Annons:
Etikettskriftspråk-ortografi
Läst 24017 ggr
[WX5]
2011-06-17 17:47

Lika stavning men olika betydelse?

Varför finns det så många ord i svenska språket som har en likadan stavning men betyder olika.

Vi tar tex kort.

Jag menade kort som en kort sladd men min man läste kort som i sim-kort som man har i mobil.

Annons:
raphanus
2011-06-17 18:03
#1

Det enkla svaret på frågan är att slumpen styr. Orden du åsyftar kallas på fackspråk för "homonymer". Homonymer som är lika i skrift, som kort(växt) och (SIM-)kort kallas homografer och homonymer som är lika i uttal kallas för homofona, som t.ex. släckt och släkt.

Homonymer inbjuder gärna till ordlekar. En av mina favoriter är: "Varför ska man ha fontän i trädgården, när man kan ha damm under sängen?"

[WX5]
2011-06-17 18:06
#2

Intressant då lärde jag mig något nytt. Skrattande

Ephraim
2011-06-19 23:22
#3

Det kan hända att terminologin varierar något men för egen del skulle jag bara använda "homonym" om ord som samtidigt är både homografer och homofoner. "Kort" och "kort" ovan skulle jag snarare kalla "heterfoner" (ibland används "heteronymer"), dvs ord med samma stavning men olika uttal och betydelse. Det omvända, ord med samma uttal men olika stavning, kan kallas "heterografer".

Vad gäller varför homografer och homofoner förekommer finns det väl flera anledningar. Varför de finns är kanske en lite för ospecifik fråga, men det man kan fråga sig är hur de uppkommer.

En viktig källa till homofoner är ljudändringar. Vi kan ta orden "jul" och "hjul", de har inte alltid varit homofona. En gång i tiden uttalades de olika. Men svenskan har genomgått en ljudändring där /h/ fallit framför /j/ och idag uttalas orden på samma sätt.

Om språket har en lång skriven tradition och en konsverativ stavning kommer heterografer att uppstå, som till exempel "hjul" och "jul". I språk med en kort skriven tradition eller en stor benägenhet till stavningsreformer blir orden istället helt homonyma (samma stavning, samma uttal).

Homografer, mer specifikt heterofoner (samma stavning, olika uttal), som i exemplet "kort" kan uppkomma på grund av att stavningssystemet inte är helt regelbundet eller att stavningen inte markerar alla fonemiska detaljer. Det är ganska vanligt att längd eller betoning inte markeras i stavningen, eller bara markeras till viss del (som i svenskan). Att "o" på svenska kan uttalas dels som ett (kort eller långt) o-ljud (/ʊ/ /uː/) och dels som (kort eller långt) å-ljud (/ɔ/ /oː/) beror på flera saker, bland annat på att längd inte alltid har markerats konsekvent och att tidigare långt och kort o ändrat både längd och kvalitet genom ljudändringar. Vad gäller exemplet "kort" tror jag historien är ganska komplicerad, eftersom båda är lånord från lite olika tillfällen.

svenake
2011-06-20 12:48
#4

Finns det någon teori om hur  "hjul"    lät på den tiden när h  uttalades.

Kanske något exempel?

Det fanns ju andra   där ett "h"   har fallit bort -  men även dessa bör ju haft en annan ljudbild tidigare.

Ljudbild uttalas ju  ""judbild"  Varför har man inte tagit bort detta "L"   vid tidigare stavningsreformer?

Ephraim
2011-06-20 14:03
#5

Jag tror h+j uttalades precis så som man kan förvänta sig, det var ett konsonantkluster /hj/. Man kan i och för sig tänka sig att det uttalades ungefär [çj] eller till och med [ç] men det är svårt att veta. Hj-kluster finns ju faktiskt i de allra flesta engelska dialekter ("huge", "Houston"), liksom i isländskan. Jag tror [çj] är ett vanligt uttal både på engelska och isländska.

För den som inte är bekant med IPA är [ç] en tonlös palatal frikativa. Det är i princip en tonlös motsvarighet till [j] men med mer friktion. Tje-ljudet uttalas så i många svenska dialekter, och ännu mer så i norska.

Man kan ju fråga sig varför vi inte tagit bort stavningar som "hj", "dj", "gj" och "lj" men det var väl helt enkelt så att de som förespråkade en mer ljudenlig stavning inte lyckades få igenom dessa (jag kan tycka det är lite inkonsekvent att vi tog bort "hv" men inte "hj"). Jag är säker på att det var på förslag, men det var ju inte alla som tyckte att stavningsreform var en bra idé. Viss funktion kan ju den konservativa stavningen också fylla, exempelvis för att skilja homofoner åt.

raphanus
2011-06-20 15:34
#6

#4 - 5 - Vid stavningsreformen 1906 tog man mycket riktigt bort hv som stavning för v-ljudet i ord som hvete, hviska och hval. Troligtvis föreställde man sig att 1906-reformen skulle bli en av flera tänkta, men att det därefter hittills aldrig har blivit några.

Vi får inte glömma att det säkert var lättare att genomföra reformer av det här slaget på den här tiden. För Sveriges del skedde det 1906 och för Rysslands 1917, inte alls långt efter alltså. Idag är läskunnigheten världen över allmänt större liksom antalet tryckalster och möjligheter att sprida dessa. Att röra om i grytan i dag skulle nog störa mer än hjälpa.

Annons:
svenake
2011-06-21 00:01
#7

Det verkar ändå som det finns en viss flexebilitet i systemet.

Jag har läst en bok från 1930-talet som konsekvent stavar pengar som "pängar"   Eftersom det är konsekvent genom hela boken  måste det vara ett försök att påverka vår stavning. Boken= "Motorpesten"  vilken är tankeväckande att läsa idag!

Om tillräckligt många stavat "jud från radion"  så kanske kanske det blivit en ny stavningsreform. Glad

raphanus
2011-06-21 09:49
#8

#7 - Just växlingen e/ä var instabil i 1900-talets början. 1869 hölls ett möte i Stockholm med syftet att diskutera danskans, norskans och svenskans stavning och eventuellt få språken att närma sig varann stavningsmässigt.

Det vi sitter med i dag är en situation där ä/æ är betydligt vanligare i danskan och svenskan än i norskan. I 1900-talets början skrev man inte sällan himlapell, bjellra, jern och vexla, men det har man lagt av med nu, i alla fall i svenskan.

Lite förenklat kan man säga att svenskan av idag håller fast vid att stava e-ljudet med e och ä-ljudet med ä, men det finns förstås dialektala skillnader som gör att den beskrivningen inte är helt rättvisande. Skriftställaren Verner von Heidenstam ville på sin tid införa "e" i en mängd ord som traditionellt stavas med "ä", men det skulle nog de flesta svensktalande idag ha reagerat emot som starkt dialektalt, och mycket riktigt gick hans förslag bevisligen inte igenom. (Vi skriver fortfarande vägen och räven.)

Moctezuma
2011-06-21 21:33
#9

#5 En aning offtopic, men i Finland uttalar vi fortfarande ord på 'dj' så som det stavas :)


raphanus
2011-06-21 23:29
#10

#9 - Inte alls off-topic utifrån synpunkten i #5. Att man inte tog bort kombinationen dj samtidigt som man tog bort hv beror naturligtvis på att det fortfarande finns stöd för den i uttalet i vissa svenska dialekter. Även andra föga ljudenliga stavningar kan motiveras av att de påvisar släktskap mellan ord. L:et i ljus visar t.ex. att ordet är släkt med lysa och h:et i hjälpa visar att ordet är släkt med engelskans och tyskans motsvarigheter help och hilfen.

Bjornen
2011-06-23 08:31
#11

Jag vill kommentera lite av ovanstående med anledning av min egen dialekt:

Nästan alla ord som stavas med o på svenska uttalar vi som o och inte å. Oftast ett långt o, liksom de flesta vokaler. T.ex. poost = post, boortâ =borta

Ännu använder vi ett uttal som stämmer överens med tiden före rättstavningsreformen i mitten av 1800-talet (1856?). T.ex. heest =häst som förr stavades hest.

Ephraim
2011-06-26 00:50
#12

Att ordens etymologi blir tydligare och att släktskap mellan olika språk blir mer genomskinlig har naturligtvis ett värde. Man kan dock fråga sig hur stort värde det har och vilken vikt man bör ge det. Det är ju en värderingsfråga, men jag skulle tro att vi som är intresserade av språk (till den gruppen inkluderar jag alla som skriver här) fäster betydligt större vikt vid det än språkbrukarna i allmänhet. Frågan är ju om det är värt så mycket att man ska komplicera stavningssystemet, och varför just "hj" är värt att bevara och inte "hv". Det sistnämnda visar ju också på släktskap med övriga nordiska språk och med engelska.

Dj är ju ett specialfall där en relativt stor grupp språkbrukare fortfarande uttalar kombinationen annorlunda. Då finns det ju fler skäl att behålla stavningen. Men jag är osäker på hur det ligger till med "hj", "lj", och "gj", någon kanske vet.

#9 Jo, det är jag bekant med. Uttalar du det som [dj] (d+j) eller [dʒ]/[dʑ]/[dʐ] (alltså ungefär som j i eng. "jam") förövrigt? Jag har hört lite olika beskrivningar.

#11 Jag tror standardsvenska skilde på uttalet av "o" i "frost" och "kol" (i sin tur skilt från "o" i "bonde" och "bo"), respektive å i "kål" och (tror jag) å i "såll", fram till 1700-talet i alla fall. Skillnaden finns kvar i flera dialekter och ursprunget är olika fornnordiska vokaler.

Bjornen
2011-06-26 01:27
#13

frost = frôst (kort ô)

kol = kôl (långt ô), bara koL-lugn

Lite av d i djur finns kvar i min dialekt. Ett jur, men (d)jurô = djuret. Jura (möjligen med ett ännu svagare d) = djuren. Det svenska ordet för juver heter hos migockså jur, (d)jurô = juvret

Annons:
[WX5]
2011-06-26 07:13
#14

Jag säger djur med d först. Kilo med k och inte shi-lo. 20 säger jag med ett t-shjugo.

svenake
2011-06-26 09:23
#15

Kex ?

Kiosk ?

[WX5]
2011-06-26 12:14
#16

Som det stavas. Flört

[Angel88]
2011-07-05 12:43
#17

Men det är ju samma med "dem" och "dom". Jag fick fel av min svenska lärare när jag skrev "dem" för att nu mera använder man tydligen "dom", sedan fick jag fel av nästa lärare för att jag använde "dom" och inte "dem". Hon sa även att den nya varianten av "mig" dvs "mej", "dig dvs "dej" kommer oxå att bli godkänt. Väldigt förvirrande för en som har dyselexi.

Nä det här med svensk stavning och grammatik är inget för mig, då är japanskan lättare ;).

#15 hmm jag säger nog "schex" och "schosck" typ, asså annat uttal inte som många säger "kiiosk" och "keex"…

Bjornen
2011-07-05 23:31
#18

Jag säger förstås sjeks och sjiosk liksom jag säger mytsjê = mycket.  Många med utlänskt bakgrund uttalar k som k eftersom sj-uttal på k är ovanligt i andra språk. Detta liksom att ng-ljudet oftare uttalat n-g, då t-ex. ryskan saknar ng-ljud och nk-ljud.

Många språk har flera ord med samma stavning och även uttal. men med olika betydelse. I ryskan har de dock ofta olika böjningar och kan ofta skilja dem åt genom de sällan står i sin grundform. Dock kan kan grundformen vara lika som ett böjt ord i ryskan, som för övrigt har många ord som stavas lika men uttalas olika genom att ordens betoning förändras och därigenom även vokalernas uttal.

Andina
2011-07-05 23:52
#19

Här, i detta hus, säger vi tjosk och kex. När jag, som liten, bodde i Borås hette det tjosk och tjex…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

[WX5]
2011-07-06 07:26
#20

När jag var yngre så sa jag tjosk jag med men nu när jag bott på Åland ett tag med radio X3M med finlansdsvenskt tal så har jag snappat upp detta istället. På det sättet har jag gått från svenskan till lite mera finlandssvenskt.

Hur säger ni när klockan står så här 8:45?

Själv säger jag kvart före nio.

Annons:
Emo
2011-07-06 08:51
#21

Kvart i nio

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

Andina
2011-07-06 10:39
#22

Kvart i nio :)

8:15 = Kvart över åtta. Men jag gissar att du säger Kvart efter åtta, WX5?

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

[WX5]
2011-07-06 10:41
#23

Nä faktiskt inte. Det är över. Flört

Upp till toppen
Annons: