Annons:
Etikettskriftspråk-ortografi
Läst 9642 ggr
Inkanyezi
2012-09-24 00:47

Oavsätt, fel eller rätt?

I en annan tråd här i forumet hävdas att supinum av verbet se ska kunna stavas med ä, dvs "sätt". Det påstås också att en lärare i svenska skulle ha lärt ut det, vilket jag har väldigt svårt att tro. Stavningen går igen i en deltagares sätt att skriva "oavsett", ävenledes med ä, dvs "oavsätt".

Därför startar jag här en liten undersökning.

Frågan är, kan man skriva "sätt" som supinumform till verbet se,
eller måste det skrivas "sett", och om den avledda formen "oavsett"
också borde kunna stavas "oavsätt"

Annons:
DesK
2012-09-24 07:54
#1

"Sätt" betyder inte samma sak som "sett" och att en lärare skulle lära ut det är helt befängt. Dessvärre har jag läst många felaktigt skrivna inlägg av en person som påstår sig vara lärare, så just den personen skulle kanske kunna lära ut en sådan här felaktighet.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Inkanyezi
2012-09-24 08:33
#2

Sätt kan enligt min uppfattning bara vara verb som imperativformen av sätta, som exempelvis: "Sätt potatisen i väl åtskilda rader, så att den senare kan kupas.". "Sätt in plåten i ugnen." eller "Sätt dig ner!"

I de flesta fall är det annars ett substantiv som kan ha lite olika betydelse, varav en av de vanligare är liktydig med metod.

Min tanke var att det kanske inte var helt klart. Vi har haft ett par stavningsreformer, och i tidigare skrifter förekommer varierande stavningar där det inte är ovanligt att ä används där vi numera använder e. Vissa dialekter har inte heller någon skillnad i uttal av e och ä, vilket kanske gör det lite svårare för oss som talar en sådan dialekt (stockholmska t.ex). Det skulle inte förvåna om man kan hitta ä-stavning hos någon känd författare från tidigare sekel. Och jag tror till och med att den poetiska friheten tillåter att man gör så idag - när man skriver böcker.

Så jag tycker att det kan vara intressant med exempel på om det finns författare faktiskt har gjort så, om det går att hitta, och särskilt om det är flera.

Inkanyezi
2012-09-24 10:04
#3

Ojdå, ett litet "som" ramlade bort i texten där när jag redigerade lite sömndrucken.

Och så kom jag på att oavsätt faktiskt är en möjlig stavning, men i så fall på en norrländsk negerad form av avsätta. Om man kan avsätta någon så kan denne således också med en viss behandling av prefixet o- oavsättas, och man kan likaledes oavsätta tid för sådant som man inte tycker är så viktigt att göra. Men då får man lov att prata ungefär som min farmor gjorde. Och hon tog faktiskt några korn salt i kaffet och sörplade det från fatet med en sockerbit mellan tänderna. Hon var från Vilhelmina.

Thaeri
2012-09-24 14:05
#4

Den lärare som lär ut "sett" med ä borde få sparken ärligt talat Förvånad

Jag skiljer till och med på "sett" och "sätt" i tal, det förra har ett /e/ ("kort e") och det senare ett /ɛ/ ("kort ä"), och jag har ännu inte råkat på något ord där detta är betydelseskiljande häromkring och som stavas annorlunda än vi uttalar det. "Ett" och "ätt", "en" och "än", "lett" och "lätt", "vett" och "vätt", "lem" och "läm" etc…

#2, även substantivet "sätt" finns ju, som i "Vilket sätt gjorde du det där på?" Flört

[sakring]
2012-09-25 21:42
#5

Nummer 1 är rätt. Sett som att se stavas med e.

Bjornen
2012-09-26 14:45
#6

För mig gäller si, såg, sitt. Ôm ja int ha gluttâ ällô å koxâ.                    Men om en ska nödvädigvis ska skriva på "rikssvenska" är det förstås med e istället för i.

Annons:
Inkanyezi
2012-09-26 16:03
#7

#6 Naturligtvis har varje skribent sin frihet att skriva exempelvis på mål eller mer standardiserat, men stilistiskt kanske man ska hålla någon slags linje. Antingen det ena eller det andra. Om man i övrigt faktiskt skriver "rikssvenskt", ser det konstigt ut när enstaka ord är annorlunda stavade än vanligt, och om man gör så kanske man ska ha ett vettigt skäl. Om man genomgående skriver dialektalt kanske en avvikande stavning passar på många ord, men om man skriver mer tillrättalagt för flertalet, kanske man ska undvika att lägga in dialektala varianter av helt vanliga ord som finns i det vanliga skriftspråket, bara uttalas lite annorlunda i dialekten, om det inte är just för att peka ut något man vill anmärka på, exempelvis som när någon nyligen skrev Lidingö som Liiidingö. Jag ser det inte som korrekt heller när det gäller just Lidingö, eftersom det typiska i-ljudet man vill häckla snarare är en frikativ än en vokal, närmre engelskans tonande läspljud, och jag har hört ljudet i större utsträckning kring Tjörn och Orust än här på Lidingö.

Jag har någon gång funderat över hur man ska stava uttryck som inte riktigt kan återges med vanlig stavning, och i estniskan vet jag ju att det finns ett otal ö- och u-ljud, som alla har sin stavning, och man kanske någon gång skulle ha orsak att använda såna tecken för att visa uttalet. Vanligen i svenska görs ju ingen skillnad i stavning på omkring fem varianter att uttala exempelvis bokstaven u. Vi sätter inte heller ut accenter, som man gör i vissa andra språk. Hur något ska uttalas blir en gissning för den som inte har ordet i sin vokabulär. Så jag är osäker på hur man ska skriva förstärkningsprefixet "gör-" som används vid västkusten. Jag har valt att skriva det med g och ö, men svenska uttalsregler muljerar ju g framför mjuk vokal, så helt rätt känns det inte, och många talare uttalar inte vokalen som ö, och då kanske det skulle bli bättre med någon av de estniska varianterna? Ska jag skriva görfint eller gôrfint. Vokalen är ju uttalsmässigt nära den som i min dialekt inleder mitt förnamn och där stavas u (Urban).

Amandla
2012-09-26 16:26
#8

Gôrfint stavas det i värmländskan, men det är ett brett ö-ljud. Visserligen är här ordet gôrgôtt men principen densamma: http://www.varmlandska.se/varmlanningar.php?page=3&button=gott_btn


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Thaeri
2012-09-26 17:43
#9

#8, de orden finns i alla västsvenska dialekter, och just det ljud som representeras med "ô" finns inte på rikssvenska, utan man brukar säga att det är ett slags "ö".

Men det är det inte alltså, utan det är ett helt eget ljud, att folk som pratar rikssvenska inte kan höra skillnad på ö och ô är som att spanjorer inte hör skillnad på e och ä. Det betyder inte att ä är ett "e-ljud", eller att ô är ett "ö-ljud", bara att vissa språk, varieteter och dialekter inte har samma fonem som andra.

Bjornen
2012-09-26 18:26
#10

I min dialekt har vi många olika varianter av uttal på vokaler. Jag använder a, â, ä, ô, ö, e. ê, men det skulle behövas många flera varianter.                                                                                         Gôr är också ett ord som jag också använder, men det är i betydelse var. Gôr-kåâ är den illasmakande grankådan som inte kan användas till tucku. Kanske även en avdelning hör ihop med gôl = gul, gôrt = gult.

Inkanyezi
2012-09-26 18:33
#11

I stockholmskan är det vanligt att uttala ö på ett närliggande sätt, så vi har en del varianter på skämt kring det, exempelvis: När man stryker linolja på träet så murknar det. Där "mörknar" alltså uttalas nära nog likadant som "murknar". Och som sagt finns ett otal uttalsvarianter av bokstaven u. Just den här varianten ligger mycket nära det ô som skrivs här.

[sakring]
2012-09-26 18:41
#12

# 9 Ursäkta men ligger inte Värmland i just västsverige?Flört

Thaeri
2012-09-27 00:04
#13

#12, beror på hur man ser det, men de klassiska värmländska dialekterna brukar räknas till den västsvenska dialektgruppen i alla fall Glad

Annars är väl regionen Västsverige idag synonym med Västergötland, Dalsland och Bohuslän, plus Halland. Värmland brukar inte inkluderas när vi pratar om den i alla fall, kanske för att det landskapet blev överflyttat från Götaland till Svealand i början av 1800-talet.

Eller ja, Västra Götalands län plus Hallands om man gör indelningen efter län och inte landskap.

Men går Värmlands län ihop med Västra Götalands, som det ju har varit tal om, så kommer det nog ändras och Värmland återigen räknas som Västsverige.

Annons:
TjockaBerta
2012-09-29 17:59
#14

Jag har mött en klasslärare med svår dyslexi. Hon hävdade att stavningen inte spelade någon roll så jag tror att hon hade kunnat lära ut stavningen "sätt" istället för "sett".

Om man inte ser skillnaden själv så är det ju så klart inte viktigt vilket man väljer att använda.

Dessutom lär lärarna barnen att säga "vart" istället för "var"! Horreur! De vet själva inte skillnaden.

>>>Malum domesticum<<<

Upp till toppen
Annons: