Annons:
Etikettskriftspråk-ortografi
Läst 8928 ggr
Jalking
2014-01-14 13:47

Chilli...

…får det att hetta i pannan och ansiktet bli rött på mig. Ordet alltså. Ungefär som när man äter chili.

En vanlig felstavning som verkligen skär i ögonen på mig. Det har väl tillkommit genom att folk har blandat chilla och chili i talspråk och sen börjat stava som de säger.

Annons:
Morphogenesis
2014-01-14 13:51
#1

"En vanlig felstavning som verkligen skär i ögonen på mig. Det har väl tillkommit genom att folk har blandat chilla och chili i talspråk och sen börjat stava som de säger."

Eller så beror det helt enkelt på att folk uttalar det som chilli. Oavsett så är det irriterande.

Inkanyezi
2014-01-14 14:23
#2

Jag störs inte alls av det. Det finns ju inget som säger att inlånade ord på sånt som inte finns naturligt här måste följa ett visst språkligt mönster, som här, den spanska stavningen chili, på en skenfrukt från en amerikansk växt, capsicum. Den har femtioelva andra namn, och på spanska finns fler än tio. Jag hörde aldrig ordet chili innan chili con carne blev en populär rätt på sextiotalet, och även om vi har lånat in det från spanska är det inte det vanligaste ordet på spanska för vad vi kallar chili. Och kanske är det för att jag faktiskt talar spanska som jag inte blir störd av den svenska stavningen. På svenska är det ju naturligt att stava på svenskt sätt, och jag tycker att tejp är bättre än tape för celluloidremsan med klibb. På liknande sätt är det med juice, och råsaften stavas ju oftast på engelskt sätt. Det tidigare inlånet från franska av samma ord i en annan betydelse har fått genuin svensk stavning: sky. Så för mig får man kalla det chilli eller paprika, frukthöljet på förädlade capsicum-arter, det har ingen betydelse. Det är så klart ohistoriskt att skriva med dubbel konsonant, som i spanskan skulle ge ett annat uttal, men ordet är inte ursprungligen spanskt, och det är importerade produkter lika väl som namnet. Man fattar ju vad dom menar.

Ephraim
2014-01-14 17:22
#3

Sannolikt kommer stavningen som skrivs i #1 av att många uttal ordet med kort vokal. Det är kanske inte så förvånande att det finns en variation i stavning när det finns en variation i uttal. SAOL har dock endast med stavningen chili och chilipeppar (och anger uttal med lång vokal) som också är den mest etablerade i svenska. Varianten chilepeppar förekommer också men finns inte i SAOL.

Jag stör mig inte heller på stavningen chilli med två l och det hade mycket väl kunnat bli den mest etablerade i svenskan. Etymologiskt är det faktiskt också en högst rimlig stavning. Jag är inte helt övertygad om att vi fått ordet direkt från spanskan, det skulle inte förvåna mig om vi faktiskt lånat det via engelskan (som ju är vår största källa till nya lånord). Sen har engelskan givetvis lånat ordet från spanskan som i sin tur lånat det från nahuatl. Av engelska, spanska och nahuatl är det endast spanskan som entydigt har bara ett l. I engelskan förekommer både chili och chilli (tillsammans med flera andra stavningar). Och på nahuatl, som ju faktiskt är ursprunget, heter det chīlli med två l. Dubbel-l markerar här en lång konsonant (alltså inte som på spanska) medan ī markerar en lång vokal.

Slutsats: Man kan motivera chilli med två l dels genom ett av de svenska uttalen och dels genom ordets etymologi. Mot stavningen talar förstås att den är mindre etablerad i svenskan.

Inkanyezi
2014-01-14 19:32
#4

Som en liten utvikning, gissar jag att chilipeppar och varianten chilepeppar ganska självklart kommer från engelska där de här frukterna kallas pepper. De har ingen släktskap med pepparn, och inte i några andra amerikanska språk används motsvarigheten till peppar för namnet, annat än att man har anammat "pimiento" i maskulin form för capsicum, medan man använder den feminina formen pimienta för peppar. Det är dock relativt sentida, och hör ihop med maträtter som "pimiento relleno", som görs med söt paprika, den förädlade varianten som har förädlats och också odlas i Europa. Det är alltså paprikan, den söta ungerska, som heter "pimiento" i Sydamerika. Men den heter i dagligt tal också ají precis som den skarpa. Ñauatl talas i delar av Mexiko, och det är därifrån den kommer i första hand, såväl frukten som namnet. På spanska är det vanligaste ordet ají, där j uttalas ungefär som vi uttalar h, och med ett långt i på slutet. I Bolivia heter den locoto, den heta varianten. I engelskspråkiga länder, och även här i Sverige, brukar man kalla locoto "habanero", medan den inte har det namnet på Kuba, där den heter "ají wawao". Den används inte i någon nämnvärd utsträckning i kubansk matlagning. Jag skulle nog säga inte alls. Kryddan kubaner använder till mycket är spiskummin, men också kryddpeppar används, och kallas där "pimienta de jamaica", och det är ju peppar. Och "chili peppers" eller som man ibland ser skrivet här, chilepeppar, har inte ett smack med Chile att göra. Här kallas den ju också "spansk peppar", även om den inte har med Spanien att göra heller.

Ephraim
2014-01-14 20:04
#5

Jo, det var delvis på grund av efterledet -peppar som jag misstänkte att vi kan ha lånat ordet via engelskan.

Fast peppar är nog, precis som frukt, en sådan term som betyder olika saker inom biologin och matlagning. Pepparplantan (piper nigrum) har gett upphov till svartpeppar, grönpeppar och vitpeppar men de flesta andra pepparsorter (i matlagningstermer) kommer från helt andra växter som inte alls är släkt med denna. Kryddpeppar kommer till exempel inte från en växt som är släkt med pepparplantan, vilket inte heller sichuanpeppar eller chilipeppar gör.

VästkustFia
2014-04-11 12:29
#6

Det var intressant info om chili för en matnörd.

Jag har alltid skrivit chili och uttalar det så också. Men känner mig rätt ensam om det uttalet numera. Särskilt yngre personer uttalar nästan alltid med kort i.

Annons:
Inkanyezi
2015-03-02 14:54
#7

#5 Att uttala med långt i är inte det sätt chili uttalas på i Mexiko eller länder där spanska talas. Chili uttalas med kort i-ljud.

VästkustFia
2015-03-04 11:35
#8

#7 Ja, kom jag till ett spansktalande land skulle jag också uttala med kort i. Men här hemma lärde jag mig från början det andra uttalet så det känns mest naturligt på svenska. En vanesak som allt annat med språk.

Däremot när jag träffade på jalapeño första gången fick jag höra det spanska uttalet (ungefär halapenjo) och det fastnade och jag har fortsatt med det. Men… då fattar många svenskar inte vad jag menar, så till sist brukar jag ändå få säga det på "svenska": ja-la-pee-no.

Inkanyezi
2015-03-04 11:42
#9

#8 Ja, jag har ju handikappet att tala fem språk och känna till uttalsreglerna för åtskilliga fler, så jag ser det ju annorlunda. ;-)

VästkustFia
2015-03-04 11:58
#10

#9 Måste vara roligt att kunna så många språk 👍! Fast jag förstår om det kan bli lite förvirrande eller irriterande ibland med andras märkliga uttal och stavningar.

Ephraim
2015-03-04 22:30
#11

Det är väl svårt att säga om spanskans vokaler är långa eller korta egentligen. Eftersom längd inte är fonemisk i de flesta varieteter av spanska är de snarast omarkerade för längd. Men eftersom spanskan tenderar att ge alla stavelser ungefär samma längd tenderar vi kanske att uppfatta dem som mer lika svenskans korta vokaler.

Dock handlar ju längd i svenskan inte bara om längd på vokalen utan också dels om längd på efterföljande konsonant (långt uttal efter kort betonad vokal, kort uttal efter lång betonad vokal) och dels om vokalens uttal (kvalitet).

Det är inte självklart att ett ord som chili bäst lånas in från spanskan med den betonade vokalen kort. Det att den betonade och obetonade vokalen har ungefär samma längd i spanskan talar ju för att vi ska låna in den som kort. Men för att låna in vokalen som lång talar att svenskans långa i kvalitetsmässigt ligger närmare spanskans i och att längden på l:et då kan vara kort.

Upp till toppen
Annons: