaringar eftersom ord ofta förändrar betydelse men i detta fall är det faktiskt ganska lätt att se kopplingen mellan ursprung och betydelse.

Det är också värt att notera att, som jag skrev i #1, redan det latinska verbet commūnicō (infinitiv: commūnicāre) har bland flera betydelser just 'delge', 'dela ut' (utan att nödvändigtvis få något tillbaka). Det rör sig alltså inte nödvändigtvis om upplysningar här utan det kan vara fysiska föremål. Och även det svenska verbet har som sagt alltid kunnat användas om envägskommunikation.

[Carpinus]
7/7/14, 7:57 AM
#5

#4 Därmed har vi väl fått uttrycka vår respektive uppfattning och jag nöjer mig med detta.

Upp till toppen
Annons: