Annons:
Etikettstilistik-ålderdomligt-språk
Läst 7521 ggr
LenaR
2012-04-29 21:44

Han/man/du/ni

Någon la upp en liten hantverksfilm på keramiksajten, och jag reagerade på språket i den. Filmen är från 1973, och det är en liten intervju med en 81-årig keramiker. Filmaren säger hela tiden "han" till krukmakaren, eller formulerar sina frågor neutralt med 'man'. Var inte det väldigt gammaldags på 70-talet?

Nu kan man ju tilltala en 81-åring annorlunda än en jämnårig, så intervjuaren kan ha använt ett gammaldags tilltal. Men jag undrar ändå, när slutade man prata med främlingar i tredje person?

(PS Det var inte nådigt många forumgrupper på den här sajten! Hoppas jag valde en lämplig. Flört)


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Annons:
LenaR
2012-04-29 21:54
#1

Glömde länken för den som vill höra själv!

http://urplay.se/169486


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

raphanus
2012-04-29 22:20
#2

Man brukar ange 1967 som ett märkesår i fråga om titulering i svenskan. Detta år meddelade dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen, Bror Rexed, att han tänkte säga du till alla, vilket gav fart åt det nya bruket. Innan dess hade det rått viss förvirring rådande titulering. Många kände osäkerhet rörande om de skulle titulera varandra i andra person pluralis (ni) eller i tredje person singularis (han, hon) och ibland försökte man kringgå valet av pronomen med krångliga omskrivningar av typen "skas det has lite kaffe?"

1973 är bara sex år efter Bror Rexeds banbrytande välkomsttal, och det är förstås tänkbart att det äldre bruket hängde kvar ett tag.

LenaR
2012-04-29 22:41
#3

Ja sex år är inte mycket, så då är det inte konstigt alls. Jag trodde den reformen var tidigare, det låter så väldigt ålderdomligt  i mina öron. Foten i munnen

Tack, Raphanus!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

raphanus
2012-04-30 04:36
#4

#3 - Språk åldras fortare än man kan tro!

DesK
2012-04-30 08:29
#5

Med tanke på keramikerns ålder tycker jag att tilltalet känns helt riktigt. Min mormor var född 1893 och dog 1981 och henne tilltalade jag alltid med mormor aldrig du. Genom åren har jag träffat en hel del människor som inte direkt har duat de äldre släktingarna och andra äldre människor. Så jag tror att detta har med uppfostran och tradition att göra. På senare tid har jag märkt en viss ökning av niandet från främst yngre personer.  Språket förändras hela tiden, det är en del av det som gör att det är så spännande med språk Glad

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

[Vargöga]
2012-04-30 14:31
#6

Jag är uppväxt med "du:andet" även när jag pratade med min mormor.

När jag flyttade hit till Åland så är det väldigt mycket tredje person som medelålders och äldre pratar. "Vill hon ha kaffe?"

Annons:
svenake
2012-04-30 16:31
#7

#5     Det stämmer att  en del yngre har börjat använda ni, -  och tyvärr gör det på ett fel sätt så att det nästan låter föraktfullt.

Även om jag VET att dom menar väl.

Bättre at säja DU   tycker jag.

Thaeri
2012-04-30 21:35
#8

Jag blir nästan förbannad när någon säger "ni" till mig, jag håller med om att det oftast låter lite föraktfullt. Skulle någon säga typ "vill hon ha kaffe?" skulle jag nog däremot bara tycka att det var gammaldags och sött, om än lite stelt.

Jag är född 1985 förresten och aldrig varit med om att man sagt annat än "du" i min närhet, om man inte vänt sig till flera personer då.

Vad jag har förstått det var det här med "ni" något folk i allmänhet aldrig riktigt använt, utan det var uppifrån det kom att man skulle säga "ni" istället för att hålla på med titlar och tredje person och så. Och sen var det något med samhälsklasser också, att om man ändå sa "ni" var det på många håll bara från någon som stod högre på den sociala stegen till någon som stod längre ner, en chef till sin underordnade till exempel.

Nu är jag inte helt säker förstås, men det är så jag har uppfattat det när jag läst om det.

LenaR
2012-05-01 00:02
#9

#5 & 6

Nu vet inte jag när ni är födda, men jag har aldrig hört tredje person i "verkliga världen", bara i gamla filmer. Mina mor- och farföräldrar var födda mellan 1890 och 1905, men jag minns inget annat än duande.

Men jag föddes alltså några år efter reformen, så det bruket kanske hann försvinna på den korta tiden!

#7& 8 Jag håller med. Jag gillar inte alls bruket av 'ni'. Det finns andra sätt att uttrycka sig artigt och respektfullt.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[Vargöga]
2012-05-01 07:21
#10

Jag är född i slutet av 70-talet.

DesK
2012-05-01 09:55
#11

Jag är född 1959 och jag störs inte av att bli niad, men det beror nog på mitt tyska ursprung, för i Tyskland har man inte slutat använda ordet ni.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

LenaR
2012-05-01 13:01
#12

Säger man ni i Tyskland? Jag trodde det var tredje person där också? Läste en termin tyska för hundra år sen, men jag minns nästan ingenting…


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

DesK
2012-05-01 13:55
#13

#12 Man säger alltid ni (Sie) till människor man inte känner i Tyskland. Tredje person används inte så ofta, men det förekommer, exempelvis jag själv säger uteslutande Far (Vater) till min far.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Annons:
Bjornen
2012-05-02 08:45
#14

Nu behöver man inte fundera på hur man ska tilltala någon, då nästan alla kan tilltalas med du. Förr skulle man veta om man skull an vända, Herr , Vällärde, Ädle eller Högt Välärde Ädle Herr osv.

Thaeri
2012-05-02 18:26
#15

#13, "Sie" är 3:e person plural Flört Det man gör i tyska är alltså att man säger motsvarande "De". Om du tänker efter är det ju ingen skillnad grammatiskt på det och "sie" med litet s.

Pronomenet "ni" är andra person plural och motsvaras alltså av "ihr". (I nominativ förstås, det vill säga det "ihr" som böjs ihr - euch - euch - euer.)

LenaR
2012-05-02 19:52
#16

#15 Det var det jag hade för mig. Jag började fundera om jag hade blandat ihop med italienskan, som ju kör med tredje person singular.

Personligen tycker jag att det är vackert att man kan säga du till vem som helst. Även om det förstås är rätt roligt att titulera sina bekanta med Högt Vällärde/-a och Ädle/-a Herrn/Frun. Flört


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Bjornen
2012-05-02 21:45
#17

Förr var det mycket noga hur man titulerade olika personer efter sitt ämbete och samhällsställning. Kvinnor titulerades i bästa fall Fru Matrona. Kvinnan hade normalt inget ämbete och var inte myndig. Endast som änka hade hon möjlighet att i vissa fall överta den avlidne mannens syssla. Hon kunde därför inte titleras Vällärda eller Ädla.

Thaeri
2012-05-02 22:25
#18

Och folk undrar varför vi inte har kvinliga titlar för yrken *suck*

Nej, "major" är inte detsamma som "majorska", en major har en militär grad, en majorska är frun till en major, osv.

Man kan ju se det ganska lätt hur det ligger till historiskt, en majorska är som sagt någon gift med en major, en läkerska är inte gift med en läkare men är definitivt itne samma sak (helerska och hokus-pokus snarare än läkarvetenskap), däremot är en lärarinna utbildad inom pedagogik, och en sjuksköterska är till och med överordnad en sjukskötare.

#17, fast det här med "ädla", handlade inte det om adelstitlar, och var det inte så att man föddes in till ställningen och behöll den såvida man inte gifte ned sig? Som kvinna då.

Bjornen
2012-05-02 22:39
#19

Titel "Ädle" användes mycket sällan ensamt utan tillsammans med t.ex. Vällärde eller Högt Vällärde. "Ädla" är en titel som aldrig användes för en kvinna, utan endast för att gradera olika metaller.

Jag har inte "titelkatalogen" tillgänglig nu men har för mig att "Ädle" inte var en titel för bara män av adlig börd. Adelskap ärvdes ju inte av kvinnor utan endast på svärdslinjen.

Thaeri
2012-05-02 22:46
#20

Ahh

Annons:
DesK
2012-05-03 08:30
#21

Vi har ju några olika adliga titlar, exempelvis greve och baron och dessa har ju sina kvinnliga motsvarigheter, grevinna och baronessa. Titlarna används alltså både av kvinnor födda med titlarna och av ingifta kvinnor.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

TjockaBerta
2012-05-03 14:52
#22

Min mormor duade jag men min pappa använde alltid sin styvmors förnamn när han talade med henne.

En familj jag kände duade aldrig sin mamma, barnen födda 1940-50. I skolan duade vi absolut inte våra lärare. Vi använde alltid deras efternamn. (Fröken Hansson tex som var gift ;) )

Själv skulle jag inte gå fram till en äldre person och direkt börja dua den personen. Men känner jag någon äldre säger jag du när jag vet att det är OK.

Jag har arbetat mycket med kunder och även då uttrycker jag mig gärna diskret tex. "Det är en klädsam färg. Väskan matchar det öviga mycket väl"  och liknande.

Inte direkt "ses det går utan ljus" men ändå.

>>>Malum domesticum<<<

LenaR
2012-05-04 01:39
#23

#17 Skönt att vi inte lever på den tiden! Rynkar på näsan Idag finns många kvinnor som är både vällärda och ädla, utan att behöva smyga med sin bildning eller sitt ädla sinnelag. Glad


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[pandes]
2012-05-10 21:33
#24

Jag formulerar ofta mina frågor neutralt med "man". Och jag är 15 år. Flört

Om jag fattat det rätt alltså, till exempel "Kan man skriva såhär" om jag frågar läraren om ett tal? För isåfall gför jag nästan alltid så faktiskt. Så det handlar nog om vart man bor och så. Glad

Maria
2012-05-11 17:34
#25

Jag gör ju hembesök hos äldre och det här med titlar är ganska kul

En gammal dam (100+) besökte vi ett par gånger och min kollega var gift med en professor och den gamla sa alltid Välkommern Maria och professorskan. Det tycker jag är lite sött.

En annan äldre herre ville alltid att vi skulle säga du för "ni" var något avståndstagande för honom. Han berättade att de alltid niade sitt tjänstefolk när han växte upp för att de inte skulle bli för familjära.

Det är ju lite motsats till vad jag har för känsla för"ni"Obestämd

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Thaeri
2012-05-11 17:58
#26

Att de sa "ni" till tjnstefolket stämmer ju in på det jag har hört, att det främst användes av folk som stod högre upp på den sociala stegen till dem som stod lägre.

Det vill säga att när en person som var med på den tiden blir tilltalad med det ser den det som nedlåtande snarare än respektfullt.

Avståndstagande är det ju oavsett, men det avståndet går ju lika bra att hålla med sitt uppförande och ordval i övrigt, och utan att gränsen redan är satt så skarpt ifall någon vill ha ett mer personligt bemötande och visar det.

Maria
2012-05-11 18:02
#27

#26 Jag håller med dig.

Men det var denne gamle man som fick mig att inse att "ni" inte alltid har med respekt att göra utan snarare tvärtom i vissa krestar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Upp till toppen
Annons: