Annons:
Etikettfonologiochfonetik
Läst 4290 ggr
Gatukorsning
2013-04-16 22:35

skogkatt och inte skogskatt?

En liten fundering som jag har kring benämningen av kattrasen norsk skogkatt. Att många skriver fel, och skriver norsk skogskatt har jag full förståelse för, eftersom det är så det låter när man säger ordet.

Om jag uttalar ordet som skogs + katt så aspireras k i katt, men om jag uttalar ordet som skog + skatt så förblir båda stavelserna oaspirerade. Är något av dessa alternativ mer rätt rent uttalsmässigt?

Att en tonlös konsonant vinner över tonande är ju självklart i svenskan. Så uttalsmässigt blir ju då skogs + katt = skokskatt.

Jag funderar lite över avsaknaden av s i den korrekta stavningen, handlar det enbart om att skog slutar på en tonande klusil och katt börjar på en tonlös. Både g och k har ju samma artikulationsställe så det blir ju svårare att uttala skogkatt än skogskatt.

Men…skogstroll eller skogskanin borde ju vara rätt med ett s emellans stavelserna.  För inte heter det väl skogtroll och skogkanin?

Eller är det helt enkelt så att kattrasen norsk skogkatt heter just SKOGKATT på norska och så har vi bara fört in det i vårt språk utan att göra förändringar?

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

Annons:
JohannaEkroth
2013-04-16 22:39
#1

När jag säger Norsk skogkatt så utalar jag det med ett knappt märkbart g. Så att g och k går ihop liksom, om du förstår hur jag menar. Tycker det är svårare att uttala skogskatt som gärna blir skogs-skatt. 🙂

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Ephraim
2013-04-17 01:14
#2

Det finns inte mycket till regler för om ska vara foge-s eller inte vad gäller tvåledade sammansättningar. Ofta är det bara så att vissa förled tar foge-s, andra inte. Men det finns de som har båda. Vi har ju både landvägen (till skillnad från sjövägen) och landsvägen (som går på landet) med olika betydelser. Dock finns en princip att om förledet i sig är en sammansättning (så att det bildar en sammansättning i tre eller fler led) så ska det vara foge-s. Men det är inte relevant här.

De flesta sammansättningar med skog har ju foge-s så analogt med dem kan vi vilja lägga in ett sådant i skogkatt (skogskatt finns förövrigt med i SAOL det också). Skälet till att skogkatt inte har foge-s är antagligen från början att det är ett norskt lånord. Vi har dock fler sammansättningar utan foge-s. SAOL lista skogkantad, skogbeväxt och skogklädd t.ex. Så variationen finns redan i svenskan.

Angående att skogskatt uttalas utan aspiration. Det är en regel i svenska att tonlösa klusiler uttalas utan aspiration efter /s/. Därför uttalas kall med aspiration men skall utan. Både ditt uttal av skogskatt och skogkatt är alltså fullt enligt svenska uttalsprinciper.

Gatukorsning
2013-04-17 11:43
#3

Så, om jag säger skogs + katt så börj ju k aspireras, eller hur? Men om jag säger skog + skatt så förblir det naturligt oaspirerat.

Frågan är om det då inte låter med som skogsskatt? Fast nu har jag kanske rört till det för mig själv…

Jag tänker på det som #2 skrev om skogkantad och skogklädd. När jag uttalar ordenvill jag gärna lägga till ett s så att det blir skogskantad och skogsklädd. Jag tycker att det är svårt att säga g och k direkt efter varandra, vilket jag inte borde vara ensam om så den enda skillnaden är om klusilen är tonande eller tonlös. Helst vill jag nog säga skokskantad och skoksklädd alternativt skoksbeklädd…

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

Ephraim
2013-04-17 13:51
#4

#3 Nja, regeln brukar nog gälla över morfemgränser också så skogs-katt och skog-skatt uttalas båda utan aspiration. Det kan fortfarande uttalas olika dock då skogs- ju brukar uttalas med kort vokal.

Om vi jämför is-te och blom-te så tror att de flesta har ett oaspirerat /t/ i det första men ett aspirerat i det sista.

Det är svårt att uttala [ɡ]+[kʰ] och jag tror i praktiken aldrig att vi uttalar dem som två exploderade klusiler efter varandra. Men vi kan använda andra strategier. Jämför dessa tre ord: bok-klubbbog-klubb, bo-klubb. Jag tror faktiskt att vi är kapabla att uttala alla tre olika om vi talar långsamt och tydligt. Men i snabbt tal tenderar nog två eller alla tre att falla samman.

Saken är väl den att /ɡ/ och /k/ på svenska inte endast skiljer sig åt genom att den ena är tonande och den andra tonlös. Vad vi kallar tonande klusiler uttalas ofta som frikativor eller approximanter, och tonande klusiler kan inte bara vara postaspirerade, de kan också vara preaspirerade i vissa sammanhang. Dessutom kan nog tonhöjden på omkringliggande vokaler påverkas.

Jag tror inte att det är fonologiska skäl till att du vill säga skogskantad och skogsklädd, jag tror helt enkelt att det är i analogi med alla andra sammansättningar på skogs-. Du har väl inga problem med slagkraft, dragkamp eller sugkopp?

Inkanyezi
2013-04-17 14:26
#5

Jag vet inte om det är fonologiskt betingat, men skogklädd har ett betydligt längre och mer betonat o än skogsklädd, där båda stavelserna är likvärdiga. Om g skiljs från k eller helt enkelt bara k uttalas kanske varierar. Oavsett betoningen är det kanske ingen skillnad i betydelse alla gånger, men det påverkar satsmelodin. Jag gissar att det har större betydelse för fraseringen än för något annat, och att skogklädd kan upplevas som tyngre betonat än skogsklädd.

En skillnad i innebörd kan kanske finnas någon gång, då skogsklädd skulle kunna uttrycka att man är klädd för att vistas i skogen (i likhet med inneklädd, vinterklädd, sommarklädd etc), medan skogklädd entydigt betyder bevuxen med skog.

Ephraim
2013-04-17 15:21
#6

#5 Det är inte fonologiskt betingat i modern svenska (det var det en gång i tiden). Det råkar vara så att skogs- (av de flesta) uttalas med kort o och skog- med långt o. Det är ju ett väldigt vanligt mönster i svenskan att vokaler förkortas när det följs av två eller fler konsonanter, vilket inkluderar dubbelkonsonanter (sprida > spritt, slag > slagsmål) och framför foge-s verkar det vara nästan undantagslöst. Det enda undantag jag kan komma på just nu är bruk > bruksmiljö och vård > vårdslös där jag hört uttal både med lång och kort vokal. Men det är mer av en lexikalisk eller grammatisk regel i dagens svenska.

Jag håller med om betydelsen. Skogsklädd finns ju inte med i SAOL men det är en typisk spontanbildning som jag tror skulle tolkas som du skriver. Skogklädd är ett etablerat uttryck som används om mark bevuxen med skog.

Annons:
Gatukorsning
2013-04-17 20:30
#7

Tack alla för en intressant diskussion! Jag är verkligen nybörjare inom ämnet fonetik men jag tycker att det är spännande och intressant. Många andra på den här sidan verkar vara så otroligt duktiga inom detta och jag märker att det är ett oändligt ämne att diskutera. Fonetik är spännande!

Så om jag uttalar skog med långt o betyder det att det blir naturligt lättare att säga skogkatt? Men jag tycker att det låter mer som skokatt då, och att g försvinner när jag pratar. På samma sätt som jag tycker att det låter som skokantad i stället för skogkantad.

Nu vet jag inte, men det kan ju även ha att göra med min dialekt (uppländska).

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

[Mustangcab]
2013-04-17 21:13
#8

Det är en direkt översättning från norskans skaukatt

http://sv.wikipedia.org/wiki/Norsk_skogkatt

Ephraim
2013-04-17 22:54
#9

#7 Nja, för mig är det rätt självklart att skogkatt har långt o och skogskatt kort, men det kanske finns en uttalsvariation? Hursomhelst tror jag inte det har någon betydelse i sammanhanget.

Hursomhelst, vi uttalar nog ofta skogkantad som skokantad. På samma sätt som vi nog ofta uttalar dragkamp som drakamp eller sugkopp som sugkopp. Det innebär inte att vi vill stoppa in ett s dock utan vi kan leva med den uttalslikheten.

Jag är inte säker på att uttalet av skogkantad och skokantad är identiskt dock. Det är nog ingen skillnad i snabbt tal men jag tycker mig skilja på dem i tydligt tal. Jag är dock väldigt osäker på var skillnaden faktiskt ligger. Det är ju rätt svårt att analysera sitt eget tal. Jag tror att det i första hand är en skillnad i längd. Vi uttalar knappast /gk/ som två exploderade klusiler efter varandra annat än när vi ska vara extremtydliga. Men jag tror att vi kan uttala det som ett lite längre [kˑʰ]. Långa klusiler uttalas genom att ocklusionsfasen är längre. Detta kan även skiljas från /kk/ som nog ofta är föraspirerat och [ʰkˑʰ]. Fast det varierar säkert en hel del mellan dialekter.

Ephraim
2013-04-17 22:55
#10

#8 Eftersom formen är skogkatt och inte skogskatt skulle jag nästan kalla det ett lån snarare än en översättning. Skogkatt verkar vara den vanligaste formen även på norska, även om skaukatt är ett alternativ. Jag tror för den delen att skog är en vanligare form än skau på norska.

http://no.wikipedia.org/wiki/Norsk_skogkatt

http://nn.wikipedia.org/wiki/Norsk_skogkatt

http://www.norskskogkattring.no

Thaeri
2013-04-18 02:46
#11

Jag är rätt säker på att det är ett lån, på samma sätt som man inte översätter Maine Coon (en annan kattras).

Sen finns det svenska dialekter där skogkatt låter bättre än skogskatt, som i min, men det handlar ju om dialekter och inte rikssvenska.

Upp till toppen
Annons: