Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Språk i förändring

Hen? Hens? Hennom? Henna?

2012-11-24 12:13 #0 av: Inkanyezi

Vi har ju begåvats med ett nytt personligt pronomen för inte så länge sedan, hen, som ska ersätta de könsspecifika han och hon när man vill uttrycka att man menar vilket som helst av de två könen. Ordet har så smått blivit spritt i så hög grad att man emellanåt ser det i diskussioner på nätet, och jag har till och med själv prövat att använda det. Jag ser det som en bubblare, som likt "snippa" är på väg att etableras i språket.

Det är inte heller alldeles klart vilken genitivform ordet ska få. Jag förstår att sådant med tiden kristalliseras ut, så att när tillräckligt många använder det tillräckligt ofta, kommer det att bli något av alternativen som är mer frekvent än andra. Till problemet hör naturligtvis att alla våra ändelser inte är könsneutrala, så att man nog måste utesluta "hennes" som genitiv.

Jag ser ett litet problem där, som kanske har anknytning till mångas förvirring kring subjekti- och objektformerna i tredje person plural, de och dem. Användningen som jag hittills har sett är att ordet har lämnats oböjt som objekt.

Min känsla för hur det låter bäst ger den mer ålderdomliga formen "henna" som genitiv, och den råkar ju också sammanfalla med en dialektal genitivform som förekommer på en del håll, och som kan antas vara rätt gammal. Men den bryter av ganska kraftigt mot modernt språkbruk och liknar lite nynorska.

Jag lutar åt att för egen del inte mer använda "hen" annat än på skoj i vissa fall, och att fabulera ihop de övriga formerna vid behov när någon annan av politisk korrekthet väljer att använda hen i stället för de än så länge mer etablerade han och hon.

Anmäl
2012-11-24 12:21 #1 av: ebzi

Jag gillar ordet "hen" men jag stör mig på att man inte kan böja det till "henne". Det skulle vara praktiskare om "hen" hade fått heta t ex "hin" då det går att skiva "hinne" "hins" mm. utan att det får en annan betydelse...

Anmäl
2012-11-24 12:21 #2 av: Maria

Jag har väldigt svårt att ta till mig detta ordet men jag inser ju att det är användbart. Tveksamt om jag själv kommer att skriva det.

Jag kommer hela tiden att tänka på hönaFlört med tanke på alla nya ord vi använder.

Hur säger ni det högt? Med ett utdraget E eller med ett kort Ä?

/Maria

 

Anmäl
2012-11-24 12:21 #3 av: Fridaaaa

Jag gillar inte ordet "hen".
Jag kommer aldrig använda det i alla fall.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2012-11-24 12:50 #4 av: Farwuq

Jag tänker inte använda det heller. Man kan till nöds skriva "h*n".

Jag betraktar det hela som en ploj.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-11-24 14:15 #5 av: Effie

Jag använder nog helst det finska "hän". Och det kan jag definitivt inte börja i femton kasus Glad.

Skulle jag använda hen, så uttalar jag det med kort e. Hittills har jag inte känt något behov av böjningar.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2012-11-24 15:12 #6 av: TjockaBerta

Jag använder det istället för h*n och uttalar det med långt E.

Det är ganska överflödigt. Jag känner inget behov av det men det ska vara PK och jag anpassar texten till mottagaren.

>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2012-11-26 07:19 #7 av: Bjornen

I min dialekt delar vi in orden efter feminint eller maskulint och börjer därefter. Nå tåckô kônstuGô ol skull ja âllrê brukâ.

Skull jag använda ordet "hen" skulle jag nog böja det femint "hena" och maskulint "henô" eller "en".

Anmäl
2012-11-26 09:06 #8 av: Jalking

Jag skulle absolut inte själv vilja bli kallad hen och kommer heller inte att använda det ordet. Följaktligen kommer jag heller inte att böja det.

 

Anmäl
2012-11-27 13:41 #9 av: Gronstedt

"henna" och "hennases" är, i alla fall för mig, väldigt tydligt kopplat till femininum, och då går ju det neutrala förlorat. Men varför måste det böjas nå mycket?

Där är hen.

Den är hens.

Den tillhör hen.

Duger inte det?

Jag undrar varför så många har så ont av detta behändiga ord. Men det är en diskussion för en annan plats, tänker jag.

 

Anmäl
2012-11-27 14:13 #10 av: Farwuq

Behändigt? Knappast.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-11-27 14:19 #11 av: Gronstedt

#10: Tycker inte du, nej. Personligen tycker jag det är mycket praktiskt och användbart. Och behändigt.

Anmäl
2012-11-27 16:08 #12 av: Bjornen

Det verkar snarare vara en böjning av det feminina ordet "he" = feminint den.

Anmäl
2012-11-27 16:20 #13 av: Fridaaaa

Det är antingen en hon eller en han i mina öron & ögon, annars skriver man dem eller de :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2012-11-27 23:43 #14 av: Thaeri

Jag för min del vill böja det:
hen - hen - hens

Helt enkelt för att det är åt det hållet både "han" och "hon" verkar vara på väg, det är ju inte ovanligt idag att höra:
han - han - hans
hon - hon - hennes (men ibland till och med "hons")

Det här med han - han - hans går tillbaks lika långt som han - honom - hans, i fornsvenska var formerna på det här sättet:
Han är där
Jag ser han
Jag ger honom boken
Det är hans bok
Sen när det här systemet föll samman och de två mittenformerna blev till en så fick vissa dialekter den första, andra den andra, men alla har levt kvar fram tills idag, och även om den andra är den enda som är accepterad i skriftspråket verkar den första vara på frammarsch i det rikssvenska talspråket, även på platser den inte funnits på förut.

Och så har hon - hon bildats i analogi med detta helt enkelt, en helt naturlig utveckling, särskilt då det gamla
Hon är där
Jag ser hana
Jag ger henne boken
Det är hennar bok
kollapsade något mer än den maskulina varianten, där hana idag enbart finns i kortformen 'na, vilket i sin tur har gjort att den betonade formen blivit hon i analogi med han, och hennar redan har ändrats till hennes i analogi med hans.

 

Att böja det hen - henom - hens/henoms låter för mig som att man bara bytt ut en bokstav i han - honom - hans, plus att den alternativa possesiva formen blir barnspråk. Och ärligt talat, ska det vara könsneutralt blir det väldigt konstigt om det andas maskulinum rakt igenom Obestämd

 

Edit: det här är från ett rent rikssvenskt perspektiv, på den genuina dialekten häromkring har vi grammatiskt genus, vilket gör att en person automatiskt blir maskulin och en människa feminin, så där finns inte problemet på samma sätt.

Anmäl
2012-11-28 09:40 #15 av: Bjornen

Ordet "hen" ska inte användas alls.

"Han är där"

(H)an ä(r) hännô

Ja si'n (sir'an) (könlöst sir'ô)

Ja je'n boka.

"Hon är där"

Ho ä hännô.

Ja si'na

Ja je'na boka.

 

Människa = gift kvinna

Person är maskulint eller feminint. Normalt skiljer vi även personer om det är maskulint eller feminint.

Jfr. tyskan "Die Person". Med deras bestämda regler så blir det "Die Mannsperson" alltså mansperson är HON.

Anmäl
2012-11-28 12:43 #16 av: Effie

Men nu har jag inte någon dialekt som skiljer på maskulinum och femininum för saker (det skulle vara "klockan", som är "hon"), så det har jag ingen känsla för. Men vilket pronomen ska jag använda för en person eller företeelse som inte har något bestämt kön? Som kan vara generellt, eller okänt.
T.ex. "kunden" - kunden i allmänhet, som kan vara vem som helst
T.ex. "läkaren" eller "läraren" som jag inte har träffat och som jag inte vet vem det är.
Jag tycker faktiskt att "hen" eller "hän" är bekvämare att använda, än "han/hon/den/det" som jag tidigare brukat använda. Och jag gillar inte att säga "den" om personer. Och inte heller att automatiskt säga "läkaren - han".

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2012-11-28 13:00 #17 av: Inkanyezi

#16 skrivet av Effie

Det är ju ganska enkelt. I de fallen använder man inte pronomen, utan skriver ut hela substantivet (yrkestiteln), trots att det kan leda till en del upprepningar. Ibland kan titeln kortas av, som att ecklesiastikministern bara skrivs som ministern när det inte finns uppenbar risk för förväxling med någon annan minister.

Ett sidospår är att det finns enstaka titlar som har genus men som ändå gäller båda könen, som exempelvis sjuksköterska och sjukskötare, som inte är samma sak, men i båda fallen används oavsett kön på personen. Traditionellt har den maskulina ändelsen annars använts om båda könen inom många yrken i så hög grad att den inte uppfattas som att personen måste vara man.

Om man vet att den sjuksköterska man talar om är en man, ser jag inget skäl till att använda annat pronomen än han. Missuppfattningen när det gäller användningen av "hen" om personer är väl att det kanske redan från början, och med avsikt att neutralisera könsfrågor, användes om personer vars identitet är känd, och som man således vet vilket kön de har.Jag tycker att det är kränkande att kalla en människa vars kön man känner till "hen". Det skulle jag aldrig göra.

Anmäl
2012-11-28 13:15 #18 av: Gronstedt

Men i de allra flesta fall är det ju varken könet eller personen som är av intresse. Icke desto mindre medför könet ofrånkomligen att alla våra förutfattade meningar, både positiva och negativa, aktiveras och tar uppmärksamhet från det väsentliga.

Varför skulle någon bli kränkt av att en så i de allra flesta fall betydelselös egenskap dom kön inte nämns? Skulle jag bli kränkt om någon glömde att uppge min skostorlek vid varje omnämnade av min person? Nej, knappast. Och om det inte är fråga om reproduktionsaktiviteter, är mitt kön inte mer intressant för diskussionen än skostorleken.

Väldigt många människor delar inte denna uppfattning. De anser inte bara att det bara finns två könstillhörigheter, utan också att det biologiska könet är extremt centralt och viktigt och att civilisationen som vi känner den kommer att gå under om vi inte framhåller det i alla sammanhang. Det kan nog stämma, men är det så, så kommer i alla fall jag inte att sakna den. Civilisationen, alltså.

Anmäl
2012-11-28 13:34 #19 av: Effie

En specifik person, som jag vet vem det är skulle jag inte kalla "hen", även om jag iofs inte tycker det är så viktigt med kön. Gammal vana, eller om det är för att vi har de här orden i språket - det har jag inte funderat på. Finnarna klarar sig ju utan att skilja på han och hon, och deras civilisation har inte gått under så vitt jag vet :-)
Upprepa titeln - ja, det är väl därför vi har pronomina, för att slippa upprepa längre ord. "nästa gång jag träffar en läkare hoppas jag att läkaren håller med om att läkaren och jag ska komma överens om att läkaren ska..." "när kunden har gjort sitt köp hoppas vi att kunden är nöjd annars får kunden komma tillbaka och klaga". Lite krystade exempel, absolut, men illustrerar att "hen" kan vara bekvämt att använda. Sedan får ju var och en bestämma vilket man föredrar.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2012-11-28 13:56 #20 av: Inkanyezi

#19 skrivet av Effie

De konstruerade exemplen är extrema. Så många upprepningar tyder på att man har mycket svårt att uttrycka sig alls, och då bör man nog lämna över den detaljen till någon som är bättre på det. Om det gäller i tal kanske man skulle öva sig lite på att uttrycka sig tydligt utan en massa upprepningar.

Anmäl
2012-11-29 08:34 #21 av: Ephraim

Det är helt klart så att genitivformen hens dominerar, henna eller henoms tror jag knappast förekommer. Däremot verkar det finnas viss variation vad gäller objektsformen. Både hen och henom har föreslagits och förekommer. Det är möjligt att den oböjda objektsformen faktiskt är vanligare och det är den språkrådet rekommenderar med följande motivering:

"Ibland föreslås henom som objektsform. Detta avråder vi ifrån, av två skäl. Det första är att det ser ut som en variant av honom, och därigenom undergrävs den könsneutrala intentionen. Det andra är att de objektsformer som finns av andra pronomen (mig, dig, honom, henne, oss, er, dem) är rester från ett kasussystem som inte längre lever i språket."

För egen del håller jag inte med. Jag tycker inte att henom känns som en variant av honom. Tvärtom känns henom som en blandning av henne och honom. Dessutom har -om karaktären av ändelse. Men detta är naturligtvis extremt subjektivt.

Det är nog sant att det finns en viss trend bort från objektsformer även för personliga pronomen över lång sikt. Men det innebär inte att många pronomen inte har fullt levande objektsformer. Det är dessutom rätt användbara då de faktiskt tillåter en viss variation av ordföljden. Majoriteten av alla satser i tal och skrift innehåller ett personligt pronomen, så även om vi inte kasusböjer substantiv kan vi ändra ordföljden utan att förvirring uppstår.

