Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 7169 ggr
[Morfalum]
2/22/12, 9:10 AM

Böjningar av adjektiv

Jag stör mig ganska mycket på att många svenskar inte använder sig av pluralböjningen av adjektiv, vilken jag själv använder och eventuellt kanske till och med är typisk för bland annat den dialekten jag talar.

Min teori är att det ibland är något dialektalt men jag har också fått för mig att det är något som håller på att försvinna rent generellt i svenskan; jag upplever att även folk som talar min egen dialekt gör på detta vis.

Exempel: "De är glada" (KORREKT svenskaFlört)

"De är glad" (Mindre korrekt svenska)

What say you?

Annons:
Inkanyezi
2/22/12, 10:36 AM
#1

Nej, inte tror jag att böjningen av adjektiv förändras på det sättet. Den form som är vacklande är väl snarast maskulinformen när adjektivet står som epitet, men det är inte något direkt nytt, utan det har varit så ganska länge, medan maskulinformen är fastare förankrad i vissa dialekter än i andra.

Jag kan faktiskt inte påminna mig att någonsin ha hört någon missa pluralformen.

raphanus
2/22/12, 2:04 PM
#2

I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i predikativ ställning, men inte i attributiv. Man säger alltså

två små flickor
tre gula blommor

men

flickorna var liten
blommorna är gul.

Jag skulle inte säga att detta är svenskt normalspråk, men icke förty förekommer det i talspråket i Östersund, och säkert även på andra håll i landet. Dessutom är det fullt korrekt att uttrycka sig så på tyska:

zwei kleine Mädchen
drei gelbe Blumen

men

die Mädchen waren _klein
_die Blumen sind gelb

[Morfalum]
2/22/12, 6:37 PM
#3

#1 Vet du den engelska motsvarigheten till termen "epitet"? Kan inte svensk grammatisk terminologi.

Jag tänker mig att det är någon form av "minimalisation of effort", där en sådan böjning försvinner eftersom det är mer bekvämt, det är väl en allmänt vedertagen teori att språklig förändring sker på det sättet. SKulle inte det kunna vara en förklaring?

#2 I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i predikativ ställning, men inte i attributiv. Man säger alltså

Vad roligt, det är ganska främmande för mig. Vi använder pluralformen för både predikativ och attributiv form. Min flickvän och jag är överens om detta, vi är ifrån Nerike.

Två gula katter

Katterna är gula.

raphanus
2/23/12, 2:40 AM
#4

#3 - Är det detta du menar? Det heter i så fall epitet på svenska, men jag förstår inte hur du menar att det skulle höra hemma inom Grammatiken.

Språk tenderar ofta att bli mindre invecklade med tiden. I svenska har vi böjt adjektiv i betydligt fler former än nu. Förr i tiden skulle man säga en sjuker man och e sjuk kvinna. Vissa gamla former lever kvar i så kallade stelnade uttryck, som på ljusan dag, lyckan står dem djärvom bi och liknande. Att dessa former dock inte används konsekvent i nutida svenska bäddar ju för att pluralböjningen i predikativ kan försvinna med tiden.

Bjornen
2/24/12, 9:22 AM
#5

I min dialekt börjer vi delvis också i flera former. I vissa fall är skillnaden mycket liten, men den finns åtminstone delvis kvar.

En duktiG kâr ock e duktin människâ (=kvinna). De va duktinô (duktigô). Där skiljer vi även på femint plural och maskulint plural, men två av olika kön kan vi använda båda formerna. I plural har vi även formen dukten och duktenô i könlösa sammanhang och barn samt i större plural. I min dialekt har vi i vissa sammanhang en övergång mellan i, e och ê.

Liten och små är ord som jag undviker och använder andra ord som stäckug, krävlug eller int så stor.

DesK
2/24/12, 2:46 PM
#6

Sedan jag flyttade hit till Falun har jag lärt mig att många här säger: "De är glad", men tidigare har jag inte hört det (har bott i Stockholm och i södra Sverige tidigare)

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Annons:
[Morfalum]
2/25/12, 12:35 AM
#7

#6 Haha ja men du ser, det är nog vanligare än somliga tror.

Bjornen
2/25/12, 7:02 AM
#8

De (di) ä glaô i …..

Ja ä gla i …….

Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra.

Glad = tycker om, älskar

Bjornen
2/25/12, 7:03 AM
#9

De (di) ä glaô i …..

Ja ä gla i …….

Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra.

Glad = tycker om, älskar

[Morfalum]
2/25/12, 12:24 PM
#10

#9 Var pratar man sådär? Cool

Bjornen
2/25/12, 3:33 PM
#11

I Enviken förstås, som ligger strax utanför och öster om det egentliga Dalarna.

Jalking
2/25/12, 6:03 PM
#12

Med det riktiga Dalarna menar du väl Siljansregionen?

Thaeri
2/25/12, 6:28 PM
#13

Jag älskar när sådana här saker händer, det betyder att folk inte försöker sträva efter att apa efter skriftmålet till varje pris utan faktiskt låter talspråket vara just talspråk Glad

Annons:
svenake
2/26/12, 12:38 AM
#14

#13   -  och dialekter  Glad

Thaeri
2/26/12, 2:39 AM
#15

#14, ja det är ju självklart Glad

Sjæłv tałer en väsjøttska, på dæ gamłe sættet, mæ hannkjøn å hokjøn å -er å allt va dæ nu æ.Å ja skriver'na leksôm nærmere nôrska ænn svænska før att ja vell te å visa på dæ gemensamma nordeska arrt.

Bjornen
2/26/12, 7:30 AM
#16

När vi pratôr ôm Dâlsocknôn menô vi Rättvik, Leksand, Bjursås , Gagnef och nôrr ôm.

Upp till toppen
Annons: