# Man förstår väl andemeningen Author: raphanus _Rev_, _lock_, _test_, _vad_, _bål_, _lår_ och _plan_ är några av de ord som betyder helt olika saker beroende på om man sätter _en_ eller _ett_ framför dem. _En_ lock, till exempel, är i stort sett det samma som en hårslinga, medan _ett_ lock används som förslutande del för kärl och behållare. ![Lock och lockar](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=545989fb-59ed-49b6-a956-294422076eaf) Svenskan av idag har ett ganska blygsamt böjningssystem. Substantiven har två genus och två kasus, och de personliga pronomenen har, vid sidan om de två kasusformer som substantiven har, en extra objektsform. Äldre svenska hade som jämförelse fyra kasus och tre genus. Det kan tyckas att ett mindre antal böjningsformer att hålla reda på skulle göra språkets grammatik lättare att förstå, men så behöver det inte vara. Inte ens de som har svenska som modersmål hanterar reglerna korrekt alla gånger. Ta till exempel de här orden som man kan sätta _ett_ framför. En ganska hållbar regel säger att alla sådana ord böjs efter bara två mönster, beroende på om deras grundform slutar på konsonant eller vokal. Ett-ord med konsonantslut böjs så här: **obest. sg.** **best. sg.** **obest. pl.** **best. pl.** ett hus huset flera hus husen ett hallon hallonet flera hallon hallonen ett ord ordet flera ord orden ett barn barnet flera barn barnen Som vi kan se, ser den obestämda flertalsformen exakt ut som den obestämda entalsformen. Så är det med förhållandevis många svenska ord, och det gör alltså, att språket i vissa fall inte kan förmedla en solklar skillnad mellan ental och flertal. Om jag skriver eller säger ”Jag undervisade hennes barn i franska på 80-talet”, framgår det inte om det handlar om _ett_ eller _flera_ barn. Det enda man kan göra för att undvika tvetydighet här, är att byta ut ordet _barn_, och till exempel säga ”Jag undervisade hennes unge/ungar i franska på 80-talet”. Innan de svenska verbens pluralformer på 1940-talet rensades bort ur skriftspråket, kunde vissa av dessa tvetydigheter undanröjas med verbböjningens hjälp: Hennes barn _var_ alldeles förtjusande (tvetydigt ental/flertal) Hennes barn _voro_ alldeles förtjusande (entydigt flertal i äldre svenska) ![Barn](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=86b82741-90fb-4a58-ac6e-20746eacc57a) Ett märkligt sammanträffande gör också att de här ordens ändelse i bestämd form i _flertal_ är likadan som ändelsen i bestämd form i _ental_ hos många _en-ord_. Detta sammanträffande bäddar för ytterligare tvetydigheter när vi har att göra med de här orden som man både kan sätta _en_ och _ett_ framför. Även sådana tvetydigheter kunde undanröjas lättare med äldre svensk verbböjning. Locken _ligger_ i en låda i köket. (tvetydigt ental/flertal) Locken _ligga_ i en låda i köket. (entydigt flertal i äldre svenska) Inte fullt så illa är det ställt med de _ett-ord_, vars grundform slutar på vokal. De har betydligt mindre tvetydiga böjningsformer: **obest. sg.** **best. sg.** **obest. pl.** **best. pl.** ett bygge bygget flera byggen byggena ett komma kommat flera komman kommana ett tempo tempot flera tempon tempona ett bi biet flera bin bina Till denna böjningsgrupp hör även de verbalsubstantiv som slutar på -_ande_, till exempel _tävlande_ och _svarande_. De betecknar precis som verben handlingar, men behandlas grammatiskt som substantiv, och böjs så här: **obest. sg.** **best. sg.** **obest. pl.** **best. pl.** ett tävlande tävlandet flera tävlanden tävlandena ett svarande svarandet flera svaranden svarandena Det är ganska ovanligt att man använder dessa verbalsubstantiv i flertal, eftersom det beskriver allmänna handlingar utan förbindelse med antal eller tidsavsnitt: Efter att ha åkt skidor i 19 år lade han ner _tävlandet_. Följs frågan av en påse pengar gör det inte _svarandet_ svårare, precis! ![Skidåkare](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=38328e88-2ccf-4579-98e6-76f241b08ad4) Det här verkar ju inte så svårt, men det kluriga i just detta sammanhang, är att många av de ord som slutar på -_ande_ även är just sådana ord som man kan sätta både _en_ och _ett_ framför, alltså precis som _rev_, _lock_, _test_, _vad_, _bål_, _lår_ och _plan_. Sätter man _ett_ framför, är det alltså fråga om en _handling_, men sätter man _en_ framför, rör det sig i regel om en _person_: _Tävlanden_ ansvarar för allt agerande under sitt namn. Svaromål inges till domstol efter det att _svaranden_ delgivits stämningsansökan. När ord som slutar på -_ande_ är _en-ord_, bör de inte böjas som _ett-ord_, utan så här: **obest. sg.** **best. sg.** **obest. pl.** **best. pl.** en tävlande tävlanden flera tävlande tävlandena en svarande svaranden flera svarande svarandena Här gör många ofta fel, och det är förståeligt. Det råder ofta förvirring om vilken funktion ändelsen -_en_ har – om den ska ses som ändelse för _bestämd form i ental_ eller _obestämd form i flertal_. Ett sätt att kringgå förvirringen är att använda orden med ande-slut som adjektiv. Det går faktiskt bra, så länge som de betecknar personer: _Den tävlande_ ansvarar för allt agerande under sitt namn. Svaromål inges till domstol efter det att _den svarande_ delgivits stämningsansökan. **Källor **[Wikipedia - Genus](http://sv.wikipedia.org/wiki/Genus_(spr%C3%A5kvetenskap)) [Wikipedia - Pluralis](http://sv.wikipedia.org/wiki/Pluralis) [Wikipedia - Verbalsubstantiv](http://sv.wikipedia.org/wiki/Verbalsubstantiv) ## Comment 1 Author: Tom-B Vilken utläggning (positivt menat). Mycket jobb. Men verkligt intressant. Som genuint infödd, lite äldre, svensk tänker man ju inte på detta. Det kommer så naturligt. Tror jag. Man lyssnar ju sällan på sig själv när man talar, så ett eller annat fel kan kanske smyga sig in. Och det där förklarar väl i viss mån att hitflyttade utlänningar tycker att svenskan är svår. Jag tänker ofta på anden och anden, alltså fågeln och det spiritistiska bara beroende på betoningen. Tom ## Comment 2 Author: raphanus #1 - Det kommer nog en artikel om skillnaden mellan _anden_ och _anden_ också så småningom. ## Comment 3 Author: svenake och giftet  kontra giftet. Fyra barn i andra giftet  men hon tog livet av sin fjärde make med giftet. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Kinesiskan är ändå värre än svenskan. De har FYRA accenter. Vi har bara två. Jag försökte lära mig mandarin för knappt 5 år sedan. Det var SVÅRT. ## Comment 5 Author: raphanus #4 - Ja,  och kantonesiskan, som ju använder i stort sett samma skriftspråk som rikskinesiskan, har åtta tonaccenter! Svenskan med alla dess dialekter har mer att bjuda på än bara sina två tonem. I dalbymålet, som talas i norra Värmland, finns det dessutom ett "vokalgung", som närmast påminner om rikskinesiskans tredje tonaccent, den fallande-stigande. Så fort jag hinner, ska jag skriva något om denna dialekt också. ## Comment 6 Author: svenake Vokalgung är ett härligt ord! ## Comment 7 Author: raphanus #6 - På akademisk svenska heter det "apokope". ## Comment 8 Author: svenake Skulle vara intressant att   höra lite vokalgung både i tal och sång![Glad](http://sprak.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: raphanus #8 - Just i sång brukar vokalgunget försvinna. På samma sätt är det med de olika tonemen i svenskan och tonaccenterna i kinesiskan - skillnaden mellan dem försvinner i sång. Prova att sjunga "anden i lampan" och "anden i dammen" på någon melodi, så hör du att det inte är någon skillnad mellan den ena anden och den andra anden på samma sätt som det är i tal. ## Comment 10 Author: svenake OK  - det låter intressant. Finns det nån teori om varför det är så?  ![Glad](http://sprak.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 11 Author: raphanus #10 - Det finns det säkert. Min egen teori om varför det är så, är att den musikaliska melodin anses som viktigare än språkmelodin, och att det är den som i musikaliska sammanhang får styra röstens rörelser i första hand. ## Comment 12 Author: Lena1971 #9 Om accenterna försvinner vid sång i kinesiskan, blir det inte obegripligt då? Jag lärde mig om afrikasnska språk att orden kunde ändra melodin i sånger. (Jag minns tyvärr inte vilka språk det var, eller var i Afrika de talades. Kanske någon som är bättre bildad vet..?) Språken hade iaf betydelsebärande tonhöjd, så om man hade ett ord med stigande tonhöjd i en fallande melodi ändrades melodin. Bara apropå accenter och sång. ## Comment 13 Author: raphanus #12 - Just när det gäller kinesiska är risken för missförstånd mindre än man kan tro. Visserligen har kinesiskan många minimala par, där parorden enbart skiljs åt av toner, men sammanhanget gör oftast att man förstår andemeningen ändå. Ett afrikanskt språk där tonhöjden är viktig är [_lokele_](http://www.philtulga.com/Talking%20with%20Drums.html). Lokele talas i trakten kring staden Kisangi i norra Zaire. Tonhöjderna i lokele präglar faktiskt tonriktningen i melodierna hos språkets talare. Bland annat används en trumma, _kalungu_, vars skinn kan spännas så att två distinkta tonhöjder i slagen kan åstadkommas för att efterlikna talets skiftande toner. ## Comment 14 Author: Tom-B Jag vill ge min eloge till Raphanus, Bergspuman, Svenake med flera för er information och kommentarer i den här tråden, och på Dialekter. Även om detta ämne ligger långt vid sidan av vad jag har satt mig in i, så har jag här fått lära mig massa intressanta saker. Och er sakkunskap, och vidden av era kunskaper om olika språk, är mycket stor. Jag har bara att buga och tacka för att få den här informationen på ett så enkelt och lättfattligt sätt. Jag fortsätter följa tråden, och kanske kommer med lite fler konstiga och amatörmässiga frågor/kommentarer. Tom ## Comment 15 Author: raphanus #14 - Vad kul att du trivs. Tom-B! Du får också gärna öppna nya trådar om du vill diskutera något som faller utanför ramen för innehållet i den här artikeln.