Vi har ju haft ett par olika sätt att se på kommatering under den tid jag kan minnas. När jag gick i skolan, skulle man kommatera mellan satserna och mellan ord som räknades upp som en lista, utom det sista. Man fick inte sätta komma före och om satsen som följde var ofullständig, dvs delade subjekt med föregående sats, men pauskommatering tilläts, så det var inte fel att sätta komma före och med efterföljande ofullständig sats om man ville bryta frasens monotoni. Bedömningsfråga alltså, regel med undantag. Senare fick jag lära mig att man sätter komma där man tycker att det passar, så det är ju inte så konstigt om olika personer har olika idéer om hur man ska kommatera.
Sättet som jag lärde mig i skolan är numera utdött, och kommateringen går mer på lösa boliner. Man sätter tydligen komma för att göra texten lättare att läsa, för att dela av den på naturliga ställen. Det gamla sättet, att dela satserna, var kontraproduktivt, eftersom det försvårade läsningen. Och jag lyckades aldrig förstå varför man måste sätta komma före "varför" i den här meningen, och inte heller varför den inte får börja med "och". Så jag skriver som en kratta och hoppas att det är begripligt. Jag sätter mina komman där jag tycker att dom passar, och jag är glad att ingen längre sätter röda bockar.