Men återigen är väl det en smaksak. Jag har en viss känsla av att objektsformen hen nog har större chans.

En annan sak är förstås att det finns en viss variation och viss förvirring kring i vilka situationer hen faktiskt kan användas. Om man tycker att det kan användas överhuvudtaget alltså, och det är en debatt som är minst sagt känslofylld!

Anmäl
2012-11-29 08:51 #22 av: Inkanyezi

Jag tror att det så småningom kommer att ge sig, och då är också jag beredd att använda det nya ordet. Jag kommer troligen aldrig att använda det om någon person vars kön jag känner till, men kan tänka mig att använda det i sammanhang där det är ovisst vilket kön personen som avses har. Jag ser det inte som lika enkelt som finskans hän eller quechuas pay, genom att svenska vad jag vet är det hittills enda germanska (eller indoeuropeiska) språk där ett nytt ej könsdefinierat pronomen har myntats.

Och som sagt förväntar jag mig också att böjningen så småningom ska klaras ut. Enklast förefaller ju att inte böja det som objekt, men som hens i genitiv.

Anmäl
2012-11-29 23:34 #23 av: Thaeri

#21, på min dialekt har vi precis samma variation av ordföljden som rikssvenska har, trots att "han" används som både subjektsform och betonad objektsform.

Man får bara vara lite noggrannare med intonationen i de mest basala meningarna, men det gäller ju även i fall som "katten jagar hunden" som ju kan betyda både "katten är den som jagar hunden" och "det är katten som hunden jagar".

Eller så kan vi hålla oss till rikssvenska pronomen och kolla på "den" och "det", man kan leka runt med ordföljden på precis samma sätt som med "han"/"honom" och "hon"/"henne" utan att särskilt många blir förvirrade då det är oerhört sällan det inte finns den där lilla detaljen som kallas sammanhang Flört

Anmäl
2012-12-01 18:08 #24 av: Ephraim

#23 Intonation är väldigt användbart men den möjligheten har vi ju inte i skriftspråk. Oftast har vi inte heller möjligheten att förtydliga oss om mottagaren missförstår oss, vilket vi ju har när vi samtalar med någon. Så objektsformerna fyller nog större funktion i skrift än i tal.

Exempel som "katten jagar hunden" är sådant vi ofta ser i grammatikböcker men i praktiken säger eller skriver vi yttest sällan en sådan mening. Om någon inte tror mig, så kan hen läsa igenom tråden och se om hen hittar (1) en transitiv sats (alltså en sats med både subjekt och objekt) där (2) både subjekt och objekt är substantiv i bestämd form (eller båda är i obestämd form) som (3) betecknar levande varelser.

Den överväldigande majoriteten av alla transitiva satser innehåller minst ett personligt pronomen. Dessutom är subjektet i en transitiv sats nästan alltid en eller flera människor (eller ett djur). Människor har ju en tendens att utföra handlingar (alltså den vanligaste rollen för subjektet i en transitiv sats) medan föremål inte har det. Av det skälet har vi ganska litet behov av särskilda objektsformer för den och det. Vi kan oftast utgå från att den eller det är objekt i den transitiva satsen om den också innehåller en människa. Lite mer komplicerat blir det av att den eller det ofta används om djur.

Den praktiskt viktigaste källan till tvetydigheter är alltså satser där både subjektet och objektet är människor, vilket ju inte alls är ovanligt. Sålänge det finns åtminstone ett kasusböjt pronomen försvinnner tvetydigheten. "Vi såg han" är alltså inte tvetydigt heller i dialekter där han är objektsform. Men "dom såg han" är mer problematiskt om han kan vara objekt (nu tänker vi oss att detta är skriftspråk så intonationen ger ingen ledning).

Jag håller helt med om att sammanhanget nästan alltid klarar upp även sådana tvetydigheter. Nästan alltid. "Katten jagar hunden" är en så ovanlig typ av sats att den i praktiken aldrig vållar några problem. Men "dom såg han" är en väldigt vanlig satstyp. Tillräckligt vanlig för att tvetydigheter ska kunna dyka upp även i praktiken.

Anmäl
2012-12-01 18:37 #25 av: Ephraim

#22 Ja, det är stor skillnad på könsneutrala pronomen i språk som också har könsmarkerade pronomen, och språk som överhuvudtaget saknar kön på pronomen. När vi inför ett könsneutralt pronomen i svenskan innebär ju det att vi kan välja mellan att markera kön och att inte göra det. Detta val är både en möjlighet och ett tvång. I språk som inte alls markerar kön på pronomen (vilket är en majoritet av världens språk enligt WALS) behöver man ju aldrig fundera över saken.

Så frågan är hur hen bör användas. Jag tror att det råder konsensus bland hen-förespråkare att ordet kan användas i följande situationer:
• Om en person som själv valt att bli kallad hen. "Hen känner sig inte hemma i könsuppdelningen mellan kvinna och man".
• Om personer av båda könen i allmänhet: "Kunden måste vara säker på att hen vet hur varan används".
• Om en hypotetisk person vars kön är okänt: "Jag ser fram emot mitt första barn men jag vet inte vad hen ska heta."
• Om en faktisk specifik person vars kön inte är känt: "Efter att tjuven brutit sig in stal hen en klocka".
• Om en specifik person vars kön man vill hålla hemligt: "Uppgiftslämnaren har meddelat att hen vill vara anonym."

Men några användningar är nog betydligt mer kontroversiella (i stigande ordning):
• Om en specifik person vars kön är känt men inte relevant i sammanhanget.
• Som frivillig ersättning för han och hon i alla sammanhang.
• Som obligatorisk ersättning för han och hon i alla sammanhang.

Jag tror att debatten blivit onödigt förvirrad av att man inte varit tydlig med vilka användningar man förespråkar respektive vänder sig mot.

För egen del kan jag förövrigt mycket väl tänka mig att använda hen i de mindre kontroversiella sammanhangen ovan.

Anmäl
2012-12-18 13:25 #26 av: Aniara4

#25 var ett bra sätt att förtydliga vad det handlar om! Jag har inte heller några som helst problem med de första exemplen, och använder numera oftast hen i de situationerna. I skrift har jag sedan åtskilliga år tillbaka använt h*n, men det är ju lite svåruttalat i tal.

Att göra det obligatoriskt och "förbjuda" användandet av han och hon verkar väldigt extremt, och jag har svårt att tro att det finns mer än en handfull personer som skulle förespråka det. Jag har framför allt svårt att förstå de personer som är upprörda över att hon och han ska bli, eller redan är, förbjudna, eftersom det är extremt sannolikt att alla svenska språkanvändare skulle enas om något sådant.

Håller också med #18 att samhället är onödigt fixerat vid att klassificera människor efter kön. Det finns ju alltid en dragning till dikotomiseringar eftersom det är ett enkelt och bekvämt sätt att tänka (höger-vänster, svart-vitt, man-kvinna, vi-dom), men för mig är det väldigt begränsande att säga att det finns två sorters människor, och antingen tillhör du kategori A och bör bete dig enligt vissa mönster, eller så tillhör du kategori B och bör bete dig enligt vissa andra mönster. Vi bemöts olika, och får olika reaktioner på samma beteende, beroende på vilket kön vi bedöms tillhöra. Personligen välkomnar jag allt som bidrar till att luckra upp inlåsningen i fack!

Mina tankar om själva frågan i TS då. Jag har inte tänkt igenom det på något djupare plan, men märker att jag själv alltmer använder formerna hens och henom. Det är helt enkelt det som känns mest naturligt.

Anmäl
2012-12-18 13:52 #27 av: Inkanyezi

#24

  • "Exempel som "katten jagar hunden" är sådant vi ofta ser i grammatikböcker men i praktiken säger eller skriver vi yttest sällan en sådan mening. Om någon inte tror mig, så kan hen läsa igenom tråden och se om hen hittar (1) en transitiv sats (alltså en sats med både subjekt och objekt) där (2) både subjekt och objekt är substantiv i bestämd form (eller båda är i obestämd form) som (3) betecknar levande varelser."

På svenska är det ytterligt sällan det är risk att förväxla subjekt och objekt i en transitiv sats av det här slaget, men jag har stött på det vid flera tillfällen på spanska, som ju har ganska fri ordföljd, och där ordföljden inte är avgörande för vilket som är vad. Vi är ju vana vid att i en sats som "katten jagar hunden" är det första substantivet, det som står före verbet, subjekt och det som följer efter verbet är objekt. Man får till och med sträcka sin fantasi en hel del innan man inser att det går att växla de funktionerna med intonation, och det fungerar egentligen bara som svar på en direkt fråga om vad hunden jagar.

Komplexiteten i spanskan ökar också genom att subjektet för det mesta är uteslutet och förmodas framgå av verbformen, och att ett verb ofta kan vara såväl transitivt som intransitivt. Om verbet uppfattas som intransitivt och subjektet var underförstått är det självklart att substantivet efter verbet ses som subjekt, och meningen kan få en helt annan betydelse än avsett. Ett exempel: ¿Sabes como cargan esos animales? Det kan betyda "Vet du hur man lastar de där djuren?", men det kan lika väl betyda "Vet du hur de där djuren anfaller?"

För den som med bakgrund i svenska lär sig spanska kan tvetydigheten många gånger vålla problem, men det kan vara en tröst att samma problem också upplevs emellanåt av infödda talare av språket.

Anmäl
2013-01-19 14:04 #28 av: maxiq

Jag hittade denna bild på humor.ifokus. Kan det vara så här?

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl
2013-01-19 16:03 #29 av: TjockaBerta

#28

HaHahahaha

Men nu diskuteras det om man ska ersätta "man" med "en". Börjar det inte gå lite väl långt med könsneutraliteten?

Tidigare var det så viktigt att byta ut alla femina yrkestitlar mot maskulina sådana. Varför nu de kvinnliga skulle vara sämre? Och nu ska man plötsligt inte använda "man". Var finns logiken i det?
Kan det vara så att man är lite historielös och inte.blickar tillbaka och därför saknar helhetsbilden?

>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2013-01-20 04:04 #30 av: Thaeri

För min del är "en" väldigt naturligt dock. Å andra sidan är det för de som talar lite mer genuin västgötska precis lika maskulint som "man" Tungan ute

Anmäl
2013-01-20 08:28 #31 av: Bjornen

Hen måste ju vara maskulin form och då skulle den feminina formen bli hena.  Om h:et försvinner i uttalet är forfarnade "en" maskulint och den feminia formen är "e" eller "ena"

Jag skulle aldrig säga en om en kvinna, hon heter alltid e.

Anmäl
2013-03-09 13:57 #32 av: eremiten49

Dumheter!!Det är ett sätt att utsläta könen ännu mer.Allt ska vara jämställt.Det ska bara finnas en form.Man säger numera denna man???Det heter denne man o denna kvinna.Det är rent skrattretande,jag anser att man utarmar svenska språket,dels genom sådana dumheter o dels genom alla låneord.Hur man pratar inom olika dialekter.anser jag vara en annan sak,o ger språket o landet en viss karaktär.

Varför inte börja "jämnköna djuren också?Tjur o ko blir Kotju el.Tjuko.Får det finnas barn,ett barn är ju neutrum!Varför inte flojk?

 

Naturligtvis förändras o förnyas språk p.g.a olika orsaker,men man behöver inte försämra det.


Anmäl
2013-03-09 14:56 #33 av: Kalli

#32: Hur försämras ett språk genom att lägga till ännu ett pronomen? Hen ska användas som ett komplement inte som ersättning för hon/han. Sen får man såklart tycka vad man vill om det men det känns ju onödigt att hetsa upp sig för något som aldrig varit aktuellt.

Anmäl
2013-03-13 23:15 #34 av: maxiq

Bilden snodd från humor.ifokus Glad

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl
2013-03-14 08:02 #35 av: Effie

Den till höger kallar jag höna. Och den i mitten är felstavad; det ska vara två n. Jag tycker nog det är lite tramsigt att blanda in engelska i diskussionen

Men bilden är rolig.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2013-03-14 17:29 #36 av: Amandla

Oavsett felstavningar och fel språk, bilden är kul ändå! Skrattar

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2013-03-15 23:01 #37 av: moawi

Svar till #32: 

Jag håller med talaren i #33, se hen som ett tillägg och inte som ett ord som raderar ut hon och han. Det är nog en av de största missuppfattningarna, att hen skulle vara en ersättning, ett ord enbart för extremfeminister som vill sätta sina barn i hen-dagis. Jag upplever att hen är som allra flitigast använt hos "vanligt folk" som använder ordet när könet är okänt eller i hög grad irrelevant, i 9 av 10 fall skulle jag nästan vilja påstå (enligt det användande jag själv stött på, främst på nätet och även i vardagligt tal, alltså inga vetenskapliga siffror, vill jag förtydliga). Efter en snabb sökning på twitter på ordet "hen" förväntar jag mig se het debatt och starka känslor. Vad finner jag? Jo, varenda sökresultat visade på alldagligt användande. Folk tycker det är smidigt att använda sig av hen i stället för h*n, han/hon eller h@n, framförallt på nätet där man gärna vill att det ska gå snabbt. Inga som kallade sina barn, sin kompis, en kändis eller någon annan där könet var både känt och relevant, för hen. 

Enda gången jag stött på hen där det varken handlat om transsexuella, okänt eller irrelevant kön är i ett specialnummer av Nöjesguiden. Där användes det som signalord, till exempel om Markus Krunegård. Det kan jag tycka är att gå överstyr. Visst, de ville framföra ett budskap när de tog beslutet att skriva hela tidningen med enbart könsneutrala pronomen, men man måste samtidigt respektera att alla människor inte känner sig bekväma med att benämnas könsneutralt. Det ska man inte göra om inte personen bett om att bli kallad hen, tycker jag.

Angående lånord har de alltid funnits i svenskan. Tyska, franska och latin är några exempel på språk där vi genom tiderna lånat in många ord. Även engelskan har bidragit med lånord sedan lång tillbaka, cirka 800 år. Jag håller absolut med om att väldigt många engelska ord tas in i dag, men jag är av den uppfattningen att de berikar mer än de utarmar. Ett ord som till exempel 'snooze' finns egentligen ingen riktigt bra översättning till på svenska, då skulle det bli något i stil med "en funktion som gör att man kan stänga av väckarklockan, somna om, och sedan bli väckt av väckarklockan igen efter cirka 9 minuter". Och sedan försvenskar vi ju ändå ordet, t.ex. när vi ska göra om det till ett verb: att snooza, och sedan när vi böjer det i de olika formerna: snoozar, snoozade, o.s.v. Ge sedan 'snooze' några år till och jag tror att vi även kan försvenska både uttalet och så småningom även stavningen. Visst skulle vi kunnat hitta på ett eget, "helsvenskt" ord redan från början när vi ville ta in begreppet snooze, men så fungerar ju inte riktigt verkligheten. Allmänheten, språkbrukarna är de som formar språket, utvecklar det och tar in nya ord. Då blir självklart det mest naturliga att ta in det engelska ordet så som det är, i stället för att samla familjen vid köksbordet och hitta på ett helt nytt. 

Men självklart finns det även exempel på där engelskan ersatt vissa svenska ord eller uttryck. Det är tråkigt, men jag ser det som en del i språkets utveckling och jag tycker fortfarande att engelskan (och andra språk med för den delen) berikar med fler ord och synsätt än vad de utarmar.

Och låt oss framförallt inte glömma att språket utvecklas av en anledning. Det är för att vi utvecklas, förändras och formas av tiden vi lever i. 

För att återgå till hen så vill jag dela med mig av ett citat som jag läste i en artikel, dock om ordet en. Jag tyckte att citatet ramade in hela synen på könsneutrala ord:

" Det blir lätt ’Åh, nu ska de här intellektuella hålla på och peta i de här orden igen’. Jag har förståelse för det. Håller man inte på med språk och ord hela dagarna så känns det nog lätt så. Men jag är säker på att användandet av ’en’ kommer att finnas kvar. Det känns så"

Lidija Praizovic, författare.


Anmäl
2013-03-18 13:38 #38 av: Ephraim

Jag skrattade lite grann åt bilden i #34. Dock har jag sett människor som på fullt allvar invänt mot hen för att det betyder ’höna’. Det är lite som att invända mot den för att det betyder ’lya’.

Anmäl
2013-03-22 22:51 #39 av: Thaeri

Och det här med skillnader mellan könen... Är det viktiga att upprätthålla denna skillnad bara för att, eller ska vi låta folk få vara sig själva och acceptera dem som de är?

Ingen säger att just du ska dras till väldigt feminina män eller väldigt butch kvinnor, men de två grupperna och allt däremellan ska få finnas och de ska vara accepterade, för annars kan vi inte säga att vi lever i ett samhälle som respekterar mänskliga rättigheter.

Sen har man alltid en personlig preferens, men den är ju just personlig, det är inget som säger att en viss grupp är mindre värd.

Anmäl
2013-03-27 00:11 #40 av: Snovit79

Jag gillar inte ordet och kommer aldrig använda det. Jag klarar mig på han, hon, det, läraren, affärsbiträdet osv.

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2013-03-28 14:23 #41 av: maxiq

Från humor.ifokus Skrattar

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.