Kommatecknets betydelse

Engelskläraren skrev på tavlan följande ord:

"Woman without her man is nothing"

och bad eleverna tillägga kommatecken och punktera.

Pojkarna skrev: "Woman, without her man, is nothing." Flickorna skrev: "Woman! Without her, man is nothing!"

Vad duktiga eleverna var som kunde kommatera. Det har måste ha varit på sextiotalet eller så?

Kommatecken är en stor favorit för mig i mitt skrivande! Jag vet att jag och Maia har diskuterat dessa underbara tecken förr, och att vi båda har en kärlek till dem, eller hur Maia?

Komma används tyvärr för lite i dagens skrivande. Angående exemplet så gillade jag flickornas kommatering mest.

En av mina favoriter är lappen som kom från guvernören rörande den dödsdömda fången. Ett komma hade fallit bort:

AVRÄTTAS ICKE BENÅDAS

#3 Men huuu, den var ju hemsk!

#4 - Jag drog den för en f.d. chef en gång när han just sagt: "Ett felplacerat kommatecken har ju ingen dött av."

(#2 Vink, vink, Missaz! Jo, jag drar mig till minnes!)

Jag har ett elände med kommateringen i mitt jobb eftersom mina texter hela tiden granskas av olika personer med olika syn på hur det ska vara. Antingen tas alla kommatecken bort, utan pardon, eller så petas de in, överallt, så att man knappt får en lugn stund, när man läser.

Vi har ju haft ett par olika sätt att se på kommatering under den tid jag kan minnas. När jag gick i skolan, skulle man kommatera mellan satserna och mellan ord som räknades upp som en lista, utom det sista. Man fick inte sätta komma före och om satsen som följde var ofullständig, dvs delade subjekt med föregående sats, men pauskommatering tilläts, så det var inte fel att sätta komma före och med efterföljande ofullständig sats om man ville bryta frasens monotoni. Bedömningsfråga alltså, regel med undantag. Senare fick jag lära mig att man sätter komma där man tycker att det passar, så det är ju inte så konstigt om olika personer har olika idéer om hur man ska kommatera.

Sättet som jag lärde mig i skolan är numera utdött, och kommateringen går mer på lösa boliner. Man sätter tydligen komma för att göra texten lättare att läsa, för att dela av den på naturliga ställen. Det gamla sättet, att dela satserna, var kontraproduktivt, eftersom det försvårade läsningen. Och jag lyckades aldrig förstå varför man måste sätta komma före "varför" i den här meningen, och inte heller varför den inte får börja med "och". Så jag skriver som en kratta och hoppas att det är begripligt. Jag sätter mina komman där jag tycker att dom passar, och jag är glad att ingen längre sätter röda bockar.

#8 Jag tycker du skriver väldigt lättläst och begripligt!

Om det nu är skillnad mellan 'lättläst' och 'begripligt'?

Maia; För att inte tala om semikolon! Det är kärlek i skrift det... (drar mig till minnes att vi har en gemensam kärlek där med...)

Jag älskar kommatecken, och använder dem i princip hela tiden. Varför vet jag inte...

      Det jobbiga med att gå i skolan (grundskolan) är att vi knappt får en lugn stund när det gäller skrivregler. Allt ska vara på ett visst sätt, och gör vi något utanför ramarna, då frågar läraren av vilken anledning vi gör så. Därför älskar jag att skriva hemma, på det sätt som jag vill ha det. Jag vet att det inte går att ändra alltför mycket på skrivregler, då blir det bara krångligt. Men man ska väl få variera sig lite? Sticka ut lite från mängden? Det är i alla fall sådana saker jag beundrar hos författare, texterna blir ofta mer intressanta om man vågar leka med språket. 

     Vad tycker ni? Ska man alltid hålla sig till skrivregler, eller ska man våga sticka ut och experimentera? 

Jag tycker man ska hålla sig till reglerna, det blir lättare att läsa och förstå texten då.

Sen undrar jag om det är korrekt att sätta kommatecken framför ordet och? Jag lärde mig att man inte skulle det men det är vanligt att folk skriver så.

#13 "Och" används ju för att skilja satser av samma slag åt, och regeln för komma är att om den följande satsen är fullständig, ska man sätta komma, men om den delar subjekt med den föregående satsen ska komma inte sättas ut. Så det är inte så enkelt som att man inte skulle sätta komma före och.

De nyare reglerna medger pauskommatering, vilket innebär att man kan sätta ett komma även om den följande satsen inte är fullständig.

#12 "Vad tycker ni? Ska man alltid hålla sig till skrivregler, eller ska man våga sticka ut och experimentera?"

Min åsikt är att man ska både våga sticka ut och experimentera - men du måste (i skolan) kunna argumentera varför du skrivit som du gjort och naturligtvis kan du då åberopa författarens rätt att behandla språket på ett visst sätt.

