Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Språk i förändring

Böjningar av adjektiv

2012-02-22 09:10 #0 av: [Morfalum]

Jag stör mig ganska mycket på att många svenskar inte använder sig av pluralböjningen av adjektiv, vilken jag själv använder och eventuellt kanske till och med är typisk för bland annat den dialekten jag talar.

Min teori är att det ibland är något dialektalt men jag har också fått för mig att det är något som håller på att försvinna rent generellt i svenskan; jag upplever att även folk som talar min egen dialekt gör på detta vis.

Exempel: "De är glada" (KORREKT svenskaFlört)

"De är glad" (Mindre korrekt svenska)

What say you?

 

Anmäl
2012-02-22 10:36 #1 av: Inkanyezi

Nej, inte tror jag att böjningen av adjektiv förändras på det sättet. Den form som är vacklande är väl snarast maskulinformen när adjektivet står som epitet, men det är inte något direkt nytt, utan det har varit så ganska länge, medan maskulinformen är fastare förankrad i vissa dialekter än i andra.

Jag kan faktiskt inte påminna mig att någonsin ha hört någon missa pluralformen.

Anmäl
2012-02-22 14:04 #2 av: raphanus

I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i predikativ ställning, men inte i attributiv. Man säger alltså

två små flickor
tre gula blommor

men

flickorna var liten
blommorna är gul.

Jag skulle inte säga att detta är svenskt normalspråk, men icke förty förekommer det i talspråket i Östersund, och säkert även på andra håll i landet. Dessutom är det fullt korrekt att uttrycka sig så på tyska:

zwei kleine Mädchen
drei gelbe Blumen

men

die Mädchen waren klein
die Blumen sind gelb

Anmäl
2012-02-22 18:37 #3 av: [Morfalum]

#1 Vet du den engelska motsvarigheten till termen "epitet"? Kan inte svensk grammatisk terminologi.

Jag tänker mig att det är någon form av "minimalisation of effort", där en sådan böjning försvinner eftersom det är mer bekvämt, det är väl en allmänt vedertagen teori att språklig förändring sker på det sättet. SKulle inte det kunna vara en förklaring?

#2 I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i predikativ ställning, men inte i attributiv. Man säger alltså

Vad roligt, det är ganska främmande för mig. Vi använder pluralformen för både predikativ och attributiv form. Min flickvän och jag är överens om detta, vi är ifrån Nerike.

Två gula katter

Katterna är gula.

 

Anmäl
2012-02-23 02:40 #4 av: raphanus

#3 - Är det detta du menar? Det heter i så fall epitet på svenska, men jag förstår inte hur du menar att det skulle höra hemma inom grammatiken.

Språk tenderar ofta att bli mindre invecklade med tiden. I svenska har vi böjt adjektiv i betydligt fler former än nu. Förr i tiden skulle man säga en sjuker man och e sjuk kvinna. Vissa gamla former lever kvar i så kallade stelnade uttryck, som på ljusan dag, lyckan står dem djärvom bi och liknande. Att dessa former dock inte används konsekvent i nutida svenska bäddar ju för att pluralböjningen i predikativ kan försvinna med tiden.

Anmäl
2012-02-24 09:22 #5 av: Bjornen

I min dialekt börjer vi delvis också i flera former. I vissa fall är skillnaden mycket liten, men den finns åtminstone delvis kvar.

En duktiG kâr ock e duktin människâ (=kvinna). De va duktinô (duktigô). Där skiljer vi även på femint plural och maskulint plural, men två av olika kön kan vi använda båda formerna. I plural har vi även formen dukten och duktenô i könlösa sammanhang och barn samt i större plural. I min dialekt har vi i vissa sammanhang en övergång mellan i, e och ê.

Liten och små är ord som jag undviker och använder andra ord som stäckug, krävlug eller int så stor.

Anmäl
2012-02-24 14:46 #6 av: DesK

Sedan jag flyttade hit till Falun har jag lärt mig att många här säger: "De är glad", men tidigare har jag inte hört det (har bott i Stockholm och i södra Sverige tidigare)

Anmäl
2012-02-25 00:35 #7 av: [Morfalum]

#6 Haha ja men du ser, det är nog vanligare än somliga tror.

Anmäl
2012-02-25 07:02 #8 av: Bjornen

De (di) ä glaô i .....

Ja ä gla i .......

Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra.

Glad = tycker om, älskar

Anmäl
2012-02-25 07:03 #9 av: Bjornen

De (di) ä glaô i .....

Ja ä gla i .......

Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra.

Glad = tycker om, älskar

Anmäl
2012-02-25 12:24 #10 av: [Morfalum]

#9 Var pratar man sådär? Cool

Anmäl
2012-02-25 15:33 #11 av: Bjornen

I Enviken förstås, som ligger strax utanför och öster om det egentliga Dalarna.

Anmäl
2012-02-25 18:03 #12 av: Jalking

Med det riktiga Dalarna menar du väl Siljansregionen?

Anmäl
2012-02-25 18:28 #13 av: Thaeri

Jag älskar när sådana här saker händer, det betyder att folk inte försöker sträva efter att apa efter skriftmålet till varje pris utan faktiskt låter talspråket vara just talspråk Glad

Anmäl
2012-02-26 00:38 #14 av: svenake

#13   -  och dialekter  Glad

Anmäl
2012-02-26 02:39 #15 av: Thaeri

#14, ja det är ju självklart Glad

Sjæłv tałer en väsjøttska, på dæ gamłe sættet, mæ hannkjøn å hokjøn å -er å allt va dæ nu æ.Å ja skriver'na leksôm nærmere nôrska ænn svænska før att ja vell te å visa på dæ gemensamma nordeska arrt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.