# Igengkligen Author: bluegoose Jag brukar oftast inte haka upp mig så mycket på folks språk och uttal, men det här sättet att uttala ordet "egentligen" får mig att rysa... Jag har också ofta hört uttalet "änkligen" i stället för "äntligen", så det verkar dessutom sprida sig. Egentligen (!) är det väl inte en så konstig uttalsförskjutning. Det hårda G:et i "-igen" hoppar framåt och blir till "k", samtidigt som -nt plus k blir ett ng-ljud skom kanske lättare att säga... Kanske mitt eget uttal är alltför präglat av det lästa ordet - en slags överkorrekthet? ## Comment 1 Author: Linnea Jag tycker inte alls om uttalet igenkligen, har haft vänner förut som sagt så och jag tycker det låter hemskt. ## Comment 2 Author: raphanus Det finns i svenskan ord som slutar på _nt_, som _brant_, _tunt_, _känt_ osv. Likaså finns det ord som slutar på _nk_, som _bank_, _dunk_, _skånk_ osv., samt ord som börjar på _kl_, som _klass_, _klyfta_ och _klåpare_ osv. Däremot finns det _inga_ ord alls i svenskan som börjar med _tl_. Därför är det logiskt att kombinationen _tl_ rationaliseras bort, eftersom den förekommer så lite. Det spelar ingen roll att ordet rent etymologiskt inte är uppbyggt som egen + tligen, utan det är ljudkombinationen som stör, och därför väljer många bort den. Fenomenet _förenkling_ är ganska vanligt när klusiler är inblandade. På svenska har vi sex klusiler: b, d, g, k, p och t. Tre är tonlösa och tre är tonande. Om två klusiler kommer på rad i ett ord, uttalas ofta bara den senare, men den förra bestämmer om kombinationen ska vara tonande eller tonlös. **Exempel: **fotboll - fopoll Götgatan - Gökatan magkatarr - makatarr bladguld - blaguld matglad - maklad ## Comment 3 Author: Inkanyezi Här ligger väl en av svårigheterna när man ska lära sig skriva, och att skriva som man talar. Om man säger ejengklieng kan det vara svårt att lära sig stava det som egentligen. Svenska är svårare i det avseendet än romanska språk, eftersom vårt uttal har få regler i hur det förhåller sig till stavningen och undantagen kanske rent av är fler än de fall där reglerna följs. Samma gäller engelska, där uttal och stavning inte helt följer regler. Jag har skojat lite med det här ibland för att se om folk hör skillnaden när man uttalar överdrivet korrekt, och det är med svenskar i regel så att de inte hör om man exempelvis säger n framför k tydligt som n eller som ng-ljud. Precis som spansktalande inte hör skillnad på b och v, hör svenskar inte såna skillnader när de inte är betydelsebärande. Oh just därför går det utmärkt att säga ejengklieng fast det stavas egentligen, och det är ganska få som uppfattar skillnaden om man uttalar det som det stavas. Och även i äntligen faller g ofta bort och det uttalas snarare som ängklieng, åtminstone i Stockholm, utan hårt g och med ng-ljud också i slutet. Egentligen finns ingen orsak att reta sig på det, det uttalas så, och längre fram är det fullt möjligt att vår stavning anpassas efter hur det uttalas, precis som tidigare. För inte är det särskilt logiskt med ett t där, när det snarare borde heta ändligen, analogt med tyskans endlich, och med adjektivet ändlig. Så bli inte förvånad om det blir godtaget i framtiden att stava egentligen som ejenklien. Stavningen är ju inte en anmodan om att uttala efter bokstäverna, utan det talade ordet föregår alltid det skrivna. Att stavningen "egentligen" hänger kvar, beror sannolikt på dels att vi har adjektivet egentlig, som det är avlett av, men också att vi har haft stort inflytande från tyska i vårt språk, både det talade och det skrivna. Det är praktiskt att våra ord i skrift är så lika inom många av de germanska språken, trots att vi uttalar dem väldigt olika. Vid varje stavningsreform tar man hänsyn till om en ändring av stavningen försvårar förståelsen, vilket ofta en mer uttalsenlig stavning skulle göra.