# Böjningar av adjektiv Author: [Borttaget] Jag stör mig ganska mycket på att många svenskar inte använder sig av pluralböjningen av adjektiv, vilken jag själv använder och eventuellt kanske till och med är typisk för bland annat den dialekten jag talar. Min teori är att det ibland är något dialektalt men jag har också fått för mig att det är något som håller på att försvinna rent generellt i svenskan; jag upplever att även folk som talar min egen dialekt gör på detta vis. Exempel: "De är glada" (KORREKT svenska![Flört](http://sprak.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) "De är glad" (Mindre korrekt svenska) What say you? ## Comment 1 Author: Inkanyezi Nej, inte tror jag att böjningen av adjektiv förändras på det sättet. Den form som är vacklande är väl snarast maskulinformen när adjektivet står som epitet, men det är inte något direkt nytt, utan det har varit så ganska länge, medan maskulinformen är fastare förankrad i vissa dialekter än i andra. Jag kan faktiskt inte påminna mig att någonsin ha hört någon missa pluralformen. ## Comment 2 Author: raphanus I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i **predikativ** ställning, men inte i **attributiv**. Man säger alltså två små flickor tre gula blommor men flickorna var _liten_ blommorna är _gul_. Jag skulle inte säga att detta är svenskt normalspråk, men icke förty förekommer det i talspråket i Östersund, och säkert även på andra håll i landet. Dessutom är det fullt korrekt att uttrycka sig så på tyska: zwei _kleine_ Mädchen drei _gelbe_ Blumen men die Mädchen waren _klein _die Blumen sind _gelb_ ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 Vet du den engelska motsvarigheten till termen "epitet"? Kan inte svensk grammatisk terminologi. Jag tänker mig att det är någon form av "minimalisation of effort", där en sådan böjning försvinner eftersom det är mer bekvämt, det är väl en allmänt vedertagen teori att språklig förändring sker på det sättet. SKulle inte det kunna vara en förklaring? #2 **I Östersund är det såvitt jag vet vanligt att adjektivformen står i grundform i predikativ ställning, men inte i attributiv. Man säger alltså** Vad roligt, det är ganska främmande för mig. Vi använder pluralformen för både predikativ och attributiv form. Min flickvän och jag är överens om detta, vi är ifrån Nerike. Två gula katter Katterna är gula. ## Comment 4 Author: raphanus #3 - Är det [detta](http://en.wikipedia.org/wiki/Epithet) du menar? Det heter i så fall epitet på svenska, men jag förstår inte hur du menar att det skulle höra hemma inom grammatiken. Språk tenderar ofta att bli mindre invecklade med tiden. I svenska har vi böjt adjektiv i betydligt fler former än nu. Förr i tiden skulle man säga **en sjuker** man och **e sjuk** kvinna. Vissa gamla former lever kvar i så kallade stelnade uttryck, som på **ljusan** dag, lyckan står dem **djärvom** bi och liknande. Att dessa former dock inte används konsekvent i nutida svenska bäddar ju för att pluralböjningen i predikativ kan försvinna med tiden. ## Comment 5 Author: Bjornen I min dialekt börjer vi delvis också i flera former. I vissa fall är skillnaden mycket liten, men den finns åtminstone delvis kvar. En **duktiG** kâr ock e **duktin** människâ (=kvinna). De va **duktinô** (**duktigô**). Där skiljer vi även på femint plural och maskulint plural, men två av olika kön kan vi använda båda formerna. I plural har vi även formen **dukten** och **duktenô** i könlösa sammanhang och barn samt i större plural. I min dialekt har vi i vissa sammanhang en övergång mellan i, e och ê. Liten och små är ord som jag undviker och använder andra ord som stäckug, krävlug eller int så stor. ## Comment 6 Author: DesK Sedan jag flyttade hit till Falun har jag lärt mig att många här säger: "De är glad", men tidigare har jag inte hört det (har bott i Stockholm och i södra Sverige tidigare) ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Haha ja men du ser, det är nog vanligare än somliga tror. ## Comment 8 Author: Bjornen De (di) ä glaô i ..... Ja ä gla i ....... Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra. Glad = tycker om, älskar ## Comment 9 Author: Bjornen De (di) ä glaô i ..... Ja ä gla i ....... Nu är inte glad riktigt samma för mig som för de flesta andra. Glad = tycker om, älskar ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Var pratar man sådär? ![Cool](http://sprak.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 11 Author: Bjornen I Enviken förstås, som ligger strax utanför och öster om det egentliga Dalarna. ## Comment 12 Author: Jalking Med det riktiga Dalarna menar du väl Siljansregionen? ## Comment 13 Author: Thaeri Jag älskar när sådana här saker händer, det betyder att folk inte försöker sträva efter att apa efter skriftmålet till varje pris utan faktiskt låter talspråket vara just talspråk ![Glad](http://sprak.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 14 Author: svenake #13   -  och dialekter  ![Glad](http://sprak.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 15 Author: Thaeri #14, ja det är ju självklart ![Glad](http://sprak.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Sjæłv tałer en väsjøttska, på dæ gamłe sættet, mæ hannkjøn å hokjøn å -er å allt va dæ nu æ.Å ja skriver'na leksôm nærmere nôrska ænn svænska før att ja vell te å visa på dæ gemensamma nordeska arrt. ## Comment 16 Author: Bjornen När vi pratôr ôm Dâlsocknôn menô vi Rättvik, Leksand, Bjursås , Gagnef och nôrr ôm.