Annons:
Etikettspråkhistoria
Läst 4989 ggr
Pojtir
2013-03-29 00:58

Vidunder(lig)

Hej alla

Jag har en liten fråga vad gäller orden vidunder och vidunderlig. Jag jobbade tidigare i Danmark och en dag när jag gick förbi anslagstavlan så stod det att Karsten, som var föräldraledig, skulle komma förbi och visa sitt lilla vidunder och bjuda på kaka. Senare på dagen gick jag till fikarummet inte för att få gratis kaka utan för att se hur detta vidunder såg ut. Men där var varken några horn, svansar eller vingar utan det var ett helt vanlig litet jollrande barn på sex månader.

Så min fråga är, när vidunderlig har samma positiva betydelse på båda danska och svenska, varför är vidunder på svenska synonymt med monster när det är något fantastiskt på danska? Det känns lite, utan att ha belägg för det, som att någonstans har betydelsen för vidunder på svenska gjort en 180-graders sväng.

Tack på förhand :)

Annons:
Ephraim
2013-03-29 16:18
#1

"Vidunder" betydde ursprungligen 'något man undrar vid' och tydligen kan det fortfarande ha den betydelsen i danska dialekter. Betydelsen har därifrån utvecklats till 'något märkvärdigt' och på modern danska och norska verkar det ofta betyda 'under'. Den betydelsen har vi haft i svenskan också och den lever kvar i vidunderlig. Hur vi i svenskan fått betydelsen 'monster' är ju inte svårt att se.

Bjornen
2013-03-30 11:13
#2

För mig är ett vidunder något stort eller märkligt och skulle kunna vara efter betydelsen vid=stor(t) + under. De första bilarna var vidunder (som jag har hört av dem som för första gången såg en bil) och samma sak när tröskverken och skördetröskorna kom.

raphanus
2013-03-30 11:16
#3

Vidunder är onekligen något mer positivt i Norge än i Sverige. Det vi i Sverige kallar mirakeltrasa (mikrofibertrasa), brukar kallas vidundertue i Norge.

Ephraim
2013-03-30 11:52
#4

#2 Ordet kommer med säkerhet inte av adjektivet "vid" i betydelsen 'bred'. Det ordet hette víðr på fornnirdiska (isl. víður), alltså med lång vokal. Vidunder hette viðundr på fornnordiska (viðundur på isländska), alltså med kort vokal. Det tycks som att prepositionen við (sv. vid) som ligger bakom. Möjligen kan tolkningen att vidunder ska vara stora ha tillkommit i efterhand under inflytande av adjektivet.

Upp till toppen
Annons: