Annons:
Etikettstilistik-dialekter-lokala-varianter
Läst 27795 ggr
niffen
2010-03-14 20:04

Setat eller suttit?

Vad säger ni?

"Jag har också setat på den stolen."
"Jag har också suttit på den stolen."

Nu har väl mina vänner vant sig vid att jag säger setat men när jag gick i sexan, tror jag det var, så var det någon som reagerade på det och sa "Setat, haha? Vadå setat?".
Jag skriver oftast suttit men säger alltid setat.

Vet inte riktigt vartifrån det kommer, men min pappa säger så och det är väl därför jag säger det.

Vad är "korrekt"? Är båda rätt? Är det en dialektgrej?

Annons:
DesK
2010-03-14 20:09
#1

Det heter suttit. Setat är talspråk och finns i många svenska dialekter  Glad

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Brownie
2010-03-14 20:26
#2

Jag säger suttit :P

maxiq
2010-03-14 20:31
#3

Sutte enligt den mellansvenska juryn. Tungan ute


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Tom-B
2010-03-14 20:38
#4

På skånska, en av många dialektvarianter, sedat/sudit.

Men, utan att titta i Sv Akademins ordlista, säger jag "suttit".

Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.

Effie
2010-03-14 22:19
#5

Jag säger "suttit", men skulle nog inte reagera på "setat".


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Maja
2010-03-14 22:21
#6

Skriver alltid och säger alltid suttit.

Detta påminner mig lite om en klasskamrat jag hade på mellanstadiet i skolan. Han sade att han "klöpp" med sin sax. Tungan ute

Annons:
maxiq
2010-03-14 22:24
#7

Förlåt men är inte setat väldigt västkustskt?

Obestämd


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Zynell
2010-03-14 22:48
#8

Min sambo som är född och uppvuxen i västerås säger "setat".

niffen
2010-03-14 22:54
#9

Jag och min far är båda födda och uppvuxna i Stockholm, så jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån…

catlin
2010-03-15 00:06
#10

#7 Har aldrig hört det på västkusten. Gissar på Gnällbältstrakten.

Matblogg: Chakulas LCHF

*stay calm - be brave - wait for the signs*

DesK
2010-03-15 09:42
#11

Min före detta man (70+) är Stockholmare med skånsk pappa och småländsk mamma och han säger alltid setat. Min sambo (50-) säger setat och han är äkta dalmas.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Tom-B
2010-03-15 10:24
#12

Jag är, som jag sade tidigare, infödd Stockholmare (också 70+), men har aldrig använt ordet "setat", så jag tror inte det är stockholmska. Fast södersnacket är ju också ett helt annat språk.

Tom

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.

catlin
2010-03-15 10:34
#13

I Bohuslän kan man möjligen säga olika varianter av sett, sette, sotte, sutte, men aldrig med lång första vokal och ett T.

Matblogg: Chakulas LCHF

*stay calm - be brave - wait for the signs*

Annons:
Andina
2010-03-15 10:38
#14

Jag har aldrig setat - men suttit har jag gjort, mycket!

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

vimes
2010-03-15 10:43
#15

Jag tycker "setat" låter som typisk gnällbältska, här i Västerås är det i varje fall vanligt förekommande.

Själv både skriver och säger jag "suttit".

Bjornen
2011-05-29 08:48
#16

Jag använder tre olika ord som inte är exakt samma betydelse sutti, såttâ och settâ. Jämför även sätâ och sätô.

raphanus
2011-05-29 11:29
#17

#16 - För vilka olika sammanhang är de olika orden ägnade? Och vari ligger skillnaden mellan sätâ och sätô?

Bjornen
2011-05-29 12:24
#18

Skllnaden är bland annat tidsaspekten. Förenklat kan jag säja att jag ha nyss sutti och igår ha jag såtta (samt mera själva platsen). Hännô had ja settâ.

sätô sitter du på men du kan vâ sätâ = accepterad,

Inkanyezi
2013-03-04 20:10
#19

Jag använder både setat och suttit och har hört båda varianterna hemikring. Jag är uppvuxen i en av Stockholms södra förorter.

[RC1393]
2013-03-04 21:52
#20

Suttit eller sutti säger jag :)

Annons:
Thaeri
2013-03-06 04:11
#21

Jag vet inte riktigt vad jag säger ärligt talat… [ˈsœʰt:ɛt] eller nåt 😛

JohannaEkroth
2013-03-07 11:17
#22

Setat säger jag. Bor i Eskilstuna. Vet att korrekt är suttit.

Säger även karta i träd/kartar i trä'n istället för klättra/r. Karta inte där! 😃

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Amandla
2013-03-07 15:17
#23

Suttit säger jag, har hört andra säga setat men inte här i Värmland 🙂


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
beezus
2013-03-08 20:29
#24

Suttit är kanske det korrekta men i mina öron låter ändå setat bättre. Kanske för att min hjärna vill få det att stämma med setat - legat. Är dalkulla och här tror jag suttit förekommer oftast.

- Precis.

Karroza
2013-03-08 23:26
#25

Jag har för mig att "suttit" är den korrekta formen, vilket jag alltid använder mig av i skrift. I talspråk använder jag dock "setat" konstant och har aldrig reflekterat över det förrän nu då frågan togs upp. Skulle kanske gissa på att det är dialektrelaterat, kommer själv från Stockholms skärgård ;)

Inkanyezi
2013-03-08 23:38
#26

Jag störs lite av att flera här anger den ena varianten som "korrekt", vilket implicit anger formen setat som mindre korrekt. Det är naturligtvis helt uppåt väggarna. Formen setat är lika korrekt som suttit, men det är en dialektal form som kanske inte används i alla delar av landet, vilket gör den mindre lämplig stilistiskt i en del typer av skrift. Där formen setat förekommer används också formen suttit. Setat är alltså inte mindre korrekt.

Thaeri
2013-03-22 23:53
#27

#26, jag kan bara hålla med.

Vad jag önskar att rikssvenska aldrig blev standarden, utan att dialekterna fick bli grunden för modern svenska.

För er andra: dialekterna bevarar en sjujäkla massa saker som rikssvenska glömde någonstans på vägen. Mer svenska mindre lågtyska och danska…

Annons:
Tom-B
2013-03-23 08:47
#28

Lite OT men en lite lustig utvikning.

Som släktforskare brottas man ofta med olika former av samma förnamn, t. ex. Per, Per, Pehr, Peehr o s v. men vilket är egentligen "mest rätt, mest svenskt"?

Då kan man konstatera att de förnamn med det äldsta svenska ursprunget finns i Skåne!

Längre norrut har namnen i många fall blivit "latiniserade".

Detta är ju också en variant på diskussionen om dialekt.

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.

Bjornen
2013-03-24 06:16
#29

I nästan all släktforskning är det ju prästens stavning vi är hänvisad till. Före refrormationen var det ju bara latin som gällde och därefter också en del latin. Endast gamla pergament med fastebrev kan visa en "riktig" svensk stavning, samt olika andra kamerala källor som jordeböcker, skattelängder och boskapslängder. Många kamerala källor är dock också skrivna av prästen i socknen.

Thaeri
2013-03-25 02:45
#30

När det gäller "Per" så är det väl mer eller mindre universellt i svenskan att uttala det /pɛr/ ([pʰɛɾ], [pʰɛɹ] eller [pʰɛʁ], [pʰɛʀ])?

Ephraim
2013-03-25 08:25
#31

Vad menas ens med att en stavning av ett namn är "mest rätt, mest svenskt"?

#30 Snarare /ˈpɛːr/, väl? Det mest standardsvenska uttalet torde vara [ˈpæːr] med vad man nu har för uttal av /r/.

Tom-B
2013-03-25 12:18
#32

"Mest rätt, mest svenskt"

När jag skrev så avsåg jag mer att jämföra med diskussionen om Setat eller Suttit.

Mest rätt torde väl vara det namn med stavning föräldrarna gav sitt barn.

Mest svensk var väl mer en information om hur namn förändras och var ursprunget längst levat kvar.

Sedan har vi ju frågan om uttalet också.

Hur ett namn stavas är förmodligen av underordnad betydelse för gemene man.

Men för en Släktforskare har det betydelse att veta, och då har vi i de flesta fall, och iaf i första hand, att gå på vad prästen skrev i Kyrkboken.

När Släktforskaren letar efter en ana med namnet Pehr Svensson, är datorn ännu så länge inte intelligent nog att hitta Pär Svensson.

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.

Ephraim
2013-03-25 17:31
#33

Det är sällan man kan tala om en ursprunglig form av namn eller av ord. Namnet Olivia lär vara myntat av Shakespeare för en karaktär i pjäsen Trettondagsafton. Men det är undantagsfall där ett namn går att spåra till en viss text så att vi i princip kan sätta ett datum och en ursprunglig stavning på det. I andra fall kan man möjligen hitta en äldsta belagda form eller en äldsta rekonstruerbara form men det ska absolut inte förväxslas med att denna form är ursprunglig.

Det går inte rimligen att säga att det finns någon ursprunglig svensk form av namnet Per. Ännu mindre en ursprunglig stavning. Namnet kommer av grekiskans Πέτρος (Pétros), och vi lär ha fått det via tyska och latin. Det är inte så enkelt som att namnet lånats in i svenskan vid ett tillfälle så att det skulle finnas någon svensk urform. Det har nog lånats in från tyska och latin vid flera tillfällen, de första kanske redan under fornnordisk tid, utvecklats på olika håll i olika delar av Norden, lånats mellan dialekter etc.

Vad gäller stavningen är det ju först ganska sent som vi fått enhetliga stavningsregler och som bekant gäller inte de alltid för namn. Därför kan man inte säga att någon stavning är mer ursprunglig eller mer svensk. Det man skulle kunna säga är att vissa stavningar är vanligare (Per antar jag), att det är belagda tidigare eller att de bättre stämmer med uttalet (Pär).

Ephraim
2013-03-25 18:27
#34

Angående setat och suttit är det givetvis så att suttit är den form som bör användas i mer formell svenska (av ingen annan anledning än att det råkar vara så). Som påpekats är det inte samma sak som att det alltid är fel att använda setat.

Som jag skrev ovan är det svårt att veta vad en ursprunglig form av ord skulle vara för något. Man kunde ju tänka sig att en form är ursprunlig om den bara genomgått regelbunda ljudändringar sedan fornnordisk tid (men varför inte längre än så?).

Varken setat eller suttit är dock ursprunliga enligt den definitionen. Den mer ursprunliga formen tror jag skulle vara setet vilket det också har kunnat heta på äldre svenska (med variantformer som setit, setedh etc.). På fornnordiska hette det nämligen setit (jfr isl. setið).

Formerna setat och suttit är båda väldigt gamla men jag tror inte att de går tillbaka till fornsvensk tid. De kan ha bildats i analogi med exempelvis kunnat respektive funnit.

Annons:
Tom-B
2013-03-26 14:24
#35

Mitt inlägg om namn i Sverige stödde sig på ett uttalande från en välkänd etablerad släktforskare.

Om Ephraim har andra källor så må det vara så.

Det är möjligt att jag uttryckt mig en smula inkorrekt genom att använda ordet "ursprung" i något sammanhang. 
Det rätta hade kanske varit "den äldsta svenska varianten" och att den finns i Skåne.

Tråden får återgå till det ursprungliga enligt rubriken.

//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.

Thaeri
2013-03-26 20:54
#36

#31, jag missade visst att skriva ut längden ☺️Verkar som att jag behöver fila lite mer på min nya IPA-layout…

Men, bortsett från det så är /p/ före vokal alltid [pʰ] vad jag vet (och i ett enstavigt ord behöver man inte skriva ut betoning). Och så är väl det standardsvenska uttalet av /ɛː/ är just [ɛː], det som lärs ut i språkkurser och så menar jag?

I Stockholmsområdet ofta har man öppnat upp det till [æː] däremot, så jag erkänner att jag glömde just den varianten, det vill säga [pʰæːɾ] eller [pʰæːɹ].

Ephraim
2013-03-26 23:34
#37

#36 Jag brukar använda http://westonruter.github.com/ipa-chart/keyboard/

Det jag i all min petighet ville invända mot var vokallängden och vokalkvaliteten och inget annat. Förstår att vokallängden bara var en miss men rätt ska vara rätt!🙂

Framför /r/ brukar uttalet av /ɛː/, /ɛ/ och /œ/ sänkas till [æː], [æ] respektive [ɶ̝] i standardsvenska. Det öppnare uttalet du talar om är nog att se som en generalisering av dessa allofoner till alla positioner. Sen finns det förstås dialekter som istället har de slutnare varianterna i alla positioner, alltså även före /r/.

Det är helt rätt att uttalet är [pʰ], jag hade inte för avsikt att invända mot den transkriptionen utan missade att skriva ut det själv. Mitt fel! Instämmer också vad gäller betoningen (fast skriver gärna ut det för att skilja betonade enstaviga ord från obetonade).

———

#35 Vad gäller etymologin till namnet Per så är SAOB den främsta källan http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/184/45.html samt http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/185/159.html

Jag är inte helt övertygad om att man ens kan tala om en "äldsta svenska form" för många namn då de (som i detta fall) kan ha lånats in vid flera tillfällen och i olika former, då dialektal variation och variation i stavning inte är ny, och då gränsen mellan fornsvenska och fornnordiska, eller fornsvenska och övriga nordiska språk, är godtycklig.

Men ja, det är kanske klokt att lämna det ämnet då det ligger lite utanför trådens…

Intehärutandär
2013-03-27 00:07
#38

Säger också setat och är från Dalarna. Dock skriver jag aldrig dialekt - alltså skriver jag suttit. 

Bara om någon frågar hur jag talar eller jag citerar någon i bloggen måhända.

Upp till toppen
Annons: