Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 5012 ggr
aggeelin
1/13/14, 6:24 PM

Är det någon som vet?

Är det någon som vet? Ett "rykte" om att franskan har svenska språket som grund?? Jag vet inte i vilket "ämne" denna fråga hör hemma…

För några veckor sen spelade vi ett kunskapsspel och kom då att diskutera språk. Någon sa då att franska språket hade svenskan som språklig grund. Ja sa då att jag uppfattat att det var tvärtom, att svenskan lånat in en hel del ord från franska, t.ex. paraply, café, litteratur, politik, restaurang och möbler. Men personen jag pratade med menade att det långt tidigare var så att franskan hade kommit att få sin språkliga grund från svens…ka språket. Jag har alltid trott att franskan är ett latinsk språk.

Mycket konfunderade googlade vi kring detta. Vad jag kan se så är franskan ett latinsk språk som är lite "släkt" med spanskan och italienskan. Franskan har också lite grekiskt "påbrå" från "gallerna". Vad jag kan se så har det funnits germaner i Normandie vilka har haft lite påverkan på det franska språket, främst vad gäller ord som handlar om sjöfart.

Är det någon som hört detta om att franskan har svensk grund förut - vad bygger detta i så fall på - det verkar inte finnas något lättillgängligt att läsa om detta. Undrar ständigt nyfiken!

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Annons:
Ephraim
1/13/14, 7:38 PM
#1

Det stämmer inte alls. Jag vet inte var personen fått detta från men det är hursomhelst helt fel.

Det är lite oklart vad det betyder att "ha ett språk som grund". Det uttryckssättet används inte i språkvetenskapen. När man talar om släktskap för språk fungerar det ungefär som vad gäller släktskap för olika arter i biologin. Man tänker sig att äldre språkstadier långsamt utvecklas till nyare och ibland förgrenar sig flera olika språk (därför kan man rita släktskap som ett träd). Grannspråk kan ha väldigt stort inflytande på ett språk vad gäller ordförråd, grammatik uttal etc. Detta har dock ingen påverkan på språkets släktskap för detta har bara att göra med från vilket äldre språkstadium språket har utvecklats.

Franskan härstammar liksom alla andra romanska språk (t.ex. spanska, italienska, rumänska och occitanska) från vulgärlatinet som var de(t) språk som talades i romarriket. Detta var mycket, likt men inte identiskt med, den klassiska latin som skrevs. Franskan har också mycket riktigt lånat många ord från grekiskan, och återlånat från klassisk latin, men det innebär alltså inte att franskan har grekisk påbrå. Det finns många ord med grekisk påbrå men språket i sig kan inte sägas ha det.

Likaså är franskan väldigt influerat av germanska språk. Jag tror inte främst det är inflytande från normanderna (som ju från början talade fornnordiska, men nog övergick till den tidens franska ganska fort). Snarare var det så att frankerna, som givit Frankrike dess namn, ursprungligen talade ett germanskt språk. De övergick senare till att tala ett romanskt (föregångaren till dagens franska) men deras gamla modersmål har haft stor påverkan på franskan både vad gäller ordförråd och grammatik. Vi vet inte så mycket om frankiskan men detta äldre språk tycks ha varit ett västgermanskt språk och närmast en föregångare till dagens nederländska och limburgiska. Notera alltså att franskan inte har germansk påbrå, bara stora germanska influenser.

Det finns möjligen ett fåtal svenska lånord i franskan men det svenska inflytandet är verkligen minimalt. De germanska inflytandet i franskan är nog också västgermanskt snarare än nordgermanskt.

[Tilde]
1/13/14, 9:23 PM
#2

Som #1 skrev, fast mycket kortare: Franskan utvecklades från latin :)

Däremot har vi svenskar många franska låneord!

Eftermiddag
1/14/14, 9:04 AM
#3

Enligt Wikipedia finns det fyra svenska lånord i franskan! http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_ord_i_andra_spr%C3%A5k#Franska

Inkanyezi
1/14/14, 10:15 AM
#4

#3 Wikipedia är inte direkt någon exakt källa. Det finns så klart sena inlån, som de som anges i Wikipedias lista, och man kan ju också tvista om den nordiska dialekt som talades av vikingarna var svenska, men det kanske mest kända lånordet är "rutabaga", som betyder kålrot, den som i engelska kallas swede (gissa varför). "Rutabaga" kommer från "rotabagge" som är ett dialektalt äldre ord för kålroten. Och kålroten fanns inte med i listan.

Jalking
1/14/14, 1:24 PM
#5

Läser på sidan #3 tipsar om och förvånas över ordet fartlek. Jag har aldrig hört det på svenska och ser att det ändå ska vara ett svenskt låneord på många språk, bl.a. engelska där fart normalt betyder fis. Ännu mer förvånad blir jag när jag läser vidare att man har lånat även lek i betydelsen fortplantningsbetende. Fartlek betyder då alltså fortplantning genom brakskit?

Hm, hade ju inte mycket med franska att göra det där… Ber om ursäkt för trådkapningen.

Inkanyezi
1/14/14, 1:57 PM
#6

För mig var det också första gången jag såg "fartlek", men någon gång ska ju vara den första. Jag har väl inte talat svenska mer än omkring sextiofem år eller så, och man stöter ju på en del nya ord ibland. Ångström är ju inte heller ett lånord i motsvarande bemärkelse, utan en är term för ett begrepp, ett mått som har använts inom fysiken, likt exempelvis grundämnena yttrium, terbium och ytterbium. Också Linné har berikat språket med en del ord, som han mestadels hämtade från latinet. Jag gillar annars de mer genuint franska namnen, som maskrosen, som alltså också tydligen kallas lejontand eftersom roten påvisar någon liten likhet med en sådan. Fransmännen kallar den inte "dent de leon" som har givit engelskan namnet dandelion or dandylion - vilket uttalas med "lion" på slutet. På franska heter maskrosen "pis en lit", pissa i sängen. Det är ofta knepigt med språk, när man gör jämförelser och missar vad som används bland folk, och vad orden betyder. Således hävdas på många håll att "sabotage" kommer från franskans "sabot", som sägs betyda träsko, för att arbetarna kastade in träskor i maskinerna för att de skulle gå sönder eller stanna. Nu betyder ju "sabot" inte i första hand träsko, utan det var nog hästskor man använde för att få stopp på kugghjulen. Sabot betyder hästsko. Så listan på Wikipediasidan är ganska ofullständig och i viss mån felaktig.

Annons:
Effie
1/14/14, 2:06 PM
#7

Och jag minns när jag pluggade franska, och satt och bläddrade i min nya tjocka fina ordbok Petit Larousse - och hittade ordet "tjäle".

Skulle "sabot" betyda hästsko? Aldrig hört. Bara som träsko.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
1/14/14, 2:27 PM
#8

Det är helt riktigt att sabot inte betyder hästsko ursprungligen, men så skodde man heller inte hästarna. I dagligt tal i Normandie, har jag hört sabot användas om skon, som egentligen heter "fer à cheval", medan sabot är hoven. Men eftersom det bland folk faktiskt blandas ihop, och bland fransmän ofta antas att "sabotage" betyder att man slänger in hästskor i maskineriet, så antar jag att det beror på att hästskor kan vara effektivare än träskor för att stoppa en maskin.

Ephraim
1/14/14, 7:00 PM
#9

Den etymologin till sabotage är dock bara halvfel. Substantivet sabotage och verbet saboter kommer faktiskt av sabot. Riktigt hur denna betydelseutveckling har gått till är inte helt klart men det har med ganska stor säkerhet inget att göra med att man kastade in skor i maskineriet. Dictionnaire historique de la langue française härleder betydelsen från en gammal betydelse av sabot'en snurra (leksak som bygger på att man sätter den i rotation kring dess centrumaxel)'. Detta gav upphov till verbet saboter som först användes i betydelsen 'skaka' eller 'stöta till'. Ur detta utvecklades sedan betydelsen 'busa, föra oväsen, störa (särskilt störa en lektion)'. Särskilt ur användningen 'störa en lektion' ska sedan betydelsen 'förstöra något' i största allmänhet ha utvecklats.

Franska wiktionary härleder också den moderna betydelsen ur den äldre betydelsen av 'föra oväsen'. Den betydelsen härleder man dock ur sabot i betydelsen 'sko' snarare än 'snurra'. Det förklaras med att man kunde stampa hårt i golvet – och därmed kanske hindra någon från att höras.

Ephraim
1/14/14, 7:21 PM
#10

Angående Wikipedias lista gör den knappast anspråk på att vara uttömmande. Det finns ju som redan har uppmärksammats här fler svenska lånord i franskan. Angående exempelvis Ångström och ytterbium kan man förstås diskutera om ursprungligen svenska namn (på personer, orter, grundämnen, bergarter, varumärken etc.) ska klassas som lånord men det är i vart fall svenskt inflytande på franskan.

Angående normanderna kan man inte rimligtvis påstå att de talade svenska. Jag tror för det första att de flesta nordbor som bosatte sig i Normandie kom från Danmark eller Södra Norge, och för det andra brukar man inte kalla det språk som talades i Sverige under denna tid för svenska utan snarare fornöstnordiska.

Upp till toppen
Annons: