Annons:
Etikettövrigt
Läst 10573 ggr
Andina
2010-04-21 11:29

Hur uppstod ordet?

Jag leker ofta i tanken med hur ord har uppstått. Jag förstår att ord ofta är rena översättningar och lånade från andra språk. Men inte är det väl alltid så?

Ett ord som fastnat i mitt huvud dessa dagar (när jag följt vulkanutbrottet på nyhetssajter o dyl) är ordet Nyhet.

Ny-delen är ju logisk, någonting nytt (som har skett) - men varifrån kommer het? Hett stoff (i dessa vulkaniska tider…)? Fanns det uttrycket i vårt samhälle på den tid då ordet Nyhet uppstod? 
Någon som vet?

Har ni några ord som ni funderat och undrat över deras "tillblivelse"?

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Annons:
vimes
2010-04-21 12:38
#1

-het är väl en ändelse vi använder när vi substantiviserar adjektiv.

Egendomlighet, lathet, dumhet, etc.

Andina
2010-04-21 12:46
#2

Aaah, det låter logiskt!!! 
Så är det nog. Jag leker för mycket med ord i mitt huvud för att se så'na självklarheter…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

raphanus
2010-04-21 13:14
#3

Jag vet att jag som barn ofta grubblade över att "dra" heter "pull" på engelska. Jag tyckte att "pull" lät som någonting mjukt och skönt, som inte hade med kamp, ansträngning och kraftmätning att göra. Men ljudkombinationen har ju sällan ett logiskt samband med betydelsen. Varm heter till exempel "caldo" på italienska.

Andina
2010-04-21 18:55
#4

Jag har också reagerat på caldo - som låter så kallt. Kallt heter ju Freddo å italienska och min hjärna associerar det till Fryst… d v s kallt. Så frågan är om det finns nå'n värme alls i Italien…?

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Effie
2010-04-21 22:55
#5

#3 Jag funderade nog mer på varför man på engelska sade "god baj". Det lät inte bra alls.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Effie
2010-04-21 23:01
#6

Det är alltid kul att jämföra med andra språk, apropå varifrån ord kommer. Minns t.ex. när jag en dag insåg vad ordet "ödesdiger" betyder. Det var när jag läste det på norska: "skjebnesvanger". Alltså, havande med öde, och nära att föda.

Minns också när jag var på besök i Gent-fabriken, och hittade ett anslag: Aandacht! (med reservation för ev stavning). Ja, skulle jag ha andakt, så inte var det vid kopieringsapparaten! Fast jag insåg ju att det betydde Obs, eller "tänk på att" eller något ditåt. Men visst måste det vara besläktat med ordet andakt; även det måste ju handla om att tänka på.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Annons:
Andina
2010-04-21 23:04
#7

:) Härliga jämförelser! Havande med öde och  Andakt vid kopieringsapparaten! Man blir lixom glad av så'na jämförelser…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Effie
2010-04-21 23:11
#8

#7 Glad

Och när man kommer till hotellet i Gent möts man av anslag där man tilltalas kära "klant"; det är så uppmuntrande. Där kan man verkligen undra över hur ordet kommit att betyda så olika saker.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Bergspuman
2010-04-21 23:24
#9

Sov gott heter ju på holländska Slap lekker!

Har alltid skrattat gott åt det.

Skrattande

Andina
2010-04-21 23:27
#10

#8 . Jaa!!! Klant! Jag har en holländsk vän och jag har skrattat gott åt alla hans klantar! Som han arbetar med/åt… Varenda gång jag hör han nämna sina klantar har jag roligt!

#9 - Jo, man får väl anstränga sig lite… ;)

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

RuiXue
2010-04-21 23:57
#11

News= North, East, West, SouthFlört

Jennie


Andina
2010-04-21 23:58
#12

Aaaahaaaaa! 
Taci RuiXue! Nuuu förstår jag!

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

RuiXue
2010-04-22 00:02
#13

#12 Läste det för ett tag sedan att det var så ordet News kom till. Men sen hur vi fick det till Nyheter vet jag inte, vi borde väl egentligen kalla det för NövsSkrattande

Jennie


Annons:
svenake
2010-04-22 00:17
#14

Tidende

#11   Är inte News  en efterkonstruktion?

Ungefär som det finns efterkonstruktioner på ordet käring.  Det betyder ju ursprungligen "liten karl".

Vi har ju ordet "ny"    och det borde väl motsvara ordet "new"

RuiXue
2010-04-22 01:25
#15

#14 Det låter jag vara osagt. Svenska var aldrig mitt bästa ämne i skolanOskyldig Kunde bara inte förmå mig att gå in på djupet i ordens ursprung eller grammatik in i minsta detaljFoten i munnen

Men det finns säkert folk här som vetGlad

Jennie


Effie
2010-04-22 08:59
#16

#14, Jo, visst måste det vara det. Men det är en fin tolkning av ordet.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

svenake
2010-04-22 20:49
#17

Instämmer att det var en fin tolkning, innovativ språkbehandling!  Glad

Men vad säjer ni om Tidene    och  käring?

Inkanyezi
2010-04-23 00:52
#18

Jag tillåter mig tvivla på att ordet kär är ett inlån, och att käring alltid skulle vara avlett av karl. "Kär", i betydelsen "nära" lever kvar i sjöspråket, och det finns även som verb, att kära. Att kära en udde är att styra väldigt nära den. Att hålla kärt mot ett märke betyder att hålla väldigt nära intill det. Båtbyggartermen "vråkäring" är ett trä som sitter i vrån, där bordläggningen möter akterspegeln. Svenskan har ju, precis som spanskan två skilda ord för en vinkel mellan två väggar eller andra begränsningar; den yttre kallas hörn, på spanska "esquina", och den inre kallas vrå, på spanska "rincón".

Vråkäringen sitter alltså på insidan, strax under däck, och förenar balkvägaren med akterspegeln. Jag är tämligen övertygad om att kär i betydelsen nära är roten till att man använder adjektivet också i överförd bemärkelse: en kär vän.

Och det skulle mycket väl kunna vara ursprunget till käring i vårt vardagsspråk.

raphanus
2010-04-23 02:01
#19

#17/18 - Jag associerar direkt till isländskans karl (man) och kerling (kvinna), där kerling ganska otivivelaktigt är en avledning till karl. I isländska är i alla fall karl normalordet för "man". De grammatiska termerna för maskulinum och femininum heter t.ex. karlkyn och kvenkyn.

Inkanyezi
2010-04-23 14:10
#20

#19 Visst, men etymologi är inte alltid vetenskap, och vi kan se två linjer i bildandet av käring, där det förefaller mindre sannolikt att vråkäringen och möjligen också håkäringen skulle ha karl som utgångspunkt.

Annons:
Maria
2010-04-23 22:25
#21

#19 Fast visst kan en håkäring vara av manligt könFlört

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Bergspuman
2010-04-23 22:28
#22

Något jag undrat över, för att länka vidare från "hå", enligt ovan, som är en haj! - är hur alla fisknamn uppstått.

Brugd. Smult. Muräna. Skädda. Slom. Abborre. Flundra.

Och så vidare.

Någon som vet?

Inkanyezi
2010-04-23 22:36
#23

Och är ett gammalt ord i svenskan, i vissa dialekter håe. Numera säger man årtull, från tyskans Tülle, som betyder hylsa eller rörstump. Vi har ju numera årklykor som vi sticker ner i hylsor. Årtullen borde rimligen vara just hålet, men vi kallar ofta själva klykan årtull. Förr var hån endera ett uttag i bordet eller en pinne som stack upp vid relingen. Man lade ibland ett lädersling om åran för att hålla den intill pinnen, men på senare tid har jag sett att man har fäst en träbit på åran med ett hål så att man kan lägga den över pinnen. Då missar man möjligheten att skevra åran för att minska motståndet när den är lyft ur vattnet.

Jag har hört förklaringen på namnet på håkäringen, att den har fått det för ryggfenans likhet med just en håkäring.

svenake
2010-04-25 02:27
#24

Utan ha några fakta så vill jag  påstå;

På  800-talet var

Karl maskulinum

Kvinna femininum

Man neutrum

Därav       Man - mänskligheten

Med tiden har "man" blivit maskulinum, och när feminister vill poängtera det så ställer dom som motsatser;

Mänskligheten - Kvinnligheten

Är det någon som kan motbevisa mina teser?  Glad

Inkanyezi
2010-04-25 02:45
#25

Nej, inte har väl man någonsin varit neutrum?

raphanus
2010-04-25 10:45
#26

#24 - Man har aldrig varit neutrum, i alla fall inte enligt någon hävdvunnen grammatik över 800-talssvenskan. Däremot har både människa och mänsklighet varit femininum.

Dock har ords genus i regel ingenting med humanoiders kön att göra. Tyskans ord för flicka (Mädchen) är t.ex. neutrum.

Inkanyezi
2010-04-25 13:10
#27

Mädchen är ju en diminutiv och får i tyskan genus efter ändelsen. Diminutiver får alltid neutrum, alla varianter på ändelser. Grundordet Mad är feminint.

Annons:
Effie
2010-04-25 13:23
#28

#26 Människa är väl fortfarande femininum. Människan - hon. Precis som klockan; också femininum.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

svenake
2010-04-25 14:48
#29

# 26  Glad Bra.  Har det alltid varit så?   Fler motbevis?

raphanus
2010-04-25 22:42
#30

#29 - Det har åtminstone varit så sedan någon för första gången sammanställde en grammatik för språket, i det här fallet då 800-talssvenskan.

Ett ord i sig vet naturligtvis inte om självt att det råkar kallas maskulint, feminint eller neutralt. Att orden ändå klassificeras så är resultatet av en kartläggning gjord av människor. Den som en gång kartlade svenskan, kom på att det fanns en stor grupp substantiv som slutade på -r, och eftersom en betydande del av dessa ord var beteckningar för varelser med manligt kön (t.ex. maðr = man) fick kategorin benämningen maskulinum.

Det finns flera sätt att se till vilken kategori ett visst ord bör räknas. Man kan också se på hur den bestämda formen såg ut. Just man, som på fornsvenska hette maðr, hette i bestämd form singularis mannin. Inga neutrala substantiv hade ändelsen -in i bestämd form singularis. I så fall skulle "mannen" ha hetat mannit på äldre svenska, men det finns det inga källor som kan styrka att det har gjort.

Lill-Kisse
2010-04-26 00:31
#31

Vetenskap om ordens ändelser på 800-talet är vi väl inte så många som funderar på. I stället bildar vi oss en uppfattning om vad som verkar eller känns vettigt i det sammanhang ett ord används.

"Barn" och tyskans "Mädchen" etc är ännu inte man eller kvinna. Alltså känns det bra med neutrum. Jag tror att det är likadant i grekiskan. Det obestämda ordet "man" (inte karl) gäller vem som helst. Alltså tycker man att neutrum blir rätt.

raphanus
2010-04-26 01:43
#32

#31 - Om man vore neutrum, skulle du säga ett man och mannet, och det tror jag inte att du gör.

Lill-Kisse
2010-04-27 01:36
#33

Aha, så menar #31. Jag menar neutrum i betydelsen ospecifik.

Enligt fornnordiskan och några andra språk finns ett tredje, neutralt genus - neutrum. Därför uttryckte jag mig så. Naturligtvis säger jag "det barnet" och om det skulle bli nödvändigt säger jag "det mannet", vilket i och för sig sällan inträffar om just det ordet.

Säger jag "den mannen" pratar jag om en karl och då har jag könsbestämt föremålet, dvs menar maskulinum. 

Kan inte både den kakan och det brödet vara neutrala, dvs neutrum?

raphanus
2010-04-27 09:43
#34

#33 - Vi kan naturligtvis efter eget godtycke betrakta saker i vår omgivning som "neutrala", men om vi ska knyta an till det grammatiska allmängods vi förfogar över och rätta oss efter det, så har vi också snävare ramar att förhålla oss till. Inom dessa ramar är ett neutralt ord, enligt grammatisk terminologi, alltid ett neutralt ord. Enligt dessa snäva regler är bröd alltid neutrum, och kaka alltid reale. Detta bestäms av hur ordet böjs. Det heter inte ett kaka/kakat, och därför kan kaka, grammatiskt sett, inte kallas neutrum.

Mer om val av grammatiskt genus kan du läsa här.

Annons:
Lill-Kisse
2010-04-27 23:36
#35

Ja #34. Du har naturligtvis alldeles rätt i dina påpekanden om svenska språket specifikt. Ursäkta att jag inte fick fram vårt svenska "reale" i hastigheten Jag var ute i tanken (efter någon jämförelse ovan med ordet Mädchen i tyskan) och jämförde med flera språk i generella ordalag. Det borde jag kanske inte ha gjort.

raphanus
2010-04-28 00:41
#36

#35 - Jovisst. Här är alla synpunkter värda att tas upp. Och du har alldeles rätt i att olika genus ger olika känslor. Tänk om du hittar något grönt, slemmigt, oidentifierbart på trottoaren en dag, och tänker:

"Hm. Lever den?"

eller

"Hm. Lever det?"

så representerar ju dessa två formuleringar två ganska olika förhållningssätt till det där oidentifierbara klägget.

(Visst, jag dillar lite goja, men klockan är snart tjugo i elva på kvällen…)

Upp till toppen
Annons: