Annons:
Etikettövrigt
Läst 7021 ggr
Pelle Långlös
7/25/12, 6:57 PM

Varför är det svenska språket svårt?

I tråkiga stunder kan jag sitta och analysera olika saker och har nu kommit till det svenska språket. Jag är svensk till att börja med.

Förstår att utländska personer har svårt att lära sig språket när det är komplicerade ord och meningar. Tja det är ju lätt för oss att säga som är vana från barnsben.

Men i allt tänk så kan jag nästan störa mig på att flera ord med samma stavning kan sägas på olika sätt. Ta tex halt. Ena gången är det ett långt a och den andra ett kort a. Låter ju inte vettigt alls i mina öron. Jag har ju bara finskan (bor på Åland) att jämföra med där det är lättare att hålla koll på om det är en lång vokal eller en kort.

Och alla konstiga tje-ljud som svenska språket har jag svårt för. Som kilo så säger jag ki-lo och schi-lo.

Varför blev svenska språket så svårt? Usch nu har jag analyserat sönder språket. Sorry.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Annons:
Thaeri
7/25/12, 7:35 PM
#1

Låter inte vettigt? Du får snarare tänka tvärtom, det ser inte vettigt ut, för de både orden hade låtit olika oavsett hur stavningen hade sett ut Flört

Varför stavingen ser ut som den gör, ja det är väl för att man började stava på ett sätt på medeltiden och sedan har det utvecklats därifrån. På den tiden stavade man inte särskilt logiskt på något språk i Europa, det fanns inte ens några fasta regler utan folk skrev lite som de ville, man kan till och med se olika stavningar av samma ord i samma mening i texter från den tiden.

Sen skrev man ju inte för att utlänningar skulle veta hur saker uttalades, utan antingen för att lättare hålla reda på saker själv, eller för att dela med sig av information till de få andra läskunniga i landet, folk som redan visste hur saker skulle sägas för det var deras modersmål. Samma gäller ju idag för den delen.

Finskans stavning är mycket nyare och har designats just för att ge en bra bild av hur saker uttalas, den är inte samma röra av delvis traditionella stavningar, delvis fonemiska, delvis etymologiska och delvis tagna ur luften.

Tje-ljudet i större delen av Sverige är annorlunda än i finlandssvenska, vad är konstigt med det? Att /k/ förmjukas framför främre vokaler är ett väldigt utbrett fenomen världen över, och även att det exakta ljudet skiljer sig mellan närbesläktade språk eller till och med dialekter, som i fallet med svenska.

Sen råkar "kilo" vara så nytt att alla inte uttalar det med denna förmjukning än, och dessutom har jag för mig att det räknades som fint att behålla k:et i det ordet hårt, så det kan ju ha påverkat.

Skilj också på sje-ljud och tje-ljud, de må låta lika ganska ofta, men de har väldigt olika ursprung. Sje-ljuden kommer från /skj/, /sk/ före främre vokal och /stj/ som assimilerats, och sen exakt vilket ljud det blivit i slutändan beror på varifrån man kommer och var i ordet det råkar befinna sig, medan tje-ljud kommer från /kj, /k/ före främre vokal och /tj/ som assimilerats, och det exakta ljudet beror enbart på varifrån man kommer.

Sen har ju även lånord pressat ner i de formarna med varierande resultat, så någon säger kanske till exempel "chans" med sje-ljud, någon annan med tje-ljud, och en tredje gör ingen skillnad alls på de två i den positionen så vad det får går inte att säga Tungan ute

Upp till toppen
Annons: