# Grammatikskolan: Konjugationer Author: raphanus Verben är de ord som talar om vad som händer eller vad någon gör. I många språk kan verben också böjas i olika former, beroende på om de är knutna till ett visst tidsförlopp eller en viss person. Sättet ett verb böjs på kallas konjugation. I turkiska och esperanto finns det bara en enda konjugation – där böjs alla verb på samma sätt, men på svenska finns det fyra konjugationer. Antalet konjugationer kan förstås skifta stort mellan olika språk, men i den här artikeln ska vi titta på hur det ser ut specifikt i svenskan. Kontentan av genomgången är ändå att även de svårigheter man måste igenom och de fel man kan göra är universella – de gäller på något vis alla språk. Ett språk vet i sig självt naturligtvis inte om hur svårt det är, och ingen ensam person kan ställas till svars för hur svår ett språks grammatik kan tyckas vara. Någon gång har någon eller några samlat in och katalogiserat svenskans ord och deras böjningar, och någonstans i denna process har det visat sig att verben i svenskan går att sortera i just fyra klart avskiljbara grupper, så kallade konjugationer. I språk som har flera konjugationer brukar den konjugation som är vanligast förekommande få numret 1. Så här ser konjugationerna ut i svenskan: _**Första konjugationen**_ • grundformen (infinitiv) slutar på _–a_ • imperativen stavas och uttalas precis som grundformen • presensformen slutar på _–ar_ • presensparticipen slutar på _–ande_ • tvåstaviga presensformer har _grav accent_ i de dialekter där grav accent förekommer • supinumformen slutar på _–at_ Exempel: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** gissa gissar gissade gissat gissa! gissande gissad hämta hämtar hämtade hämtat hämta! hämtande hämtad kasta kastar kastade kastat kasta! kastande kastad klia kliar kliade kliat klia! kliande kliad När nya verb bildas i svenskan, böjs de oftast efter första konjugationen: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** mejla mejlar mejlade mejlat mejla! mejlande mejlad sms:a sms:ar sms:ade sms:at sms:a! sms:ande sms:ad twittra twittrar twittrade twittrat twittra! twittrande twittrad zappa zappar zappade zappat zappa! zappande zappad De som inte kan svenska så bra, brukar böja de flesta verb efter första konjugationen. Kan man svenska bra, tycker man att det låter och ser knasigt ut, men rent teoretiskt vore det ju tänkbart: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** finna finnar finnade finnat finna! finnande finnad glömma glömmar glömmade glömmat glömma! glömmande glömmad tänka tänkar tänkade tänkat tänka! tänkande tänkad växa växar växade växat växa! växande växad _** Andra konjugationen**_ • grundformen slutar på –_a_ • imperativen är _kortare_ än infinitiven • presensformen slutar på –_er_ eller är _kortare_ än infinitiven • presensparticipen slutar på –_ande_ • tvåstaviga presensformer har _aldrig_ grav accent • supinumformen slutar på –_(t)t_ Exempel: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** höra hör hörde hört hör! hörande hört lyda lyder lydde lytt lyd! lydande lydd läsa läser läste läst läs! läsande läst sätta sätter satte satt sätt! sättande satt vänja vänjer vande vant vänj! vänjande vand _** Tredje konjugationen**_ • grundformen slutar på _betonad vokal_ • imperativen stavas och uttalas precis som grundformen • presensformen slutar på _–r_ • presensparticipen slutar på _–ende_ • supinumformen slutar på _–tt_ Exempel: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** fly flyr flydde flytt fly! flyende flydd gro gror grodde grott gro! groende grodd spy spyr spydde spytt spy! spyende spydd sy syr sydde sytt sy! syende sydd tro tror trodde trott tro! troende trodd _** Fjärde konjugationen **_ • grundformen slutar på _–a_ • imperativen är _kortare_ än infinitiven • presensformen slutar på –_er_ • presensparticipen slutar på –_ande_ • tvåstaviga presensformer har _aldrig_ grav accent • supinumformen slutar på _–it_ • stammen har _omljud_ Exempel: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** binda binder band bundit bind! bindande bunden dricka dricker drack druckit drick! drickande drucken finna finner fann funnit finn! finnande funnen gripa griper grep gripit grip! gripande gripen springa springer sprang sprungit spring! springande sprungen Härutöver finns det ett antal verb som inte kan räknas till någon av de fyra konjugationerna, utan står vart och ett i en klass för sig. De saknar dessutom några av de böjningsformer som de allra flesta andra svenska verb har: **Infinitiv** **Presens** **Preteritum** **Supinum** **Imperativ** **Presens particip** **Perfekt particip** kunna kan kunde kunnat \- kunnande \- skola ska(ll) skulle skolat \- \- \- vilja vill ville velat \- \- \- veta vet visste vetat vet! vetande \- ** Vad händer om man väljer fel konjugation? ** Det finns många som ger upp tanken på att lära sig mer om grammatik när termerna och tabellerna blir för många. Kanske det inte verkar så viktigt att böja alla verb helt rätt hela tiden, om man ändå för det mesta blir förstådd. Dock finns det exempel på fall då valet av konjugation spelar stor roll för ordets betydelse. Här är exempel på vanliga verb, som det kan vara lätt att böja fel: **leda:** Bakbenet _ledar_ mot skankbenet i knäleden. IFK Göteborg _leder_ mot Kalmar med 2-0. **ljuda:** Mikael _ljudar_ sitt namn: ”M-I-K-A-E-L”. När signalen _ljuder_, är matchen över. **ringa:** Lotten _ringar_ in de rätta svarsalternativen. Klockan _ringer_ ut till matrast. **skita:** Runar _skitar_ ner byxorna. Runar _skiter_ ner byxorna. **sluta:** Det _slutade_ att regna för en kvart sedan. Rigmor _slöt_ ögonen och somnade. **sprätta:** Kent _sprättade_ upp kuvertet. Hjördis _sprätte_ iväg en sten med skon. **sticka:** Lars-Åke _stickar_ en tröja till Märta. Lars-Åke _sticker_ en femtiolapp i handen på Märta. **svida:** Werner _svidade_ om inför kvällens supé. Det _sved_ när Rita tvingades betala kvarskatt. **yra:** Den febersjuke låg och _yrade_. Utanför fönstret _yrde_ snön åt alla håll. **Källor:** Svenska Akademiens grammatik 2 (Norstedts Ordbok, 1 uppl, 1999) ## Comment 1 Author: [Borttaget] Sen har vi en del bevarade starka verbformer! Du får gärna ta upp dem i en artikel / tråd. Jag tänker på lyder - lydde / löd. Lysa - lyste (lös) Obs lös är mer dialektalt! Simma - simmade /sam M fl. ## Comment 2 Author: raphanus #1 - O ja, våra dialekter bjuder på en rik flora av alternativa verbformer! Jag har en artikel om Dalbymålet i norra Värmland på lut. Där säger man t.ex. _vov_ (rimmar på _grov_) i stället för _vävde_. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Häftigt. Jag drar paralleller till värmländskan som har mycket norska influenser. Norskan i sin tur, har en del engelska influenser. T ex vindue - window. Vov tror jag har med det att göra också, woven har jag för mig att det heter på engelska. Eller Woft. ## Comment 4 Author: Effie #3 Det är väl tvärtom - engelskan har fått window från norskan! Och skotskan har väl ännu fler vikingaord. Bairn, t.ex. Fast det har ju inte med verb att göra. ## Comment 5 Author: Inkanyezi Jo i Skottland säger dom _bairn_ och inte _paiste_. _Paiste_ är ett lustigt ord, i plural heter det _leanai_. Har vi några svenska ord som helt byter stam mellan singular och plural? ## Comment 6 Author: raphanus #3-4 window/vindu skall etymologiskt tolkas som "vindöga" - ett öga som riktas mot vinden (blåsten). _Kitchen_ och _tile_ är två andra ord som de engelsktalande har fått från Skandinavien. ## Comment 7 Author: Effie #5 Jag kommer på ett adjektiv: liten - små. ## Comment 8 Author: raphanus #5/#7 - En bok_handel_ - flera bok_lådor_. ## Comment 9 Author: svenake liten - mindre - minst    Kanske? ## Comment 10 Author: Skogselva lite OT men jag tycker det är synd att svenskan lånade in tyskans ord för "vindue" vindue är mycket snyggare och finare ord än fönster (iaf har jag fått lära mig att det hette så innan vi lånade ifrån hansan, men när jag slår i min mytologiska ordbok står det att det kommer från fsv fynster, så nu är jag förvirrad.) ## Comment 11 Author: Inkanyezi #10 Svenska och tyska är ju närbesläktade språk, så man ska knappast svära på att ett ord som ser inlånat ut nödvändigtvis kommer från tyskan, det kan lika gärna vara urgermanskt. Dock kommer fönster i den betydelse som vi känner det ifrån latin så vitt jag vet, ordet finns i italienska och franska. Finster på tyska betyder inte fönster, utan mörker, och kanske är det den betydelsen i det fornsvenska _fynster_. Det är osannolikt att man hade särskilt mycket fönster på sina hus på vikingatiden eller stenåldern, och språket kan mycket väl ha saknat ett sånt ord. Spanskans ord för fönster är _ventana_, och dess stam har att göra med vind (blåst), vi har det i ventilation, och i tropikerna har man inte glas i sina fönster. De är ventiler. Jag tvivlar på att _fynster_, om det är belagt i fornsvenska, skulle betyda fönster, och också att det skulle vara ett inlån. Om ordet finns i någon fornsvensk/fornnordisk uppteckning, så blir ju den intressanta frågan hur det används och vad det betyder. Språkforskare är också vanliga människor, de gör misstag precis som andra dödliga. Jag har ett exempel som ännu inte har rättats till, från engelska, där etymologin för _leisure_ anges som att det kommer från franskan _leisir (numera loisir)_, som har sin grund i latinets _licere_. Det är så klart fel, eftersom skrönan som följer med anger att det hade med soldaternas permission att göra. Vi har fått ordet permission från franskan. Visst har _leisure_ samma ursprung som och kommer möjligen från _leisir_, men franskans _loisir_ är hämtat från gaeliska, där dag heter _la_, och ledig heter _saor_. När man gör en sammansättning, en ledig dag, sätts det i genitiv, _lae-saoir_, och uttalas just som den äldre franskans _leisir_. Gaeliska talades på de brittiska öarna också, så det kan tänkas att ordet inte lånades från franska, utan att det är tvärtom. ## Comment 12 Author: Skogselva Är ingen expert på fornnordiska, men det är i varje fall vad som står i den etymologiska ordboken. Fynster kommer från lågtyska vinster (Ty Fenster) som har samma betydelse som latinets fenestra (fönster). Vill ju tro att Norstedts förlag ger ut böcker som kan sin sak och inte bluff-och-båg-böcker. ![Flört](http://sprak.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")  Vi hade språkhistoria som tema på svenska i gymnasiet och där fick vi lära oss att fönster var inlånat från Hansan och lågtyskan, samt att det i Sverige, likt de andra nordiska länderna, hade hetat vindue innan dess.   Borde förresten inte vindue vara det urgermanska ordet? Fönster kommer ju från det romanska latinet. ![Flört](http://sprak.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 13 Author: Inkanyezi Jo, vindu eller vindue är troligen ett äldre ord för _fönster_. Om du läser igen vad jag skrev, så tvivlar jag på att _fynster_ verkligen betyder fönster. _Finster_ på tyska är ett adjektiv som betyder _mörk_. Det har inget att göra med om Norstedt bluffar. Exemplet som jag tog upp på etymologin för _leisure_ i engelska är väl befäst bland engelska språkforskare, trots att man inte kunnat visa att soldaternas ledighet i Frankrike någonsin har betecknats med någon avledning av latinets _licere_. Alla kan göra misstag, och jag är ganska säker på att _leisir_ är närmre _lae saoir_ än _permission,_ som verkar väldigt avlägset. Därför skulle jag så klart vilja veta vad _finster_ står för i "fornsvenska". Om det är ett adjektiv, så kan man nog utesluta varje släktskap med fönster. ## Comment 14 Author: Effie OT: Ein Schauer überfiel ihn in der Finsternis - en sjåare överföll honom i fönsternischen ![Oskyldig](http://sprak.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") (Stilblommor och grodor - en favoritbok) ## Comment 15 Author: Skogselva Jo, jag läste igenom det några gånger innan jag svarade, kanske missuppfattade jag det ändå. Jag förstår inte vad "finster" har med saken att göra. Fynster kommer inte därifrån, vinster/fenster verkar heller inte göra det. De kommer från fenestra och jag känner inte till några latinska morfem med grund i "fen" som skulle betyda mörk. ## Comment 16 Author: Inkanyezi #15 Stämmer att _Fenster_ inte kommer från _finster_ det är helt väsensskilda saker, men vad _fynster_ betyder, ser jag inte som att det skulle vara klarlagt. Vi har alltså ett germanskt ord _finster_, som betyder något helt annat än _fönster_, och att finster och fynster skulle kunna vara besläktade ord är ju helt möjligt. Så för att få veta det måste man så klart att tolka någon text där ordet ingår. ## Comment 17 Author: raphanus #14 - Älskar den boken! ## Comment 18 Author: Skogselva #16 Du menar så ## Comment 19 Author: Lill-Kisse Väldigt nyttigt med sådana här utförliga språklektioner. #2 Jag minns en kvinna norrifrån som berättade om den gången hon besökte en hemslöjdsbutik i Bohuslän och tittade på något vävt alster. Den gamla kvinnan i butiken (tydligen från trakten) framhöll att väven var "handvoven". Den unga damen norrifrån upplevde det som självklart att den gamla damen på västkusten hade ett språk uppblandat med engelska och förstod precis. Finns det fler liknande exempel från västkusten? ## Comment 20 Author: raphanus #19 - I norra Värmland sade man i alla fall fordom _vov_ (med långt o) för "vävde". Mer om dialekten i Norra Värmland kan man läsa [här](http://sprak.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=5f516643-f4e0-4ba2-b955-2c3afa604381&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup). ## Comment 21 Author: Effie Frågan är om det är uppblandat med engelska. Jag skulle snarare gissa på norska. Inte för att jag kan böja "väva" på norsk, men det låter rimligt att bohuslänska och värmländska är besläktade med norska. ## Comment 22 Author: Inkanyezi Jo, om man verkligen känner ett behov av att se släktskap mellan dialekter så, men om man ser tillbaka så är ju de nordiska språken alla besläktade, så det är inte ett dugg märkligt att drag i det ena eller andra språket kommer igen i någon dialekt. Det finns exempelvis starka drag av svenska i tröndersk. Här handlar det ju bara om en stark böjning av ett verb som oftast böjs svagt. Det finns åtskilliga exempel på verb som kan ha både stark och svag böjning, och det är väl bara att konstatera att _väva_ tillhör dem. ## Comment 23 Author: Effie Jo, men det är väl inte orimligt att språk och dialekter påverkas av geografiskt närliggande språk och dialekter.