Det är så roligt att använda ett dialektalt ord på skämt, till att börja med, och sen se hur det sprider sig. Då gör man mer för att det ska etablera sig rejält. Nu försöker jag med ett svårare ord och blir så glad varje gång jag ser nya användare av det.

Ni har väl läst "Komma rätt, komma fel och komma till punkt"? Att man kan skriva en bok om skiljetecken..

#3: Funderar på om du halkade på tangentbordet där:

”AVRÄTTAS ICKE BENÅDAS” kan ju bli ”AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAS”, men det blir ju väldigt konstig svenska…

Antar att du menade ”AVRÄTTAS ICKE BENÅDAD”. Då fungerar det i båda fallen:

”AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAD”
”AVRÄTTAS ICKE, BENÅDAD”

Och mycket riktigt är ju också ”D” och ”S” placerade bredvid varandra på vanliga tangentbord, dock ej när det gäller layouter som exempelvis SvDvorak.

#17 - Nej, jag avsåg inte att skriva D i stället för S. Även med S fungerar båda fallen, men frågan är ju var kommatecknet skall in.

#18: Med ett ”S” på slutet passar kommatecknet bara på ett enda ställe:

”AVRÄTTAS ICKE, BENÅDAS”

Sätter man det så att det blir ”AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAS” blir det ju fel ordföljd; det borde ju rimligen bli ”AVRÄTTAS, BENÅDAS ICKE” i så fall, alternativt ”SKA AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAS” och då faller ju hela poängen, eftersom inget av detta funkar med kommatecknet på första stället. I alla fall protesterar mina öron hej vilt av ”AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAS”, såvida det inte är någon form av barnspråk eller liknande som avses, men det passar ju inte i sammanhanget…

#19 - Det går även bra att skriva AVRÄTTAS, ICKE BENÅDAS, vilket kan tolkas som en förkortning av (SKALL) AVRÄTTAS, (SKALL) ICKE BENÅDAS.

Med tanke på sammanhanget och vem som förväntas ha skrivit det, så låter det ändå för mycket barnspråk får att vara trovärdigt, i motsats till om man väljer att skriva ”benådad” istället.
Nåja, egentligen skiter jag i vilket, så jag lämnar härmed ämnet helt.

Har jag lärt mig några regler för kommatering i skolan en gång i tiden , så¨har jag i alla fall lyckligtvis glömt bort dem för längesen...

Men apropå komma och semikolon och annat - vad tycker ni om tankstreck, som jag är väldigt svag för som avdelare? (Vad heter det egentligen? Tankstreck ser plötsligt väldigt konstigt ut...)

#22 Vi brukade nog kalla det "tankestreck", och det ser ju inte särskilt konstigt ut.

I typografin brukar det ofta benämnas "pratminus", eftersom man använder det i vänsterkant för att markera repliker, i stället för att sätta ut citationstecken.

Visst är det så att det ofta har beytdelse var i en mening kommatecknen är Tankestreck ser i alla fall mycket bättre ut än tre punkter som ofta används istället för antingen tankestreck eller komma.

För den som läser med talsyntes kan det vara ett rent elände med klasar av skiljetecken som folk ofta sätter ut, exempelvis smilisar eller ett stort antal utropstecken eller frågetecken.

#25 Ja du anar inte hur många sådana saker jag har justerat på mina sajter, som jag har lovat att hålla läsbara också för dem som läser med talsyntes eller lider av läs- och skrivsvårigheter.

Det märkliga är att det finns ett antal människor som alltid använder tre punkter istället för ett kommatecken! Jag fattar faktiskt inte alls varför de gör så.

Jag får väl erkänna att jag är väldigt svag för tre punkter! Men jag vet vilka ni menar.

Det finns folk som använder tre punkter i stället för ALLA skiljetecken. Jag tolkar det som att de är osäkra vilket skiljetecken som passar, och så slänger de in de tre punkterna istället, som en slags generell norm.

Värre än tre punkter torde vara ,,, vilket jag inte förstår mig på alls. Någon som vet hur detta uppkommit? Det verkar vara ganska nytt. Har dock sett det på flera ställen och hos olika användare. Kan det handla om slarv? Okunskap? En fluga, kanske?

Tre kommatecken?? Det har jag missat. Ser ju helt vansinnigt ut.

Bara för att visa att det existerar lite här och var:

http://lawofattraction.ifokus.se/discussions/4d713480b9cb46224404c4cb-hur-gor-man#4d7124beb9cb4621410474ba-1

Här kan man - förutom intressanta tankegångar - läsa hur kommatecken kan användas på ett alternativt sätt. Hoppas att ingen tar illa vid sig att jag länkar!