# Hej igen + en dikt Author: haabn10 Hejsan. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg i detta forum. I somras gjorde jag ett försök att ägna mig åt ett mina största intressen nämligen, att skriva dikter fastän på svenska. Jag har skrivit ett par dikter på svenska som jag skulle vilja dela med er och få lite kritik. Skulle veta om det är något som är obegripligt eller låterkonstigt. Observera att jag inte har svenska som modersmål men jag älskar detta språk. Observera att dikten är lite kritiskt och från början skulle användas/sjungas i en HipHop låt. **Dikten:** Idag har jag inte heller mått bra men, kanske i morgon! Nej, knappast. Jag är ju bara en våldtäksman i deras ögon! Det är inte meningen att jag ska bli något annat än en taxichaufför Så vad är meningen med integration, varför ska man ens kämmpa för I gamla hemlandet blir man dömd pga den väg man går Här blir man dömd pga sitt svarta hår **_Refräng_** _Om man på väg hem ger någon ett leende Så uppfatttar de dig som ett fiende även om man lär sig rätt beteende så finns det då ingen seende._ Jag uppfattas som en muslimsk extremist, en terrorist innan jag ens hinner säga vad jag tror på, att jag är en ateist! jag är en utlänning som ej har någon plats hos er Hur mycket än jag älskar er, så finns det ingen som ser Vad ska jag göra för att få dig att tro Att jag är i ditt land för att få leva i lugn och ro? _**Refräng**_ _Om man på väg hem ger någon ett leende Så uppfatttar de dig som ett fiende även om man lär sig rätt beteende så finns det då ingen seende._ ## Comment 1 Author: raphanus Välkommen tillbaka haabn10! Kul att se att du fortsätter med ditt skrivande. Den dikt du bidrar med är inte obegriplig på något vis, men jag hittade några små detaljer som du kan titta närmare på. "Varför ska man ens kämpa för" (kämpa med ett m) låter lite väl talspråkligt för att platsa i en annars väl genomarbetad text. Skriv/säg hellre "Vad ska man ens kämpa för" eller "Varför ska man ens kämpa". Undvik förkortningar, såsom pga, i dikter/låtar. Det ser ovårdat ut. Det heter "en fiende" (inte "ett fiende"). Med uttrycket "ingen seende" antar jag att du menar "ingen som ser (dig)", och att du förstås vill att det ska rimma. Du bör dock tänka på att "en seende" här kan tolkas som motsatsen till "en synskadad människa". Synskadade själva talar gärna ofta om "synskadade och seende" som två skilda kategorier, och termen används ofta då det specifikt rör sig om funktionshinder och funktionshindrade. Jag tror inte att det är det du syftar på här. Skriv hellre "Hur mycket **jag än** älskar er, så finns det ingen som ser" ## Comment 2 Author: haabn10 Tack för dina synpunkter Raphanus. Det verkar vara som att jag inte kan låta bli att tänka på det viset man skriver dikter på persiska (mitt modersmål). I persiska dikter (de klassiska iaf) försöker man välja ord som rimmer. Och det är just det jag har försökt åstadkomma. Vet inte hur mycket jag har lyckats med detta. Vad tycker du? Rimmer de i era öron som behärskar språket? T ex. **morgon/ ögon** **taxichaufför/för** **Går/hår** **Leende/fiende/beteende** **terrorist/ateist** **er/ser** **tro/ro** ## Comment 3 Author: TjockaBerta Jag tycker att seende är helt ok. Det passar bra in i rytmen och i en hiphop text. Jättebra Beträffande rimmen så vet jag inte. Morgon och ögon rimmar inte alls. Men det kan passera i konstnärens ögon. Se till helheten och till vad du vill uttrycka. Stavfelen kan du säkert kolla själv. ## Comment 4 Author: haabn10 Tack för synpunkter TjockaBerta. :-) ## Comment 5 Author: raphanus #2 - Jo, naturligtvis kan man rimma på svenska också, men man kan förstås göra fel. Inte ens alla som har svenska som modersmål har god känsla för vad som rimmar, och säkert finns det mindre bra rim även på persiska. Det finns många sorters rim. En sort kallas allitteration, och innebär att orden som rimmar _börjar_ på samma bokstäver. Många svenska ordstäv och fasta uttryck är utformade på det viset, som till exempel "slit och släp", "barn och blomma", "våga vinn", "räfst och rättarting". De rim du verkar åsyfta är de som bygger på ljudlikhet _i ordens slut_. På svenska bör man då traditionellt göra så, att man räknar _från ordets sista betonade vokal_. Två ord som slutar likadant från och med den sista betonade _vokalen_ rimmar. Men det som kommer _före_ den sista betonade vokalen _måste vara olika_ i de båda orden. Enligt den principen rimmar inte morgon på ögon. T.ex. i "morgon" är det det första o:et som är betonat, och för att ett ord ska kunna rinmma på morgon, måste det alltså sluta på "-orgon". Samma förhållande gör också att f**i**ende inte rimmar på l**e**ende, eftersom den sista betonade vokalen i dessa ord inte är samma. Enligt samma princip rimmar inte heller taxichauf**f**ör så bra på **f**ör, eftersom det som kommer före den sista betonade vokalen i båda orden är ett f. Bra rimord på både för och taxichaufför är ord som slutar på ett betonat -ör, men där det som kommer före -ör är något annat än f, till exempel: bör dör gör hör kör kontrollör mör entreprenör rör konnässör flottör favör Det är likadant med t**r**o och **r**o, eftersom orden har samma konsonant före den sista betonade vokalen. Bra rimord på både tro och ro är: bo glo gno ho jo ko lo mo so sko sto ## Comment 6 Author: haabn10 Tack för förklaringen Raphanus. Undrar varför jag tror att vissa ord rimmer men i själva verket inte gör det i öron på en som behärskar språket. Men det finns ju som du poängterade vissa regler att följa så är det på persiska också. Men hur stor är vikten av "ord som rimmer" i en dikt på svenska? Till exempel på persiska klassiska dikter är det ett måste att ord ska rimma. Men tror att det beror på att i Iran är mycket ute efter de klassiska dikter just pga estetiska skäl och att orden rimmer. ## Comment 7 Author: raphanus #6 - Det finns många diktgenrer. Vissa dikter är rimmade, och andra inte. Det finns många klassiska versmått och strofformer som används på svenska, och om man menar att man ska hålla sig till dem, ska man naturligtvis följa deras regler. Om man till exempel skriver en sonett, **måste** den ha 12 rader, varje rad **måste** ha antingen tio eller elva stavelser, och rimflätningen **måste** vara abba cddc efe fef (Det finns andra godkända liknande rimmönster för sonetter, men det där är ett av de godkända). I t.ex. en sonett är det också viktigt att betoningen är fördelad på rätt sätt. Varje rad **måste** börja på en obetonad stavelse, och sedan **måste** varannan stavelse i varje rad vara betonad. Men man **måste** **inte** rimma för att skriva dikt på svenska. Många framträdande skribenter som Erik Lindegren och Elmer Diktonius skrev ofta dikter utan några rim alls. Man **måste inte heller** hålla sig till strikta strofformer, även om man rimmar på svenska. En som var expert på att rimma på det här viset var Gustaf Fröding. Han anpassade inte språket efter rytmen, utan rytmen efter språket!