Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 19573 ggr
DesK
3/30/10, 5:45 PM

Utav?

Varför har användningen av ordet "utav" istället för bara "av" blivit så frekvent? Har ni några tankar, idéer och språkliga förklaringar till detta?

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Annons:
Inkanyezi
3/30/10, 5:50 PM
#1

Jag har alltid svårt för retoriska frågor. Är bruket verkligen tilltagande?

DesK
3/30/10, 6:03 PM
#2

Tja saken är väl den att jag upplever att detta bruk är tilltagande. För mig känns det felaktigt eftrsom "av" fungerar bra och därför fattar jag inte varifrån detta bruk av "utav" har kommit. Således är det en flerdelad fråga ovan.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Bergspuman
3/30/10, 7:42 PM
#3

Jag tror att vi har en trend av gammalmodighet i språket. Har även jag kommit på mig själv med att använda "utav". Även "uti" upplever jag ökar. Detta kan nog kopplas ihop med det ökande bruket av "ni" istället för du. Och jag tror det är ungdomarna som går i spetsen för detta. De är uppvuxna med du-kulturen, och med ett rappt och snabbt språk och vill känna en större förankring i vuxenvärlden genom att ta till sig lite äldre former av vissa ord och uttryck.

Rätta mig om jag har fel!!! Men har en aning om att det kan vara så här.

Effie
3/30/10, 7:53 PM
#4

Jag har ingen aning om varför någon säger utav och uti, men jag kan ju fundera över varför jag själv skulle använda orden. Förmodligen säger jag oftast av och i - men utav och uti har på något vis lite mer tyngd i ordet. Det hörs mer. Lite mer eftertänksamhet, kanske. Av och i försvinner lite mer. Känns mer vardagligt.

Inte vet jag om det här stämmer överhuvudtaget, men någonstans måste man ju börja fundera.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

VästkustFia
4/11/14, 12:55 PM
#5

Min pappa som var född på 20-talet sa ofta utav. När jag påpekade det en gång blev reaktionen 'va, det gör jag väl inte?' för han hade aldrig tänkt på det själv.

I min medelåldersgeneration är det ovanligt, däremot uppfattar jag det som vanligt bland yngre (och då är det fyra år sen tråden skapades så det har säkert ökat på den tiden).

Det handlar säkert som #4 föreslog om att ge det man säger ökad tyngd. Lite som när folk säga 'öppna upp' och liknande, man lägger till en stavelse eller ett litet ord som framhäver och förstärker.

Tapani
4/11/14, 4:28 PM
#6

Jag började i folkskolan 1944 och då fanns många preposition och småord som utav, uti, ehuru, voro, äro, skola, stodo o.s.v i texterna. Jag studerar numera mycket i just 40-talets tidningar och där har jag noterat att under senare delen av 40-talet minskade bl.a. pluralformerna med o och sammansättningar som utav m.fl. En anmärkningsvärd skillnad kan jag se i språket mellan äldre och yngre journalister. Språkförenklingen tog av den anledningen flera år att genomföra. 

Intressant och något underligt att bruket utav utav 😃 återkommer. Men visst är det väl så, att det är mera i skriftspråk än talspråk man använder dessa ord?

Annons:
[peter54]
4/11/14, 8:47 PM
#7

#0 Det har slagit mig också. Hur i hela friden kommer det sig att unga fått för sig att man behöver skriva "utav"? Jag får en känsla av att många tror att det är ett språkriktigare skrivsätt, men det ser verkligen gammalmodigt ut, nästan som att börja skiva "blifva" istället för "bli".

DesK
4/11/14, 9:13 PM
#8

#7 Ja visst gör det! Dessutom är det inte bara unga som skriver så. Detta påminner mycket om det felaktiga användandet av ordet dem.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

thenameless
4/11/14, 9:21 PM
#9

Jag ser inga fel i att återuppta gamla "omoderna" ord eller gamla former av ord.

Jag ser det som en reaktion mot amerikaniseringen och implementeringen av utländska ord i svenskan. Oftast finns ju fullgoda alternativ till de engelska ord som främst ungdomar och journalister slänger sig med

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

[peter54]
4/11/14, 9:28 PM
#10

#9 Men inte handlar bruket av en gammal stavning av det vedertagna svenska ordet "av" om den amerikanska språkinblandningen?

thenameless
4/12/14, 12:13 PM
#11

Nej självklart inte utan det är väl bara ett alternativt sätt att stava ordet.

Jag tror att du mer eller mindre avsiktligt missförstod vad jag skrev

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

[peter54]
4/12/14, 12:36 PM
#12

#11 Nej jag missförstod inte, vare sig avsiktligt eller oavsiktligt och jag menar inget illa här. 😇

Jag menar bara att här handlar det om att plocka upp en stavningsform av ett ord som slutade att användas för kanske 50 år sedan och som har fungerat bra i sin modernare form "av" sedan dess.

Nu har fler och fler, särskilt yngre, av lite svårbegripliga skäl börjat använda den gamla formen igen. När jag jobbar med textredigering av artiklar och annan text, ändrar jag alltid ordet "utav" till det modernare "av". Det gamla stör flytet i texten och åtminstone jag hakar upp mig när det står "utav".

Fel har jag inte sagt att det är, men det är ett enda gammalt ord inplockat i ett vardagssammanhang.

Om hela meningar skulle skrivas som de gjorde för 50-100 år sedan, exempelvis "flertalet utav dessa voro utav utrikisk härkomst", skulle det betraktas som lite lustig nostalgi, men på det här viset ser det bara märkligt ut.

Meningen skulle kanske skrivas "majotiteten av dem var utländska" idag, så jag tycker att den gamla stavningsformen "utav" hör hemma i det förgångna.

🙂

Ephraim
4/12/14, 7:45 PM
#13

Det är ganska intressant faktiskt att svenska har så många prepositioner som har kortare och längre former som är mer eller mindre synonyma. Ofta är de olika formerna kanske inte utbytbara i precis alla situationer, de längre formerna har ofta en något smalare användning. När de väl kan användas är de dock typiskt sett synonyma med den kortare formen.

Typiskt sett bildas de längre formerna (1) med tillägg av ett riktningsadverb, (2) med tillägg av i (som i vissa fall blivit till e) eller (3) med tillägg av för. En gång i tiden hade nog de längre formerna med riktningsadverb en egen betydelse, ut i markerade till exempel just en rörelse utåt. Riktningen gick dock förlorad så att endast befintlighetsbetydelsen fanns kvar.

å ~ uppå (på)

i ~ uti

av ~ utav

ur ~ utur

från ~ ifrån ~ utifrån

mellan ~ emellan (

mot ~ emot (

kring ~ ikring

genom ~ igenom

utom ~ förutom

utan ~ förutan

Det är ofta svårt att säga vad det är för skillnad på de korta och längre formerna förutom att det finns en stilskillnad. Det är nog så märkligt att de längre formerna ofta är både talspråkliga och ålderdomligt skriftspråkliga. Former som uppå (parallellt med både å och ) och uti fanns det ju gått om i äldre skriftspråk medan man nog under 1900-talet föredragit de kortare formerna i skriftspråk. I tal kan nog många av de längre formerna ha levt kvar dock.

Det tycks som att effektivitet har varit lite av en språklig ideologi under 1900-talet, och det har ansetts att man ska undvika "onödiga" ord och "onödigt" långa former, och framförallt att man ska undvika "tårta på tårta". Så det är kanske inte så förvånande att de kortare formerna vunnit mark, och i skrift är det väl ganska klokt. Men i tal är de längre formerna ganska användbara just därför att de är längre. I betoningen av effektivitet har man lite missat nyttan av redundans i språket. När vi lyssnar hör vi ju inte alla stavelser helt perfekt så korta enstaviga prepositioner kan lätt gå förlorade.

Annons:
VästkustFia
4/14/14, 10:00 PM
#14

Nu avviker jag en del från huvudfrågan - ursäkta - men apropå effektivitet och tårta på tårta så förvånas jag ständigt över hur 'kommer (att)' allt oftare ersätter det kortare och enklare 'ska' både i tal och skrift.  Ända till tjatighetens gräns.

Även formen 'kommer (att) komma' används ofta där enbart 'kommer' hade räckt.

Som exempel är det inte ovanligt att folk uttrycker sig så här: Jag kommer (att) åka till London en vecka på semestern, sen kommer jag vara hemma en vecka, då kommer mina släktingar komma hit, det kommer bli jättekul.

Här tror jag inte heller det handlar om att man tagit upp ett gammalt uttryckssätt utan det är nog en ny variant.

Att använda 'utav' istället för 'av' verkar i jämförelse inte alls lika tillkrånglat…  

Funderar

Inkanyezi
4/25/14, 9:36 AM
#15

Men visst finns riktningen kvar i en del av de här orden, som utifrån och utur.

När det gäller "kommer att" gentemot "ska" finns en skillnad, där ska är mindre starkt än kommer att, som är definitivt. När jag säger att jag kommer att vara i Santiago på torsdag, så innebär det att jag verkligen kommer att vara där, medan om jag säger att jag ska vara där, så är det mindre säkert att jag verkligen kommer att vara där.

Så visst är det bra att ha olika uttryck för olika innebörd.

När det gäller av/utav kan det också handla om stilistisk variation. Man kanske inte vill allitterera alltför mycket, och då kan man variera och exempelvis inte skriva utav utländsk härkomst. Däremot kan man ibland helt enkelt vilja fylla ut lite grann, så att man lägger till "ut-" utav bara farten.

Upp till toppen
Annons: