Annons:
Etikettkroppsspråk
Läst 4088 ggr
raphanus
3/8/10, 8:46 AM

Med fingret mot strupen

När vi svensktalande säger ja, nickar vi och när vi säger jag vet inte, drar vi upp axlarna. När rysktalande talar om brännvin, knackar de sig med pekfingertoppen på halsen.

Det sistnämnda lär komma sig av att det en gång fanns en arkitekt vars arbete tsaren uppskattade såtillvida att han gav arkitekten ett dokument som gav honom rätt att supa sig full gratis närhelst han ville och på vilken krog han ville. Dokumentet hade tsarens sigill i lack.

Sedan gick det som det kan gå när man super sig full. Arkitekten slarvade bort dokumentet. Han bad om ett nytt och fick det. Dock slarvade han bort även detta. Då ska tsaren ha tappat besinningen och tryckt sitt lacksigill mot arkitektens strupe. På så vis kunde arkitekten sedan supa ohejdat utan att vara rädd för att tappa bort dokumentet med tsarens sigill.

Men frågan kvarstår: Varför nickar svensktalande när de säger ja?

raphanus - sajtvärd

Annons:
Maia
3/12/10, 11:14 AM
#1

Kan det ha något att göra med en bugning, som ett tecken på underordnande? Jag har inte undersökt saken, men det vore en rimlig förklaring.

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

raphanus
3/12/10, 2:36 PM
#2

#1 - Det är tänkbart. I många länder kring Medelhavet, inklusive Italien (tror jag), vickar man i stället huvudet från sida till sida när man menar "ja". Det svenska sättet att nicka är alltså inte gängse i alla länder.

Upp till toppen
Annons: